Julkalender 2022: Fokus på svenskspråkiga författarskap

Julaffären i Berlin

Snart är det jul! I Berlin finns en affär där det är jul året runt. Juni 2022.

Nu har jag kört julkalender på tema världen i flera år. Ni har kunnat läsa om min världsläsning som jag utnyttjat både på längden och tvären och sugit ut mycket ur. I år blir det därför ett avbrott från världsläsning och jag kommer att ge er fantastiska svenskspråkiga författarskap. Jag slängde ut en fråga på twitter om vilken svensk kvinnlig författare som skulle kunna gå in på en sådan lista och fick väl ca 10000 svar. (Eller kanske inte.)

Jag har satt ihop en lista och ska nu börja skriva och behöver inte några fler tips. Fokus ska vara på fantastiska författarskap och att uppmärksamma svenskspråkiga författare. Det kommer inte bli en lista som gör anspråk på att vara någon kanon eller en perfekt topplista. Det kommer som vanligt att finnas stort utrymme till diskussion om varför den och den inte fick vara med. Med tanke på hur många svar jag fick på twitter, finns det många åsikter!

Nu ska jag grotta ner mig i 24 kvinnliga författare och återkomma när månaden är slut med en julkalender!

Hösten kom och allt handlar om el – oktobersummering 2022

Selma i oktober

Det är påtagligt att när hösten och kylan kom smygande så handlade allt mer om elen och de skenande kostnaderna. Så även i detta hushållet som är beroende av el för att värmas upp. Ingen värme på i huset än och vi är många som går omkring varmt klädda hemma nu för att spara på elen. Än så länge går det bra, men oron för vad som komma skall finns där under ytan hela tiden. Men bara detta att jag har koll på elpriset så gott som varje dag. Känns oerhört märkligt.

Förutom oro för kommande elräkningar har oktober varit en lugn månad, jag har så smått börjat träna igen och jag har läst mycket. Mot slutet av månaden blev jag sjuk och upptäckte min gamla favoritserie från 90-talet, Dr Quinn. Jag kommer att skriva lite mer om det och om hur serier gjordes då och nu. Intressant och samtidigt en fin kärlekshistoria att mysa till under ruskiga och snoriga dagar. Ironiskt nog började jag kolla på detta precis efter att under en vecka uppmärksammat asexualitet och aromanticism.

Min läsning

Jag har läst ganska mycket och steppat upp världsläsningen en smula. Jag har gett mig den på att klara den utmaningen och inte falla på målsnöret. Här på bloggen har en hel vecka ägnats åt asexualitet och aromanticism och många böcker kommer därför att recenseras senare än vanligt. Det är alltid roligt när det händer saker och det bli kö på inläggen. Roligare än tvärt om när jag inte kommer på vad jag ska skriva om.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa böcker från 40 länder och i oktober blev det hela fem nya länder så jag är nu uppe i 36 totalt och har fyra länder kvar. Två månader är kvar av året så detta ska jag ro i land (och jag har exempelvis Norge kvar). Nya länder för oktober är:

  1. Etiopien
  2. Bosnien
  3. Syrien
  4. Australien
  5. Iran

#kaffeochkulturvärlden: Månadens land var Australien och jag läste Jane Harper, som jag funderat länge på att läsa. Recension av En förlorad man kommer inom kort.

Hyllvärmare: En utmaning som går sämre. Jag börjar inse att det nog är mest i början av år som jag läser hyllvärmare. Får se hur en sådan utmaning ska utformas i framtiden.

Ukraina: Jag läste en ukrainska bok i oktober, Under Ukrainas öppna himmel av Mikael Nydahl och Kholod Saghir (red). Boken är en antologi med dikter, noveller, dagboksanteckningar och annat från krigets Ukraina av kända och okända ukrainska författare. Jag håller dessutom på att läsa journalisten Victoria Belims Röda sirener, men är inte klar med den riktigt än.

Bokcirklar: Skuggkungen av etiopiska Maaza Mengiste stod på listan i läsa jorden runt och den ska jag återkomma till, både som recension och vad vi pratade om den.

Nu firar vi halloween och pyntar vårt hem!

Ja ni vet vi det här laget, jag älskar pynt. Även om halloween är en högtid som är koncentrerad runt ett datum, har vi bestämt att vi fyller två veckor av lite lagom med halloweendekorationer hemma. Det är roligt att fira något mitt i den tröstlösa hösten som bara leder oss mot mer och mer mörker. I år drabbades vi av ett litet missöde, då hela halloweenlådan på vinden hade möglat (tack och lov inte på grund av fukt på vinden, utan för att en ”snö”glob hade gått sönder och läckt vätska).

Barnen på bilden är utklädda för firande i skolan och Selma är som synes häxa. Hugo är utklädd till Technoblade, en Minecraft-youtuber som tragiskt gick bort i juli, endast 23 år gammal. Jag tyckte att det var fint att han ville hedra killen med att se ut som hans avatar. Så här ser han ut om ni vill se originalet. 

Nu är många inredningstips alltid så ”stilrena” och tipsar om hur man kan pynta utan att det egentligen störa din i övrigt så diskreta inredning. Av mig får du tips på hur du pyntar ditt hem så att det syns, med grälla färger och kitschiga saker köpt i billiga affärer. Håll till godo!

Halloween 2022

Jag sa förra året att pricken över i:et skulle vara en svart duk. Det är både ovanligt och dyrt så jag köpte ett svart lakan i bomull som ska få tjäna som middagsduk under några dagar i oktober/november varje år. Visst blev det fint? Den svarta ljusstaken från Guldkroken som jag fick av mamma i somras, passade bra med orange ljus i. Pumpa-ljuslyktan är från Flying Tiger.

Halloween 2022

Vår fina bokhylla i vardagsrummet piffades upp med en fladdermusslinga i odiskret lila samt två små spöken jag föll för på en marknad runt 1990.

Halloween 2022

I fredags kompletterades bokhyllan med detta fantastiska (men tyvärr enögda) spöke från Guldkroken. Ett fynd från Tradera, som jag inte kunde motstå.

Halloween 2022

Jag och sonen kunde inte motstå den här slingan av glada spöken i en partybutik i Nacka Forum. Den fick följa med hem och dotterns blev lika glad som vi trott.

Halloween 2022

Ingen högtid utan barntillverkat pynt! Här en slinga med pärlplattor som nästan kostade mig mina fingrar. Men det blev fint när det var klart och alla barn och även mamman har bidragit (mamman med att göra klart det som något barn tröttnade på samt att sätta ihop allt, vilket var det som nästan kostade fingrarna).

Halloween 2022

Nu handlar ju halloween egentligen mest om att pynta utomhus, och där har vi mycket kvar att lära. Jag lyckades dock karva en godkänd pumpa i år och den gamla (numer mögliga) bus-eller-godis-hinken fick göra den sällskap (för man kan ju inte ha godis i den längre) och vi köpte en fin dödskallekrans på Flying Tiger.

Halloween 2022

På jobbet var det också halloweenfint! Lufarna (jag sitter på samma kontor som Liberala ungdomsförbundet) hade fixat fina pumpor med demokratitema. Jag tror att det stora hålet ska vara Ukraina och den fina blomman kommer från Hongkongs flagga.

Jag ser om 90-talsserien Dr Quinn: Kärleken och feminismen

Dr Quinn

Vi skaffade Viaplay för att kunna se den Riket Exodus och av en slump upptäckte jag att på Viaplay finns även min gamla favoritserie från barndomen, Dr Quinn. Jag älskade den fantastiska kärlekshistorien mellan den pryda kvinnliga läkaren från Boston, Michaela/Dr Mike , spelar av Jane Seymore och hunken Sully som levt med indianer, spelad av Joe Lando. Serien passade även in i mitt feministiska uppvaknande på gymnasiet.

För den som inte minns utspelar sig Dr Quinn i Colorado Springs på 1860-talet. Michaela kommer från Boston för att komma ifrån ett samhälle där ingen ger kvinnliga läkare jobb och där hennes far och förebild precis dött och likaså hennes fästman, också han läkare (men han är inte död, ska vi få veta senare i serien). I Colorado Springs möts hon med skepsis från alla utom barnmorskan Charlotte Cooper och ovan nämnda Byron Sully. I pilotavsnittet dör Charlotte och Michaela lämnas att ta hand om och uppfostra hennes tre barn Matthew, Colleen och Brian.

Sully lånar ut sitt hem åt Michaela och barnen och han finns alltid där för henne. Han är själv änkling och inte redo för något nytt, men kan inte motstå den otroligt vackra, men också smarta och envisa Michaela. Ju längre serien går, desto mer blir hans hjälp och omsorg av mer privat familjekaraktär och han ska komma att tillsammans med Michaela adoptera barnen. Barnen älskar Sully och redan från början vill de hjälpa till på traven för att han ska fria till deras mamma, vilken han i slutet av säsong 2 äntligen gör.

Jag kunde inte låta bli att börja titta igen. Jag drev dels av nyfikenhet att utforska om det var samma heta kärlekshistoria och om det över huvud taget gick att se serien utan att ta fram skämskudden och dels för att jag ville kolla om den höll rent feministiskt. Jag är verkligen en sucker för kärlek och heta scener på film och det som gör det mest spännande är om det går långsamt med sexiga undertoner, snarare än pang på. En pryd läkare som matchas med en erfaren man som både är vild och spännande och har goda värderingar – kan det bli bättre?

Jag skulle säga att kärlekshistorien håller. Det är spännande och det är heta scener, utan att det är tillstymmelse till naket eller explicit. En scen där Sully knäpper Michaelas blusknappar för att de är ute på farligt uppdrag och hon har skadat handen, är otroligt sexig även om inget mer sker än händer som trycks. När de senare är förlovade, blir det med fysiskt och där finns det en vacker scen där Sully tvättar Michaela efter att hon förlöst en kalv och berättar hur han föll för henne första gången han såg henne. Jag känner hettan, även om den uttrycks i små doser och mycket långsamt och varsamt.

Sully är den perfekta mannen och var den perfekta mannen i ett kärleksdrama för Hanna 16 år. Han visade oss suktande ungdomar att den perfekta mannen kanske är butter och envis, men han har ett gott hjärta och nästan överjordiskt goda värderingar. Han gör ett litet snedsteg när han låter sig kyssas av en kvinna som känner igen sig i honom, men han tar igen det tusenfalt när han tålmodigt väntar på att Michaela ska tacka nej till det ena frieriet efter det andra. Två av dessa män är män som kan erbjuda henne ett stabilt och rikt liv i Boston OCH dessutom tycker att hon ska arbeta som läkare.

Var Dr Quinn feministiskt? Skulle serien släppas idag så kan man knappast hävda det. Dr Quinn har ingen kvinnlig förebild, mer än att det fanns kvinnliga läkare på 1860-talet, så det är ingen historisk berättelse. Det är en berättelse om att stå på egna ben, gå sin egen väg fast alla tycks vara emot en och att välja sin egen kärlek. Detta var inte för några år sedan, Dr Quinn sändes första gången i sverige 1993. Då var det snarare progressivt än bakåtsträvande, även om Sully då och då bossar Michaela lite väl mycket.

Det ligger en stor portion feminism även i karaktären Sully. Han är en man som gör allt för sin kvinna, som inte går emot sina egna övertygelse. I andra kärlekshistorier är hjälten lite motsträvig till allt för mycket frihet i början, men Sully uppmuntrar det från dag ett. I honom kunde 16-åriga Hanna och hennes kompisar få en mansideal där vår frihet och våra önskningar var självklara i en heterorelation.

Jag har sett några artiklar i ämnet Dr Quinn och feminismen och förstått att i de konservativa delarna i USA kunde serien stå för ett feministiskt uppvaknande. Att en kvinna hade samma rättigheter och skyldigheter inom äktenskapet var inte helt självklart i alla kretsar (läs den här artikeln tex). Det var förmodligen annorlunda i USA, där man på vissa håll inte kommit lika långt som i Sverige, men jag tänker att serien kunde gillas av så många. Dels att konservativa tyckte att den var ok eftersom den fokuserar mycket på traditionella värderingar samtidigt som det finns mycket sexuella undertoner för oss som ville ha mer sex. Michaela får stå för det pryda och det konservativa och Sully för det progressiva.

Ett exempel på det konservativa vs det mer progressiva är avsnittet The Library där moralistiska människor i staden ordnar bokbål på det böcker som Michaela donerat till stadens bibliotek. Michaela ser sig själv som fördomsfri och tycker att man kan läsa allt, men får stora problem med att Sully vill läsa sexiga dikter av Walt Whitman. Hon börjar oroa sig för vad som ska hända om barnen får syn på dem. Sully räknar istället ut att det är hon som är rädd för vad äktenskapet ska föra med sig och tillslut kan de enas och läsa dikterna tillsammans.

Jag skrev i inledningen att serien var en del i mitt feministiska uppvaknande eller min feministiska bana. Det var inte startskottet och det var inte heller den starkaste feministiska kraften i den kultur jag konsumerade på den tiden. Snarare var det snudd på töntigt. Jag och några klasskompisar skulle starta en skolförening som vi kallade Female power, men när vi skulle ansöka om det fick vi lite tvivel och funderade på alternativa namn. Jag slängde ur mig att vi ju knappast kunde kalla oss Female justice och en kompis fyllde i att det ju skulle bli för mycket Dr Quinn, det vill säga inte tillräckligt edgy.

En liten personlig spaning är att jag nu är i Dr Quinns ålder (Jane Seymore var 42 första säsongen) och även om Joe Lando var 10 år yngre så är han någon mer i min ålder än unga Hannas ålder. Jag förstår hunkigheten fortfarande, även om han hade behövt uppdateras för att passa in i min smak idag. Jag passade på att fråga mamma vad hon tyckte då (hon är lika gammal som Jane Seymore) och hon sa att hon tyckte han var snygg (men dock ej fullpoängare). Mamma tyckte att Sully påminde henne om hennes favoritkaraktär i Bröderna Cartwright, som hon älskade när hon var som jag var när jag såg Dr Quinn första gången.

Jag berättade om kompplingen till bröderna Cartwright för min man, som då sa att huvudpersonen i Virgin River (Jack Sheridan, min anmärkning), väl påminner ganska mycket om Sully. Efter lite eftertanke måste jag hålla med; vildman, goda värderingar och gör allt för sin kvinna.  Virgin River är dock uppdaterat (och utspelar sig i nutid) och även om fokus i viss mån är livslånga relationer så har de ju sex med varandra (och blir med barn!) utan att vara gifta. Troligtvis är likheterna ingen slump och det finns väl ett tänk kring hur man vänder sig till målgruppen 40+.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det lämpar sig oerhört väl att förlägga en feministisk kärlekshistoria i förgången tid, i alla fall om man vill att det ska gå långsamt (det görs ju fortfarande tex Familjen Bridgerton). Det funkar också för människor med olika moral, då de konservativa kan titta eftersom det inte är så mycket naket och all progressiv kvinnokamp är redan accepterad idag och vi andra får glädja oss åt sexiga undertoner och kvinnor som kämpade förr för det vi tycker är självklart idag. Det som fungerar mindre väl är hur man hanterar rasismen i tämligen glättig lördagsunderhållning. Det kommer jag återkomma till i ett separat inlägg.

Ace awareness week 2022: Avslutning och en litteraturlista

Prideböcker i Berlin

Då är det dags för mig att runda av Ace awareness week 2022. Jag hoppas att ni har följt med och lärt er något om asexualitet och aromanticism. Jag vill rikta ett oändligt stort tack till Elin Westöö som ville göra denna vecka tillsammans med mig och dela med sig av sina personliga erfarenheter av att vara ace och aro samt undervisat oss i vad det egentligen innebär.

AceWeek betyder fokus på asexualitet. Det ska inte blandas ihop med aromanticism, men ofta hänger dessa identiteter ihop. Eftersom jag tror att kunskapen om dessa både identitet är tämligen låg, även bland Feministbibliotekets läsare, har jag valt att ha fokus på båda. Det innebär inte att jag tycker att det är bra om de blandas ihop, utan att för att veta skillnaden måste vi känna till båda.

Det går att känna romantiska känslor utan att vilja ha sex och det går att vilja ha sex utan att ha romantiska känslor. I litteraturlistan nere finns böcker med fokus både på ace och aro, men de flesta har fokus på båda identiteterna.

Elin Westöö med ace- och aroflaggor

Litteraturlista

För dig som vill läsa mer om asexualitet och aromanticism får här en litteraturlista. Alla böcker har inte ace eller aro som huvudfokus, men många har det. Representation är viktigt, har vi pratat om den här veckan och här finns det ett annat perspektiv där det inte alltid är så att tjej möter kille, tycke uppstår och de lever lyckliga i sina heterorelation i alla sina dagar.

De flesta böckerna har Elin rekommenderat, men en av dem har jag fått förmånen att rekommendera henne (Ruth & Pen). Andra har jag hittat när jag sökt på nätet. Har du fler böcker att fylla på listan med så kommentera gärna!

Faktaböcker

Ace av Angela Chen

Asexuella boksidor: röster om asexualitet av Catrin Genborg (red)

How to write asexual characters – an incomplete guide av Salt And Sage Books

Refusing Compulsary Sexuality: A Black Asexual Lens on Our Sex-Obsessed Culture av Sherronda J Brown

Summer bird blue av Akemi Dawn bowman

The Invisible Orientation av Julie Sondra Decker

Romaner och novellsamlingar

Common Bonds av Claudie Arseneault (noveller)

Hullmetal Girls av Emily Skrutskie

Perfect rythm av Jae

Ruth & Pen av Emma Pine

Upside down av NR Walker

Barn- och ungdomsböcker

How to be ace av Rebecca Burgess (grafisk självbiografi)

Loveless av Alice Oseman

Rick av Alex Gino

Ace awareness week 2022: Elin Westöö om vikten av böcker och representation

Elin Westöö

Följande text är ett gästinlägg av Elin Westöö, som du kan hitta på Instagram och blogg

När jag börjat identifiera mig som asexuell och aromantisk väcktes ett stort behov av att komma i kontakt med andra och få samtala och dela erfarenheter. Jag hade ingen lokal grupp i närheten men hittade några Facebook-grupper som jag gick med i. Jag kom på idén om att starta en digital bokklubb.

Jag ordnade en server på Discord och delade inbjudan till den på sociala medier. Jag förväntade mig att kanske ett par stycken kunde vara intresserade att prata om ace, aro och böcker med mig. Plötsligt kom det in massor av personer i textchatten! Och de delade sina personliga berättelser. Det visade sig finnas ett stort behov av att prata med andra och vi hade många spännande och viktiga samtal om relationer, olika typer av attraktion, representation, komma ut-processer, att lära sig att acceptera sig själv och fler typer av identitetsfrågor. Denna grupp är fortfarande aktiv och vi läser böcker om asexualitet och aromanticism eller bara pratar om livet tillsammans.

Böcker har alltid betytt väldigt mycket för mig både som avkopplande hobby då jag flytt iväg till något fantasy-land men också i att lära mig och försöka förstå andra människors liv och upplevelser. Det jag berättat om i dessa inlägg visar på hur viktigt böcker också är för att hitta ord för sig själv. Böcker om asexualitet kommer mer och mer både i form av faktaböcker och romaner med asexuella karaktärer.

Det tråkiga är att mycket få böcker översätts till svenska. Jag har alltid haft lätt att läsa på engelska men inte alla har det privilegiet. Det är tråkigt om unga inom HBTQIA+ har svårt att hitta både värdefull information om sina identiteter och karaktärer att känna igen sig i därför att få böcker översätts till svenska. Under mina två års sökande efter böcker med asexuell och aromantisk representation har jag endast läst två böcker om detta på svenska: Asexuella boksidor (2018) som är en liten antologi med personliga texter och dikter och Rick av Alex Gino som är en översatt roman för mellanstadieåldern.

Aromantisk representation som inte samtidigt är asexuell är svårt att hitta även bland böcker på engelska. Det är synd då aromanticism är en läggning som ofta kommer i skymundan. I framtiden hoppas jag på mer representation av detta och även på en faktabok om läggningen i stil med t.ex. Ace av Angela Chen. I både Angela Chens och Julie Sondra Deckers bok finns avsnitt som beskriver aromanticism, men det hade varit fint att se en hel bok som tillägnas just denna identitet.

I filmer och tv-serier har det inte funnits mycket positiv representation av asexuella och aromantiska karaktärer men det är förändring på gång. Alice Oseman som skrivit boken Loveless är också författaren till seriealbumen Heartstopper som nu blivit en populär tv-serie som på Netflix. I den serien finns många queera identiteter representerade och Alice Oseman har på sin instagram skrivit att hon har ”stora asexuella planer” inför säsong nr 2.

Det finns ju så klart mycket mer att berätta om asexualitet, aromanticism och exempel på god representation i alla typer av media. Förhoppningsvis har du under läsningen av dessa inlägg som jag och Feministbiblioteket skrivit blivit inspirerad att ta reda på mer. Själv älskar jag att lära mig saker och särskilt när det har med människor att göra! Det finns alltid mer att upptäcka både om sig själv och om andra. Jag tror att det finns hopp för vår värld om vi öppnar oss för varandra, är beredda att lyssna och lära för att försöka förstå varandra bättre.

Recension: Gino, Alex; Rick; 2020

RickAlex Gino är en ickebinär barnboksförfattare med fokus på HBTQ. Hen har tidigare gett ut boken Melissa (som till en början hette George) om en transflicka. Rick handlar om en pojke som kommer fram till att han är asexuell och aromantisk. Boken finns på svenska och är utgiven av Lilla Piratförlaget. Där finns även George (som jag är osäker har fått den nya titeln i svensk utgåva).

Rick går i sexan och är elva år. Hans bästa vän tänker bara på tjejer, men Rick är inte intresserad av sånt. Han funderar mycket över att han inte verkar gilla tjejer på det sättet, men inte heller killar. I hans klass går Melissa, som hette George förut, och han försöker prata med henne. Hans liv förändras den dagen han bestämmer sig för att gå på ett regnbågsmöte i skolan.

Rick blir också vän med sin farfar, som även han har en queer bakgrund. Den sidan av honom känner ingen annan i släkten till, bara döda farmor Rose. Tillsammans försöker Rick och hans farfar hitta en väg för Rick framåt och det första steget är att inse att Jack inte är en värdig bästa vän.

Jag förstår att det är viktigt med representation och asexuella är inte en grupp som är speciellt synliga i litteraturen. Det här är en barnbok som riktar sig till 9-12-åringar och huvudpersonen själv är 11 år. Jag har absolut inga problem med att rikta den typen av innehåll till barn. Jag tyckte att det blev lite väl avancerat, både till formen och innehållet, för den ålderskategori som den är tänkt för. Jag tror till exempel att en lång följetång om vad singulart de är för någonting är för avancerat, samt verkligen inte gör sig i en svensk översättning.

Rick känns inte heller så trovärdig. Jag tror säkerligen att elvaåriga pojkar kan ha funderingar kring sexuell läggning, men den stora massan har det nog inte (jag har själv en elvaåring som absolut inte är där i tankarna). Men det som känns minst trovärdigt är den totala vändningen som Rick gör och byter umgänge. Den processen tror jag är betydligt svårare för barn i den åldern. Det känns lite som ett önsketänkande att en elvaåring står upp för sig själv på det sättet Rick gör, samtidigt som han helt saknar stöd eller nya vänner (dem får han senare).

Jag låter kan väl kritisk här, men jag läste Loveless och tyckte mycket om den. Böckerna liknar varandra, men är riktade till olika åldrar. Ändå är det samma termer och samma förklaringar. Det som passar för ungdomar, passar inte riktigt för den yngre åldersgruppen. Men en sak som jag tyckte om, var relationen med farfadern och att det delades queera erfarenheter över generationsgränserna.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker om asexualitet för yngre barn för det är rätt så tröttsamt att alla böcker slutar med att några barn måste ”få” varandra, precis som i romantisk vuxenlitteratur. Det borde bara göras på ett annat sätt. Rick var lite som litteraturen om homosexuella i tidernas begynnelse. Komma ut-processer dominerade då, men det nu mest är en integrerad del. Kan vi få se det i litteraturen för aroamantiska och asexuella också?

Ace awareness week 2022: Elin Westöö om aromanticism

Aromantisk flagga

Följande text är ett gästinlägg av Elin Westöö, som du kan hitta på Instagram och blogg

Elin WestööNär jag läste om asexualitet dök också en annan identitet upp som också finns inom bokstaven A i HBTQIA+ nämligen aromantisk. Aromanticism, eller aromantik, är inte samma sak som asexualitet utan en egen identitet. En aromantisk person är en som aldrig eller väldigt sällan känner romantisk attraktion.

För majoriteten av människor är den sexuella och romantiska attraktionen sammankopplade. Man blir helt enkelt både kär och sexuellt attraherad av samma typ av personer. För asexuella och aromantiska är det inte så det fungerar.

En aromantisk person kan vara asexuell också men kan ha andra sexuella läggningar som heterosexuell, homosexuell, o.s.v. Du känner dig då sexuellt attraherad av andra utan att bli förälskad eller känna den typen av kärlek. Vart går då gränsen mellan vad som handlar om sex, romantisk kärlek och fysisk närhet mellan vänner? Det är så klart inte möjligt att alltid dra någon sådan och det är alltid individuellt. Aromanticism är också ett spektrum med många olika sätt att vara. Här finns också mikro-identiteter som t.ex. demiromantisk, grey-romantisk och aegoromantisk. Det går att läsa mer på sidan AUREA.

Den aromantiska flaggan som de flesta använder skapades 2014 och har ränder i två nyanser av grönt, grått, vitt och svart. En förkortning av aromantisk är på engelska aro och en person som är både asexuell och aromantisk kan kalla sig aroace.

För mig var det en stark upplevelse att läsa om detta. Det var som att hitta ord för min identitet som jag sökt hela livet men inte vetat om att jag saknade. Jag har aldrig varit kär eller relaterat till en annan person på det sättet vilket har lett till att jag känt mig väldigt annorlunda.

I samhället finns starka normer kring både sexualitet och romantisk kärlek. Vår västerländska kultur är tydlig präglad av berättelser, föreställningar och förväntningar kring detta. En amerikansk professor i filosofi, Elizabeth Brake, formulerade termen amatonormativity (eng.): att en tvåsam sexuell och romantisk relation är det centrala målet för alla människor. Det finns många som hamnar utanför den normen t.ex. en del asexuella, polyamorösa, en del av dem som identifierar sig som fetischister och så klart aromantiska.

För att förstå hur det här påverkar oss kan du t.ex. försöka tänka på det när du lyssnar på radio. Hur många låtar hör du som inte har romantisk kärlek som centralt tema? Och när du ser en film, läser en bok eller följer en tv-serie: kan du hitta en karaktär som helt saknar kärleksintresse? Alltså, en karaktär som inte är psykopat utan framställs som positiv.

Detta brottas Georgia med i boken Loveless av Alice Oseman. Hon känner ett starkt utanförskap och undrar över varför hon inte känner saker som hennes jämnåriga tar för givet. Hon älskar romantiska filmer och känner stark oro inför sin egen framtid om hon aldrig ska få till det här med kärleken. Att inte se sin egen upplevelse representerad i media eller pratas om kan vara väldigt tufft för unga som söker sin identitet och väg i livet. Aromantisk är en identitet som lätt glöms bort och även de som gärna skriver ut bokstaven A i slutet av HBTQIA+ kan missa att den inte enbart står för asexuell.

När jag fick lära mig om detta ville jag söka kontakt med andra. Jag hittade internet-forumet  www.arocalypse.com och blev inkluderad i en samtalsgrupp. Det betydde väldigt mycket att få möjlighet att prata med andra som jag hade gemensamma erfarenheter med. Behovet av mötesplatser för aromantiska är stort världen över. Jag har hört så många berättelser från aromantiska i olika länder om hur de tvekar inför att ta kontakt med HBTQIA+-sammanhang då de inte vet om aromantiska är inkluderade och att många inte vågar komma ut ens inför vänner och familjemedlemmar. Det är många som tycker det känns för tungt att behöva förklara vad sin identitet handlar om.

Under den sista tiden har jag tänkt särskilt mycket på en ung tjej som var med på ett av samtalen. Hon var från Iran och berättade att hon inte hade någon möjlighet att vara öppen med att hon är asexuell och aromantisk och inte kan leva livet som hon vill. Men hon tyckte det var väldigt viktigt att sprida kunskap och arbetade därför med att översätta information om båda dessa identiteter till persiska. Mötet med henne fick mig att lova mig själv att försöka göra det jag kan. Och det är bland annat därför jag tackade ja till att gästblogga här.

Månadens feminist: Yasmin Benoit

Yasmin Benoit

Kort fakta

  • Född 1996 i Reading, Storbritannien.
  • Asexuell och aromantisk aktivist.
  • Jobbar bland annat som underklädesmodell.

Yasmin Benoits feministiska gärning

Yasmin Benoit är född och uppvuxen en Reading i Storbritannien, men har även rötter i Jamaica, Trinidad och Barbados. Hon upptäckter redan vid nio års ålder att hon inte var intresserad, varken av sex eller av romantik, även om hon inte själv kunde sätta ord på det. När hon blev äldre trodde kompisarna att det hänt henne något eftersom hon inte delade deras entusiasm för killar.

När hon var 16 år började hon jobba som modell och hon har senare arbetat som underklädesmodell. Hon har fått höra åtskilliga gånger att hon inte ser ut som en asexuell person och det ledde till att hon startade hashtagen #ThisIsWhatAsexualLooksLike och uppmuntrade asexuella att använda den. Hon är själv asexuell, alltså kan en asexuell se ut som hon. Om sitt jobb som underklädesmodell, har hon sagt: I’m literally here to show off the clothes and make it look good. I’m not trying to sell myself, I’m trying to sell a product.

Yasmin kom ut som aromantisk asexuell, aroace, 2017. Hon beskriver sin aromantiska sexualitet såhär för brittiska daylimail: As someone who is aromantic, I don’t experience romantic attraction. I don’t ”fall in love” in a romantic sense. I don’t have romantic relationships. I don’t date anyone. I don’t have boyfriends or girlfriends, or any kind of romantic partner. Hon är också noga med att påpeka att hon både är aromantisk och asexuell och att dessa två läggningar inte behöva hänga ihop, något som hon fått erfara att många tror.

2019 var Yasmin värd för den första asexuella baren under Pride i Storbritannien. Hon sitter idag i styrelsen för Aven, Asexual Visibility and Education Network. Hon är också den första öppet asexuella person att pryda ett brittiskt tidningsomslag. Hon är idag även influencer och du kan följa henne på Instagram,

Yasmin Benoit och jag

Jag fick höra om Yasmin Benioit av Elin Westöö, när jag planerade att uppmärksamma aceweek. Det var spännande att läsa om en feminist och aktivist som är så tydligt feminin och också så tydligt inte gör det för någon annan än sin egen skull. Här finns ju verkligen beröringspunkter mellan heterosexuella kvinnor och asexuella diton. Vi behöver krossa fördomarna om att vi klär oss och sminkar oss bara för mäns skull!

Ace awareness week 2022: Elin Westöö om asexualitet

Asexuell flagga

Följande text är ett gästinlägg av Elin Westöö, som du kan hitta på Instagram och blogg

Elin Westöö

Boken The Invisible Orientation av Julie Sondra Decker är en introduktion till asexualitet. Den ger en grundläggande beskrivning av denna sexuella läggning, hur den asexuella rörelsen sett ut under årens lopp och om de väldigt många olika sätten att vara asexuell. Man brukar säga att asexualitet är ett spektrum. Det som är gemensamt för asexuella är att aldrig eller väldigt sällan känna sexuell attraktion. En del asexuella upplever ingen sexdrift alls (det som på engelska kallas för libido) men det finns också de som upplever hög sådan eller att det är olika under olika perioder i livet – precis som det brukar fungera för de flesta människor.

Majoriteten upplever nog att lust, sexdrift och sexualitet är sammankopplat med attraktion till andra människor men för asexuella är det inte så. Asexuella som har sexdrift utan att känna attraktion kan beskriva det som en upplevelse i kroppen som inte berörs eller dras igång av någon annan. Det finns fördomar om asexuella att de måste sakna sexuella erfarenheter, men det stämmer inte för alla. Asexuella kan ha ett aktivt sexliv t.ex. med en romantisk partner, eller inte ha det. Det är nog vanligt att en minoritet ”dras över samma kam” och därför kan det vara nödvändigt att påpeka att asexualitet är ett spektrum med olika erfarenheter och sätt att vara och fungera.

Det finns flera s.k. mikro-identiteter som beskriver lite mer i detalj hur det kan fungera. T.ex. greysexuell som står för en person som endast upplever sexuell attraktion vid väldigt få gånger i sitt liv och demisexuell som handlar om att endast känna sexuell attraktion då ett väldigt starkt emotionellt band bildats till en annan. Aegosexuell står för en person som gärna kan uppskatta sexuellt innehåll i media och fiktion men inte inkluderar sig själv i sexuella handlingar. Apothisexuell står för en person som känner sig obekväm med det som har med sex att göra och det är absolut inte samma sak som att sex är något fel. Det handlar helt enkelt om att vi människor känner olika inför saker och ting.

Asexuella kan bli kära i andra och identifierar sig då som t.ex. heteroromantiska, och homoromantiska. Många brottas med sin längtan efter kärlek och relationer och det är ofta svårt att kunna kommunicera sina behov och gränser. I samhället saknas mycket kunskap om vad asexualitet är och det bidrar också till att många kommer fram till att de finns inom detta sent i livet. Många asexuella kan känna sig osynliggjorda och ifrågasatta i HBTQI-sammanhang även om de samtidigt är t.ex. biromantiska, homoromantiska eller transpersoner.

Mycket information finns att ta del av från AVEN – The Asexual Visibility and Education Network som finns här. AVEN bildades 2001 och har varit ett community för asexuella i USA och internationellt. Där bildades den asexuella flaggan 2010 som har färgerna svart, grå, vit och lila. En annan symbol för asexuella har varit att bära en svart ring på högra långfingret vilket kommer från en diskussions-tråd på AVEN år 2005. Asexuell brukar förkortas med det engelska ordet för ess som är ace.

I Sverige startades den första gruppen för asexuella 2005 genom Nätverket Asexuell i Stockholm. I dag är gruppen inte längre aktiv men deras blogg finns fortfarande kvar, där det bl.a. finns en fin text av Iris B. en av gruppens medlemmar. Hon var barn på 1930-talet i England och beskriver i sin text The Fourth Alternative hur asexuella funnits med från allra första början, lite vid sidan om de andra identiteterna i det som då kallades HBT.

I Stockholm finns Asexuell/Aromantisk Gemenskap som går att hitta på Facebook och på Instagram. Det finns fler asexuella och aromantiska grupper i Sverige att hitta. Mötesplatserna är viktiga och det behövs fler.