Detta är så dumt att jag nästan vill gråta. Astrid 14 år klagade på den hemska väggmålning som skolan har vid personaltoaletterna:
Foto: Astrid JohanssonHon anser att bilden ovan är stötande och alla kan vi se att den trivialiserar sexuella trakasserier. Man skulle kunna tro att det är lätt att förstå Astrid, men hon möttes enbart av oförstånd från skolledning. I intervjun med Malin Michea, redaktör på Sourze, som jag länkade till ovan, säger Astrid att ingen pratade direkt med henne, men att en lärare initierade en undersökning när hon var sjuk. Undersökningen stoltserar skolan med bredvid målningen och den säger att 98% av eleverna gillar målningen och 99,1% mår inte dåligt av den. Rubriken är ”Elevdemokrati”. Men så bra! Om 99% på en skola kommer fram till att de ska mobba den enda som är kvar, är det ok då? Precis som Malin Michea skriver så känns alltihop som mobbing mot just en person, den enda på skolan som vågade säga till. Och hon är bara 14 år.
Var finns de vuxna? Rektorn Agneta Hedenström tycker att den är rolig och ser inte problemet. Läraren som gjorde undersökningen tyckte att det räckte med att en majoritet tyckte att den var ok. Med andra ord tar ingen ansvar. Nu kan vi se den stora farligheten med elevdemokrati. Det är bra om elever kan vara med och påverka sin vardag, men de är inte vuxna och kan inte vara med och fatta alla beslut. De ska exempelvis inte bestämma om en elev ska mobbas eller inte. Jag tror att vi alla är rörande överens om detta, men uppenbarligen tycker vissa vuxna inte att man bör ta en elev på allvar som tar illa vid sig av en skämtmålning och att det går att rösta om den ska finnas kvar eller inte.
Jag tycker att Agneta Hedenström och alla lärare på Tunaskolan i Luleå borde ta sitt vuxenansvar. Och alla ni som förespråkar mer elevdemokrati borde fundera ett var till hur bra den idén verkligen är.