feb 10

Berömda och glömda OS-kvinnor 2021?

Olympiska flaggan

För ett år sedan satt jag och försökte samla ihop en olympisk till varje dag för OS i Tokyo. Det blir 17 stycken och jag tyckte att jag fick en bra bredd både tidsmässigt, geografiskt och idrottsligt samt en balans mellan berömda och glömda. Jag har ju redan skrivit om många världsstjärnor såsom Florence Griffith Joyner, Katrin Krabbe, Sparven från Minsk och Nadia Comaneci, men det finns alltid några kvar att skriva om och det hade jag tänkt överraska er med!

Nu blev det ju som det blev. Allt ställdes in och sköts upp och blev inte av. OS ska bli av 2021, är det sagt, men jag tror att jag inte är ensam om att tänka ”det tror jag föst när jag ser det”. För bloggens skull hoppas jag att få skriva om mina 17 idrottskvinnor. För egen del, ständigt i utkanten av att blir totalt uttråkad och gå in i ett hål av meningslöshet, hoppas jag att OS blir av så att vi sporttokiga har något att se fram emot.

Vad tror ni, när kan jag börja skriva texterna? När kan vi börja planera saker igen? Eller det är klart, blir inte OS av i augusti så blir det ju inte av alls. Kanske ska jag publicera inläggen ändå, som en protest mot hela coronaskiten. Det kanske ger mig lite terapi om allt skiter sig. Men hörrni, idag börjar skidskytte-VM! Alltid något att glädja sig åt.

feb 09

Recension: Jedrowski, Tomasz; Swimming in the dark; 2020

Swimming in the darkJag fick tips om Tomasz Jedrowskis bok Swimming in the dark i gruppen Läsa jorden runt. Jedrowski är visserligen uppvuxen i Tyskland, men han har polska föräldrar och skriver om Polen, så med lite generositet så kan boken klassas som polsk. Nu är Tomasz Jedrowski en man, men homosexualitet i Polen på 80-talet brukar också vara ifrågasättande av en mansroll, vilket skulle visa sig stämma bra in på Swimming in the dark.

Det är Polen och det är 80-tal. Ludwik känner redan som barn att han känner för pojkar såsom andra pojkar känner för flickor. När han pluggar på universitetet träffar han Janusz, som han blir oerhört förälskad i. De badar tillsammans och campar vid en sjö. När de kommer tillbaka till staden börjar problemen. Janusz tycker att Polen är ett bra land och att regeringen gör så gott de kan. Ludwik har fått en rebellisk ådra med modersmjölken och vill sätta sig upp mot landets kommunistiska regim. När Janusz berättar att han kan tänka sig att gifta sig med en kvinna och ha Ludwik vid sidan av, bestämmer sig Ludwik för att försöka att lämna landet. Det ska dock visa sig inte vara het enkelt.

Swimming in the dark är en gripande berättelse, både för att den tar upp att vara homosexuell i ett land där det inte var tillåtet samt att det blir en hemsk konflikt mellan regimtrogen och oppositionell. Ludwiks kärleksfall blir så mycket större för att hans älskade vill passa in i ett land, som Ludwik gör allt för att bekämpa.

Förutom kärlekshistorien, så tyckte jag mycket om vänskapen mellan Ludwik och hans studiekamrat Karolina. Hon förstår honom, även om hon inte säger rakt ut att hon fattar att han är homosexuell. De båda delar politiska värderingar och med henne kan han vara sig själv. Han har alltid varit annorlunda och mormodern varnade alltid hans mamma för att han skulle bli konstig. Trots alla varningar finns en fin relation till mormodern kvar i vuxen ålder. Jag tyckte mycket om Swimming in the dark.

feb 08

Recension: Ardin, Anna, I skuggan av Assange; 2021

I skuggan av AssangeAnna Ardin var kvinnan som anklagade Julian Assange för sexuella övergrepp. I tio års tid har hon fått utstå hot och hat. Hon har skrivit om sina upplevelser i boken I skuggan av Assange, som kom ut i januari 2021 på Bazar förlag. Jag har tidigare skrivit om den dokumentär som gjorts av fallet inom ramen för Kalla Fakta på TV4.

Anna Ardin lät Julian Assange bo hemma hos sig 2010 för att henne organisation, socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, bjudit in honom till Stockholm. Under vistelsen har Anna och Julian sex och det blir inte speciellt lustfyllt för Anna, som mår dåligt över händelsen där Julian bland annat ska ha hållit fast henne samt förstört kondomen. När en annan kvinna, i boken kallad Maria, ringer Anna för att berätta att Julian våldtagit henne, följer Anna med till polisen och berättar även vad hon varit med om. Polisen gör bedömningen att Julian även utsatt Anna för brott.

Det är hela bakgrundshistorien till det som sen skulle komma att hända. Anna är noga med att påpeka i boken att eftersom Julian Assange aldrig kom till Sverige kunde ingen rättegång hållas och ingen får veta om det han utsatte Anna för var brottsligt eller inte. Idag är fallet preskriberat och i fallet Maria är utredningen nedlagd eftersom inga förhör kunnat hållas med Julian.

Boken fokuserar inte vad som hände i Annas lägenheten 2010, utan vad som hände sedan. Anna berättar om hur hon tycker att Wikileaks gör ett bra jobb och att hon stödjer dem helt och fullt. Det hon inte ville göra avkall på är kvinnors rättigheter och hon menar att för Julian och för många av hans försvarare är kvinnors rättigheter underordnade den stora saken. Många har hållit med Anna och trott henne, men ansett att hon inte borde gått till polisen eftersom det är en struntsak i det stora hela.

Den stora massan tog parti mot Anna. hatstormen var så svår att polisen inte bedömde det säkert för henne att stanna i Sverige när det var som värst. Det är inte heller över när det hela lägger sig något. Så fort Julian Assange är på tapeten i media, kommer hatet mot Anna som ett brev på posten.

Boken är skriven som en dagbok från strax före Julian kom till Annas lägenhet, fram till början av 2020. Allt är sakligt berättat om vad som hände och hur Anna känner inför det. Hon berättar om sitt liv, inklusive mindre smickrande saker om sig själv. Hela tiden förstår vi vilket fruktansvärt hot hon levt under. Att anklaga en så stor man som Julian Assange för brott gör man absolut inte ostraffat.

Boken gör mig både arg och hoppfull. Arg av självklara skäl eftersom det Anna Ardin utsatts för är en fruktansvärt utdraget drev pga att hon anmälde en man för sexuella övergrepp. Hon har varit CIA-agent, hora, uppmärksamhetssökande och gud vet vad. Hoppfull blir jag därför att hajpen kring Julian mattats  samt att det finns mycket om hänt, såsom #metoo och #prataomdet, som fått upp ögonen för vad kivnnor utsätts för. Det finns förhoppningsvis en bättre framtid där man kan anmäla folk som är ett svin i sovrummet, men en idol för många utanför. De tär modigt av Anna Ardin att bidra genom att berätta så öppenhjärtigt om alla turen kring den här historien.

I skuggan av Assange är inte en bok om huruvida Julian Assange är skyldig till sexualbrott eller inte. Det är en bok om vad Anna utsatts för, vilket är fasansfullt oavsett om han skulle anses skyldig i en domstol eller inte. I boken diskuteras skuld i förhållande till andras upplevelser och Anna Ardin jämför sitt fall med exempelvis Leaving Neverland, dokumentären där två män anklagar Michael Jackson för sexuella övergrepp i deras barndom. Att någon inte är dömd, betyder inte att det som hen anklagas för inte har hänt.

Eftersom I skuggan av Assange inte handlar om skuld eller inte, är det också ointressant att diskutera skuldfrågan. När jag publicerade förra inlägget om Anna Ardin och Julian Assange, dröjde det en minut innan jag fick ett svar från någon som försvarade Assange och anklagade det svenska rättssystemet. Jag önskar att den som så nitiskt svarar alla som skriver om Assange, bemödar sig att läsa Anna Ardins bok och ta till sig av vad hon faktiskt skriver.

feb 07

Recension: Zapata, Mariana; The wall of Winnipeg and me; 2016

The wall of Winnipeg and meJag behövde mer romantik och tog mig an en andra bok av Mariana Zapata, då jag tyckte om Kulti. The wall of Winnipeg an me har av flera ansetts vara hennes bästa, så även om jag inte alls föll för temat så gav jag den en chans. Jag lyssnade på boken på Storytel på originalspråk.

Vanessa har höga studieskulder och behöver välbetalda extrajobb. När hon får möjlighet att jobba för en ”kändis” tackar hon ja. Det visar sig vara en av amerikanska fotbollsligans bästa spelare, kanadensaren Aidan. Han är hennes arbetsgivare och beter sig som en stor jättebebis, som aldrig äger tack eller ens verkar bry sig om sin anställda. Den dagen hon slutar är hon lättad, men Aidan vill få henne tillbaka. Hon vägrar, men så kommer han med ett erbjudande hon inte kan tacka nej till. Hon ska få ett hus och alla sina skulder betalda om hon går med på att ingå ett skenäktenskap med honom.

En jättebebis, ett skenäktenskap och kvinna bara vill göra sin grej, kan det verkligen bli romantiskt? Även för en feminist? Ja, faktiskt. Jag blev själv förvånad. Vanessa vägrar att vara Aidans hushållerska efter att de gift sig och flyttat ihop. Aidan gör allt för att Vanessa ska trivas och en vänskap börjar att växa fram. Eftersom det redan finns en attraktion från Vanessas sida, förstår vi vartåt det kommer att barka.

Det går långsamt i Mariana Zapatas böcker. Den sexuella spänningen mellan Aidan och Vanessa byggs successivt upp på nära 500 sidor och Zapata gör det riktigt bra. Jag behöver inte en massa sex i kärleksromaner, så för mig passar det bra. Det händer inte så mycket i boken, men när jag kommit in i den så blir den ändå aldrig tråkig.

feb 06

Recension: Kroyan, Narine; Malmedel; 2020

Armenien berättarJag håller just nu på att läsa bokförlaget Tranans novellsamling Armenien berättar. Tidigare har jag recenserat alla noveller som passar in på Feministbibliotekets tema under en dag och kallat det novell-lördag. Nu tänkte jag att jag recenserar en novell vare lördag istället, så länge novellerna räcker. Först ut är Narine Kroyans Malmedel.

En äkta make flyttar till Ryssland för att tjäna mer pengar. En äkta hustru blir kvar med barn och svärföräldrar. Maken kommer aldrig hem och tillslut slutar han även att ringa. Då tar hustrun mod till sig och bokar en biljett till Moskva. Resan blir inte alls som hon tänkt sig, hon får inte se något av den stora staden (inte ens Jerevan, till och från flygplatsen). Det hon får med sig hem är ett stort lass malmedel, som hon hittade i makens byxfickor. Det var små gummigrejer i individuella förpackningar och verkar vara ett märkligt malmedel, men sa maken att det var malmedel, så tror hans hustru på det. Det som skulle bli presenter till vänner och bekanta, togs inte emot på det sätt som frun hade förväntat sig.

Jag läser om författaren Narine Kroyan att hon brukar lyfta fram kvinnans roll i Armenien, både ur ett modernt och kulturellt perspektiv och att Malmedel är ett exempel på det. Det var verkligen mitt i prick. Här har vi den traditionella hemmafrun på landsbygden, som försökte hämta hem sin make från Moskva. Kulturkrocken kunde inte varit större. Hela huvudspåret med kondomerna/malmedlet visar också hur mycket kunskap det går att undvika om man inte själv har möjlighet att söka sig utanför sin lilla by eller ens sin familj.

Det var en helt fantastisk novell. Den påminde mig om varför jag älskar Tranans novellsamlingar och att läsa noveller från alla jordens hörn. När läste du något från Armenien senast? Nu har du chansen att läsa denna och flera andra bra noveller därifrån! Jag återkommer nästa lördag med en annan pärla ur samlingen.

feb 05

It’s a sin – en TV-serie om aidsepidemin

It's a sin

Jag hörde talas om It’s a sin (HBO) och när jag och maken behövde en ny serie som valde vi den, trots att jag egentligen bara vill se kärleksserier där folk får varandra. Jag förstod såklart på förhand att en serie om aidsepidemin i London på 80-talet, inte skulle sluta lyckligt. Serien ville jag ändå absolut se, för det är ju detta med mig och besatthet. I höstas var det Estoniakatastrofen. Tidigare har det varit, just det, aidsepidemin på 80-talet.

Vi får följa ett kompisgäng i London från 1981 och tio år framåt. I centrum står Ritchie och Jill som finner varandra på universitetet och skaffar en lägenhet ihop. Ritchie är homosexuell och de skaffar flera inneboende från stadens gaycommunity. Roscoes familj kommer från Nigeria och vill inte veta av honom. Ash är den snygga indiern som alla bli kära i och Colin den töntiga som alla tror är oskuld. Sedan tillkommer flera andra i deras närhet, både närmare och ytliga vänner.

Hela serien osar glädje till en början, glädje och sorglöshet. Världen ligger för deras fötter, såsom den tenderar att göra för universitetsstudenter som precis flyttat till storstan. För garderobsbögarna blir flytten en frihet och med undantag från Colin, verkar ingen av den spara på krutet. När de hört talas om den nya sjukdomen som sprider sig bland homosexuella män i USA, blir reaktionen lite blandad. Jill är den som först sällar sig till skaran som vill varna för sjukdomen och blir aidsaktivist.

I början av serien är det oundvikligt att fundera på vem som kommer att smittas och hur många som kommer att dö. Jag ska såklart inte avslöja hur den slutar, men kan säga så mycket att jag tycker att serieskaparen Russell T. Davies lyckas med att balansera det allvarliga med det humoristiska och serien är inte helt utan överraskningar.

Det är oundvikligt att tankarna vandrar till Jonas Gardells Torka aldrig tårar och i en jämförelse är It’s a sin så otroligt mycket bättre. Gardell har en förmåga att alltid ha något obehagligt sentimentalt i det han gör och jag tycker att det saknas helt i den brittiska serien. Därför tycker jag så otroligt mycket mer om It’s a sin.

Roligt också att det är flera skådespelare som gör sin första eller i alla fall en av sina första framträdanden. Lydia West är mycket bra som Jill och såklart är även Olly Alexander som Ritchie, men jag gillade också Callum Scott Howells som Colin och Nathaniel Curtis som Ash. De två sistnämnda verkar inte har gjort något för film eller TV förut och jag hoppas att vi ser dem snart igen! Jag gillade också att Stephen Fry har en spännande biroll.

Det är något tillfredsställande att se en miniserie. Hur mycket jag än älskar karaktärerna så önskar jag mig inte en säsong två. Sista avsnittet var såklart inte en enda lång skrattfest, som ni förstår, och även om jag efteråt satt och stirrade tomt framför mig och sedan var tvungen att prata av mig med min man i typ två timmar, så är jag glad att jag såg den.

feb 04

Blurb på Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Blurb på Inte som du

Nej, det händer inte så mycket i mitt liv just nu så jag måste säga att jag blev oerhört glad när jag fick veta att jag fått en blurb, dvs ett citat på baksidan av en bok! Den här gången var det på pocketupplagan av Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall (B Wahlströms). Ni ser boken ovan och jag äger inte pocketutgåvan själv, så det är Johanna Schreiber som ska creddas för bilderna.

Inte som du var precis vad jag behövde just nu, en bok man sträckläser… – Feministbiblioteket

När jag ser en sådan blurb från mig, tänker jag alltid att jag borde spotta ur mig mer oneliners. Men å andra sidan blir man nog knappast citerad om det känns krystat och sökt. Den här kommentaren i min recension var i vilket fall helt från hjärtat och har du inte läst Inte som du, tycker jag att du ska göra det. En rolig, men ändå allvarlig ungdomsbok där könsrollerna är omvända. Som en modern Egalias döttrar där det inte blir freakshow.

Och för er som redan läst och tyckt lika mycket om som jag, kan rösta på den i Storytel Awards!

feb 03

Recension: Min, Lu; Middag för sex; 2012

Middag för sexJag följer översättare Anna Gustafsson Chen i sociala medier och blev oerhört sugen på boken Middag för sex av Lu Min, som hon översatt. Den är kanske något längre än vad jag brukar vilja läsa, men jag tog mig ändå an den med spänning. Nu kom en jul och sedan lite deppighet emellan (när jag bara läste lättsmält och såg på TV) och jag satte boken på paus. Nu har jag återfått min gamla läsform och boken är utläst! Middag för sex är utgiven på bokförlaget Wanzhi 2020.

Två familjer knyts samman i ett kinesiskt arbetarkvarter när en man och en kvinna träffas och blir tillsammans. De och deras tonårsbarn träffas en gång i veckan och äter middag. De är alla präglade av det slitna fabriksområde där de bor. Barnen vill ta sig därifrån, men deras förutsättningar är inte de bästa. Xiaolan är den smartaste av dem och hon vill studera vidare på universitetet och gifta sig med någon utanför den klass hon är uppvuxen i. Hon blir mycket förtjust i Chenggong, men deras kärlek har ingen framtid.

Middag för sex är inte en bok med en kronologisk handling. Vi får varje historia berättad flera gånger. Det som fragmentariskt berättas i en berättelse, får en annan förklarning när du får ett annat perspektiv. Det var inte helt lätt att hänga med i början, men när jag kom in i det blev det riktigt spännande. Det var Xiaolan och Chenggongs relation som jag fastnade mest för. Föräldrarnas förhållande var nog det mest deprimerande då Chenggongs pappa var alkoholiserad och Xiaolans mamma hade svårt för att ta sig ur den destruktiva relationen. Chenggongs syster hittade en liknande relation, medan Xiaolans bror lyckades hitta en egen väg ut ur fattigdomen.

Jag inser att det är svårt att beskriva handlingen i boken. Det handlar egentligen inte om så mycket, människorna och känslorna får större plats. Den stora behållningen är vardagslivet som skildras och det som händer i det lilla. Det var oerhört spännande att läsa denna kinesiska roman och få ta del av en familj på det djupgående sättet.

Relationerna var i centrum i den här boken. Det handlade också mycket om klass och om att ta sig upp och skapa sig ett bättre liv. Ett annat tema, som låg mer i bakgrunden, var saknad. Alla barnen reflekterade någon gång över saknaden av den förälder som saknades. Det var till en början ingen lätt bok att komma in i, men när jag fann rytmen så tyckte jag mycket om den. Det var något rofyllt över att läsa en fragmentarisk historia och sedan i kapitel efter kapitel, där perspektiven byttes, bit för bit får hela bilden. Mycket snyggt gjort!

Lu Min är en stor författare i Kina och Middag för sex har blivit film. Filmen heter Youth dinner och den finns med engelska undertexter. Frågan är bara om den går att stream någonstans för en överkomlig summa pengar.

feb 02

Vad händer i kulturen efter pandemin?

Coronavirus

Jag känner mig lite gladare nu efter mitt deppinlägg härom veckan. Men även om mitt liv rullar på som vanligt (eller ja, nya som vanligt utan något vidare socialt liv utanför internet), så kan jag bli deppig över att hela världen liksom står på paus i över ett år. Vad kommer det att göra med oss? Hur kommer allt se ut efteråt? Här tänkte jag spekulera lite i vad som kommer att hända med kulturen; litteraturen och filmen.

Mycket av den litteratur som kommer utspelar sig i en liten diffus nutid. Det kan vara i år, det kan vara förra året. Tidmarkörer som telefoner och kläder finns där, men i många fall är det något som bara finns där. Vissa böcker utspelar sig specifika år och har med världshändelser, men jag upplever att det vanligaste är att det utspelar sig ”typ nu”.

Vad händer med vår samtidslitteratur nu? Kjell Westö gav ut Tritonus i våras, som skulle utspela sig sommaren 2020 och han fick skriva om den så att den utspelade sig efter corona. Lite handsprit vad utplacerat i gemensamhetslokaler, men så mycket mer var det inte. Nu flera månader efteråt har den boken inte åldrats väl. Det är möjligt att den efter ett år eller två fungerar bättre, men just nu känns det ju som att vi är rätt långt ifrån lite handsprit som enda ”inskränkning”.

Jag tror att vi vill ha lite mer explicit om det är före eller efter corona. Jag tror att vi, för att en roman ska bli trovärdig nutidsskildring, behöver veta hur pandemin påverkade karaktärerna. Tänk dig en samtidsfeelgood om den eviga singeltjejen. Skulle du inte undra hur hon pallade ett år i isolering? Borde det nämnas i boken eller har vi glömt allt om två-tre år?

För å andra sidan, hur tröttsamt kommer det inte bli att läsa om pandemin. Pandemi- och karantänlitteratur kommer vi att få i mängder. Vi kommer att läsa hur den påverkade allt och alla och hur förödande långtråkigt livet var. Vi vill väl också komma bort från det som varit jobbigt och se framåt? Nästa säsong av Virgin River ska väl utspela sig 2020 när Jacks bar går år trögt pga restriktioner? Inte eller 2022 när baren har gått i konken på grund av pandemin. Tänk en hel säsong av någon sjukhusserie som utspelar sig under pandemin – mardrömmen! I en nära framtid kan ju samtidskulturen utspela sig 2019, men det går ju inte hur länge som helst.

Jag är inne på att vi kommer att få ett före och ett efter. Saker kommer att refereras till som före eller efter pandemin, liksom i förbifarten. Men hur det görs och i vilken utsträckning det tas hänsyn till pandemin kommer nog att vara ett trevande. Vissa kommer att göra det bra och andra mindre bra, vilket ävl är tämligen självklart. Att varje författare kommer att behöva tänka på det är redan ett faktum, men vill man skriva samtididslitteratur kan man ju inte för evigt förpassa handlingen till före pandemin.

feb 01

Vinterväder och coronadepp – januarisummering 2021

#jagbokhandlar år två

Januari har varit mycket depp för min del. Det är ju något hemskt jobbigt över att komma tillbaka till jobbet efter en lång ledighet och det är vinter och ingen vår i sikte så långt ögat kan nå. I augusti är ju läget lite annat. Fina sommarhelger finns att se fram emot ett tag i alla fall. Nu har allt känts tungt och meningslöst. Snön har gjort att det  blivit lite mer uthärdligt, men minskad smittspridning står högst upp på önskelistan just nu.

Det är ett år sedan nu som vi fick vårt första coronafall i Sverige. Om en månad har vi levt med smittan i Sverige i ett år. Samtidigt som det känns jobbigt på ett personligt plan att sitta hemma och inte träffa folk, så känner jag också en stor oro för vårt samhälle. Vad kommer ett till ett och ett halvt år i isolering göra med oss? Vad finns kvar när vi öppnar upp? Jag försöker att fokusera på det som är positivt, vi kommer att längta efter att ses, zoom-möten med vänner på andra orter är här för att stanna och vi kanske kommer att jobba hemma mera. Men ofta oroar jag mig för den smäll vi kommer att få när detta är över.

Min läsning

Jag har varit lite väl inriktad på romantik och lättsmält i januari och det har yttrat sig mest i form av TV-serier. Läsningen har blivit lite lidande, men kom ändå igång i slutet av månaden. Det är för tidigt att spåna hur detta kommer att påverka årsmålet på 140 böcker.

Världsläsning: Jag ska läsa från 40 länder och har sagt att även kortare texter räknas. Häromkvällen när jag läste två finlandssvenska böcker (varav en av Tove Jansson) och en sydkoreansk barnbok för mitt minsta barn och kom på att de länderna såklart också ska räknas in. Jag ligger ju minst sagt bra till, men tänker att det blir svårare och svårare när de lättaste länderna är avprickade.

  • Japan
  • Sverige
  • USA
  • Storbritannien
  • Italien
  • Rwanda
  • Finland
  • Sydkorea

Språk: I januari har jag bara läst på svenska och engelska.

Fantastiska fruntimmer: Jag läste den estniska poeten Marie Under, som jag varit sugen på länge.

Hittat i min hylla: Nej, inget den här månaden. Eller jo, jag recenserade en bok jag läste innan jul, På guldfiskens rygg av den rumänsk-svenska poeten Gabriela Melinescu

Månadens färgbok: På Instagram har What you readin? kommit med ett initiativ att vi ska läsa en bok på en given färg varje månad och januari var grön. Jag bestämde mig då för att speedläsa ut min tegelsten Middag för sex av kinesiska Min Lu. Recension på den kommer inom kort! Följ #färggladahyllvärmare2021 på Instagram!