mar 02

Min fantastiska väninna är verkligen fantastisk!

My Brilliant Friend - L'amica geniale

Nu har jag sett klart TV-serien Min fantastiska väninna. Längtan efter säsong två är enorm. I början var serien lite seg, precis som boken, men när den väl kom igång älskade jag den lika mycket som boken. Den är så vacker, skådespelarna så bra och miljöerna känns verkligen genuina. Kort sagt, behöver du en ny serie att titta på och har abonnemang på HBO, välj Min fantastiska väninna eller My brilliant friend.

Jag tillhör dem som har hyllat Elena Ferrantes romansvit om vännerna Lila och Elena som kommer från fattiga kvarter utanför Neapel. Jag var rädd att TV-serien inte skulle leva upp till böckernas kvalitet, men det gjorde den verkligen. Skådespelarna Margherita Mazzucco och Gaia Girace som spelar Elena och Lila tyckte jag fångade böckernas karaktärer väl. Det gäller även flera av de andra skådespelarna!

Handlingen följer boken väl. Det enda jag tänkte på var att Elenas förhållande med bilmekanikern Antonio mer verkade bygga på romantik (visserligen ganska ensidig sådan från Antonios sida) i serien medan jag uppfattade det mer som ett rent sexuellt förhållande i boken (i all fall från Elenas sida).

En sak med att se en serie med ett sådant gediget persongalleri efter att man läst boken var att jag nu fick betydligt bättre överblick. Jag mindes till exempel inte att Antonio ingick i Eleanas och Lilas kompisgäng. Jag hade över huvud taget svårt att hålla isär vem som var vem under hela bok nummer ett. Enzo Scavo var en person jag bara mindes flyktigt till namnet, men som senare i serien får en framträdande roll och det var extra spännande att därför följa honom och lära känna honom bättre.

Sedan kan jag inte låta bli att klaga på översättningen av titeln, vilket jag inte är först med att klaga på. Fantastisk som översättning av geniale är inte helt klockrent. Genial är betydligt starkare än fantastisk. Tycker att det är synd att Lila blir degraderad till fantastisk i den svenska översättningen. När jag lärt känna henne, både i böckerna och i TV-serien, så känner jag genial eller briljant är betydligt mer passande adjektiv.

mar 01

Läsretreat och vårlängtan – februarisummering 2018

Familjen i Örebro

Familjen i Örebro. Februari 2019.

Nu är februari slut och våren har kommit, dock inte för att stanna. Jag har läst massor och kanske framförallt nobelpristagare, till inte minst min egen stora förvåning. Jag var på läsretreat i Varberg i början av månaden och det var inte sista gången! Så trevligt och skönt på alla sätt. I mitt liv har det varit födelsedag och 15-årsfirande och en ljusare framtid för familjen. Trots och gnäll är fortfarande en stor del av vår vardag, men med lite sol klarar man alltid saker bättre.

Månadens läsning

Månadens språk: Danska var månadens språk och jag läste Helle Helles bok Detta borde sägas i presens, som jag inte riktigt föll för.

Nobelpristagare 1: Mitt flow fortsätter och jag har i separata inlägg skrivit om vad jag läst här. Läs här och här.

Nobelpristagare 2: Jag har läst lyrik av Anna Achmatova som jag tyckte mycket om.

Jorden runt: Jag har läst Maaza Mengistes Under lejonets blick vilket är en bok från Etiopien. Sedan har jag läst dikten I’m Scared av Adamou Idé från Niger.

Lyrik: Förutom Achmatova har jag läst nobelpristagarna Erik Axek Karlfeldt och Rabindranath Tagore. Karlfeldt tyckte jag mycket om!

feb 28

Jag har läst alla nobelpristagare sedan 1940

Nobelpeng

Jag har som sagt fastnat i ett nobelpristagare-flow. Märkligt med tanke på akademien och alla jobbiga turer där. Men så är det och nu har jag läst alla nobelpristagare sedan 1940. 40-talet var ett kort årtionde eftersom man inte delade ut några pris under kriget. Fyrtiotalets pristagare var inte helt oangenäma att läsa. Favoriten är såklart Gabriela Mistral, som återkommit på bloggen flera gånger.

1949 William Faulkner, USA: Springarspel var en samling kriminalhistorier som var lite småroliga. Jag valde inte Faulkners mest kända verk, men har heller inte helt sugen på att läsa honom.

1948 T S Eliot, Storbritannien: En överraskning! De knepiga katternas bok var helt fantastiskt rolig! Den tror jag bestämt att jag ska läsa igen snart.

1947 André Gide, Frankrike: Lättläst, men kanske inte så rolig. Jag läste Den omoraliske som ska handla om den sexuella läggning som författaren själv hade. Han kallade sig pederast och boken beskriver ett äktenskap mellan man och kvinna där mannen inte känner sig helt tillfreds.

1946 Hermann Hesse, Tyskland/Schweiz: Jag läste klassikern Stäppvargen för ett par år sedan och tyckte mest att den var seg och tråkig.

1945 Gabriela Mistral, Chile: En fantastisk poet och feminist! Jag har läst en diktsamling på engelska och Dikter i urval av Hjalmar Gullberg. Hennes dikt om sorgen att inte få bli mor träffade rakt i hjärtat.

1944 Johannes V Jensen, Danmark: Läste novellen Dunderkalven i Fler nobeller. Det var danskt och det var landsbygd och inte helt ointressant.

Jag kör på med nobelpristagare nu och kommer antagligen återkomma med trettiotalet inom en inte alltför lång framtid. Nu är målet att på Nobeldagen publicera inlägget ”Jag har läst alla  nobelpristagare”. Läs nedan mina andra inlägg om lästa pristagare.

2000-2010

1990-1999

1980-1989

1970-1979

1960-1969

1959-1950

feb 26

Feministbrud på kulturjakt i Örebro

Igår fyllde jag 42, svaret på meningen med livet om man får tro Douglas Adams. Eftersom det är sportlov i Stockholm nu och jag har ett barn i skolan så tänkte jag att födelsedagen kunde få firas på något ställe som är roligt för barn. Kryssningar åker vi på i parti och minut så valet föll istället på äventyrsbadet Lost City i Örebro. Med en natt på Stora hotellet efteråt så blev det en helt fantastisk födelsedag. Barnens glädje och hotellmys i en underbar kombination. Och dagen efter ägnades åt lite sightseeing i Örebro, som är en vacker stad. Örebro slott

Örebro slott är inte öppet för allmänheten om det inte är helg eller lov, och lov är det inte i Örebro just nu. Därför fick vi nöja oss med att gå ett halvt varv runt det. Det är mycket vackert och ligger så fint insprängt i stadskärnan.

Väv av ögonblick

Den här skulpturen hittade jag ingen skylt till, men kom på att jag skulle kolla av Pokemon Go och det såklart var ett Pokéstop här. Väv av ögonblick heter den.

¨Nicolaikyrkan i Örebro

Här är Nicolaikyrkan i Örebro och framför den står ett träd med hjärtan. Mina barn fascinerades mycket av hjärtana. Jag tyckte om kombinationen mellan gammalt och nytt.

Wadköping

På en halvdag hinner man inte så mycket, i alla fall inte om lekparksbesök är ett måste. Men bredvid en lekplats ligger Wadköping och det var en fin liten promenad. Stora sprang raka vägen till lekparken, ledan jag och lilla gick i hantverksaffärer.

Med bilder från Wadköping och en gränd uppkallad efter Örebrodottern Cajsa Warg.

feb 24

När läslusten tar en märklig vändning

Stadsbiblioteket i Stockholm

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Jag har många påbörjade recensionsböcker som jag läser i sällan skådad långsam takt. Det är inte dåliga böcker och det är tämligt lättlästa sådana, men läslusten finns inte riktigt där. Men läser gör jag och det ganska mycket. Jag ligger fyra böcker före målet om 150 böcker i år.

Vad läser jag då? Jo, jag har fått dille på nobelpristagarna! Jag har i skrivandets stund 20 stycken kvar och när någon slags förhoppning om att faktiskt bli klar redan i år. I vanliga fall tar jag ju ett årtionde i taget och förra året var första gången på flera år som jag var ens i närheten. Efter att i januari klarat 50-talet, har jag fortsatt med 40-talet. Där har jag en bok kvar och redan lånat alla på 30-talet.

Nu ska gudarna veta att nobelpristagare är oftast inget man fastnar i och vill sträckläsa. Nej, det är oftast ganska tråkigt och ibland rent plågsamt. Men just nu lockar det mig av någon outgrundlig anledning. Jag har klickat hem flera e-böcker på Amazon för en spottstyver och kollar med bibblan vad som finns. Jag ska också ta och läsa de noveller som finns i Nobeller, där jag godkänt den genvägen (och det gör jag nästan alltid när det gäller de tidiga pristagarna).

Jag varvar ganska otippat med deckare av Peter Robinson på Storytel, inlästa av Tomas Bolme. Det verkar som om jag satt feministisk litteratur på paus, men det är nog ytterst tillfälligt. Att ta vara det jag just nu är sugen på är faktiskt också viktigt! Och kolla in listan nedan, jag är själv rätt impad. (Årtalet inom parentes avser året då personen fick nobelpriset.)

Läst i år

Winston Churchill – Savrola (1953): Smårolig kärlekshistoria mellan rebell och diktatorns fru.

Halldór Laxness – Salka Valka (1955): Oväntat feministiskt om kvinna på Island.

Rudolf Eucken – Jesu livsåskådning (1908): Religiöst dravel.

Sully Prudhomme – Dikter (1901): Inget som imponerade på mig.

Theodor Mommsen – Fältherrar och statsmän i Roms historia (1902): Ungefär så roligt som det låter.

Johannes V. Jensen – Dunderkalven (1944): Novell. Inte helt ointressant om livet på den danska landsbygden på 30-talet.

William Faulkner – Springarspel och fem andra kriminalberättelser (1949): Småroliga kriminalhistorier.

Hanri Bergson – Dreams (1927): Filosofiskt resonemang om drömmar.

Erik Axel Karlfeldt – Vildmarks- och kärleksvisor (1931): Oväntat bra och roliga dikter på rim.

Frans Emil Sillanpää – En mans väg (1939): Kargt, finskt och oerhört tråkigt.

Rabindranath Tagore – Kärlekens gåva och Över mörka vatten (1913): Kärleksdikter från Indien och en svunnen tid.

Läst i år av författare jag läst förut

Elias Canetti – Den räddade tungan (1981): Bättrade på anständigheten då Canetti är för bra för att bara läst en kort novell av.

V S Naipaul – Att läsa och skriva (2001): Novell, utspelar sig i hemlandet Trinidad och Tobago.

Läser just nu

Eugene O’Neill – Lång dags färd mot natt (1936): Drama som sattes upp i Sverige 1956 med bla Jarl Kulle i rolluppsättningen.

Sinclair Lewis – Vanartiga föräldrar (1930): Kommunistiska barn vs borgerliga föräldrar, skrivet 1938. Nyutgivet och finns på Storytel!

På gång

Ivan Bunin – Byn (1933): Verkar inte helt oläsligt. Om en by i Ryssland om jag uppfattat det rätt.

André Gidé – Den omoraliske (1947): Om homosexualitet bland annat. Sägs vara lättläst.

George Bernard Shaw – Major Barbara (1925): Pjäs, den kortaste bibblan hade av Shaw.

Roger Martin du Gard – Släkten Thibault 1 (1937): Vet inte vilka förväntningar jag ska ha på detta.

Paul Heyse – L’Arrabiata (1910): Novell ur Nobeller.

Henrik Pontoppidan – Idyll (1917): Novell ur Nobeller.

feb 23

Vikten av en bra politisk ledare

Birgitta Christina Annie

Det har väl inte undgått många att jag känner mig ganska vilsen politiskt nuförtiden. Inte så att jag vacklar i min övertygelse, nej snarare att jag har svårt att hitta en partipolitisk hemvist. Efter att ha gett halva mitt liv åt Folkpartiet har jag inte känt att jag kan vara en aktiv medlem där längre. En av orsakerna, och det är det som detta inlägg ska handla om, är avsaknaden av en bra politisk ledare som jag känner ett starkt samröre med.

Det är ingen hemlighet att jag gärna sett att Birgitta Ohlsson nu skulle bli Liberalernas partiledare. Det finns ingen annan som hon och därför är hon det enda alternativet som finns. Som jag ser det. Som Birgittas vän och som medmänniska så tycker jag att hon gör rätt i att säga nej, men som liberal tycker jag att det är oerhört tråkigt. Det finns för mig inga andra personer som kandiderar som jag kan se som en ledare som Liberalerna behöver så mitt intresse för partiledarvalet i det partiet är därför tämligen ljum. Tyvärr.

Men det finns hopp om en bättre framtid! En av de få personer som jag ser som Liberalernas framtid, Christina Örnebjär, kandiderar till Liberala Kvinnors ordförande. Nu har valberedningen otroligt nog inte henne som förslag, men jag hoppas ändå att ombuden förstår att Christina skulle vara en fantastisk kvinna att leda förbundet. Hon är orädd, hon engagerar, hon är ideologisk stabil och hon får alla som är i hennes närhet att känna sig välkomna.

Det känns som att ett medlemskap i Liberalerna är långt borta för min del, men ett medlemskap i Liberala Kvinnor kanske ändå är inom räckhåll! Det är ett förbund jag jobbat för och som jag i grunden tror på och det vore så roligt om medlemmarna valde att låta Christina leda förbundet. Medlemmarna i Liberalerna i Örebro valde att peta ner henne på riksdagslistan och det tyckte jag var helt obegripligt och hoppas att ombuden på Liberala Kvinnors landsmöte inte gör ett liknande misstag!

Nu är det lyckligtvis inte val än och jag måste inte välja ett politiskt att rösta på än på tre och ett halvt år. Om Liberalerna inte kan få en Birgitta Ohlsson som ledare så hopas jag, för deras skull, att de hittar en Annie Lööf. Det måste de om de ska ta sig över spärren. Ledare är viktigt även om politiken är det viktigaste. Utan en person som kan föra fram politiken och visa tydlighet, är det svårt att få några röster. Och med tanke på det nya läget med JÖK:en och annat elände, är det desto viktigare att hitta någon som kan leda partiet.

feb 22

Feministbrud på kultur- och litteraturjakt på Stadsbiblioteket i Stockholm

Idag lunchade jag med en vän som jobbar på stadsbiblioteket och jag passade på att införskaffa lite böcker som är svåra att få tag på någon annanstans. Det var en vacker dag som skulle kunna ha mer vår i luften om det bara inte var minusgrader.

Stadsbiblioteket i Stockholm

Gunnar Asplunds bibliotek är en av Stockholm absolut vackraste byggnader.

Stadsbiblioteket i Stockholm

Anna visade mig upp, så att säga, bakom kulisserna och visade mig denna underbara vrå som var stadsbibliotekariens plats. Här kunde hen sitta, samt hade nära till en utsiktsplats där hen kunde ha överblick över ordningen inne i rotundan. Idag sitter stadsbibliotekarien inte här utan på en mindre anrik plats.

Stadsbiblioteket i Stockholm

I andra ändan av stadsbibliotekariens rum finns detta styrelsebord som än idag kan användas för olika möten.

Stadsbiblioteket i Stockholm

Gunnar Asplund ritade inte bara själva biblioteket, utan även många möbler och annat i biblioteket. Här ser ni en enorm pjäs som innehåller en förteckning över bibliotekets böcker.

Stadsbiblioteket i Stockholm

Ordning och reda!

Stadsbiblioteket i Stockholm

Sedan var det dags för mig att leta reda på mina böcker. Några fanns i Galleri 2 och jag avstod erbjudandet att bibliotekarien skulle hämta böckerna åt mig, men väl här uppe började jag ångra mig, särskilt eftersom jag fick springa fram och tillbaka. Roger Martin du Gard var inte listad på Gard utan Martin och M var precis där detta kortet togs, dvs i början av min vandring. När jag väl fått tag på den kom jag på att nästa författare hette Ivan Bunin, bara att traska tillbaka igen.

Stadsbiblioteket i Stockholm

Här är mina fynd! Jag har blivit helt besatt av att klara nobelprisutmaningen ganska så snart. Jag har redan läst alla sedan 1950 och nu har jag lånat André Gidé, den sista jag har kvar på 40-talet, Bunin och Martin du Gard från 30-talet samt George Bernard Shaw från 20-talet och Rabindranath Tagore från 10-talet.

feb 21

Recension: Achmatova, Anna; Dikter; 2006 (1911-1964)

DikterAnna Achmatova är en poet jag varit sugen på att läsa länge. En vän till mig som läser mycket lyrik och som dessutom kan ryska, har läst Achmatova på originalspråk och varnat för att både urvalet och översättningen i den här boken inte är så bra. Mina förväntningar var därför inte skyhöga.

I den här samlingen var det mest fokus på Achmatovas senare diktning. Hennes först dikt fick hon publicerad 1911 och hon avled 1966. 1965 nominerades hon till nobelpriset i litteratur och är en av alla de fantastiska kvinnor som borde fått priset. Dikterna i boken spänner över hela hennes period, som som sagt, mest fokus på senare diktning.

Achmatova var gift med en annan rysk poet, Nikolaj Gumiljov, men skilde sig från honom 1918. 1921 arresterades han och avrättades. Hon har skrivit följande dikt i augusti 1921 som onekligen verkar handla om exmannen:

Du fick inte leva,
stiga upp ur snön.
Tjugoåtta stick,
fem kulor i kroppen.
Bittert sydde jag
åt vännen nya kläder.
Blod, blod älskar
den ryska jorden.

Jag tyckte att det var en fin diktsamling med många vackra dikter. Det handlar mycket om kärlek, förlust, saknad och sorg. Det är också en hel del om Ryssland och den tidsanda som de är skrivna i. Jag har inget att jämföra med då jag inte läst något annat av Achmatova och inte heller behärskar ryska. Jag kan tänka mig att hon låter vackrare på originalspråk och på rim, men för mig som förstagångsläsare så var detta en diktsamling jag tyckte mycket om!

feb 20

Recension: Trenter, Ulla; Döda rummet; 1982

Döda rummetNär jag var i Varberg på läsretreat hittade jag en deckare av Ulla Trenter, Döda rummet. Jag tänkte läsa den där och sedan ställa tillbaka den i hyllan, men så hann jag inte läsa ut den. Ulla Trenter är det kanske mer berömda Stieg Trenters änka och hon fortsatte att skriva böcker med hans karaktärer. Stieg Trenter dog redan 1967.

Dagkurirens nya chefredaktör blir mördad strax efter att han sagt att det finns ett dussintal som önskar livet ur honom. Författaren Harry Friberg och Ulla Trenter själv börjar nysta i fallet och försöka få klarhet i gåtan. Tillsammans med polisen kommer de framåt i spaningarna.

Det här var något av det tråkigaste jag har läst. Jag hade hoppats på lite mer Maria Lang-feeling, men den hade inget av det. Det var bara rörigt och jag vet inte riktigt om jag gillar idén med att skriva in sig själv i handlingen.  Det här en en sådan bok då jag inte minns vem som var mördaren och inte heller bryr mig.

feb 19

Kulturkollo: Visa mig din bokhylla!

Selfie och shelfie

Kulturkollo har en veckoutmaning där vi uppmanas visa via bokhyllor och vår läshörna. Detta är feministbiblioteket, det fysiska alltså, och delar av lyrik och noveller. Jag har ingen läshörna. Jag läser ibland i soffan, ofta i sängen och på bussen. Jag lyssnar på böcker när jag promenerar och nattar barn. Nu funderar vi på att titta på hus och i ett framtida boende vill jag ha min egen läsfåtölj.

En läshörna kräver inte bara en bekväm fåtölj, utan också lugnare lässtunder. Just nu, som den småbarnsmamma jag är, blir de lugna stunderna oftast bara i kollektivtrafiken och i sängen före läggdags. Men det är inte fy skam det heller! Jag läser mycket och klarar även av att läsa när barnen mer eller mindre klättrar på mig. Allt har sin tid och nu är det småbarnstid för mig.

Imorgon blir det kanske lite läst, det beror på. Dottern är sjuk och jag har varit mer hemma än på jobbet den här vabruari. Är hon lika sjuklig och febrig som idag får jag en lugn dag. Är hon mer eller mindre frisk och då blir det party! Eller i alla fall lek och kanske bak.