jun 19

Banyard, Kat; The equality illusion; 2010

Som jag redan skrivit om var jag i London och kollade in marknaden på feministiska böcker. Jag började med att läsa The equality illusion av Kat Banyard. Enligt ett citat från Guardian på bokens omslag så är Banyard en av de mest inflytelserika unga feminister i Storbritannien idag.

Boken är uppbyggd utifrån en dag i en kvinnas liv. Det börjar med morgonen framför spegeln och går vidare till skolan, arbetet, sexarbetande på kvällen och slutligen till sovrummet. Poängen är att visa att kvinnor inte alls är jämställda i dagens Storbritannien, något som verkar ha varit en rådande konsensus under ungefär ett årtionde både bland allmänheten och bland feminister. Mycket av diskussionen känns igen från den svenska, bland annat att många hävdar att det är kvinnans fria val att inte sitta i styrelser eller att bli höga chefer samtidigt som kvinnor fortfarande har huvudansvaret för hem och familj. Andra saker verkar vara större skillnad på mellan länderna, exempelvis explosionen av nystartade lap dance-klubbar som skett i Storbritannien de senaste 15 åren. Det som där är en del av var och varannan mans utekväll är här, tack och lov, fortfarande bara något som i extremfall sker på en svensexa.

Jag kan verkligen rekommendera boken till alla som vill ha en tämligen basic bok om varför feminism behövs, men också till dem som är intresserade av hur den feministiska diskussionen ser ut i Storbritannien.

Läs mer: Guardian, The independent, Kat Banyard, Adlibris, Bokus

jun 19

Singel-Sylvia tolkar Amarillo

Detta var det roligaste jag har hört på länge:

jun 17

Vill du ligga med mig då?

Vi kommer att nynna på den hela sommaren:

Om du tror att jag är farlig, kanske tänder du på det. Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Eric Amarillos låt fastnar lätt. Jag tänkte inte först att det var en låt av en bitter man som aldrig får ligga, utan mer en ironisk låt om spelet på krogen. Efter att ha läst en intervju med Amarillo i dagens DN är jag av annan åsikt. Där säger Amarillo att det alltid är män som inte får ligga och kvinnor som kan välja och vraka. Bitterkuk med andra ord. Vi har hört det förut. (Julia Skott har bloggat fantastiskt roligt om att texten lika gärna kunde varit skriven av en tjej.)

Visst, jag kan köpa att det finns ett större urval för många tjejer. Killar tenderar kanske att vara något mer urskillningslösa, medan tjejer tänker efter en eller två gånger innan de slår till. Jag tror att det är så och jag tror att det beror på vår uppfostran. Det kan förklara varför tjejer får fler mejl på dejtingsajter än killar och fler förfrågningar på krogen.

Amarillo slår fast i slutet av artikeln, att en kille måste vara hård. Det är lustigt att han vet vad ALLA tjejer vill ha. Dessutom ojar han sig över de dubbla budskap som han anser att tjejer kommer med. Då vill jag bara tillägga att det inte är så jäkla lätt för oss heller. Jag har många bittra minnen från mitt eget singelliv. Det var inte så att jag alltid fick ligga, fastän jag ville det. Erbjudandena haglade inte varje kväll. Livet på dejtingsajter var inte heller ett enda väljande och vrakande. Min upplevelse där var att många killar hade väldigt höga krav på tjejer (snygg, inte för tjock, inte politiskt höger, mjuk men inte mesig osv osv). Det har hänt många gånger att jag har försökt att charma någon kille genom att vara rolig och ha snygga kläder, men han har lik förbannat stirrat sig blind på någon av mina kompisar som inte var intresserad. Sånt känns aldrig kul, men sånt händer både killar och tjejer.

Malena Ivarsson sa i en fantastisk kommentar till artikeln om Amarillo att det är bra att män är mer osäkra och att det gör att vi blir mer jämbördiga på dejtingfronten och det kan jag inte annat än hålla med om. Ibland verkar det som om män ser det som att världen är uppdelad i töntar och hjältar (precis som i cola zero-reklamen) och att de alla är övertygade om att de är hjältar. Det är bara att glida fram till tjejen och ta henne med storm. Så borde det iaf fall vara. Men nu finns feminismen och tjejerna har blivit jädrans nitiska och den nya mansrollen är svår att passa in i.

Men vad fan. Vad dig själv för bövelen! Visst, du kanske inte alltid får ligga då men när du får det kanske det är med kvinnan i ditt liv. Varför vill du ha en tjej som vill ha en kille som spelar en roll? Som lyckligt gift kvinna kan jag tillåta mig själv att se lite mer krasst på det hela. Jag fick en man som ville ha en kvinna som var (och fortfarande är) självständig, hade integritet, hade starka politiska åsikter och var feminist. Jag charmade honom med att vara som jag är. Och det samma gällde för honom. Vi fick ligga genom att vara som vi är.

Uppdaterat

Läs här av bloggen cupcake carny skriver om samma sak. Otroligt träffsäkert!

jun 16

Alfredsson, Karin; Klockan 21:37; 2009

Klockan 21:37Jag fick tag på denna dussindeckare i en hög med recensionsexemplar på min mans kontor och tänkte: Varför inte? Efter bara några sidor märkte jag att temat helt klart gör att boken passar här på Feministbiblioteket.

Boken bygger på flera parallella historier, men huvudhistorien är om läkaren Ellen Elg som för tillfället är mammaledig och fått ett uppdrag att arbeta på det holländska fartyget Aurora, som ska erbjuda aborter på internationellt farvatten till polska kvinnor. Samtidigt får vi möta Marek och Agata och deras familj. Marek träffar en amerikan som är abortmotståndare och han blir djupt involverad i antiabortrörelsen i Polen. Hans syster Agata hyser inga sådana åsikter, utan är tvärt om en liberal ung kvinna som äter p-piller, men slutar för att inte bli upptäckt och blir gravid. Deras mamma är mycket gudfruktig, men det är frågan om vad hon innerst inne tycker. Deras far är mer liberal och har än ännu mer liberal sambo. Allas historier handlar om inställningen till abort och de knyts samman i ett kommande dåd mot Aurora.

Bokens tema var bra och jag drogs in i handlingen, om än något sent i boken. Flera av de lösa historierna flätades successivt samman, men slutet blev något av en stor besvikelse. Frågor hängde kvar i luften och man skulle kunna skriva mycket mer spännande och intressant om alla personer. Men det sämsta av allt var sidohistorien om mannen som försöker kidnappa Ellens barn. Den kändes väldigt överdriven och överflödig och mynnade ut i ett stort jasså. Bra var att det var intressanta personporträtt och en spännande miljöbeskrivning av vardagslivet i Polen .

Står du på Pocket shop på tågstationen och inte vad vad du ska läsa på resan så kan du gott köpa Klockan 21:37, men förvänta dig inget mästerverk.

Läs mer: Karin Alfredsson, DN, Västerbottens Folkblad, Bokbrus, Pocketförlaget, Adlibris, Bokus

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Klockan 21:37 av Karin Alfredsson

jun 15

Jag sover på höger sida

Ska jag ha dåligt samvete för det? Ska min bebis dö nu?

Så klart är det bra att det forskas på fenomen som plötslig spädbarnsdöd och varför bebisar dör i magen, men jag blir lite trött på att det bara dyker upp rön på nyhetsplats som inte är kommenterade för fem öre. En läkares ord verkar vara lag som inte kan ifrågasättas.

Jag håller just nu på att granska Pär Ströms olika undersökningar i boken Sex feministiska myter (artikel om det kommer, jag lovar!) och det finns mycket där som kan  ifrågasättas. Det finns massa forskning som pekar på ett och annat samband, men det finns lika mycket som pekar åt andra hållet.

Det kanske är oansvarigt av mig att fortsätta att sova på höger sida efter denna vetskap, men å andra sidan kan det mycket väl bli så att sova på vänster sida blir förenat med inte så mycket sömn alls. Och det är nog inte så bra för barnet det heller.

Kan vi sluta att skuldbelägga kvinnor och kanske börja ifrågasätta ett och annat rön?

Läs mer: Aftonbladet, DN, GP

Fler bloggare som är upprörda: Ann Helena Rudberg, Bloggis, Lajke

jun 14

Lite tankar kring frieri

Idag för fem år sedan friade jag till min man. Trots att det är 2011 nu så är det fortfarande många som höjer på ögonbrynen för det faktum att jag ”tog saken i egna händer”. För mig var det aldrig viktigt att det skulle vara jag som friade för att bli någon slags feministisk förebild på den fronten, men för mig var det viktigt att det inte skulle spela någon roll vem som friade till vem.

Nu är det väl så att de flesta gemensamt kommer fram till en förlovning och kanske inte ställer till med det lilla spektaklet som ett frieri är, men jag har alltid lockats av tanken på att någon av oss skulle ställa frågan lite oförberett till den andra. Jag är så pass oromantisk lagd att jag kommunicerade detta till min dåvarande pojkvän. Kommunikation är a och o i ett förhållande och när det kommer till att planera sin framtid så är det viktigt att man har pratat igenom saker och ting. Därför förstår jag att man resonerar sig fram till en förlovning istället för att fria. Man kan dock prata om saker och ändå fria och det var det jag gjorde. Jag väntade inte till skottdagen, då jag anser att kvinnor inte bör begränsa sig till en dag vart fjärde år.

Jag tycker att fler kvinnor borde fundera på att fria eller åtminstone ta upp äktenskap för diskussion. Alltför många sitter hemma och väntar på ett frieri utan att den tilltänkte har en aning om det. Det är inte kul för den som väntar och det är inte schysst mot den som förväntas fria. Har man romantiska föreställningar om hur saker och ting ska vara så måste man förmedla det till den andra, och jag kan lova er att trots att jag gjorde det så blev frieriet inte det minsta oromantiskt eller oöverraskande. Att leva mer jämställt innebär inte att man ska plocka russinen ur kakan och förvänta sig att allt som är till ens fördel ska vara självklart, medan man kämpar för rättvisa på alla andra områden.

Slutligen vill jag säga att jag inte tog någon sak i egna händer, jag såg till att min man fick vara med om något som ganska få män får vara med om – att bli friad till. Och vad jag vet är han rätt så glad över det.

jun 13

KD-politiker tar abortdebatten till en nygammal nivå

Så var vi då där igen. KD-politikern i Västra Götaland, Gunilla Gomér, uttalade sig för några veckor sedan om att underlätta för inhemska adoptioner. Det som var unket i det uttalandet var att hon kallade utländska adoptioner för ”import”. Nu drar hon det hela ännu längre på sin blogg där hon jämför fosterdiagnostik med rashygien och änglamakerskor med abortläkare.

Med sådana fiender så behöver man inga vänner.

Läs vad min partikollega Anna Starbrink skriver om det hela i Aftonbladet.

jun 08

Dumpa honom – inte en feministisk bok!

Jag fick tag på boken Dumpa honom (He´s just not that in to you) på en bokswopping häromdagen. Den är skriven av Greg Behrendt och Liz Tuccillo, samma personer som skrev manuset till Sex and the city. Jag tänkte att det kunde vara perfekt för Feministbiblioteket med en bok som handlar om att man inte ska hänga kvar vid män som inte är intresserade, utan istället släppa taget och ta kontroll över sitt kärleksliv. Efter att ha läst ett kapitel märkte jag att det var precis tvärt om. Allt gick ut på att en kvinna aldrig ska ta kontakt med en man. Om en man är intresserad så hör han av sig, är han inte det så blir allt bara värre av att kvinnan ringer och tjatar. Det känns modernt i dagens svenska samhälle. Not. Jag är glad att jag lever här och inte i USA om det är den typen av värderingar som gäller där (jag betvivlar dock att det är den enda sanna bilden).

När jag gör en googling på boken ser jag att den även har blivit film och till min glädje är det inte bara jag som tycker att boken/filmen har ett antifeministiskt budskap. Läs här vad Malena Janson på svenskan skrev om filmen för ett par år sedan. Filmen har tydligen vinklats till att bli en enda lång jakt för kvinnor att få en ring på fingret. Känns ungefär lika modernt som budskapet i bokens första kapitel.

Nej, det blev en helt vanlig deckare för mig istället och så får jag se vilken feministisk bok jag tar itu med härnäst!

jun 06

Feministbrud på kulturjakt i London

Jag var i London 19-22 maj i år och som vanligt dokumenterade jag vad jag upplevde i feministisk väg. Vi glömde tyvärr kameran, vilket kändes som en katastrof, men eftersom båda har iphone behövde vi inte lida så mycket nöd.  Här kommer mina upplevelser i London (allt kanske inte har en feministisk vinkel):

Jag har alltid velat besöka Camden Market och nu skulle det inte riktigt finnas tid för det, mer än på fredag förmiddag. Så vi åkte dit. Jag tror att det är roligare att vara här på helgen, för det var verkligen inte en kul upplevelse att gå omkring bland sexistiska t-hirts och annat skräp. Här kan ni se mig mig det värsta jag hittade. Det är inte meningen att jag ska se glad ut.


Jag vill visa en bild utanför Gordon Ramseys restaurang på Royal Hospital Road i Chelsea eftersom det var en höjdpunkt på resan. Detta har ingenting med feminism att göra, men det var en otrolig upplevelse. Vi fick äta underbar brittisk mat och det är inte varje dag man nämner ”underbar” och ”brittisk mat” i samma mening. Det var inte billigt, men helt klart värt det!

Mitt första mål när det kom till bokinköp var Foyles i Soho. Här hittade jag två av böckerna jag köpte. Det var fantastiskt att botanisera bland all feministisk litteratur där!


Nu är vi ett par som älskar att gå på museum och eftersom varken jag eller Andreas varit på Brittish museum var ett besök där ett måste (jag var därinne en sväng 1998, men hade feber och gick ut och satte mig i skuggan istället). Nu är jag som ni ser väldigt gravid och jag orkade inte springa omkring och se allt. Jag såg höjdpunkterna och sedan satte jag mig och läste guideboken i ett hörn medan Andreas roade sig själv.


Mumierna stod på min att-se-lista och här ser vi en ung kvinna vid namn Cleopatra som mumifierats.


Mitt andra bokmål var Waterstone på Picadilly Street. Här inhandlades de resterande tre böckerna jag köpte.


Här är en bild på mig i våra ”hemkvarter” (vi bodde hemma hos en kompis till mig som var i Sverige för att springa Göteborgsvarvet). Det var otroligt mysigt i Islington och nattlivet var utmärkt. Jag vet dock inte hur länge folk var ute och festade i och med att våra kvällar blev rätt tidiga av hänsyn till mitt tillstånd.


Andreas hade aldrig varit på Towern så det var vad som återstod på programmet på vår Londonresa. Här ser vi vår guidade tur med guiden som tyckte att det var ett kul skämt att säga att det var ett straff värre än döden att bli inlåst i ett rum här med sin fru och sina barn. Hö hö hö.

Här är ett monument inifrån Towern, över Henry VIII:s döda fruar. Den får avsluta min feministiska kulturjakt i London.

jun 02

Sex feministiska myter eller hur man kan missbruka ordet sanning

Pär Ström är väl känd i feministiska kretsar och det finns få personer som feminister älskar att hata så mycket. Nu har han kommit ut med en bok som heter Sex feministiska myter och den tar upp saker som han menar att feminister sprider och som vi fått om bakfoten. Ström efterlyser mer sanning i jämställdhetsdebatten.

Jag visste redan innan jag läste boken att jag skulle bli förbannad och någonstans känns det som att Lisa Magnussons träffsäkra analys av boken gör att man inte behöver läsa originalet. Man vet redan vilket skräp den innehåller. Dock kände jag att som redaktör för denna sajt var tvungen att läsa och se det med egna ögon.

Nåväl, Ströms feministiska myter och hans ”sanningar”:
1. Kön är en socialkonstruktion: Så är det inte alls. Annica Dahlström har svaret. Könet sitter i hjärnan. Sådetså.
2. Kvinnor får lägre lön för samma jobb: Det finns ingen löneskillnad. Kvinnor väljer själva lågbetalda jobb.
3. Kvinnor har svårare att göra karriär: Glastaket är bullshit och kvinnor tycker mer om att vara hemma och ta hand om barnen och det väljer att gifta sig rikt istället.
4. Män slår kvinnor: Män blir slagna mest. De pucklar på varandra i krogköerna. Kvinnor slår män också så man kan inte säga att män slår kvinnor.
5. Kvinnor dubbelarbetar: Män jobbar mer än kvinnor trots att kvinnor gör det obetalda jobbet (det som de väljer att göra eftersom det finns i deras gener).
6. Kvinnor får sämre sjukvård: Det är inte alls sant. Det är tvärt om. Män blir sämre behandlade i vården än kvinnor.

Sådär. En kort sammanfattning och nu orkar jag inte befatta mig med den boken mer.

Knuff