Dagens EM-böcker: Grupp C

Idag ska jag ta mig an fyra nya länder och hoppas att jag kommer ihåg allt jag läst och slipper uppdatera stup i kvarten.  Idén om EM-böcker har jag fått från Enligt O.

Spanien

Jag har läst förvånansvärt lite från Spanien. Senast var nobelpristagaren Camilo José Cela och boken Pascual Duartes familj. En av mina favoritförfattare (som är man och skriver om män och därför inte recenseras här) är Carlos Ruiz Zafon och jag har läst både Vindens skugga och Ängelns lek. Den förra älskade jag och är en av de bästa böcker jag läst. Underbar skildring av Barcelona dessutom, en stad jag har kvar att besöka. Har jag verkligen inte läst fler böcker från Spanien?

Italien

Jag läste för längesedan och tycke mycket om Susanna Tamaros Gå dit hjärtat leder dig. Den borde jag kanske läsa om och recensera här. Jag är väldigt sugen på den relativt nya boken Stål av Silvia Avallone som ska vara en berättelse om ett annat, lite tristare och fattigare Italien.  Jag pluggade italienska på gymnasiet, men det var inte direkt på den nivån att vi klarade av att läsa böcker. Det finns några nobelpristagare jag ska läsa och som jag ser fram emot; Grazia Deledda, Luigi Pirandello och Salvatore Quasimodo. Italienare som jag faktiskt här läst är Umberto Ecco (Rosens namn) och Macciavelli (Fursten). Jag har även läst den fantastiska boken Pompeji av Mary Beard och samma titel av Maja Lundgren (inte lika fantastisk, men bra).

Irland

Chick lit-drottningen Marian Keyes både är ifrån och skriver om Irland. Vattenmelonen är den bästa, men jag har läst de flesta. Frank McCourts barndomsskildring Ängeln på sjunde trappsteget var en succé när den kom och jag gillade den, även om jag inte tyckte att det var den bästa bok jag hade läst. Jag har tragglat mig igenom den trista potens Seamus Heaneys dikter och Samuel Becket väntar på min nobelpristagarlista.

Kroatien

Min favoritförfattare Slavenka Drakulic är från Kroatien och jag har läst det mesta hon har skrivit inklusive fem böcker jag recenserat här. Jag har även läst En historia om Balkan av Sanimir Resic som är en gedigen skildring om Balkans historia från antiken och framåt. Resic är uppvuxen i Sverige, men har sina rötter på Balkan.  En otroligt bra bok som alla  som är intresserade av Balkan borde läsa.

Hur kommer vi vidare i jämställdhetsdebatten?

Igår satt jag och diskuterade jämställdhet på folkpartiets våravslutning. Diskussionen började med föräldraförsäkringen i alla ära, men vi får inte fastna där. Jag funderade över detta imorse och kom på flera områden där diskussionerna oftast fastnar och vi kommer inte vidare.

1. Föräldraförsäkringen
Det är viktigt att göra något åt föräldraförsäkringen, individualiserad eller inte. Ser vi bortom flera pappamånader finns det en överflexibel föräldraförsäkring som dessutom låser in invandrarkvinnor i hemmen under en lång tid då det går utmärkt att utnyttja hela försäkringen även om barnet är sex år. Det måste göras något åt den och ett första steg kan vara att strypa möjligheterna att ta ut mer än kanske 20% av försäkringen efter att barnet har fyllt ett. Och detta ska givetvis gälla alla. Det ska i första hand vara en bebisförsäkring och inte något man ska kunna spara på och lägga på hög.

2. Kvotering i bolagsstyrelser
Detta har blivit symbolfrågan nummer ett när det kommer till jämställdhet i arbetslivet. Liberala motståndare skriker ofta högt av ilska och tror att kompetens är något mätbart som man alltid bör hävda går före kön. Idiotiskt javisst, men lika idiotiskt är frågan om kvotering. Frågor man istället bör ställa sig är hur makt styrelser har och om det är värt besväret. Det som tenderar hända är att samma kvinnor sitta i fler styrelser och i akademin finns det en risk att vissa kvinnor bara får springa på styrelsemöten istället för att ägna sig åt sin forskning. Många problem, inte så stor skillnad, men stort symbolvärde.

3. Genuspedagogik i förskolan
Bara att nämna ordet genus i samma mening som förskola får många att se rött. Utan att komma vidare med vad vi egentligen menar fastnar vi i en diskussion om huruvida barn får veta vilket kön de är eller om alla måste kallas hen. Försvaret för genuspedagogiken för oss tyvärr inte framåt. Kanske ska vi skippa begreppet och istället fokusera på det som det handlar om? Hade det framkommit att invandrarbarn fick hänga mest i köket och inte spela fotboll och klättra i träd på förskolan tror jag att vi redan hade vidtagit åtgärder mot denna diskriminering, men när det kommer till kön förklaras det med intressen och biologiska skillnader. Jag tycker att vi behöver en utredning om hur det är ställt med jämställdheten i skolan och på förskolan och om barnen behandlas olika bör vi komma fram till förslag om hur det ska lösas. Svårare än så behöver det inte vara.

Tematrio v 24: Sommarens böcker

Jag har inte hunnit svara på veckans tematrio som Lyran ställer upp varje vecka. Denna vecka handlar det om vilka böcker vi ska läsa i sommar. I måndags kom det bokpaket från Adlibris till mig med mina sommarböcker (eller några av dem, jag läser mer än en handfull böcker på en sommar). Tre av dem:

Flimmer av Anne och Even Holt: Norden-utmaning och deckare går utmärkt att kombinera. En oläst Anne Holt är dessutom lycka (Even är hennes bror). Och en sak jag upptäckte var att jag faktiskt  inte har läst hennes första bok om Hanne Wilhelmsen, Blind gudinne. Den står i bokhyllan på norska och var kurslitteratur i en tid då jag inte tyckte att deckare lät så roligt och blev därför inte läst (förlåt universitetet för att jag fuskade med läsningen!).

Z av Vigdis Grimsdottir: En kärlekshistoria mellan två kvinnor. Äntligen hittade jag en isländsk bok av en kvinna om kvinnor! Jag ser mycket fram emot att gå vidare till Island i min Norden-utmaning.

Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie: Jag tyckte mycket om En halv gul sol och jag ser fram emot att läsa en bok till av Ngozi Adichie. Lila hibiskus är hennes debutroman och verkar vara en hemsk historia om en flicka med en tyrannisk far.

Aung San Suu Kyi kunde tyvärr inte komma…

…men finfrämmat var det definitivt när Liberala Kvinnor tog emot 17 burmesiska parlamentariker idag. Jag och vår ordförande Bonnie Bernström pratade med dem och diskuterade vikten av jämställdhet både där och här. ett litet axplock ur våra diskussioner:

Jämställdhet behövs nu, det kan inte vänta! Demokrati först och jämställdhet sen, var inte ett alternativ för dessa kvinnor.

– Enligt vår kultur respekterar vi våra män. Jämställdhet ja, men inte fullt ut på hemmaplan.

– Vi ha många formella rättigheter, men trots det finns diskriminering överallt. För att komma in på universitetet behöver kvinnor högre betyg än män och det finns en kvot om 20% på tandläkarlinjen, fler kvinnor än så får inte studera där. Informella strukturer råder fortfarande.

Hela guppen posserar och jag och Bonnie står som bleka jättar längst bak.

Bonnie pratar om vikten av att tjäna egna pengar.

Några av parlamentarikerna vilar i pausen och en vill vara med och vinka på bild.

Jag och konsulten och rådgivaren Shwe Shwe Sein Latt diskuterade kvinnorepresentationen samt bloggande och hemsidor. En av parlamentarikerna agerade fotograf med min mobilkamera, vilket gick sådär. Jag vågade inte be om en ny bild.

Parlamentarikerna lyssnar. Jag är jätteglad att ha fått träffa dem och jag undrar varför Aung San Suu Kyi prioritertade att åka till Oslo istället 🙂

Dagens EM-böcker: Grupp A

Jag då var det dags att härma Enligt O och presentera mina EM-böcker. Jag gör dock en kortvariant och presenterar böcker från alla länder i en hel grupp. Eftersom gruppspelet idag går in på sin andra omgång presenterar jag här böcker från Grupp A.

Polen

Jag är dålig på böcker från Polen, men nobelpristagaren Isaac Singer har jag läst och då Trollkarlen från Lublin. Böcker som har anknytning till Polen är Günter Grass Blecktrumman, som handlar om en familj som måste fly från det tyskspråkiga Polen till Tyskland efter andra världskriget (precis som författaren själv). Samma tema har Jens Orbacks Medan segern firades, som handlar om hans mammas upplevelser efter kriget. Karin Alfredsson, som skriver böcker om kvinnoförtryck i världen, har skrivit en deckare om Polen, Klockan 21:37, som jag har läst och tyckte om. Min favoritförfattare Slavenka Drakulic har intervjuer med kvinnor från Polen i Hur vi lyckades överleva kommunismen. Det skulle vara kul att läsa något av någon kvinnlig författare som skriver om landet och dess kvinnohistoria, men jag har varken gjort research eller vet på rak arm någon sådan författare. Någon annan som har tips?

UPPDATERAT

Jag missade helt min favoritpoet Wislawa Szymborska och en annan nobelpristagare, Czeslaw Milosz, som jag läste nyligen och som skrivit om livet bakom järnridån i Polen.

Grekland

Illiaden och Odyséen står olästa i bokhyllan och frågan är om jag någonsin kommer att känna att det är dags för någon av dem. Däremot har jag läst Platons Staten, något som jag länge var så stolt över att jag nästan skrev in det i mitt CV. Nästa år är det dags för mig att läsa 70-talets nobelpristagare och där hittar vi Odysseus Elytis, som jag ser fram emot att stifta bekantskap med. Jag har inte recenserat någon bok här som kommer från eller har anknytning till Grekland, vilket jag gärna skulle vilja göra.

UPPDATERAT

Sapfo står såklart på att-läsa-listan. Hur kunde jag glömma?

Ryssland

Här har jag faktiskt läst en hel del. Både Fjodor Dostojevskijs Brott och straff och Leo Tolstojs Anna Karenina har jag tagit mig igenom (den förra med stor behållning). Jag vet att jag hade en rysk roman i min bokhylla förut som jag läst, men minns varken författare eller titel. Min granne i Göteborg lånade mig deckaren Vinterdrottningen av Boris Akunin, men jag fastnade inte för den. Jag gillade däremot Anna Politkovskajas Putins Ryssland och har Rysk dagbok oläst i hyllan. Jag kanske ska överväga igen om inte någon av Politkovskajas böcker platsar här. Böcker av författare med anknytning till Ryssland är Vladimir Nabokovs Lolita. En bok jag tyckte var hemsk och förstår inte alls hajpen. Om tjejeninen handlar den hemska boken Allahs svarta änkor av Julia Juzik.

UPPDATERAT

Jag har även läst En dag i Ivan Denisovs liv av nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyn.

Tjeckien

Franz Kafka bodde hela sitt liv i Tjeckien och jag har läst Processen och Förvandlingen, den senare på originalspråk (tyska). Det var inte helt lätt att fatta Kafka på tyska och det var först på sista sidan som jag fattade att han var en stor skalbagge (typ en meter) och inte i naturlig skalbagge-storlek. I år står 80-talets nobelpristagare på schemat och jag ska snart sätta tänderna i Jaroslav Seiferts Mozart i Prag. Slavenka Drakulic har intervjuat kvinnor även från Tjeckien i Hur vi lyckades överleva kommunismen, annars inte mycket till feministisk litteratur där heller.

Lewycka, Marina; En kort berättelse om traktorer på ukrainska; 2005

En kort berättelse om traktorer på ukrainskaJag både gillar och har varit i Ukraina så den här titeln gjorde boken svår att motstå. Boken En kort berättelse om traktorer på ukrainska var lika rolig som titeln.

Boken utspelar sig i England i en ukrainsk familj. Modern har just dött och de två vuxna döttrarna vill hindra sin far från att genomföra sin fixa idé att gifta sig med en hälften så gammal kvinna. Kvinnan är också från Ukraina och är som en karikatyr över kvinnor från forna Sovjetunionen. Hon har vulgär smak och sitter i sin blivande makes knä och låter honom leka med hennes bröst. Den berättande dottern kämpar mot denna vulgaritet och för att hålla ihop familjen. Fader är dock bara intresserad av att skriva sin bok om traktorer på ukrainska.

Det är en rolig bok, men under ytan finns ett allvar och ett djup och det handlar om familjeband, historia och att hitta sig själv. Huvudpersonen har ett ukrainskt förflutet, men hon är född i ett flyktingläger och uppvuxen i England. Hennes syster minns de svåra åren i Ukraina och har en halt annat känsla för sitt förflutna. Jag älskade boken och jag småfnissade hela tiden, för Lewycka har ett roligt och medryckande språk. Nu har boken några år på nacken och kanske inte finns i din lokala pocketshop, men kommer du över den så läs den. Det är den mer än värd.

Läs mer: Adlibris (tillfälligt slut), Bokus (engelska), SvD

EM-böcker hos Enligt O

Den fantastiska bokbloggen Enligt O har ett EM-tema på sina inlägg nu när det råder fotbollsfeber i hela landet. Idag presenterar hon böcker från Ukraina som hon läst eller vill läsa. Idén är bara för bra för att missa för en sådan som mig som älskar böcker, fotboll och andra länder/kulturer. Eftersom det har gått några dagar nu och jag är lite sent ute så tänkte jag köra en snabbvariant med alla länder i en grupp i samma inlägg, med start under nästa omgång. Håll utkik, och följ Enligt o!

Och nu:

HEJA SVERIGE!!!

Nominera till Forma Books Blog Award 2012

För andra året i rad utser Forma Books årets bästa bokblogg. I år finns två kategorier, bästa barnboksblogg och bästa bokblogg som fokuserar på vuxenlitteratur. Vinnarna får dela på 25000 kronor. Förra årets vinnare (då fanns bara en kategori) var Bokhora.

Jag vet att det är svårt att som ensam bloggare konkurrera med stora bloggar som Bokhora (även om de inte kan vinna två år i rad), men det vore ändå kul om någon av alla mina fans tycker att Feministbiblioteket är så bra att den förtjänar en nominering. Det skulle göra mig mycket stolt!

Se här regler och hur man nominerar.

Bokbloggsjerka v 23

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favoritkaraktärer, vem skulle det i så fall vara?

Eftersom detta är en feministisk blogg med fokus på kvinnolitteratur, så vill jag så ofta som möjligt svara utifrån böcker som jag recenserat här. Dock är de för det mesta av en sådan karaktär att det inte vore så kul att byta plats med huvudpersonen. Jag vill inte bli misshandlad, leva i en ojämställd relation eller byta med någon som levde för länge sedan i ett helt annat samhälle. Därför tänker jag tolka frågan något annorlunda och lyfta fram två böcker där jag skulle vilja byta med huvudkaraktärerna en stund, just för att få möjlighet att uppleva en viss era. Den ena speglar rösträttsrörelsen och den tidiga kvinnokampen i början av förra seklet i Sverige, och den andra den amerikanska kvinnorörelsen på 70-talet.

Pennskaftet av Elin Wägner: Pennskaftet, som var ett smeknamn/öknamn på journalister i början på 1900-talet, är en kvinna som vägrar leva efter samhällets normer. Hon är en rösträttskvinna och inte nog med det, hon förespråkar också fritt sex före äktenskapet. Hon träffar en man, men även om hon är kär i honom så vill hon bara ha honom om han kan tänka sig henne som både politiker, yrkeskvinna och utan att vara gift. Jag skulle vilja byta med Pennskaftet för att få uppleva rösträttsrörelsen i Sverige runt 1910.

Kvinnorummet av Marilyn French: Mira är en kvinna som fastnat i ett dåligt äktenskap och trots att hon ville ha ett annat liv sitter hon i en förort med två barn och en man som kommer hem alltmer sällan, i takt med att hon blir alltmer trist att umgås med. Men till skillnad från många andra i samma situation, bryter hon med honom när han har varit otrogen och hon börjar plugga på universitetet. Där träffar hon feminister och engagerar sig i kvinnorörelsen. Jag skulle inte vilja byta med Mira och hennes misslyckade äktenskap, men jag skulle vilja känna kraften i att förstå att det går att stå på egna ben när samhället menar det motsatta och jag skulle vilja få uppleva den feministiska rörelsen på 70-talet i USA, där kvinnorna slogs mot hemmafrusystemet.

Veckans WTF??

Först var det Genusfotografen som uppmärksammar oss på hur kvinnor framställs i media. Här ser ni Louise Johansson från Mästerkocken som med porriga bilder får illustrera reportaget om hennes liv som kock. Hon får dessutom frågor om hennes pojkvän är avundsjuk på hennes framgångar. Jag skrev med om det häör.

Sedan uppmärksammar @ACGunnarson oss på Twitter om Bygglov-Matte som tycker att jämställdheten har gått för långt. Här kan ni läsa om hur han för tidningen Mama beskriver sitt ojämställda förhållande och förklarar det med att ”män och kvinnor har olika roller” och att ”i Sverige har man dragit jämställdheten för långt”. Dessutom menar han att ”man inte ska lägga om hela sitt liv för att man har fått barn” vilket vi nog måste förmoda att hans flickvän har tvingats göra eftersom fadern till barnet jobbar extremt mycket.

Dagens WTF är en artikel i Blekinge läns tidning där världens bästa jobb presenteras. Programledare? Djurskötare? Reseledare? Nej, världens bästa jobb är ett jobb där man får tafsa på kvinnor hela dagen lång. Vakter på festivaler har detta ärofyllda uppdrag. Till journalisten Catharina Loosme säger  festivalvakten David Andersson att det är ett bra jobb, men nackdelen är att ”även om det kommer en extra het tjej som vill passera har han oftast inte tid att känna lite extra”. Catharina Loosme återger detta okommenterat i artikeln.

Efter att jag länk till genusfotografen häromdagen fick jag frågor om jag inte tyckte att det var kvinnors ansvar att inte ställa upp på sexistiska bilder. Och jo, det är klart att vi har ett ansvar att inte ställa upp på allt. Men journalister och fotografer och tidningsmakare har också ett ansvar för hur saker presenteras. När idén kommer upp på ett möte på Blekinge Läns Tidning att man borde ta in en notis om vakter som får tafsa på tjejer i jobbet, borde någon dra i handbromsen. Framprovocerade sexistiska uttalanden bör inte få plats i vår tidning okommenterat, borde i alla fall chefredaktören tänka. Återigen, David Andersson har ett ansvar för hur han uttrycker sig, men jag gissar att han varken är mediatränad eller uttalar sig i media särskilt ofta och därför har svårt att föreställa sig hur hans snack med journalisten ska gestaltas i tidningen. Möjligheten finns också att han sa det på skämt. Att artikeln skrevs och publicerades är helt och håller journalistens och chefredaktörens ansvar.