Recension: Westö, Kjell; Tritonus; 2020

TritonusKjell Westö har jag fått tips om när det kommer till män som ifrågasätter mansrollen. Jag älskade hans bok Hägring 38 och när mina bokcirkelkompisar ville läsa hans helt nya Tritonus, var jag inte sen att haka på. Boken är utgiven på Förlaget och här i Sverige på Albert Bonniers förlag. Jag lyssnade på Kjell Westös egen inläsning på Storytel.

Thomas Brander är en känd dirigent som känner att livet, kärleken och karriären rinner honom ur händerna. Han har tagit allt som han tjänat och bygger ett enormt hus på en ö i finska skärgården. Där är han granne med Reidar Lindell, som också han är musiker, men mer på hobbybasis med ett band som övar i hans garage. Både Brander och Lindell är ensamstående, Brander frånskild och Lindell änkeman, och de utvecklar någon form av vänskap.

Jag skulle säga att Tritonus är en bok om manlig vänskap, manlighet och om att konfrontera sin demoner. Både Brander och Lindell har saker i bagaget de inte är stolta över och som de borde prata om, men inte gör. De få gånger de talar om sina problem, viftar de snabbt undan dem och gör allt för att samtalsämnet ska rinna ut i sanden. De få gånger någon pratar om sina problem med dem är det ungefär samma sak. Detta även om Lindell till yrket är psykolog. Deras vänskap sätts å prov när Lindell ber Branders att tala med pojken Jonas, som blivit nynazist.

Kjell Westö är bra på att skriva om manlighet och ifrågasätta den. Det är därför jag tycker att hans böcker passar fint in på en feministiska blogg, även om den är skriven av en man och handlar – tämligen uteslutande – om män.

Författarinläsningen gjorde läsupplevelsen till ett rent nöje. Det är underbart att lyssna på finlandssvenska böcker på finlandssvenska. Jag slogs flera gånger av hur ordrik Westö är. Han beskriver med en detaljrikedom, som mot förmodan aldrig blir tråkig. Tritonus handlar egentligen inte om någonting och det händer inte särskilt mycket i boken, ändå tyckte jag att den var fantastisk och längtade till nästa lyssningsstund.

I min bokcirkel finns det dem som inte gillar Westö och det kan jag mycket väl känna förståelse för. Som det framgår av den här texten tillhör jag inte dem. För mig är han en fantastisk författare som jag är glad över att jag inte läst så mycket av. Nu finns det mer att upptäcka. Imorgon är det dags att prata om Tritonus i bokcirkeln och det ska bli spännande. Av oss deltagare kommer det förmodligen både att vara personer från Sverige och Finland med och jag kommer inte att kunna hålla mig från att prata om den underbara finlandssvenska dialekten och dess ord!

Bokmässan 2020: Vad jag kanske kommer att lyssna på

Bokmässan logga

Imorgon början Bokmässan play. Jag vet inte hur mycket jag kommer att ta mig tid att lyssna på bokmässeseminarier eller delta i andra digitala aktiviteter under helgen, men jag försöker peppa mig lite nu i veckan och sen så får jag se. Jag ska träffa en digital bokcirkel på torsdag och där kommer vi säkert prata om mässan också. Kommer mina vänner delta i elektroniska bubbel och after workar så ska väl inte jag vara sämre!

Mitt (mycket preliminära) schema

Torsdag 24 september

09:45 – 10:15
Fula tjejer
Medverkande: Sara Ohlsson, Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo, Jenny Aschenbrenner

Fredag 25 september

11:30-12:00
Böcker som ger unga kraft
Medverkande: Matilda Westerman, Josefine Sundström, Birgitta Ohlsson, Elaine Eksvärd, Elin Ek, Jason Diakité

13:00 – 13:20
Ukraina ”Vi är mitt emellan galenskap och något som kan bli riktigt bra”
Medverkande: Paul Frigyes

14:30 – 14:45
Årets ALMA-pristagare: Baek Heena
Medverkande: Baek Heena

15:00 – 16:00
Crimetime Afternoon Tea
Medverkande: Josefine Sundström, Hans Rosenfeldt, Stina Jackson, Tina Frennstedt, Pascal Engman

Lördag 26 september

10:55 – 11:20
Kvinnor, makt och politik före och efter Irans revolution 1979
Medverkande: Mehrangiz Kar

12:00 – 12:45
Artighetsspråk, feminism och svensk litteratur på japanska
Medverkande: Lisa Pääjärvi, Miho Hellén-Halme

12:20 – 12:40
Globala Nyheter – Sydafrika

12:40 – 13:20
Kampen mot apartheid – vad vi gjorde och vad vi lärde oss
Medverkande: Anna Sundström, Lindiwe Mabuza, Tomas Ledin, Sanna Eliasson

16:15 – 16:45
Selma Lagerlöf – tidlöst aktuell
Medverkande: Eva-Lis Sirén, Anna-Karin Palm, Anna Nordlund, Mats Malm, Gunilla Kindstrand

17:00 – 20:00
Afterwork: böcker och bubbel

19:00 – 19:20
Tritonus
Medverkande: Dan-Erik Sahlberg, Kjell Westö

Söndag 27 september

14:00 – 14:20
Den besvärliga Elin Wägner
Medverkande: Björn Linnell, Ulrika Knutson

17:00 – 17:30
New York-studion: Valeria Luiselli
Medverkande: Martin Gelin, Valeria Luiselli

Recension: Danticat, Edwidge; Att skörda ben; 1998

Att skörda benJag har läst  Edwidge Danticat bok Att skörda ben, som nyligen getts ut på Tranan. Jag hade boken i min egen bokhylla, men med titeln En skörd av tårar och den var utgiven på Norstedts 2000. Det är samma översättning så Tranans utgåva är bara med en ny titel och nytt format. I rubriken valde jag Tranans titel eftersom det är under den som vi ska prata om boken i min nystartade cirkel Läsa jorden runt – en bokcirkel.

Amabelle är haitier och färgad och hon jobbar som hembiträde i en rik familj i Dominikanska republiken. När den dominikanska diktatorn Rafael Trujillo beslutar sig för att rensa ut alla haitier under den som i efterhand kallats persiljemassakern, tvingas Amabelle fly och försöka ta sig tillbaka till sitt hemland. Hon och hennes älskade Sébastien flyr tillsammans, men de kommer ifrån varandra och bara Amabelle och en vän till Sébastien tar sig över gränsen till Haiti.

En liten bakgrundshistoria: Haiti och Dominikanska republiken delar ön Hispaniola i Karibien, där Haiti är ungefär en tredjedel av ön och två tredjedelar är Dominikanska republiken. Haiti är det första land som blev självständigt efter kolonialismen i Latinamerika. Självständigheten skedde efter ett slavuppror. Landet var också det första post-koloniala landet att ledas av svarta. Det officiella språket är franska. I Dominikanska republiken talar man spanska.

Att skörda ben/En skörd av tårar handlar om den fruktansvärda masslakt på människor som ägde rum i Dominikanska republiken 1937. Det är en bok som berör på djupet, men samtidigt ingen lätt bok att läsa. Jag tycker att Edwidge Danticat gör en skicklig beskrivning av de fasansfulla händelserna. Hon frossar inte i detaljer, utan det hemska ligger snarare i blickar, längtan och minnen. Det enda som var lite jobbigt var tillbakablickarna i kursivt. Att läsa i kursivt är svårare och jag skummar helt omedvetet, vilket gjorde att jag missade en hel del av kärleken mellan Amabelle och Sébastien.

Jag ska inte skriva om slutet här, men vill nämna att jag tyckte om det. Det var en värdig avslutning på boken. Tyvärr står slutet på baksidan av En skörd av tårar och jag är glad över att inte ha läst det för (det brukar jag alltid göra). Det ska bli oerhört spännande att prata om det på bokcirkelns första träff om en dryg vecka!

Bokmässan 2020: Digitalt och absolut inte samma sak

Folkvimlet på Bokmässan

Folkvimlet på Bokmässan. Något jag varje år längtar efter och som jag också är så glad att slippa söndagen då jag åker hem från mässan. I år blir det inget folkvimmel.

På torsdag ska jag inte åka till Göteborg. Jag ska inte sitta på ett tåg och spana efter andra som är på väg till samma sak som jag. Jag kommer inte att eventuellt träffa någon jag halvkänner som jag delar en taxi med till Svenska mässan och jag kommer inte kasta mig i famnen på en eller ett par vänner som jag som hastigast springer på. Jag kommer inte heller att kontakta min barndomsvän som brukar vara på mässan på torsdagen och äta lunch med henne. Jag kommer att vara hemma i mitt hus och jobba.

Bokmässan 2020 är digital, precis som allt annat som är roligt och som inte ställts in helt. Det är inte samma sak. Självklart är det inte i närheten av samma sak. Men nu när besvikelsen lagt sig och jag ändå inte räknat med att något roligt kommer att hända under resten av året och säkerligen inte heller en bit in på nästa, så har jag sent omsider tittat på programmet och gjort min eget digitala schema.

Mina höjdpunkter på mässan brukar vara internationella författare, gärna från lite udda länder. Jag har haft en utmaning hela 2020 att läsa mer litteratur från Sydafrika för att vara förberedd för mässan. Det kom lite av sig när mässan skulle bli digital. Nu ser jag att det inte är så många seminarium med Sydafrika som tema och det verkar inte vara några sydafrikanska gäster. Jag får helt enkelt hålla mig till de intressanta seminarierna med svenska författare.

Jag ska titta igenom schemat lite mer och återkomma i veckan med vilka seminarier jag ser mest fram emot. Har du aksnke till och med något tips till mig vad jag bör kolla in?

Domare Ruth Bader Ginsburg är död

Ruth Bader Ginsburg

Det sägs att hon har velat hålla sig levande för att överleva Donalds Trumps presidentskaep. Men nu har cancern vunnit över Ruth Bader Ginsburg endast två månader före valet. Hon är den ikoniska, feministiska och liberala domaren i USA:s högsta domstol som en hel liberal värld kommer att sakna. Vad som nu händer är oklart, men förmodligen kan vi ladda för hård strid. Inte en chans att Donald Trump försitter chansen att tillsätta en konservativ domare – om han kan.

Ruth Bader Ginsburg föddes 1933 och utbildade sig till jurist. Innan hon utsågs till domare av Högsta domstolen i USA var hon en förkämpe för kvinnors rättigheter. 1993 utsåg Bill Clinton henne till den tjänst hon hade fram till sin död. På Twitter har man efter hennes död kunnat skåda rabiata abortmotståndare som påstår sig sörja alla barn som, på grund av Ginsburg, aldrig blev födda.  Alla liberala amerikaner sörjer förmodligen Ruth Bader Ginsburg.

Rolig fakta om Ginsburg är att hon har bott i Lund och studerat svensk civilrättslig processordning och skrivit en bok om detta för en amerikansk publik, Civil Procedure in Sweden 1965. Hon ska också ha påverkats av Eva Mobergs Kvinnans villkorliga frigivning, enligt vän till mig som kände Eva. Ginsburg förstod med andra ord svenska.

Jag sörjer å amerikanarnas vägnar och hoppas naivt på att beslut i efterträdesfrågan tas efter valet, precis så som Ginburg själv önskat. Men så kommer det naturligtvis inte att bli.

”Women belong in all places where decisions are being made.”
– Ruth Bader Ginsburg

Hittat i hyllan: Jemen är bra!

Jemen är bra!

När jag packade upp böcker som skulle kunna kategoriseras ”blandat fakta”, hittade jag Jemen av är bra! av Tanja Holm. Det är en mycket bra bok som kom ut för ett par år sedan. Boken påminde mig om att satsa lite på en bra placering av de faktaböcker som jag klumpar ihop till min egensnickrade kategori ”världen”. Det blir inte så bra med en eller ett par böcker inom varje ämne, så alla faktaböcker från när och fjärran som inte går in under historia eller något annat stort ämne, kategoriseras under ”världen” (givetvis i geografisk ordning från Sverige räknat).

Jag tycker mycket om den här genren. En journalist som levt i ett land och berättar om sina upplevelser där i en bok. Jag älskar det! Jemen är bra! är välskriven och Tanja Holm är modig och tar oss med på många äventyr från att vandra i öknen till att sitta fängslad via att tugga kat. Hon skriver också roligt och fängslande och boken blev inte tråkig en enda gång. Dessutom är Holm en engagerad feminist och stort fokus i boken är på kvinnor och kvinnors villkor.

Vad vet du om Jemen? Jag visste inte så mycket mer än vad det ligger och att huvudstaden heter Saana. Vet du inte mycket mer kommer du att lära dig massor av den här boken!

Ann Morgan läste sig runt jorden 2012

Reading the world

Ann Morgan, författare från Storbritannien, är en av mina gurus när det kommer till att läsa mig jorden runt. Hon gjorde det på ett enda år och för att få ihop alla länder var hon tvungen att hotta folk som ville översätta böcker åt henne. Annars hade det inte gått. Jag förstår att hon inte nöjt sig med en novell, vilket ju gör det hela något svårare. Det är inte lätt att hitta något på engelska från alla länder i världen.

Jag hittade idag Ann Morgans TED-tak angående sin läsresa sunt jorden. Hon gjorde den här resan 2012 och såklart har det hänt mycket sedan dess. Fler böcker har utkommit och översatts och framförallt har många, många fler gått i Morgans fotspår. Googla read around the world-challenge så ser du att hon inte är ensam. Jag har en vän som redan runt 2010 kom på den här idén så det är säkert många som kommit på det var och en för sig.

Jag tycker att det är så roligt att se att fler är intresserad av att läsa sig runt jorden. Det kan ju tyckas märkligt att man väljer att läsa någon självutgiven bok med tveksam kvalitet framför något bättre bara för att boken är från Mauretanien, men jag måste säga att trots att vissa böcker är märkliga, dåligt skrivna eller helt enkelt inte håller någon större litterär klass, lär jag mig massor på min resa.

Precis som Ann Morgan har jag också hittat så många fantastiska pärlor. Hon tipsar om en Bridget Jones från Kuwait och om böcker från Singapore och Malaysia som en läsare från Kuala Lumpur valt ut och skickat till henne. Jag har nu beställt de som som finns tillgängliga av dessa. Jag är dessutom rejält sugen på Ann Morgans egen bok Reading the World eller The World Between Two Covers som den kallas i USA.

Jag har själv tre länder kvar på min jorden runt läs-resa; Tchad, Mauretanien och Djibouti. Men jag har å andra sidan nöjt mig med en dikt, novell eller annan kort text när det knipit.

Se hennes boklista här.

Se hennes TED-talk nedan.

som

Dawit Isaak-bibliotek med förbjudna böcker

Förbjudna böcker i DDR

En bokhylla med förbjudna böcker i DDR på DDR-museet i Berlin.

I Malmö öppnar nu Dawit Isaak-biblioteket. Det är ett biblioteket med 1600 titlar och här finns böcker som någonstans i världen är förbjudna. Att uppkalla biblioteket efter svensk-eritreanska Dawit Isaak, som suttit fängslad sedan 20 år utan rättegång i Eritrea, är såklart oerhört passande. Han sitter fängslad för något han har skrivit.

– I biblioteket kommer vi att ha 1 600 böcker. Hälften är kontextlitteratur som förklarar världen och hälften är förbjudna böcker eller farlig kultur. Det kan vara vad som helst, regimkritik eller religionskritik. Någon har någon gång velat att andra människor inte ska läsa dem, säger bibliotekarien Ulrika Ahlberg till SVT. Hon nämner som exempel Da Vinci-koden där Jesus har ett förhållande med en kvinna och får ett barn.

Jag blev oerhört nyfiken på den här biblioteket och jag hoppas att det får stor uppmärksamhet. Jag tänkte att jag skulle botanisera bland titlarna om jag hittar det digitalt någonstans. Bilden jag illustrerat detta inlägg med kommer från DDR-museet i Berlin där jag var 2016. Bokhyllan bakom lås föreställer de böcker som en gång var förbjudna i DDR.

Hallå där: Erato Ioannou

Erato Iounnou

Erato Ioannou är en cypriotisk författare som jag läste i somras. Efter min recension av hennes novell Something tiny, fick vi kontakt på Facebook och då föddes idén om en intervju här på bloggen. I samråd med henne publicerar jag intervjun på engelska, vilket jag hoppas att ni har överseende med.

Om Erato Ioannou

Erato Ioannou skriver noveller och hennes första novellsamling Cats Have it All gavs ut 2004 (Armida book). Efter det har hennes noveller publicerats i tidskrifter och antologier över hela världen. Nyligen var hennes novell Deserted med på korta listan för 2019 års Commonwealth Short Story Prize. Hon är assisterande chefredaktör på In Focus, cypriotiska PENs tidning. Hon är också grundare av Room for Art, ett initiativ för att stödja konst och konstnärer på och utanför CypernHon bor i Nicosia med sin man, deras två barn och flera katter. Läs mer på hennes webbplats. 

Interview with Erato Ioannou

I am interested in how the literature scene looks like in Cyprus. Would you say there are many local writers in Cypriot bookstores?

During the last decade, the literary scene in Cyprus is buzzing. An increasing number of people use writing as a means of artistic expression. The Writers’ Union of Cyprus, one of the largest of the writers’ unions on the island, consists of approximately 250 members from both sides of the divide, a significant number, given the size and the population of the island.

One can certainly find books by Cypriot writers in local bookstores as well as in bookstores in Greece. However, there are very few opportunities for Cypriot writers to forge links with publishers outside Cyprus and audiences from around the world.

I have read you and Nora Nadjarian, are there any other contemporary writers who have been translated to other languages?

Both Nora and I write directly in English. I could say that today, English is the lingua franca of international literature if you are to count the number of books published in English and the number of books published in other languages. Writing directly in English or having literary work translated in other languages makes it available to a wider audience. Cyprus government has a grant scheme for subsidizing the translation of literary work by Cypriot authors, into any foreign language, which has already been published in the original language (Greek). This is a good step to help put Cypriot writers on the international literary scene, but unfortunately, this grant scheme excludes Cypriot writers who write in other languages like, for example, English and Turkish.

You are a female writer. Would you say it is harder to be a female writer than a male writer?

During those early clumsy attempts to write creatively … I must have been around twelve years old … all my protagonists were boys (!). I guess this was because all the literature that I had been exposed to, by that time, was male-dominated—both in terms of authors and in terms of characters. Tom Sower and Huckleberry Finn were ‘cool’ and adventurous and I wanted to write ‘cool’ and adventurous characters. Boy meant cool. Isn’t this messed up? Truth is, there weren’t any powerful, dynamic, girl characters around. At least I didn’t have the chance, back then, nor was I urged or directed to read any of them, if there were any. I suppose the first step toward women’s literary emancipation is acknowledging the fact that literature, up until the 70s or the 80s had been male-dominated.

The Brontë Sisters published their work under male pen names. The debate between literary scholars on whether Mary Shelley wrote Frankenstein herself or with the ‘help’ of her husband carries on! And even today, we have the example of Joanne Rowling who was urged by her publisher to use the genderless J.K. Rowling! Instances of how women writers’ voices and women writers’ identities have been oppressed, their talent and abilities questioned through the centuries, are inexhaustible.

Recently, I received the following comment about my work: ‘So, you’re writing women’s fiction.’ I was taken aback because automatically my writing was judged solely on the basis of my gender and my characters’ gender. It’s as if there is ‘writing’ and ‘women’s writing.’ I’ve never heard such a thing as ‘men’s writing.’ So, writing by men is the norm and writing by women is the ‘other?’

In this sense, to answer your question, it’s not an easy ride.

Is there a feminist movement in Cyprus, and can you see it in Cypriot literature?

The global feminist movements of the 1960s saw no participation on behalf of Cypriot women. During that time, women of Cyprus were experiencing the turmoil of intercommunal violence and afterward the suffering of the Turkish military invasion of the island in 1974 and its tragic repercussions.

In a traditionally male-dominated, patriarchal society, which marginalized women for decades after the first feminist movements appeared around the world, women of Cyprus today have moved ahead in regard to education and employment. However, decision making bodies like the Council of Representatives and the Council of Ministers are still male-dominated. The attempts to mainstream gender in decision-making bodies are weak and have not shown results as of yet. Through their civil society organizations, women are raising their voices on social issues and most importantly on women’s issues and needs that have been ignored.

Women today have empowered themselves to challenge patriarchal structures and make their presence visible. But there is a long way to go.

And, indeed, since writers are inspired, affected by, and explore, the world around them through their writing, gender issues are reflected in Cypriot literature especially in literature written by women.

I also have to ask you, is there a special “Greek” style in writing? I have read a Greek short story collection, and there was a humoristic tone in all the stories I read. I found the same in yours. Would you say there is a special way of writing tradition in the Greek language?

I think that there are as many styles as there are writers. Inevitably, a writer’s work is affected both thematically and stylistically by her immediate surroundings, by her social environment, and the historical context of the times. In the same manner, a writer may consciously choose to accept or consciously choose to resist influences by other authors. One way or the other—acceptance or resistance—will inevitably mold one’s work. I firmly believe that whatever we read affects our writing at a deeper subconscious level. Maybe in the past such a thing as a national literary legacy, in terms of themes and style, within geographic or linguistic locales, did exist. Today, however, thanks to technology and translation, world literature with its abundance of themes, traits, backgrounds, is at our fingertips. Each of us, with our own individual literary voice, is part of a massive new literary epoch characterized by diversity.

As for the use of humor in my writing … I would say that the themes around which my writing revolves are loss and constant yearning. Fiction provides a limitless space to negotiate these themes which characterize the absurdity of our world today. My characters deal with extreme situations and they resort to extreme action. Comical twists heighten their tragedies.

You live in a divided country. Is there any contact between writers in spite of the divide? If yes, what kind of contact?

Absolutely. Art is a powerful tool for mutual understanding and reconciliation.

The results of the Turkish military invasion on the island in 1974 have inflicted deep wounds on all Cypriots. Inherited trauma has been haunting us all—on both sides of the divide. It has left its mark on our literary work. Violence is still present in our memories even in the memories of those born after the war. It is present in its physical form—in the line separating the island. It has marked the souls of the refugees, the lives of those who lost their loved ones, their homes.

Interactions between writers from all over the island are enhanced through various literary projects and events such as readings, book presentations, open mics, festivals, and workshops. Bilingual short story and poetry anthologies were published featuring writers from both sides of the divide.

What are you working on now?

Not in the Ornamental Teapot

My short story collection Not in the Ornamental Teapot will be out by the end of September 2020, and soon after that, it is going to be published in Greek. The collection features strong-minded and audacious heroines who challenge and deconstruct the roles assigned to them by dominant narratives and preconceptions.

Concurrently, I am putting together a writer’s residency program via Room for Art, a civil society organization which aspires to provide support and guidance to local and international writers and artists, who juggle the demands of ‘real life’ and their creative work.

Also, we are gearing up for the new school year, amidst Covid-19. My son is going to high school and my daughter is going to fifth grade.

And, a new cat has adopted our family.

There are a lot of exciting plans. Hopefully, the rest of 2020 will behave itself.

Månadens feminist: Adela Zamudio

Adela Zamudio

Kort fakta

  • Född 1854 och död 1928 i Cochabamba, Bolivia.
  • Anses vara Bolivias mest kända poet.
  • Startade den feministiska rörelsen i Bolivia.

Adela Zamudios feministiska gärning

Adela Zamudio anses vara en av Bolivias viktigaste litterära röster och hennes födelsedag, 11 november,  är idag Bolivias kvinnodag. Hon föddes 1854 i staden Cochabamba i Bolivia. Hennes föräldrar tillhörde överklassen och gav sin dotter möjlighet att utbilda sig.

Zamundio gav ut sin första dikt som 15-åring under pseudonym, men hon publicerade sin första diktsamling först 20 år efter det. Innan hon blev författare utbildade hon sig till lärare och blev rektor för ett gymnasium i hemstaden. Idag heter skolan Liceo Adela Zamudio.

Hon engagerade sig för kvinnors rätt till utbildning och riktade stor kritik mot kvinnors begränsade möjlighet till akademiska studier. Hon var också engagerad för att kyrkan skulle skiljas från staten och att kvinnor och män skulle kunna skilja sig. Detta gjorde att hon fick många konservativa personer efter sig och hon utsattes för hån och hot.

Dikten To be a man har översatts till engelska och det är en feministisk och ironiskt skriven dikt om hur kvinnor har det i det bolivianska samhället. Den börjar såhär:

She works so hard
to make up for the sloth
of her husband, and in the house
(Pardon my surprise.)
he’s so inept and pompous,
that of course he’s the boss
because he’s a man!

Läs hela dikten här.

Zamundio var även konstnär och målade. När hon jobbade som rektor startade hon även en måleriskola. Hon har också framgångsrikt samlat in pengar till välgörenhet. Hon dog i sin hemstad 73 år gammal av bronkit, som hon inte fått adekvat vård för eftersom hon inte haft tillräckligt med pengar.

Adela Zamudio och jag

När jag sökte efter bolivianska författare så hittade jag dikten To be a man. Jag älskade den från första stund och ville veta mer om kvinnan bakom. Det finns inte så mycket om henne när man googlar runt, men jag fick i alla fall ihop ovanstående text så att ni också kan få läsa om den här fantastiska kvinnan.

Verk av Adela Zamudio som jag läst och recenserat

Dikter 1887