dec 12
Här är alla tolv bloggambassadörer för Bokmässan nästa år. Det ska bli så roligt! Surfa gärna runt hos de andra:
Bokunge
och dagarna går…
Bokdetektiven
Julias nerdroom
Fantastiska berättelser
prickigapaula
Mind the Book
(inte så) Anonyma Biblioholister
Bokofilm
Stories from the city…
boktok73
dec 12
Den 27 november 1990 slog den federala domstolen i Schweiz fast att alla kvinnor i landet måste ha rösträtt, även i lokala val. Det var efter att ett par kvinnor i kantonen Appenzell Innerhoden hade stämt delstaten för att de inte fick rösta. Kvinnlig rösträtt infördes således i kantonen mot befolkningens, förlåt jag menar såklart den manliga befolkningens, vilja.
Några kantoner i Schweiz införde rösträtt för kvinnor så tidigt som 1959 (ursäkta sarkasmen) men federal rösträtt fick de inte förrän 1971. Då fick de ändå rösträtt långt före kvinnorna i grannlandet Lichtenstein som inte ansågs uppgiften mogen förrän 1984.
1984 var jag sju år. 1990 tretton. Say no more.
Här ligger Europas feministiska avkrok.
Läs även förra årets julkalender om Appenzell Innerhoden som ett feministiskt resmål.
dec 11
Den 16 juni 1963 lyfte rymdfarkosten Vostok 6 från Bajkonur i Kazakstan. Kosmonauten i den hette Valentina Teresjkova och hon blev därmed den första kvinnan i rymden. Vostok 6 är också den hittills enda rymdfarkost som haft enbart kvinnlig besättning.
Efter kosmonautkarriären studerade hon till rymdingenjör, vilket hon arbetade som fram till pensionen 1997. Hon var inte bara första kvinnan i rymden, hon nådde också generalmajors rang, den högsta militära grad som en kvinna någonsin har nått i Sovjetunionen och Ryssland.
Hon har blivit rikligt hyllad och prisad under sin karriär och hon utsågs 2000 till årets kvinna på galan Women’s world awards för kvinnor som förändrat världen.
Kosmonauten Valentina Teresjkova på ett sovjetiskt frimärke.
dec 10
Kort fakta
Född 1931 i Wingham, Ontario i Canada.
Fick nobelpriset i litteratur 2013.
Debuterade 1968 med Dance of the Happy Shades.
Alice Munros feministiska gärning
Alice Munro studerade journalistik och engelska vid University of Western Ontario, men avbröt studierna när hon gifte sig. Hon och maken flyttade till Victoria i Brittish Columbia och startade en bokhandel. De fick tre döttrar, varav en dog efter femton månader och skilde sig 1972.
Munro har skrivit sedan hon var liten och 1950 fick hon sin första novell publicerad i en studenttidning. Hon gav ut sin första novellsamling 1968. Sedan dess har det rullat på och hon har skrivit åtskilliga noveller och novellsamlingar. Hennes noveller handlar om vardagen och oftast om kvinnor. De utspelar sig inte alltför sällan på den canadensiska landsbygden. Hon har vunnit många priser och har länge ansetts vara en av väldens främsta novellförfattare.
2013 fick hon nobelpriset i litteratur med motiveringen: ”den samtida novellkonstens mästare”.
Hon bodde länge i Ontario och var gift med sin studiekamrat Gerald Fremlin. De var tillsammans fram till hans död i april 2013. Idag har Munro flyttat tillbaka till Victoria i British Columbia.
UPPDATERAT
Munro kallade sig själv visserligen inte för feminist, men att hon har verkat i feministisk anda råder inga som helst tvivel. Denna post ska ses som ett sätt att uppmärksamma det hon gjort för kvinnor.
Alice Munro och jag
Jag hittade henne i en bokhandel och mindes att hon nämnts i något nobelprissammanhang. Jag slog till och köpte boken Nära hem och jag läste den och tyckte om den. Den julen, 2010, fick jag Kärlek vänskap hat i julklapp av min man, men den har jag av någon anledning inte läst än. Jag läste tyvärr första novellen i För mycket lycka några dagar innan min förlossning. Det skulle jag aldrig gjort, för det är bland det värsta jag har läst. Grät i dagar. Jag är extra glad över att ha läst henne före hon fick nobelpriset!
Böcker av Alice Munro som jag läst och recenserat
dec 10
När Alice Munro fick nobelpriset i litteratur blev jag oerhört glad. Det var extra roligt att jag redan hade läst henne. Ändå kunde jag såklart inte låta bli att beställa ett ex av Brinnande livet och sätta tänderna i den direkt. Vi hade en bokcirkel om novellerna på Facebook.
Brinnande livet innehåller flera riktigt psykologiskt spännande noveller. Jag tyckte mycket om flera av dem, men när jag sedan skulle diskutera dem på Facebook var det många jag faktiskt inte mindes. Mina favoriter var Grus, Paradis och Dolly. I Grus står flickan i centrum och samhällets och föräldrarnas svek när en stor sorg drabbar henne. Paradis handlar om religion, patriarkalt förtryck och förmågan att i alla fall till viss del frigöra sig. I Dolly är det känslor, svartsjuka och återupptäckt av livet som är centralt.
Boken var en fantastisk samling noveller, men vissa av dem kanske inte lämnade så djupa spår. Jag tycker om hennes sätt att beskriva människors psykologi och handlade och hur hon berättar om människor i deras vardag. Att skriva fantastisk litteratur om alldagliga saker är verkligen Munros styrka. Jag är imponerad!
dec 10
Idag kör jag en novell-lördag-special, som jag kallar för nobel-afton, eftersom novellkonstens mästare Alice Munro ska få sitt nobelpris idag (och det är inte lördag). Tyvärr kan hon på grund av bristande hälsa inte närvara personligen, men äran är såklart helt hennes ändå.
På Facebook har vi sedan oktober haft en diskussionsgrupp om novellera ledd av Anna på och dagarna går. Jag deltog ganska aktivt i början, men sedan kom livet emellan. Det var i vilket fall mycket bra diskussioner som gav mig nya infallsvinklar. Det är en mycket bra och trevligt sätt att diskutera på.
Ikväll ska ni få ta del av mina tankar kring hennes senaste verk Brinnande livet samt få lite bakgrundsfakta om Alice Munro. Häng med!
Andra som kör Munro-temadag idag:
och dagarna går…
Lyrans Noblesser
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok…
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn…
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
Kim M. Kimselius
C.M.R. Nilsson
dec 10
Då har det gått ett år till och tio nobelpristagare till ska redovisas. Jag kan med stolthet säga att jag klarat av mitt mål och inget fusk den här gången: Jag har läst något från alla pristagare på 70-talet samt årets pristagare. När ni läser mina omdömen nedan så är det inte omöjligt att det infinner sig en känsla av varför. Varför gör hon detta?
Årets nobelpristagare Alice Munro, Canada: Henne hade jag läst innan! Två böcker till på köpet (För mycket lycka och Nära hem). Jag tycker mycket om henne så jag kunde inte motstå att beställa och läsa hennes senaste Brinnande livet, trots att jag så att säga inte var tvungen.
1979 Odysseus Elytis, Grekland: Jag läste diktsamlingen Dagbok från en osynlig april. Det handlar om Grekland, natur och hav. Kort och gott: Jättetråkig.
1978 Isaac Bashevis Singer, USA (född i Polen): Jag läste Trollkarlen från Lublin och jag vet att jag tyckte om den, men kommer inte ihåg så mycket nu. Det var flera år sedan jag läste den.
1977 Vicente Aleixandre, Spanien: Diktsamlingen Paradisets skugga var intressant. Det var mycket kärlek och passion och bättre än vad jag hade föreställt mig innan.
1976 Saul Bellow, USA: Jag läste romanen Fler dör av krossat hjärta för ett par år sedan och var inte alls imponerad. Trodde att den skulle vara mycket bättre och blev grymt besviken.
1975 Eugenio Montale, Italien: Jag läste diktsamlingen Ovädret och annat. Det var naturskildringar och mycket känslor och Italien. Glömde dikterna så fort jag läst dem. Inte jättedåliga, men inte så imponerande.
1974 Eyvind Johnson, Sverige: Jag läste romanen 1914 och hade det inte varit för årtalet i titeln hade jag inte kunna säga ett smack av vad den handlade om. Det var då inte så länge sedan jag läste den (typ två år sedan).
Harry Martinson, Sverige: Nässlorna blomma var precis så tråkig som min mamma uppfattade den när hon gick på högstadiet., Jag är ledsen, men jag blev inte såld på Harry Martinson.
1973 Patrick White, Australien: 70-talet var ett lätt årtionde för mig, för Livets träd var den enda romanen jag behövde läsa i år (alla andra hade jag läst sedan tidigare). Den var så tråkigt att jag inte skulle brytt mig ett dyft om jag hade tappat bort den. Håller inte med om att det skulle vara fantastiska personporträtt.
1972 Heinrich Böll, Tyskland: Jag läste Doktor Murkes samlade tystnad och andra satirer och den innehöll – hör och häpna – berättelser jag gillade! Jag tror banne mig jag kommer att läsa mer av Böll.
1971 Pablo Neruda, Chile: Helt ok dikter i Kaptenens verser. Det var kärlek, åtrå och relationer. Borde gå att hitta fina kärlekscitat till bröllop och liknande.
1970 Alexander Solsjenitsyn, Sovjetunionen: Här läste jag En dag i Ivan Denisovs liv. Boken handlar om en man som sitter fängslad i Sibirien. Den var faktiskt en helt fantastiskt skildring!
dec 10
Den 10 december 1909 fick Selma Lagerlöf nobelpriset i litteratur. Hon var då första svensk att få det, men också den första kvinnan.
Selma Lagerlöf är utan tvekan en av våra absolut mest folkkära författare. Nästan alla har läst något av henne och har en eller flera favoriter. Hennes mest framstående verk är Gösta Berlings Saga (1891), Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906-07) och Jerusalem (1901-02). Min personliga favorit är Kejsaren av Portugallien, som skrevs efter nobelpriset 1914. Vilken är din Selma-favorit?
Selma Lagerlöf , en av våra största författare. 1909
dec 09
Hade det inte varit för Lyrans Jorden runt-resa så är det möjligt att jag hade missat den fantastiska boken Jellicoe Road av Melina Marchetta.
Taylor blir dumpad av sin mamma på Seven Eleven på Jellicoe Road när hon är elva år. Efter det har hon blivit omhändertagen av Hannah. Hon kommer över ett manus som Hannah skrivit om några barn som överlever en fruktansvärd olycka på Jellicoe Road för 22 år sedan. Hon fascineras av historien och blir alltmer intresserad den dagen Hannah bara försvinner.
Det är en bok om barn och ungdomar som har saknat trygghet i tillvaron. Genom en fantastiskt spännande deckargåta målas liv och relationer upp på ett skickligt sätt. Men jag tyckte att den var lite svår att komma in i. En av huvudhandlingarna var ett låtsaskrig mellan olika skolor och det kändes inte så spännande att läsa om. Tillbakablickarna till det som hände för 22 år sedan gjorde att jag såg fram emot att läsa den. Sedan kom jag till knappt halva boken och då var jag så fast att jag läste till och med när jag var på toa.
Taylors sökande efter dels Hannah och dels sin mamma var gripande. Mamman som övergivit och Hannah som tagit hand om, och trots blodsband är det Hannah hon saknar mest. Hon träffar också Jonah Griggs som berör henne på många sätt. Mitt i alla tragik med trasiga barndomar finns oerhört starka vänskaps- och kärleksband mellan ungdomarna. Det är så fantastiskt berättat och jag bara satt och önskade av hela mitt hjärta att det skulle sluta lyckligt. Vägen till slutet är en enda lång gråtfest.
Jag ger den här boken ett högt betyg och det är inte omöjligt att den kvalar in på en lista av årets bästa böcker jag har läst.
dec 09
I lördags tog jag upp Pearl Harbour som startskott för kvinnor på arbetsmarknaden i USA. Efter Andra världskriget försökte samhället och media i landet med alla medel få tillbaka kvinnorna till hemmen. Betty Friedan var den första som uppmärksammade detta fenomen i bokform, med Den feminina mystiken. Titeln syftar på på den myt som författaren menar har skapats kring kvinnan för att hon ska förstå att hon är av en speciell natur som inte lämpas för hårt arbete. Hon skriver också att där den av media uppblåsta idyllen, där var kvinnan som mest deprimerad av ensamhet och av sysslolöshet.
Friedan har givetvis får kritik för boken och från feministiskt håll är kritiken att den bara belyser den rika vita befolkningen i landet. Svarta kvinnor hade inte råd att vara hemmafruar, men de levde för den skull inte jämställt.
Boken kom ut den 19 februari 1963 och den har blivit omnämnd av New York Times som en av de mest inflytelserika böckerna på 1900-talet. Den finns självklart med i Feministbibliotekets kanon! Har du inte läst boken rekommenderar jag den varmt. Den är både förfärande och rolig.
Betty Friedan var upprörd över hemmafruidealet.
