Då är det dags för mig att sammanfatta mitt feministiska litteratur- och kulturår 2024. Jag blandar som vanligt med mina personliga upplevelser såsom födelsedagar och träning. 2024 har varit ett år som för mig betydd skador. Jag började året med att skada axeln opch avslutade året med jobbiga arttros- och ischiasrealterade problem i benen. Jag tränade varje dag i minst en kvart, något som jag ämnar fortsätta med 2025.
Lite bättre tider innebar att vi åkte iväg på en semester till norra Polen och Tyskland. Det var en fin resa som jag burit med mig hela hösten. Hösten var ganska tung med mycket sjukdom och ett och annat jobbigt besked, så julledigheten innebar en stor lättnad för hela familjen. Nu kan vi äntligen vila ut och göra precis ingenting.
Januari
VI började året på Kungsberget, något som vi gjort i flera år nu. Det var kallt, men vackert. Jag åkte int så mycket eftersom jag startade andra dagen med ett elakt fall som ledde till axelfraktur och rehab i ett halvår. Redan innan fallet hade jag beslutat mig för utmaningen #hanna365, att träna lite varje dag hela 2024. Det blev inte precis drömstart på det projektet, men efter att behöva rehabträna, blev det en naturlig del av min vardag och det blev något som visade sig passa mig bra.
Bokcirkeln som läser oss jorden runt, reste på en lite enkel och lättsmält resa till Australien. Vi läste Kate Mortons senaste bok Hemkomsten. Det var lite spridda skurar angående omdömet, men vi höll alla med om att det var en lätt resa.
Februari
I februari var det fortsatt fokus på rehabträning och jag kom igång riktigt bra. På jobbet hade vi ett stort event för att fira tidningen NU:s 40-årsdag som varit i september 2023 samt att vi gått över till digital plattform till stor del. Jag och Andreas firade 20 år tillsammans och jag fyllde 47 år i februari. På min födelsedag var vi på Paradoxmuseet och på bilden ovan ser ni mig och min svägerska i en spegel på museet.
Mars
Vi reste på en minisemester till Mariehamn i början på mars. Det var inte mycket som var öppet, men vi fick ändå en fin resa med god mat och vackra vyer.
Kvinnodagen firades mycket stillsamt med ett inlägg om några oförglömliga idrottshjältinnor.
Vi firade påsk och påsken mynnade ut i snöstorm. Det sistnämnda var mindre roligt än firandet.
I mars bokcirklade vi Hiromi Kawakamis Senseis portfölj, en bok från Japan som de flesta av oss tyckte ganska bra om.
April
I april meddelande bloggkollektivet Kulturkollo att de återstartar bloggen. Det roliga för mig är att jag numer är en del av kollektivet! Tema i april var nystart och jag gjorde ett inlägg om två böcker där nystart inte varit något positivt, utan snarare ofrivilligt och ovälkommet. Serhij Zjadan beskriver Rysslands invasion av Donbass i Internatet från 2015 och Daria Serenko berättar om sin fängelsevistelse där hon släpptes den 23 februari 2022 i boken Jag önskar mitt hem aska.
I april var det 50 år sedan ABBA vann Eurovision i Brighton med Waterloo. Det firade jag med att köpa jubileumsfrimärken, designade av min vän Eva Wilson.
Jag fick en bok om Galenskaparna i julklapp, skriven av Henrik Jutbring och Kalle Lind. Jag intervjuade Henrik Jutbring och skrev en artikel om boken i NU.
Jag läste boken Tigerkakshjärta av den liberala riksdagsledamoten Lina Nordquist och gick på ett bokevent på Gamla stans bokhandel och pratade med Lina om boken. Det blev även det en artikel i NU.
Jag uppmärksammade Världsbokdagen på Feministbiblioteket, Kulturkollo och i NU.
Maj
Europa var månaden tema på Kulturkollo. jag skrev vårt introinlägg samt ett inlägg om europeisk litteratur och ett om att planera en kultursemester med barn.
Det var också Eurovision för hela slanten i den här Eurovisiontokiga familjen. Det blev ett antiklimax när barnens favorit Nederländerna blev diskade och jag kände väl att vinnaren var lite av en kompromissvinnare. Kroatien hade jag som storfavorit. Jag skrev om Eurovision både på Kulturkollo och i NU.
I bokcirkel Pratade vi om Rent hus av Alia Zerán Trabucco från Chile, en bok jag tyckte mycket om.
Juni
Arbete var månadens tema Kulturkollo och jag skrev ett inlägg om hur journalister porträtteras i litteraturen. Kulturkollogänget träffades i Uppsala och det var en trevlig helg, även om hemkomsten blev något stressig med röstning, klassaktivitet och valvaka. Jag är glad för de fina julgranspynten jag köpte i Uppsala domkyrka. De hänger så fint i granen nu.
Min pappa fyllde åttio år och vi firade det med en fest hos oss med alla mammas syskon, min pappas brors änka samt svärföräldrar till oss barn och några kusiner. Vi reste även till Åland (igen) för att min pappa hade önskat det. Resan blev allt vad man kunnat önska sig i form av fint väder, trevligt sällskap och vackra vyer. Och god mat.
För att fylla ut med intressant text i NU under semestrarna gjorde jag en sportföljetång som jag kallade Sportsommar med NU. I juni skrev jag om supporterkultur, sporttvätt med Olof Lundh och damfotboll.
Vi bokcirklade boken Flickor och institutioner av Daria Serenko, en politisk oppositionell från Ryssland. Jag älskade boken och vi var alla berörda.
Juli
På Kulturkollo var temat ledighet och jag skrev om vår kultursemester.
Kultursemestern var en bilsemester från Gdansk i norra Polen till Rügen i Tyskland och tillbaks igen. Vi varvade mycket kultur och småstadsliv med bad. Barnen fick se både kyrkor, utsiktsplatser och museum. Samtidigt badade vi nästan varje dag och en natt sov vi i ett DDR-tält ovanpå en Trabant. Det sistnämnda var roligare på pappret än i verkligheten, men vi överlevde det med och nu har vi en riktigt rolig historia att berätta.
I slutet på juli började OS och jag skrev om berömda och glömda idrottskvinnor. Jag smygstartade med Wimbeldon och Martina Navratilova.
Sportsommaren med NU fortsatte och jag skrev om lokal vs global idrottspolitik med Johan Storåkers, doping, regeringens idrottspolitik med idrottsminister Jakob Forssmed, proffsboxning med Åsa Sandell och säkerhetstänk inom gymnastiken.
Augusti
Kulturkollo tema var att återvända och jag skrev om ett ämne jag funderat över ett bra tag, att feelgoodkaraktärer ofta återvänder till hembygden.
Idrottskvinnorna fortsatte och sedan skrev jag även om två paralympicskvinnor. Om paralynmpics skrev jag även om i NU. Där avslutade jag sportsommaren med en artikel om sportjournalistik i förändring.
Efter OS var längtan efter mer sport enorm och då hittade jag den fantastiska dokumentären Copa 71, om världens andra världsmästerskap i fotboll för damer. Det utspelade sig på enorma arenor, med enorm publik i Mexiko. För att hedra kvinnorna som var med startade en artikelserie inom ramen för berömda och glömda-serien. Den serien pågick fram till slutet på oktober.
I bokcirkeln läste vi När vi var fåglar av Ayanna Lloyd Banwo från Trinidad och Tobago. De flesta av oss tyckte att den var lite märklig.
September
Bokmässan är septembers stora händelse och det var även månadens tema på Kulturkollo. Jag skrev om att jag inte var så pepp på mässan. Det blev dock roligare på plats. Jag fick träffa Ludmila Engquist och jag gick på många intressanta seminarium och fick uppslag till saker att skriva både här och i NU. Ludmilas bok kan du läsa om här.
Oktober
Han Kang fick nobelpriset och det tyckte jag var mycket roligt. Jag insåg att jag faktiskt läst hela hennes utgivning på svenska. Hon fanns också med bland mina önskningar om vem som skulle få priset och på Kulturkollo hade jag till och med med henne som en gissning.
Temat på Kulturkollo var mörker och elände och jag skrev om politiskt mörker och elände i litteraturen och om Harry Potter samt initierade ett inlägg om läskiga böcker på Halloween.
Jag avslutade min omläsningutmaning efter att ha lyssnat på nästan hela Mhairi McFarlanes utgivning på nytt. Jag läste även Elefantens öga av Inger Alfvén och The color purple av Alice Walker.
Jag fick en möjlighet att intervjua Arja Saijonmaa och det tyckte jag var roligt. Vi pratade Europa och hennes långa och spännande karriär, både som musiker och som politisk aktör inom FN.
Vi reste till Tallinn på en kryssning, något vi ofta gjorde förr, men nu var det ett tag sedan. Tallinn visade upp sig från sin allra bästa sida och vi gick en lång promenad som var underbar för själen, men tyvärr dålig för min ben. För första gången fick jag äntligen se Linnahall, stadshallen, som är ett skrytbygge från OS 1980 (seglingstävlingarna i OS i Moskva gick utanför Tallinn). Den har inte varit i bruk sedan 2009 och det är frågan om vad den ska användas till idag. Som arena tar den ca 500 personer och det är ju inte så mycket. Det är en oerhört ful sovjetisk arkitektur, men sådan kan ju också finnas ett värde i att bevara. Nu var det dock extremt förfallet så det ska bli intressant att se om det över huvud taget går att restaurera till något användbart.
Det blev ett kort men intensivt Halloweenfirande också. Sedan var oktober slut.
November
Tema på Kulturkollo var mys och feelgood för att väga upp mot novembereländet. Jag skrev om Mhairi McFarlanes utgivning. Jag skrev även om boktips på internationella mansdagen.
Jag undersökte regeringens förslag på kulturkanon och intervjuade flera personer för en artikel i NU som kom med tidningens julnummer i mitten på december.
I bokcirkeln läste vi Aska i munnen av Brenda Navarro från Mexiko och Spanien. Boken utspelar sig mestadels i Spanien. Det var en bok vi gillade, men den var lite konstigt och mycket svart.
I övrigt var det mycket julförberedelser för att överleva längtan efter julen och julledigheten. Jag köpte lite nytt pynt och dottern och jag planerade en julby för pepparkakshus och miniatyrer.
December
Det blev en julkalender i år också. Den handlade om romanen och staden och jag skrev om 24 böcker som utspelar sig i 24 olika städer.
Mitt årliga julboksmaraton var längre än någonsin.
Jag skrev en artikel om julfilmer i NU, som är ett liknande fenomen som jullitteraturen. Mys i gnistrande snö bland tomtar och julmarknader verkar det finnas överflöd av inom kulturen.
Gott nytt år!
