Novell-lördag: Frankrike

frankrikes-flaggaTuren har kommit till Frankrike i min EU-utmaning och jag tänkte därför ägna dagen på franska noveller. I Tranans novellsamling  Frankrike berättar: där vi står nu fanns flera kvinnor representerade och jag har valt ut några feministiskt intressanta som jag kommer att recensera under dagen.

Den franska författarscenen är tämligen mångkulturell och mångetnisk och Tranans novellsamling speglar detta mycket bra. Här finns författare som är födda i exempelvis Vietnam och Algeriet.

Jag recenserar idag fem noveller ur Tranans novellsamling och avslutar med en överraskningsnovell av en mycket känd fransk författare. Första recensionen kommer om en timma klockan elva och ett avslutningsinlägg klockan fem. Häng med!

Lucka 6: Ginny Weasley

Krans 6Hermione Granger i all ära, men den mer bortglömda feministiska hjältinnan i J K Rowlings böcker om Harry Potter och hans vänner är Ginny Weasley. I början är hon bara den jobbiga lillasystern som är så kär i Harry, men hon får så småningom en egen roll. Hon är nyfiken, modig och klok och Ginny Weasleyhon nöjer sig inte med att tråna efter någon som inte ser henne. Hon skaffar andra pojkvänner och låter Harry tråna efter henne.

Hon är ett år yngre än huvudpersonerna i boken och hamnar lite vid sidan av dem, men i sista boken när hon måste återvända till skolan håller hon i Dumbledores army. Som vuxen blir professionell quiddich-spelare och senare sportjournalist. Ginny är min Harry Potter-favorit!

Min önskelista – böcker

BöckerJag måste alltid tänka till lite när jag knåpar ihop min önskelista till nära och kära eftersom jag köper, får och lånar så mycket böcker. Jag kommer här att lista de böcker jag skulle bli glad om jag fick. Så mamma, pappa, brorsan och maken bör läsa extra noga (och prata med varandra!).

Det totalitära köket : socialismens kokbok av Olga och Vladimir Kaminer: Jag läser just nu mycket om livet bakom järnridån. Jag dök då på Vladimir Kaminer och han och hans frus roliga kokbok står överst på min önskelista!

Feminist Interpretations of Hannah Arendt av Bonnie Honig: Jag har en speciellt intresse till Hannah Arendt och även som bekant till feminism. Jag skulle gärna läsa den här boken som gör en feministisk analys av Arendts tankar.

We Should All Be Feminists av Chimamanda Ngozi Adichie: En kort essä av en av mina favoritförfattare om varför vi alla borde vara feminister. Kan det bli mer intressant?

Berlinerinnen av Martha Wilhelm: Jag vill läsa enklare böcker på tyska och jag tror att en bok om berlinska kvinnor skulle passa utmärkt för det ändamålet.

Konsten att skapa en tjej eller Morantology av Caitlin Moran: Jag gillar Moran, men har inte riktigt kommit mig för att läsa uppföljarna till Konsten att vara kvinna. Det borde jag göra!

Tranans berättarserie: Jag samlar på bokförlaget Tranans berättarserie och jag har fem kvar. Egypten är den enda jag inte har och inte heller har läst. De andra har jag läst delar av, men vill fortfarande ha.

Egypten

Indonesien

Tjeckien

Moçambique

Lettland

För alla böcker gäller att det går lika bra med begagnat som nytt!

Recension: Undset, Sigrid; Jenny; 1911

JennySigrid Undsets Kristin Lavransdotter är ett imponerande verk. Jag såg lite fram emot Jenny, som är en tidigare bok av nobelpristagaren, när vi skulle läsa den i bokcirkeln Tretton nobelpristagare.

Jenny är en ung konstnär som bor i Rom. En dag träffar hon landsmannen Helge och blir förälskad. De återvänder till Norge, men där dör kärleken för Jennys del. Istället förälskar hon sig i Helges far, men efter ett tag tröttnar hon även på honom. Jenny får ett barn med Helges far, ett barn som inte överlever mer än ett par veckor. Jenny träffar sin vän Gunnar Heggen som så småningom också blir förälskad i henne, men det som kunde bli ett lyckligt slut blir istället för mycket sorg för Jenny för att hon ska orka bära det.

Jenny var visserligen modern för sin tid, men jag tyckte att boken var oerhört seg. Det högtravande språket och den distans som jag upplevde hos huvudpersonen gjorde att jag inte riktigt kände att jag brydde mig om hur det skulle gå. Det var dock en sekvens som berörde mig djupt och det var när barnet dog och jag levde mig in i Jennys stora sorg.

Bokens feministiska tema (som finns, trots att Undset själv varnade för likhetsfeminismen) att kvinnor ska kunna jobba och skaffa barn på egen hand tycker jag givetvis är fantastiskt, men boken slutar med ett klassiskt straff för den frigjorda kvinnan – att hon dör – och det gör att det blir lite platt fall för feminismen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Andra bloggar: Nobelprisprojektet

Lucka 5: Kambili Achike

Krans 5Chimamanda Ngozi Adichies bok Lila Hibiskus är en skrämmande berättelse om en flickan Kambili Achikes uppväxt med en religiös fanatisk far. Hon är intelligent, men blyg och inbunden. Hennes far slår alla i familjen och har stränga regler för hur de får bete sig, medan han utåt sett är en mycket respekterad man. En dag skickas barnen att bok hos sin faster och då förändras mycket. Fastern lever inte på samma ekonomiska standard, men i hennes Lila hibiskushem är det varmt och välkomnande och barnen släpper sin blyghet. Men en dag måste de tillbaka hem och när Kambili fått smak på ett bättre liv är hon inte lika förlåtande mot sin far.

Kambili en ung person som har det svårt hemma trots sin ekonomistiskt höga standard hemma. Skulle hon få välja skulle hon välja det mer påvra livet hos fastern. Hon lär sig så småningom att säga ifrån och stå upp för den hon är.

Tretton nobelpristagare: Sigrid Undset

JennyJag tänkte att efter fiaskot med Grazia Deleddas Murgrönan kanske det skulle bli mer åka av när vi kom till Sigrid Undset. Jag skulle ha fel. Vi var inte många som fullföljde Jenny.

Här är några saker vi diskuterade:

* Jenny verkar känslokall, men är det kanske det högtravande språket som bidrar till den känslan?

* Vet Jenny verkligen vad hon vill? Hon velar mellan flera olika män, men verkar aldrig vara riktigt kär i någon av dem.

* Kärleken till barnet är stark och det berörde många av oss.

Tunn diskussion? Ja, men det var kanske ingen höjdarbok. Nu följer en recension av boken och en presentation av författaren.

Nästa bok är Pearl Bucks Kejserlig kvinna och det är jag som ansvarar för den delen i cirkeln. Mitt nästa drag är att spela in en liten film där jag presenterar författaren. Jag hoppas återkomma med den i helgen. Självklart får ni ta del av den här på bloggen!

Recension: Fritsche, Susanne; Die Mauer ist gefallen; 2004

Die Mauer ist gefallenSusanne Frischte är född 1979 och hon har skrivit en enkel bok för kidsen så att de ska fatta vad DDR egentligen var och varför muren föll. Die Mauer ist gefallen betyder Muren ha fallit och finns tyvärr inte på några andra språk än tyska.

På ett mycket personligt, men också pedagogiskt och enkelt sätt berättar Fritsche situationen i Tyskland från 1945 till 1990. Hon skriver i förordet att de som är unga idag knappt vet vad DDR var och hon vill lära dem som inte var födda på den tiden vad som hänt och hur det var att växa upp i en kommunistisk diktatur. Hon har sagt i en intervju att hon ville ge en bild av livet i Öst dels för att det finns dem som idag inte känner till begreppen ”västpaket” (paket som släktingar i väst skickade till DDR) och dels för att det finns dem som lever i villfarelsen att det var bättre förr.

Boken var lättläst för en som förstår tyska, men inte är så bekväm att läsa på det språket. Den är för ungdomar och de finns därför många små faktarutor under texten som förklarar olika begrepp och personer. För mig som inte bott i Tyskland var det på många håll nyttig information. Jag tyckte att Die Mauer ist gefallen gav en bra sammanfattning om livet bakom muren och rimliga slutsatser inför framtiden. Fritsche tror och – får man förmoda – hoppas att begreppen ”wessi” och ”ossi” så småningom kommer att spela ut sin roll. Det är inte en specifik kvinnohistorisk bok, men Fritsche skriver personligt och delar med sig av sina egna erfarenheter, bland annat ett brev som hon tio år gammal skrev till Erich Honecker.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Lucka 4: Isadora Wing

Krans 4Erica Jong uppfann uttrycket det knapplösa knullet (the zipless fuck) – sex utan förpliktelser – genom sin romankaraktär Isadora Wing i Rädd att flyga från 1973. Hon lever i ett fritt äktenskap och inleder ett förhållande med en man som hon har fantastiskt sex med. Hennes mål är att få ha ett knapplöst knull. I boken problematiseras öppna förhållanden, men det är inte Isadora som på något sätt Rädd att flygaär den svikna. Hon göra bara det hon vill och hennes mål är ren och skär sexuell njutning.

Isadora är härligt sexuellt frigjord och porträttet av henne är idag klassiskt inom feminismen. Idag kanske feminism inte mest handlar om sexuell frigjordhet, något som författare Jong själv har påpekat flera gånger under årens lopp, men trots det skulle alla kvinnor må bra av att ha en liten Isadora Wing inom sig.

Julkalendrar jag minns

Julkalendern 1986

Julkalendern för TV 1986

På Kulturkollo minns vi idag gamla julkalendrar. Det är Linda som har skrivit inlägget och hon är några år äldre än jag och har äldre barn, så det är inte riktigt samma kalendrar som vi minns. När det gäller kalendrar efter att jag fyllt 20 så har jag och min mamma en speciell relation. Mer om det nedan.

Här är mina favoriter genom tiderna:

Från barndomen:

1986 Julpussar och stjärnsmällar: Min absoluta favorit. Jag var nio år och fullkomligt älskade den lite romantiska intrigen med den truliga tjejen från Stockholm och den lugnare killen från Dalarna.

1985 Trolltider: Jag var åtta år och mindes inte att Trolltider gått redan 1979 (vilket verkar helt bisarrt idag, att den repriserades). Alla i min klass sprang omkring och ringde med händerna och alla pratade om julkalendern.

1988 Liv i luckan: Efter SVT:s fullständiga fiasko med Marias jul var Liv i luckan en underbar julkalender. Dessutom älskade jag att det var berättelser som andra barn hade skrivit. Det fanns en serie med samma idé, Skrivklåda, som gått tidigare på TV och som jag hade följt.

Från tiden då jag ända tittade fast jag varken hade barn eller var barn själv:

1997 Pelle Svanslös: Min mamma är lärare och var alltid tvungen att följa julkalendern för att hänga med (och gör så fortfarande fastän hon är pensionär) och hon talade alltid om för mig att jag bara mååååååste följa årets kalender. Pelle Svanslös var den första och jag var vid denna tidpunkt 20 år.

1999 Julens hjältar: Den andra som mamma tvingade mig att se var Julen hjältar med Jonas Karlsson som Hammarbyhund. Jag älskade den, men nu när jag ser att den gick 1999 så undrar jag hur fanken jag hann med det eftersom jag bodde i Wien då. Kanske spelade mamma in den åt mig? Det kan varit så.

2001 Kaspar i Nudådalen: Den tredje serien som mamma och jag tittade på tillsamman fast på olika TV-apparater var Kaspar i Nudådalen. Då jobbade på LUF och var otroligt morgontrött. Kaspar hjälpte mig att komma upp på morgonen.

Jag har tittat även på senare år, men kan inte säga att jag fastnat för någon. Det skulle vara förra årets då, men det var lite tråkigt att barnet var för litet för att uppskatta den. I år har vi inte heller fastnat för den än.

Lucka 3: Minny Jackson

Krans 3I Kathryn Stocketts bok Niceville om svarta amerikanska hembiträden är Minny Jackson den kanske roligaste karaktären. Hennes hämnd mot den vita frun i hemmet hon arbetar är bland det bästa jag har läst. Hilly Holbrook har sparkat Minny för att hon påstår att hon stulit. En svart kvinnas ord väger inte speciellt tungt och chanserna att bestrida lögnerna är i det närmaste obefintliga. När Minny återvänder till Hillys hem med sin fantastiska chokladkaka som hon vet att Hilly älskar, förväntar sig Hilly att hon ska fjäska för att få tillbaka jobbet. Hilly äter demonstrativt kakan bara för att när den är slut säga till Minny att hon aldrig kommer att få jobbet tillbaka. Minny svarar med orden ”Eat my shit”. Och sedan ”You just did”. Att Hilly ätit Minnys bajs blev en hållhake som Nicevilleskulle ge oanade möjligheter. Octavia Spencer har gjort ett fantastiskt porträtt av Minny i filmen med samma namn som boken.

Minny gör det andra bara tänker i ett samhälle där hon i princip saknade rättigheter. Hon låter inte den vita frun med makt sätta sig på henne. Alla svarta hembiträden i Niceville är feministiska och antirasistiska hjältinnor, men Minny Jackson var den kaxigaste av dem.