Oates; Joyce Carol; En fager mö; 2011

En fager möJoyce Carol Oates är en av mina favoritförfattare och därför tyckte jag att det var särskilt spännande att läsa En fager mö (Albert Bonniers förlag), som skulle vara något av en modern Lolita-saga. 16-åriga Katya från Vineland, New Jersey, får ett jobb som barnflicka i det fashionabla Bayhead harbour. Hon trivs, även om hon inte tycker om dem hon arbetar för. Det är ändå ett bra jobb för en flicka som kommer från trasiga familjeförhållanden. En dag träffar hon den charmerande Marcus Kidder, en rik konstnär som fattar stort tycke för Katya. Deras relation kommer att utveckla sig till något mer än vänskap och tillslut ger Marcus Katya ett skrämmande och otäckt erbjudande som hon inte vill tacka ja till, men kommer hon att kunna stå emot?

Till skillnad från Nabokovs Lolita är En fager mö en historia utifrån den unga flickans synvinkel. Hon är inget viljelöst offer, utan har en egen vilja i sitt förhållande till den äldre mannen. Dessutom problematiserar Oates den unga kvinnans förhållande till Mr Kidder. Hon kommer från svåra ekonomiska förhållanden, hennes pappa har försvunnit och hennes mamma hör bara av sig när hon måste ha pengar. Marcus Kidder står för allt annat, rikedom, omtanke, värme och kärlek.

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, Expressen, Tidnignen Kulturen, Sydsvenskan, Bokhora

Geddes, Margaret; ”As I was saying…” – the wit and wisdom of Australian women; 1990

As I was saying...En citatbok över australiensiska kvinnor, många till på köpet feminister, var en fantastisk upplevelse att läsa! Jag kan inte låta bli att fundera över om det gjorts liknande citatsamlingar från andra delar av välden och om det har det så kommer jag att införskaffa dem snarast.

En citatbok kan ge dig inspiration, locka fram skratt och känna styrka i vad andra människor klokt har formulerat genom åren. Denna bok är inget undantag. Jag vill gärna dela med mig av några av de fantastiska citat som jag tagit del av i boken.

Women were always there, cooking, washing, scrubbing, feeding children and husbands. Without them, there wouldn’t be a history, yet history is written as if they weren’t there. – Kate Grenville, 1987

We need men, even ones who blow their noses in the shower, because they can give us means to give birth to more feminists and then we can take over the wor…Sorry, got a bit carried away. – Kaz Cookie, 1986

One would think that more than ten years after Women’s Liberation we would get our sons’ education right. But recently…groups of 13-15 year old girls were asked what they wanted to do after they left school. They all wanted a career… They all wanted to get married. They all wanted to have a family but to continue to work. The same question was put to boys of the same age… They all said they wanted to have a career… They all wanted to marry and have a family. They would let their wives work…let their wives work…until the babies were born. We are still raising cavemen. – Ita Buttrose, 1982

Läs och njut!

And the winner is…

Jag har nu funderat ett varv till på kategorierna till citatboken och kastat in kategorin Språk i matchen. Sedan har jag konsulterat min goda vän, tillika bibliotekariestudent, Mia. Efter att ha slagit våra huvuden ihop har jag kommit fram till att Språk faktiskt är ligger bra till.

I dagsläget har Språk en underkategori och det är Skriva. Det är så klart tänkt att även Tala ska bli en underkategori. När jag studerar närmare borde en av böckerna hamna under Om ord och då känns steget inte lika långt till underkategorin Citat. Som Mia påpekade så använder man ju ofta citat när man skriver tal och liknande och därför är det inte en helt ologisk koppling. Dessutom ställer man in bevingade ord bland språkböckerna.

Så vinnaren är Språk. Och recensionen av boken?  Ja, den kommer alldeles strax!

Kategorier – var placera citat?

Jag delar in alla böcker jag recenserar i ett katalogsystem som jag försöker ska efterlikna den officiella biblioteksindelning som finns. Dock går det inte att följa den slaviskt då det på sina håll skulle innebära en bok per kategori. Jag har därför hittat på några kategorier så att det ska passa bättre för de böcker jag recenserar. Debatt och akademisk litteratur är samlingskategorier för flera olika ämnen och handböcker och dokument är ett sätt att dela in böcker efter hu de är skrivna.

Detta till trots stöter man ibland på bryderier. Ett sådant fall har jag kommit till nu. Jag ska recensera en citatsamling och enligt SAB:s klassifikationssystem ska den hamna under B – allmänt och blandat. Där ska också den encyklopedi och de föreningsböcker hamna, som jag recenserat. Jag känner att de böckerna passar bättre där jag nu placerat dem (akademisk litteratur samt handböcker) än i en ny kategori tillsammans med citaten.

Så, var placera citaten om jag inte vill skapa en ny kategori? Jag ser att det finns tre möjligheter.

Lyrik: Hemma har jag mina citatböcker i närheten av lyriken eftersom det känns lite som samma typ av litteratur. Korta snabba texter som är lite fyndiga. När jag ska placera in en citatsamling i Feministbiblioteket känns detta dock lite fel. Citat är inte lyrik, det skulle vara att förminska lyriken att placera citaten där.

Historia: Det är trots allt historiska citat och skulle kunna passa in där. Men om jag skulle hitta en bok som innehåller citat från feminister 2011 så skulle den passa dåligt där. Det känns därför inte som en hållbar kategori i längden.

Humor: Citat brukar ofta vara ett fyndigt uttalande som inte alltför sällan lockar till skratt. Det kan dock vara av mer allvarlig natur och därför är humor inte heller en klockren kategori. Jag lutar dock åt att den är det minst dåliga alternativet eftersom citat ofta är utvalda för att någon sagt något klokt med glimten i ögat.

Är jag helt ute och cyklar? Kom gärna med synpunkter!

Glad påsk!

Glad påsk, kära läsare!

Snart tar jag mitt pick och pack och styr hyrbilen till Lidköping och mina barndoms hemtrakter. I väskan finns det gott om feministisk litteratur, så nya recensioner kommer förhoppningsvis senare i helgen.

Men jag ska inte bara läsa, jag ska shoppa på Rörstrands outlet, gå till världens mysigaste BH-butik Strumpan och plocka ramslök på Munkängarna på Kinnekulle. Sedan ska jag också hälsa på mormor i Hjo.

Ha en underbart skön påskledighet (ni som är lediga)!

En bok från alla världens länder

En av mina favoritbokbloggar är Elins En bok från alla världens länder. Jag är så otroligt fascinerad av idén att jag har bestämt mig för att sno den. Dock kommer jag inte att blogga så utförligt om vad jag läser, då en bokblogg är mer än tillräckligt. Men eftersom jag är intresserad av at läsa om kvinnoöden i främmande länder så hade jag tänkt kombinera mina olika projekt.

Jag läste precis ut boken Kvinnor på ett tåg av Anita Nair (jag kommer att recensera den i Liberal Debatt senare, så det kommer inte här än på ett tag). Boken utspelar sig i Indien och är en samling berättelser om olika kvinnor och deras öden. Alla har de gemensamt att de drömde om ett annat liv, men fastnande i de givna roller som finns för kvinnor i Indien. Bokens huvudperson Akhila är undantaget, men hennes berättelse blir inte klar förrän boken är slut, så det får vi vänta på. Fantastiskt spännande och bra bok!

På Schenkers utlämningsställe i Sjöstaden där jag bor, ligger tre andra böcker på temat Kvinnor i andra länder,  och väntar på mig:

The screaming of the innocent av Unity Dow. Den har Elin läst och recenserat här och den lät så bra att jag beställde den på studs.

The country under my skin: A memoir of love and war av Gioconda Belli. En bok om en kvinna i Nicaragua som jag fick tips om på min facebook-fansida.

Wide Saragasso sea av Jean Rhys. Också en bok jag fick tips om på fan-sidan. Detta är en modifierad Jane Eyre-historia som utspelar sig i Karibien.

Högern och feminismen

Eva Coopers bok Myten om det andra könet har vållat stor debatt i bloggosfären, föga förvånande. Det är känsligt för många vänsterfeminister att det finns liberaler som ockås vill göra anspråk på feminismen. Efter min recension av Eva Coopers bok fick jag reaktioner på Facebook om att individualister är egoister.

Elin Grelsson har skrivit en svidande kritik mot boken och jag läste denna kritik innan jag läste boken och funderade en stund på hur dålig den egentligen kunde vara, men sedan tog jag på mig mina egna recensentglasögon och insåg att jag själv brukar såga böcker på liknande sätt när jag inte håller med. Jag kan hålla med Grelsson i kritiken mot punkterna på slutet, men i övrigt känns det inte som om kritiken står i proportion till den lilla skriftens innehåll. Jag tycker att man kan ge exempel och visa hur feminismen missbrukas och diskutera hur vi faktiskt ser varandra som bättre eller sämre feminister, även om antalet exempel är få. Om man tar extremexempelt från Coopers bok så finns de dem som anser att feminister inte kan raka sig eller bära stringtrosor, men det finns andra exempel på att man inte kan vara för kvinnors ekonomiska frigörelse och samtidigt feminist (vilket är väldigt vanligt). Som ”höger” (jag gillar inte det epitetet) och feminist får man ofta höra att man inte är en riktig feminist, i alla fall får jag det. Detta är en mycket intressant diskussion, som jag gärna hade sett att Cooper kunde utveckla mer, och som jag inte anser att man ska prata bort för att det inte är vetenskapligt belagt.

Anna Svensson har bloggat om boken och kommit med kritik mot Elin Grelsson. Hon tar också upp frågan om härskartekniker bland feminister, mot feminister.

Johanna Nylander slår här huvudet på spiken när hon säger att högern har misslyckats när det handlar om kritik mot statliga åtgärder mot kvinnofällor. Vi erbjuder helt enkelt inga alternativ. (Hon har även skrivit om Coopers bok här.)

Eva Cooper skriver på Newsmill om ”Timrofeminismen” där hon utvecklar sitt resonemang om att borgerligheten har köpt västerns resonemang och där hon kritiserar liberaler för att hamna i diskussioner där man är petnoga med utfallet (t ex Bonnie Bernströms utspel om riksbankens sedlar). Där kan jag hålla med henne helt och fullt, även om jag anser att utfallet är en viktig måttstock i många fall.

Vad tycker jag då att man ska göra? Ett förslag som jag brukar prata om handlar inte om lagstiftning eller tvång, utan är ett sätt för företag och andra organisationer att arbeta. Man kan ”kvotera i huvudet”, dvs man kan har satt upp som mål att vissa grupper eller poster ska ha en jämn könsfördelning. Om detta inte går bör man fundera på varför. Beror det på att man har en grabbig attityd som kvinnor inte vill vara en del av och därför inte söker sig till styrelsen/posten? Går arbetet inte att förena med familjeliv och att vara en närvarande förälder? Finns det en uppfattning om att man som kvinna ändå inte kan få posten/platsen och därför inte anmäler sitt intresse? Alla dessa saker kan man arbeta med och försöka få till en förändring som kommer att gynna både män och kvinnor. Dessutom kommer det att gör att fler kompetenta personer får chansen eftersom de inte sorteras bort direkt. Man kan såklart också komma fram till att det var en ren slump att det just i år var majoritet män som sökte och därför inte ser någon anledning till förändring, och då är inte heller en sned könsfördelning ett problem.

Fler som skrivit om högern och feminismen: Isobel Hadley-Kamptz, Another cyborgmanifesto

Cooper, Eva; Myten om det andra könet; 2011

Eva Cooper på Timbro har skrivit en skrift om borgerligheten och jämställdhet. Hon vill slå hål på myten om att kvinnor är mer vänster än män, vilket oftast tas som sanning i samhällsdebatten. Om man ser till statistiken så är det kanske så, men skillnaden är marginell och som alltid kan man vrida och vända på siffror och få fram olika resultat. Med andra ord är det inte så enkelt. Många kvinnor lockas av alliansens politik och flera kvinnor i offentlig sektor har bytt block till regeringens fördel från valet 2006 till 2010.

Allt bra så långt. Efter att ha gått igenom statistik och lite allmänna diskussioner om hur vänstern har kidnappat jämställdhetspolitiken och de borgerliga har så dåligt självförtroende att de bara tittar på, så kommer Cooper med fem förslag till en borgerlig jämställdhetsdebatt. Det är här jag slutar att tycka att boken är intressant. De fem punkterna säger bara att vi inte ska köpa vänsterns förslag som kvotering och jämn könsfördelning varken i näringslivstoppen eller bland barn i samhället. Jag håller med om kvoteringen (om det inte gäller föräldraförsäkringen), men jag vet inte om det är så nyskapande att bara köpa det faktum att man måste försaka sin familj för att nå framgång i ett företag eller att vissa yrken är totalt dominerade av det ena könet. Cooper tycker inte att vi ska se till strukturella problem, utan till varje individs egen vilja och val. Och det är här hon missar hela poängen. Jag vill återknyta till början av boken där Cooper skrev att man kan tycka att genuspedagogik är bra, utan att för den skull vilja göra det obligatoriskt och säga att man kan se strukturella problem utan att för den skull vilja kvotera eller tvinga små flickor att spela ishockey. Och det är DÄR den borgerliga feminismen har sin största utmaning.

Läs mer: Adlibris, helahälsningland.se, SvD, Timbro, Mynewsdesk

Feministbrud på kulturjakt i Budapest

Min man överraskade mig med en weekend i Budapest, en resa som vi velat göra ganska länge. Jag har varit i Budapest tre gånger förut; 1990, 1995 och 2002, men för min man var det första gången.  Det var verkligen världens bästa födelsedagspresent från världens bästa make, som snart också ska bli världens bästa pappa.

Ungerns parlament. Jag har som sagt varit i denna stad och detta land för 21 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Dock är inte allt av godo. Landet leds av en konservativ regering som blivit kritiserat för den sk medialag de införde för att begränsa mediernas möjlighet att skriva negativt om makthavarna. Nu är det på gång att man ska skriva in både Gud och fosters rätt till liv i grundlagen. Det känns som att Ungern är på väg åt fel håll.

Här står jag framför Budapest slott. Här bodde den österrikiska kejsarinnan, tillika drottningen av Ungern, när hon var i staden. Sissi, som hon kallades, har jag läst en ungdomsbok om som är recenserad här. Sissi var gift med Frans Josef.

Vi hittade en kul turistattraktion i gamla stan på Buda-sidan. Det var en labyrint som gick under jord och var fylld av gångar och roliga väggmålningar. Där hittade vi denna vinbrunn. Man avråddes å det kraftfullaste att dricka ur den, med tanke på alla rör det gått igenom. Jag kunde dock inte låta bli att ta ett kort där det skulle se ut som om jag gör det mest tabubelagda för en gravid kvinna – dricka alkohol. Att dricka alkohol som gravid är näst intill förenat med dödstraff (jag kanske därför bör tillägga att jag inte gör det, men jag ifrågasätter ändå de stränga reglerna kring alkohol och graviditet).




Jag är på Central Market på Pest-sidan, Budapests största marknad. Här köpte vi med oss allsköns delikatesser hem, men man kan även köpa saker här som inte går att äta. Jag passar på att gynna några äldre damers verksamhet och köpte två målade ägg att hänga i mitt påskris här hemma.










Detta har absolut ingenting med kvinnor eller feminism att göra, men jag kunde inte låta bli att ta med bilden. När jag var med min familj på bilsemester i Europa 1990, med Ungern som mål, tittade jag och min bror mycket på bilar. De ryska ladorna var vanligt förekommande i Ungern, men den östtyska Trabanten var ju den i särklass fulaste. När vi spottade en Trabant hojtade vi alltid till, vilket inte blev alltför sällan i Budapest. Idag är Trabant-spotting ingen meningsfull lek här, och därför blev jag otroligt road när jag fick se denna på en gata i gamla stan.

Slutligen en bild på mig och min mage. Nu mår jag bättre och ska förhoppningsvis uppdatera bloggen oftare!

Jag rensade min mejlbox…

Mitt gamla mejlsystem har lagt ner i dagarna och jag har tvingats gå igenom gammalt sparat skräp och annat roligt. Då hittade jag denna bild, mitt första valmaterial från 2002. Notera särskrivningen. Jag kallar mig inte radikalfeminist, men jag är dock en radikal feminist. Foto och layout: Johan Örneblad.

Jag stod som nummer 3 på riksdagslistan i Skaraborg för Folkpartiet och kammade hem 538 kryss. Kryssen i sig ledde inte till någonting, men platsen gav mig en ersättarplats i riksdagen mellan 2002 och 2006. En titel som aldrig blev mer än just en titel. Mina huvudfrågor var individualiserad föräldraförsäkring, fler genusdagis och mer stöd till våldsutsatta kvinnor.