apr 24

Adichie, Chimamanda Ngozie; En halv gul sol; 2006

En halv gul solEn halv gul sol är en bok som handlar om kriget i Biafra och hur den drabbade även välbärgade medborgare. Vi får följa ett antal personer som alla jublar över den fria republiken Biafra, men som också drabbas hårt av kriget. I centrum står de två tvillingarna Olanna och Kainene som är så olika som två systrar kan vara. Olanna lever med sin man Odenigbo i Nsukka som är en universitetsstad. Båda är lärare. Olanna adopterar sin makes dotter och i familjen ingår även tjänaren Ugwu, vars liv vi också får följa. Kainene bor i Port Harcourt och hon träffar britten Richard som är intresserad av nigeriansk kultur och ska skriva en bok. Olanna är den vackra och känslofulla och Kainene den hennes raka motsats. Olanna och Richard är otrogna med varandra en natt och det leder till osämja mellan systrarna. När kriget bryter ur är de alla glada och lyckliga och säkra på att kriget kommer att vinnas. Olanna och Odenigbo tvingas flytta från Nsukka och deras liv blir allt annat än lyxigt. Deras grannar dör av svält och själva tvingas de leva i snusk och nästan utan mat. Ändå ger de aldrig upp tanken på att få leva sitt gamla liv i ett fritt Biafra. Richard och Kainene bor i Port Harcourt och när kriget blir alltför fruktansvärt hittar systrarna tillbaka till varandra. Krigets fasor drabbar dem dock hårt.

Jag tyckte mycket om boken. I början var den lite seg och det kändes jobbigt att den nästan var 700 sidor lång. Efter ett tag blev den dock mer spännande och var svår att lägga ifrån sig. Jag visste ganska lite om kriget i Biafra innan och det var intressant att läsa om det och lära mig mer. Jag gillade också att det var ur de rikas perspektiv, då det inte brukar vara det när det handlar om krig och elände.

Läs mer: En halv gul sol, Albert Bonniers förlag, Adlibris, Bokus, Expressen,  Sydsvenskan, Bokmania, Bokslukarens blogg

apr 24

En hyllning till Rättviseförmedlingen

Rättviseförmedlingen är en fantastisk organisation. Det är verkligen feminism i praktiken. Istället för att gnälla över att det är för få kvinnor på olika poster eller i TV eller någon annanstans (alternativt för få män/invandrare/funktionshindrade) så föreslår de kompetenta kvinnor.

Jag fick chansen att föreslå mig själv härom veckan då det handlade om en kvinna som kunde tala lättsamt i TV och var från Skaraborg. Såklart kan jag det! Fantastisk roligt var det också att en annan person (som jag känner på Twitter) också föreslog mig. Och roligast av troligast är att se sig själv på en sådan här lista på Rättviseförmedlingens hemsida.

Jag är stolt och glad över att ha kunnat bidra med något (även om TV-kanalen överraskande nog inte har hört av sig till mig än ;))!

Gå genast in och gilla på Facebook!

apr 22

Feministbrud på kulturjakt i Tallinn

Jag har redan skrivit om Tallinn en gång, men jag har varit där flera gånger. 1998 tog jag båten ensam från Stockholm och hälsade på en kompis som jag träffat i Göteborg lite mindre än ett år tidigare. Vi är fortfarande vänner.

Jag mitt på Raekoja plats i Tallinn Jag blev med en gång helt förälskad i Tallinn. Raekoja plats (rådhusplatsen) är kanske en av de mest turistiska platserna i Tallinn, men också en av mina favoritplatser. Jag var förberedd på kulturkrockar, men jag var nog inte förberedd på hur vackert Tallinn var och hur mycket ska skulle komma att älska den staden.

Utsikt från mina vänners köksfönster i Mustamäe

Det var såhär jag hade tänkt mig att det skulle se ut. Inte så inspirerande, men ändå någonstans inte så illa som det kanske såg ut. Tyvärr saknades varmvatten under mitt besök på grund av att man bytte ut gamla rör och det kanske bidrog något till att de kändes lite primitivt. Annars var min väns kollektiv varmt och välkomnande och jag hade några fantastisk dagar här. Mustamäe heter området och det är långt ifrån det värsta i Tallinn. Min vän och hennes man tog med mig till det värsta området, Kopli, när jag var där 2004. Där är alla hus gjorda av trä. Det låter bättre, men helt nedgången trä (med var tredje lägenhet utbränd) är faktiskt värre än nedgången betong. Här kan ni se en bild, men den ger inte en fullständig bild över hur fruktansvärt spöklik den stadsdelen var.

Tre glada tjejer i Mustamäe

Här är tre glada tjejer på väg till ett raveparty i centrala Tallinn (eller fyra med fotografen). Jag minns att det gick omkring två rymdutklädda tjejer i silverdräkter och bjöd på vodka där. Något som jag tänkte på aldrig skulle kunna ske i Sverige. Jag hade som sagt en jättekul semester i Tallinn och jag visste redan så att det skulle bli många resor tillbaka dit.

I Tallinn finns många försäljare av ullkläder och det är nästan alltid kvinnor som säljer. Jag köpte med mig en vackert stickad ulltröja av en äldre estnisk dam, som hade ett stånd i gamla stan. Den använde jag så sent som vintern 2010 som var så vansinnigt kall.

apr 22

Bokbloggsjerka v 16

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Hur många sidor/kapitel ger du en bok innan du lägger undan den om den inte tilltalar dig över huvud taget.

Rolig fråga! Jag ger sällan upp böcker. Ska jag recensera boken här ger jag aldrig upp, även om det tar mig flera år att läsa färdigt den trista boken. Men det finns böcker jag har slutat läsa. Gitta Serenys bok om Mary Bell var otroligt intressant, men den var för jobbigt att läsa. För den som inte minns var Mary Bell en flicka som mördade två pojkar vid elva års ålder. I Storbritannien kunde barn (kan fortfarande?) straffas och därför fick Mary bo på ungdomshem fram till arton och sedan fick hon flytta över till ett kvinnofängelse. Boken står i bokhyllan med ett märke i, för att ge sken av att läsas ut. Nu med ett eget barn kommer jag nog aldrig att orka det. Jag läste ungefär en tredjedel.

En bok som jag bara läste några sidor i för att sedan ge upp var Mannen som kunde tala med hästar. Jag kallar den boken som inte går att läsa. Förstår verkligen inte den hajp på var. Sagan om ringen gav jag också upp efter ett par kapitel. Den må vara hur bra som helst, men fantasy är inte min grej. En annan bok jag inte avslutat är Liftarens guide till galaxen. Jag tror att man måste vara tonåring första gången  man läser den för att uppskatta den i vuxen ålder. Jag har faktiskt avslutat bok ett och två i samlingsvolymen, men jag hade tänkt att läsa alla fem böckerna. Det kommer jag inte att göra så länge jag inte får betalt för det 🙂

En feministisk bok som tog mig flera år att avsluta för att den helt enkelt var för tråkig var Judith Butlers Genustrubbel.

Så svar på frågan är att jag inte ger upp i första taget, men ibland kan inte ens jag tvinga mig att läsa ut böcker. Det brukar då ske efter bara några enstaka kapitel.

apr 21

Veckans feminist: Gabriela Mistral

Gabriela MistralKort fakta

Lucila Godoy Alcayaga föddes 1889 i Vicuña, Chile och dog 1957 i New York, USA
Gabriela Mistral är en pseudonym och är en korsning mellan hennes favoritpoeter Frederic Mistral och Gabriele D’Annunzio.
Fick nobelpriset i litteratur 1945.
Har i Sverige översatts av Hjalmar Gullberg.

Gabriela Mistrals feministiska gärning

Mistrals far var lärare i den lilla byn där hon är uppvuxen och när hon var bara tre år då han övergav familjen. När hon var femton år började hon att undervisa för att hjälpa familjen ekonomiskt.

Hon fortsatte att undervisa och studerade och blev professor. 1914 gav hon ut sin första diktsamling. Hon var även engagerad för kvinnors rättigheter och för fred och demokrati i hela världen. Genom sin poesi tog hon ofta ställning för de misskrediterade i samhället. Inte bara barn och kvinnor, utan även judar, fattiga, indianer och kringfångar.

Hon reste mycket i sitt liv och hon var bosatt på många ställen i världen. Efter sin flytt till Frankrike 1926 kom hon att leva i exil resten av sitt liv. 1926, när hon bodde i Marseille, adopterade hon sin halvbrors son efter att modern dött. Han tog livet av sig vid 17 års ålder när de bodde i Brasilien. Sorgen efter honom och det fruktansvärd andra världskriget ledde till diktsamlingen Lagar som hon gav ut 1954. Från 1932 jobbade Mistral som konsul i flera länder fram till sin död.

1945 tilldelas hon nobelpriset i litteratur som den första latinamerikanen och den femte kvinnan.

Gabriela Mistral och jag

Jag läser alla nobelpristagare och självklart blir en feministisk sådan extra intressant. Jag fick upp ögonen på henne efter att ha läst om Elin Wägner och att det var hon som föreslog och jobbade för att nobelpriset skulle gå till henne. Nu läste jag idag i mitt kommentarsfält att Marianne Enge Swartz har läst en artikel om när Mistral och Wägner tillsammans besökte Mårbacka. Den skulle jag också vilja läsa!

Bok av Gabriela Mistral som jag läst och recenserat

Selected prose and prose-poems 2002 (1922-1967)

apr 21

Bloggutmaning

Jag fick en bloggutmaning från Fröken Bella och självklart ska jag anta utmaningen! Jag vet dock inte vilka jag ska skicka den vidare till så jag nöjer mig med att svara och så får den som vill som läser haka på.

Vad älskar du hos dig själv?

Att jag är social och får människor att känna sig välkomna i sammanhang som kan vara socialt jobbigt för många.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Jag har nog inte varit med om det själv, men det kan säkert hända andra.

Vilka fem kända personer skulle du vilja att festa med?

Simone de Beaouvior och Sofi Oksanen för att de är/var så otroligt coola och smarta. Nour el-Refai och Filip Hammar för att de är så roliga. Patrik Sjöberg, because he knows how to party.

Var och vem är du om fem år?

Jag är det jag är och jag bor kvar i Stockholm, men har bytt lägenheten mot ett hus och jag lever familjeliv kombinerat med ett spännande jobb. Jag och min familj reser mycket.

Vilket är ditt favoritord?

Feminist.

Vad är du mest stolt över?

Feministbiblioteket! Från tanke om att samla feministiska böcker på en hemsida till en välbesökt blogg på bara några år.

Vilket är ditt roligaste minne?

Jag har många roliga minnen men en natt i Saigon är ett kul minne. Jag och Andreas fick av en slump veta att det var Tet och detta firades stort i hela Saigon. Vi befann oss i stan och det finns inte direkt många uteserveringar där. Efter att ha gått runt ett tag och suttit lite här och var där det tillsluts stängdes, hamnade vi på ett turistig restaurang i närheten av Rex Hotel. Där träffade vi Gunnel och Sören från Vetlanda som bjöd med oss på champangekalas på deras hotell (Continental). Helt bisarrt och på natten fick vi gå genom et hav av moppar (ALLA kör moppe där). Kartan gick knappt att ta fram och läsa och jag fick chansa på vart vi gick (taxi var inte att tänka på) allt medan jag nynnade på Happy new year som spelades överallt. Som sagt, mycket bisarrt och vi kom fram helskinnade till vårt hotell och dagen efter såg vi knappt en endaste moppe.

Kallar du dig feminist, varför/varför inte?

Såklart! Jag tror att män och kvinnor inte behandlas lika och det vill jag ändra på.

Vad ser du fram emot mest det här året?

Jag ser mycket fram emot vår resa till Litauen i juli. Men i stort ser jag fram emot sommaren med besök i Lidköping och många härliga sommardagar på Landsort.

Vad ville du bli när du var liten?

Jag ville bli sportjournalist. Min dröm var att få sitta i studion i TV under sommar- och vinter-OS.

Vilken är din favoritplats?

Jag har många. På Landsort vid havet, New York, Rådhusplatsen i Tallinn och på en Heuriger i Grinzing utanför Wien.

apr 21

Mistral,Gabriela; Selected prose and prose-poems; 2002 (1922-1967)

Selected prose and prose-poemsStephen Tapscott, professor i litteraturvetenskap på Massachusets Institute of Technology, har sammansatt boken med dikter av Gabriela Mistral. Boken är på både spanska och engelska för den som är nyfiken på att läsa översättningen och originalet. Jag som inte förstår många ord spanska fick tyvärr hoppa över den jämförelsen.

Mistrals dikter handlar ofta om djur, kärlek, moderskap och svek. I den här diktsamlingen får vi först läsa några fabler som hon gav ut tidigt i sin karriär. Sedan följer flera dikter om moderskap och känslorna kring barn och äktenskap. De var de dikterna som berörde mig mest. Det var inte alltid lyckliga äktenskap och svek och ensamhet, men också lyckan över barnet, genomsyrade många av dikterna. På slutet av boken finns några andra texter med som hon skrivit och de handlar olika personer och om kring och fred.

Alla poeter är inte lätta att läsa, speciellt inte på ett annat språk är sitt modersmål, men Mistrals prosadikter tyckte jag var lätta att förstå och hade ett bra flyt. Jag tog självmant upp boken och läste några dikter i taget och det kan jag inte påstå har hänt med alla nobelpristagare som varit poeter. Jag visste inte så mycket om Mistral innan jag läste boken, men blev så klart nyfiken på henne eftersom hon var feminist.

Läs mer: Adlibris, Bokus

apr 19

Jippi hurra! Björklund svänger om pappamånader!

Alla som varit eller är medlemmar i ett parti vet hur svårt det kan vara att få igenom ett politiskt förslag om man inte har partiledningen med sig. Jag har sedan jag gick med i Folkpartiet 1998 på olika sätt lobbat för individualiserad föräldraförsäkring eller om inte det funkar, fler pappamånader. Därför är det med fantastisk glädje jag tar del av nyheten på TV4 att Jan Björklund nu svänger i frågan och är beredd att införa fler pappamånader om jämställdhetsbonusen inte fungerar (och det gör den ju inte).

Min ”chef” Bonnie Bernström är ute och välkomnar beskedet. Och jag vill här på min egen blogg haka på. Igår fyllde Björklund 50 år och då uppvaktade Liberala Kvinnor honom med en tavla med de bästa av våra fantastiska vykort med budskap. Detta var det med det, enligt mig, viktigaste budskapet:

Layout: Erika Jonés, Bokstavstyp

Tack Jan, för den present vi fick av dig idag!

UPPDATERAT

Läs också: SvD
Bonnie Bernström (FP) och Lena Sommestad (S) skriver på DN debatt.

apr 18

Karin Enström blir ny försvarsminister och nu är kvinnor i majoritet i regeringen

Jag vet att när jag skriver detta kommer många antifeminister att tänka: Vad var det jag sa, feminister vill inte att all ska vara lika, de vill att kvinnor ska ta över!

Jag kommer trots det att skriva att jag är glad över att säga att antalet kvinnor i den svenska regeringen för första gången i historien är fler än antalet män. Detta är mycket positivt. Varför? Jo, därför att man brukar säga att 40-60 är jämställt, men i flera viktiga sammanhang är det alltid kvinnorna som är 40 och männen som är 60. För att 40-60 ska kunna räknas som jämställt måste kvinnor åtminstone i bland vara i majoritet. Därför är det nu glädjande att se att så har skett i den svenska regeringen.

Jag vet inte så mycket om Karin Enström, så jag kan inte bedöma om hon kommer att göras ett bra jobb. Jag tycker att det känns bra att ha en försvarsminister som har bakgrund inom det militära. Med en kapten vid rodret så borde vi får en minister som vet vad hon pratar om.

Läs mer: Karin Enströms blogg, Aftonbladet, DN, SR, SvD

UPPDATERAT

Rätt ska vara rätt. Det är första gången som en ALLIANSregering har majoritet kvinnor.

apr 17

Vem behöver feminism?

Jag hittade denna fantastiska blogg via Rebecka: Who needs feminism? Vem som helst får bidra med varför de är feminister. Flera underbara citat går att finna där.

Varför behöver du feminism?

Jag behöver feminism för
att det är inte självklart att alla barn kan bära alla färger.
att det ofta som folk bara berömmer grillmästaren (mannen) när en måltid även består av sallader och såser (som kvinnan gjort).
att det finns människor som ens kommer på tanken (även om de ändrar sig efter kritik) att låta kvinnor spela fotboll på en annan arena för att nationalarenan ska användas till att visa herr-EM på storbildsskärm.
att män fortfarande inte tar ut mer föräldraledighet än de uppmanas att göra.
att jag i skolan fick lära mig om Sigfrid Siwertz men aldrig fick höra talas om hans betydligt mer kända älskarinna, Elin Wägner.

Fem saker som skulle kunna vara mitt bidrag på bloggen. Vad skulle kunna vara ditt bidrag?