Recension: Melece, Anete; Kiosken; 2019

KioskenAnete Melece är en lettisk illustratör och barnboksförfattare och hennes bok Kiosken har fått Peter Pan-priset 2020. Boken är översatt av Juris Kronbergs, som översatt mycket litteratur från lettiska till svenska. Han gick bort förra året, så nu hoppas jag att någon annan tar över den stafettpinnen. Kiosken är utgiven på svenska 2020 på Lilla Piratförlagt.

En kvinna har en kiosk. Hon bor i kiosken och lever hela sitt liv där. När kvällarna blir ensamma och längtan för stor, läser hon resemagasin och drömmer om solnedgångar på sandstränder. En dag hamnar tidningarna som levereras lite för långt bort och medan hon försöker få tag på dem, passar några slynglar på att sno saker. Incidenten leder till att kiosken välter. Det positiva med det är att kvinnan inser att hon nu kan traska iväg med kiosken. Efter mycket äventyr hamnar hon tillslut på en paradisstrand där hon kunde titta på solnedgången.

Kiosken av Anete Melece

En fantastisk bild är kvinnan går iväg med sin kiosk. Mannen som springer är en av hennes stammisar.

Kiosken är en underbar barnbok! Tyvärr är mitt barn lite överkänslig för sorgliga och läskiga saker. I den här boken tyckte hon att det var så hemskt att kvinnan var fast i sin kiosk. Fast jag tror att det ska föreställa att hon faktiskt är det, fick jag länge förklara att hon kunde gå ut ur den, men att vi inte får se det. Hon köper det ibland.

Kiosken är en min mix av äventyr och vardagsliv och det är underbart att den slutar med att kiosken står på en fin strand där kvinnan kan njuta av solnedgång varje dag. Eftersom jag varit i Lettland föreställer jag mig att stranden är den som finns i Jurmala, utanför Riga. Det är en underbar strand och framförallt är den lång.

En udda och sorglig upplevelse som världsläsare

Världskarta

Att läsa böcker från hela världen leder en då och då till nya kontakter. Författare som kanske själva gett ut en roman på eget förlag i något udda land kanske hittar just sin bok din blogg om du skrivit om den. Det hände mig att Lidija Dimkovska från Makedonien hittade sina dikter recenserade hos mig och vi träffades sedan på bokmässan samma år. Erato Ioannou från Cypern hittade sin novell recenserad här och vi har haft en del kontakt och jag har intervjuat henne.

Så finns de det kontakter som är mindre roliga. Till dem hör en kontakt jag fick för ett par veckor sedan. En kvinna berättade att hennes syster gått bort och att hon ville få tag på sin systers bok. Eftersom jag hade recenserat den så kanske jag kunde skicka henne boken? Tyvärr var det en e-bok och den såldes inte längre. Efter att ha funderat ett långt tag fotade jag av alla sidor i boken och skickade till systern.

Det känns bra att kunna göra något för en människa i sorg och självklart skulle hon få sin systers bok! Jag är bara så ledsen att jag inte kunde ge henne den i ett bättre format, men förhoppningsvis kan hon skriva ut bilderna och sätta ihop dem till en bok. Det smärtar mig något oerhört att denna författare gått bort, för hon hade många, många år kvar att leva.

Det är min övertygelse att världsläsning förenar människor bara genom litteraturen. Men så ibland kan den förena människor på andra sätt och föra en än närmare varandra. Det är fantastiskt att bara genom att läsa och skriva om en bok, ha kunnat bidra till lite tröst i ett tröstlöst mörker.

Läsa jorden runt: Dörren av Magda Szabó

Dörren

Vi var en liten skara som träffades för att prata om Dörren av Magda Szabó från Ungern. Jag skrev om boken igår och hade den färskt i minnet. När man är många som träffas på en bokcirkel blir samtalet oftast mer  uppstyrt, men med fyra i samtalet blir det ofta prat om bok och mycket annat parallellt.

Alla fyra tyckte om boken och vi pratade mycket om den fina relationen mellan kvinnorna i boken. Vi pratade också om Magda och om det var så att hon var förebild till bokens Magda. Vi landade i att det nog var hennes liv det handlade om, men att Emmerentia förmodligen är uppdiktad. Kanske är hon en sammanslagning av flera olika kvinnor i författarens liv.

Sedan reste vi till Budapest och pratade om livet, smutsen och staden. Det var härligt att få drömma sig tillbaka till min egen första resa till Ungern 1990. En annan cirkeldeltagare hade varit där så tidigt som 1988, ett år efter att boken Dörren skrevs.

Till nästa gång ska vi försöka välja en bok från Oceanien, gärna från någon av ö-nationerna. Det är mysigt med små sammankomster, men jag hoppas ändå att fler kan komma till nästa träff!

Recension: Szabó, Magda; Dörren; 1987

DörrenTill nästa bokcirkelträff med Läsa jorden runt har vi valt den ungerska författaren Magda Szabo och boken Dörren. Det är en bok jag velat läsa länge och jag tyckte mycket om Izas ballad av samma författare. Boken gavs ut på Nilssons förlag 2020, men den gavs ut första gången på ungerska 1987.

En framstående författare, som också heter Magda, bor med sin man i en våning i Budapest. Hon ska anställa en hushållerska och valet faller på den lite märkliga Emmerentia. De lever sida vid sida, men lär känna varandra trots att Emmerentia är en säregen person.  När Magda adopterar en hund, är det Emmerentia som blir dennes främsta matte. Kvinnorna är mycket olika, men det växer fram en vänskap och tillgivenhet mellan de två. När Emmerentia blir svårt sjuk ställs Magda inför ett stort etiskt dilemma. Hjälpa Emmerentia eller svika ett löfte hon gett till henne?

Magda Szabo var under flera år på 50-talet, bannad av den kommunistiska regimen i Ungern. Hennes böcker ansågs politiska och förbjöds. Allt slutade med att de belönade henne med det prestigefulla Attila Jószef-priset. Helt plötsligt var hon rumsren igen. Denna historia vävs mycket skickligt in i romanen Dörren. Prisceremonin i parlamentet i boken är startskottet för bokens upplösning.

Dörren är en varm berättelse om vänskap och om en gåtfull kvinna som inte låter någon annan än Magda komma över hennes tröskel. Det är en udda vänskap och det är två fina kvinnor och deras olika liv. Magda har anställt Emmerentia och det försätter henne i lite knepiga situationer ibland. Jag drabbades lite av hennes ångest när hon inte låtit Emmerentia se färdigt ett TV-program för att hon inte är klar med sina sysslor. Boken har kvinnorna i fokus och det är kvinnors liv som skildras och i och med att Emmerentia är anställd av Magda, blir det också en fråga om klass.

Det ska bli oerhört spännande att diskutera Dörren eftersom den innehåller så många saker att diskutera. Det handlar om löften och svek, men också om olikheter och respekt. Jag tyckte också mycket om parallellerna till författarens eget förhållande till den kommunistiska regimen. En fråga att ställa i bokcirkelns är hur mycket av Magda Szabo som finns i bokens Magda.

Feministbiblioteket rekommenderar: Läs mer sex utan att skämmas!

NU-20210304-11

Jag har varit med i Tidningen Nu igen! Den här gången handlade det om romance-generen. Artikeln handlar om att det kan vara kul att läsa, även om det inte alltid är så bra. Den handlar också om varför just romancegenren har en tendens att vara så dålig. I jakten på romantik lär män kvinnor allt – till och med hur deras kropp fungerar.

Jag skrev artikeln efter den diskussion på Facebook som följde på ett inlägg jag gjort här på bloggen, Vad är egentligen feministisk romance?. Det blev en mycket intressant diskussion om ifall man verkligen kräver feministiska relationer, eller om man nöjer sig med mindre för att man behöver lite avkoppling. Den bevingade jämförelsen blev den om en påse Polly, som är gott och kan passa alldeles utmärkt, men som väl inte är det godaste som finns.

Vad är dina åsikter om romantik i litteraturen, romance och feelgood? Själv är jag ständigt på jakt efter något som är bra på riktigt och inte bara guilty pleasure.

Coronadepp eller vårfeeling eller både och?

Hugo och snöhelvete

Hugo tittar ut över överraskande snöhelvete får symbolisera deppigheten som fortfarande finns, denna andra coronavår.

Jag skrev ett inlägg i januari om att jag var på väg ner i ett hål av meningslöshet. Det är bättre nu. Jag får feeling av våren och blir pepp av mitt ljuset. Men helt bra är det ju inte. Jag saknar exempelvis min hjärna. Vill bara läsa fluff och kärlek och gulligull. Författare som Sofi Oksanen – som jag älskar! – tar extremt lång tid att läsa. Filmer som jakten på Adolf Eichmann, pausas och sparas till nästa vecka.

Någon frågade om folk i sociala medier är vettigt cyniska över situationen nu, eller om många på riktigt mår dåligt. Jag har fått DM med folk som frågat hur jag egentligen mår och det spontana svaret är bra, för det är betydligt bättre nu är i januari. Jag kan dock inte svara på om mina depptweet är tecken på en coronadepression eller om jag bara får utlopp för jobbiga känslor. För vem vet det? Jag träffar bara en enda vuxen människa längre än en kvart och han är ju i samma situation som jag. Vi gnäller på varandra, gråter och klagar, men mellan varven skrattar vi och pratar och frågan är om den där klagan är normal eller ett tecken på isolering.

Jag vet inte ens om jag känner mig instängd längre. Hade någon sagt för ett  år sedan att från nu och ett år framåt ska du jobba hemma. Varje dag. Då skulle jag nog inte kunna andas. Samtidigt finns det bra saker, såsom lättare att få ihop vardagen, lättare att vobba och lättare att träffa kompisar digitalt. Men allt detta kan inte ersätta att vi inte får träffas i verkliga livet. Ändå vet jag inte om det är ju instängd jag känner mig, mer som att jag långsamt accepterat att inte få träffa nån. Anledningen att det funkar är att alla andra är i samma sits. Skulle aldrig acceptera det annars.

Sedan är jag helt utsagt döless på corornadiskussionen. Jag tror jag blir galen om jag får höra en enda tvärsäker människa till som säger att Sverige har berått massmord på äldre samtidigt som jag inte heller står ut med folk som vill öppna hela samhället nu och tänka på näringslivet i första hand. Jag orkar inte att detta är den enskilt största debatten, dag ut och dag in. Jag tror att frågan om rätt och fel strategi är oerhört komplex och något som kommer att diskuteras i åratal. Ingen kan veta nu vad som är rätt och fel.

Vi kämpar på, men ytterligare en inställd påsk och hur det påverkar inte bara oss, utan även våra föräldrar, gör att det känns som att det snart inte går längre. Jag hoppas att vi får ner smittan snart så att det går att öppna upp mer. Jag vill sluta gnälla, börja tänka och träffa några fler vuxna än min man oftare än någon gång i veckan.

Nawal el Saadawi är död

Nawal el Saadawi

Nawal el Saadawi på riksdagen 2012.

Den egyptiska författaren Nawal el Saadawi är död. En väl värdig nobelpristagare kommer aldrig att få priset. Saadawi var läkare som sadlade om och blev feministisk författaren. Hon har även hunnit med att sitta i fängelse för sin kritik mot Anwar Sadats regim.

Hennes feministiska engagemang växte när hon utbildat sig till läkare och såg hur kvinnor på landsbygden föll offer för våld i hemmet och inte sällan försökte hon rädda sina patienter från sina män. Hon var oerhört kontroversiell i hemlandet och flydde 1988 för att inte återkomma förrän 1996. Landets hårda krav gjorde senare att hon inte kunde ställa upp i presidentvalet 2005.

Jag har haft den stora äran att vara med och arrangera ett seminarium med Saadawi. Hon var på riskdagen 2012 och pratade om våld mot kvinnor. Det var fantastiskt att få ”träffa” henne, även om träffa i det här fallet var att stå väldigt nära när hon gick förbi.

Det var med stor sorg i hjärtat som jag tog emot beskedet att Nawal el Saadawi nu avlidit, men hon blev 89 år gammal så hon fick leva ett långt och händelserikt liv. Har du int läst någon av hennes böcker, så gör det. Imamens fall är den bästa jag läst av henne och den ingår i den feministiska litteraturkanonen.

Avslutning novell-lördag: Armenien

Armeniens flaggaFörut kärade jag lördagar som var fullspäckade med recensioner på noveller från ett visst land. nu har jag valt att sprida ut det, så min novell-lördag om Armenien blev en följetång istället för en lördag. Jag har de senaste lördagarna recenserat sex noveller från bokförlaget Tranans novellsamling Armenien berättar: Berg under bar himmel, översatt av Lousia Hatamian och Marianne Valencise.

Novellerna jag läst

Aslibekyan, Anush – Kassandra

Harutyunyan, Susanna – Morgonrodnad

Hovhannesyan, Alis – Fredlig samexistens

Khanjyan, Gurgen – Haykuhis dans

Khodikyan; Karine – Fem bilar på väg ner för bergssluttningen

Kroyan, Narine – Malmedel

Topplista

Bäst alla kategorier: Malmedel

Mest politisk: Fredlig samexistens

Bäst tvist: Fem bilar på väg ner för bergssluttningen

Mest feministisk: Malmedel och Haykuhis dans

Recension: Hovhannesyan, Alis; Fredlig samexistens; 2020

Armenien berättarDå är det dags för mig att recensera den sista novellen jag valt ut ur bokförlaget Tranans novellsamling Armenien berättar, Fredlig samexistens av Alis Hovannesyan. Författaren är född 1946 och  novellens titel syftar till det uttryck i Sovjetunionen som handlade om samexistens av kommunismen och kapitalismen.

Den armeniska flickan Shoghik har flyttat till Ryssland och försöker försörja sig som honungsförsäljerska för att få råd att emigrera till USA. Hon tar anställning hos en professor och landsman som har problem med möss, eftersom hon i Armenien jobbat med råttsanering. Hon får inte bukt med mössen, utan de lämnar istället mat till henne varje dag på diskbänken, mat som hon tillagar och ger professorn. Hon tror att professorn lägger fram maten och professorn tror att hon köpt maten. Även om den ibland blir lite skämd så smakar den ljuvligt för den fattige professorn. Samexistensen med mössen fungerar tills Shoghik flyttar till USA och professorn hittar en gammal kyckling på sin bänk, som han slänger.

Fredlig samexistens är en mycket spännande fabel eller halvfabel eller vad man ska kalla det. Jag antar att mössen var kapitalisterna som skulle utrotas, men istället såg till att hjälpa sina kommunistiska vänner. Fast jag antar att man skulle kunna tolka det tvärt om. Att den fattiga professorn är den onda kapitalisten som behöver hjälp från sina snälla kommunistiska vänner som han egentligen vill utrota. Med tanke på hur novellen slutar, att pappamusens gravida dotter smugglas ner i Shoghiks handväska för att få följa med till USA, tror jag även på den första tolkningen. Hur som helst en rolig och intressant novell!

Läsa en kvinna från varje land i världen

Världskarta

Jag har läst något från varje land i världen, men inte hittat någon kvinnlig författaren från världens alla hörn. Jag blev tipsad om en artikel i The Guardian på internationella kvinnodagen där Sophie Baggott berättar om sina erfarenheter av att läsa om och av kvinnor från hela världen. Jag gjorde en snabbscanning av hennes blogg och kunde konstatera att hon kan franska, vilket nog bidragit till att ro den utmaningen iland.

Jag har läst igenom hennes lista och det är många böcker/litterära verk som vi har gemensamt. Från exempelvis Nauru, finns inte mycket mer än en dikt och den har vi båda läst. Lite trist, tycker jag allt, är att den svenska boken på listan är en skrift av Greta Thunberg. Viktig säkerligen, men knappast något av all den fantastiska litteratur som faktiskt är svensk.

Böcker jag gärna tittar närmare på

Vissa länder har jag på min lista med kvinnliga författare, men vill ändå läsa mer.

BoliviaOur Dead World av Liliana Colanzi: Verkar vara en spännande och hyfsat nyskriven bok.

EkvatorialguineaLa Bastarda av Trifonia Melibea Obono: En feministisk bok från 2018. Måste jag definitivt läsa!

FilippinernaThe Farm av Joanne Ramos: En bok om filippinska gästarbetare i Indien som verkar mycket aktuell och förmodligen och förhoopningsvis är gripande.

MakedonienA Spare Life av Lidija Dimkovska: Jag har ju träffat Lidija och vill verkligen läsa hennes roman som nu finns på engelska!

Papua Nya GuineaMy Walk to Equality: Essays, Stories & Poetry by Papua New Guinean Women av Rashmii Amoah Bell (red): Kostade 1 dollar på Kindle så jag klickade hem direkt!

Thailand: Bright by Duanwad Pimwana: Jag har letat med ljus och lykta efter mer litteratur från Thailand och ska absolut titta närmare på den här!

Litterära verk som jag vill komplettera min egen lista med

Från vissa länder har jag läst en manlig författare och vill komplettera med en kvinnlig. Jag hittade ett par intressanta titlar hos Baggott, som jag vill titta närmare på. Hon har också läst översatta dikter på nätet och det finns en hel del sådana länkar hos henne.

Böcker

Barbados: Redemption in Indigo av Karen Lord

EcuadorCockfight av María Fernanda Ampuero

EritreaMy Fathers’ Daughter av Hannah Pool

NepalNight av Sulochana Manandhar

Sierra LeoneThe Memory of Love av Aminatta Forna

St Kitts och NevisAs Good as Gold av Kathryn Bertine

TogoDo They Hear You When You Cry av Fauziya Kassindja och Layli Miller Bashir

Noveller på nätet

Kirgizistan: An Orange Lemon av Alla Pyatibratova 

MadagascarOne Times Two av Cyprienne Toazara 

Dikter på nätet

MaldivernaPerfume av Aminath Neena: En dikt som tyvärr inte finns kvar. Finns dock andra dikter av henne på nätet.

Kongo-BrazzavilleTwo Poems av Marie-Léontine Tsibinda 

MoldavienSelected Poems av Paula Erizanu

Montenegro‘Time’ av Dragana Tripković

Seychellerna‘Labour of Love’ av Marie Flora Ben David Nourrice

St Lucia: ‘History Shelves’ av Sassy Ross

Turkmenistan‘I Have Come Through Torments Within These Walls’ av Annasoltan Kekilova

UzbekistanThe Dancer from Khiva av Bibish