sep 25

Jag var på antikvariat idag!

Istället för att slösa alltför mycket tid i Lindex-butiker med hånfullt tomt gapande hyllor ringde jag min mamma som såg till att förse mig med en vacker Missoni-klänning och en lika snygg Missoni-kjol. i Lidköping var ruschen inte lika stor som här. Min man släpade istället med mig på antikvariat och där gjorde jag två fynd:

Jag har en bok kvar från Island i min Norden-utmsning och jag hittade dessa två böcker. Jag vet inte om de uppfyller kriterierna för Feministbiblioteket, men de är säkert läsvärda ändå.

Steinunn Sigurđardóttir – Hjärttrakten: Boken handlar om en mamma och hennes tonårsdotter. Dottern har hamnat snett och mamman tar med henne bort från storstaden Reykjavik ut på landet genom den isländska landsbygden. Det låter lovande och jag ser fram emot att läsa naturskildringarna från Island.

Yrsa Sigurđardóttir – Det tredje tecknet: Yrsa* är Islands deckardrottning och jag ser fram emot att läsa böckerna om hennes hjältinna Þora Guđmundsdóttir. Det tredje tecknet handlar om en död man som experimenterar med tunga droger. Sedan går storyn långt tillbaka i tiden. Det känns igen, men å andra sidan älskar jag ju det.

Jag hade inte så mycket tid, så jag fastnade vid S, annars hade jag nog letat efter Vigdís Grímsdóttir också!

*) Jag är noga med att alltid benämna alla, kvinnor som män, med efternamn. Det vanliga är att kalla män vid efternamn och kvinnor vid förnamn. Som ni kan se gör jag här ett undantag och det kommer ni se mer av framöver. På Island är det förnamnen som räknas eftersom efternamnen är din fars. Jag vill förstås inte gå emot isländsk praxis.

sep 25

Brøgger, Suzanne; Tone; 1981

ToneTone var en udda kvinna som bodde i Köpenhamn och gick alltid sin egen väg. Hon var levnadsglad in i det sista. Cancern lyckades tillslut besegra henne. Brøggers prosadikt-bok Tone är en kärleksfull hyllning till denna kvinna. Vi får följa henne genom livet och sjukdomen och allt är skrivet på ett lite humoristiskt sätt, samtidigt som det allvarliga alltid är närvarande.

Jag tyckte mycket om Tone. Jag är inte en jättevan lyrikläsare, men formatet att en hel bok är skriven i diktform tycker jag om. Det är lätt att läsa när det blir ett flyt i det och det är inte speciellt svårt att tyda.

Läs mer (på danska): Adlibris

sep 24

Tematrio v 39 – Norden!

Jag kan inte låta bli att dra på munnen. Nu vill Lyran att vi ska lista tre nordiska författare. Jag har verkligen inte legat på latsidan när det gäller nordisk läsning i sommar och att lista tre bra författare är ingen som helst match. Sofi Oksanen, Märta Tikkanen, Lise Nørgaard, Hanne-Vibeke Holst, Selma Lagerlöf och Karin Boye, de är alla nämna och inte glömda. Jag presenterar istället tre nordiska författare, alla kvinnor, som ni kanske inte har läst tidigare:

Vigdís Grímsdóttir, Island: Jag läste hennes bok Z-en kärlekshistoria och var mycket imponerad. Jag ska definitivt se till att läsa mer av henne.

Torborg Nederaas, Norge: Jag hade boken Av måneskinn gror det ingenting som kurslitteratur när jag läste Norska på universitetet. Mycket bra bok från 40-taltet om abortproblematiken.

Pia Juul, Danmark: Jag fick hennes nya diktsamling Radioteatern av Kabusa förlag och jag var kanske inte superimponerad, men Juul är en av Danmarks främsta poeter och hon sitter i Akademien. Jag måste erkänna att jag blev lite nyfiken på henne.

sep 23

Feministbrud på kulturjakt i Washington DC

2008 var jag på jobbresa i USA för att diskutera användandet av sociala medier med personer från demokraterna. Jag träffade en ghel del intressanta personer och hann också med en del andra intressanta saker. Jag var i New York själv och mötte efter ett par dagar upp med min man som var i Washington hela veckan. Här är mina feministiskt och politiskt intressanta bilder:

Kongressen. Jag har här i november 2008, när Obama precis hade valt till president. Mellan 2007 och 2011 var demokraternas Nancy Pelosi talman och Ms Magazine hade henne på omslaget 2011, något som varken Times eller Newsweek hade haft trots hennes position. Ms Magazine kallar henne också en av de starkaste talmännen någonsin.

Vita huset. Det blev inte Hilary Clinton som fick flytta in här. USA fick inte sin första kvinnliga president. Vi väntar fortfarande, men måste vänta i minst fyra år till. Nu hoppas jag verkligen att Obama blir återvald.

Washington är fullt av monument och sevärdheter. Det stora området The Mall är flera kilometer långt och här ligger de flesta monument och museum. Här se vi Washington Monument som ses från Lincoln Memorial där jag som är fotografen befinner mig.

Här ses ett monument som symboliserar de kvinnliga offren under Vietnam-kriget; mammor, fruar, frivilligarbetare och vårdpersonal. När vi var här var det veterandag, därav alla rosor.

Jag var på många spännande museum, men tyvärr hann jag inte med Museum of Women in Art (alla museum stänger kl 17). Ovan ser ni ett gripande inslag på Newseum, ett då helt nyöppnat museum om media och nyheter. För mig präglade kriget på Balkan hela min tonårstid och det var mäktigt att se alla montrar och referenser till det kriget.

U-street har en särskild del i Washington DC:s historia och är en kulturellt centrum för stadens svarta befolkning. Det är en livfull gata fylld av caféer, barer och klubbar. Majoriteten av Washingtons invånare är svarta, men staden är oerhört segregerad. När jag åkte härifrån med var jag den enda vita på bussen. Är du i DC så tycker jag inte du ska missa att åka hit.

Georgetown i ösregn. När det inte regnar är det otroligt mysigt att strosa omkring här. På kvällen kan man besöka fina restauranger eller studentpubar och du får absolut inte missa Barnes and Nobles, bokhandeln som inte stänger förrän 23. Den övervägande majoriteten av de boende i Georgetown är vita. Segregerad stad som sagt.

Sveriges ambassad i USA ligger i Georgetown. Här är jag och besöker House of Sweden som ligger i ambassadbyggnaden och som är ett slags svenskt museum. Ikeainredning, svensk design och sedan en terrass med en fantastisk utsikt. Jag träffade en amerikanska som jobbade på ambassaden och äta lunch med henne. Förutom det vi skulle prata om, sociala medier i valrörelsen, så kom vi in på feminism och även om hon inte hade varit engagerad själv så kände hon många aktiva feminister på 70-talet. Vi hade mycket att prata om.

Här kan ni se mig botanisera bland feministlitteraturen på Barnes and Nobles en sen kväll.

Jag fann Full Front Feminism av Jessica Valenti. En mycket bra bok! Här sitter jag på en studentpub och vi åt fantastiska hamburgare där.

sep 23

Tematrio v 38 – egenhändig trio: Finland

Lyran frågar oss varje vecka om vi kan räkna upp tre böcker eller tre författare på ett speciellt tema. Hon har frågat oss om svenska och norska böcker på respektive nationaldagar och jag kompletterade med Danmark på den danska nationaldagen och har även skrivit om Island. Jag har Finland kvar och då måste jag givet vis även presentera tre lästa författare därifrån. Här kommer tre författare som jag läst från Finland:

Sofi Oksanen: En fantastisk författare som jag upptäckte efter att min finska vän tipsade om henne. Nu har jag hört det ryktas att hon kommer ut med en ny bok i höst och jag ser verkligen fram emot översättningen. Oksanen är halvest och skriver en del om Estland och hur det var att växa upp så nära Sovjetunionen och se det som ett andra hemland.

Leena Lehtolanien: Så klart måste jag nämna henne. Hon skriver deckare och vissa av hennes böcker om den feministiska poliskommissarien Maria Kallio har översatts till Svenska. Tack vare att jag har skrivit så mycket om Lehtolainen här så fick jag möjlighet att träffa henne för ett par veckor sedan. Det var verkligen ett trevligt möte!

Märta Tikkanen: Jag har haft hennes böcker i bokhyllan i många, många år och jag har tänkt att läsa henne, men det blev aldrig av. Förrän nu när jag åtog mig att läsa böcker av norska, kvinnliga författare. Det var ett fantastiskt möte och jag kommer förmodligen att läsa mer av henne!

sep 23

Norden-utmaning – status

Jag skulle läsa en bok från varje nordiskt land av en kvinna och om kvinnor, det var den utmaning jag gav mig själv i början av sommaren. I juli reviderade jag utmaningen och kom fram till följande:

* Läsa minst fem böcker från varje nordiskt land (alternativt om en feminist från det landet, skriven av någon från ett annat land).
* Det måste vara minst två olika författare.
* Minst en bok/ett verk ska vara på originalspråk.
* Läsa minst en bok från de nordiska de självstyrande områdena Grönland, Färöarna och Åland.
* Försöka hitta en bok om eller av samiska kvinnor.
* Uppmärksamma nordiska kvinnor under Veckans feminist, minst två från varje land och gärna en från de andra nordiska områdena.
* Avsluta med en sammanfattning om verk, författare och feminister från varje nordiskt land (redogöra för vad jag läst, vad jag läst tidigare och vad jag kommer att läsa i framtiden).

Allt skulle vara klart till bokmässan som är nästa helg. Två dåliga saker. Jag kommer inte att ha råd att åka till bokmässan och det gör mig lite ledsen. Det andra är att jag inte hinner bli klar. Men det sista är verkligen ingen katastrof. Jag är klar med Sverige och Finland  och kommer inom kort att presentera vad jag läst och vad jag skulle vilja läsa mer om. Jag har varit lite dålig på Veckans feminist och där får jag ta och skärpa mig lite.

Jag ska försöka att avsluta allt jag har på gång av nordiska författare, men det är så mycket annat som tar min uppmärksamhet. Så många recex av spännande böcker och annat kul jag har sett fram emot att läsa. Inom några dagar ska jag sätta igång med presentationerna och jag kommer att presentera ett land i veckan (det är mitt mål).

sep 22

Dahlqvist, Anna; I det tysta; 2012

Bokförlaget Atlas skickade den här boken till mig och det är jag mycket tacksam över. Boken handlar om abortförbud i Europa och hur kvinnor i Polen, Malta och Irland trotsar förbudet och gör abort. Samtidigt om abort är en självklarhet i större delen av Europa så är det en klassfråga i vissa länder. Där det är förbjudet göra kvinnorna abort illegalt i landet beställer abortpiller på nätet eller gör så kallade abortresor. Det är inte bara kvinnor i länderna ovan som reser utomlands för att göra abort, utan det sker också från bland annat Italien som inte har lika generösa regler som exempelvis Storbritannien.

Anna Dahlqvist har pratat med kvinnor som gjort abort, personer som är aktiva abortförespråkare och -motståndare och personer på kliniker i andra länder som tar emot abortresenärer. Lindrigast lagstiftning har Polen. Där är kvinnan aldrig kriminell och det går att få legala aborter. Motståndet och förhalandet gör att det sällan lönar sig att göra en legal abort, det är lätt att det går för lång tid. I Polen finns det gott om läkare som utför abort i sina hem och närheten till andra länder gör att många kan åka över gränserna. På Malta råder totalförbud och det finns en bred politisk enighet. Endast en handfull aktiva abortmotståndare finns på ön. Trots det reser många utomlands för att göra aborter och det förekommer även illegala aborter på ön. Irland har en lång historia av att kvinnor tar sig till Storbritannien för att göra abort. Det är så utbrett att läkarna till och med kan säga saker som ”om du hade tänkt att resa” till någon som har ett allvarlig skadat foster i magen.

Jag kan skriva hur mycket som helst om den här boken. Den innehöll många intressanta fakta. Lech Wałesa och Johannes Paulus II:s uppgörelse efter kommunismens fall var ett sådan fakta. Katolska kyrkan hjälpte till att få bort diktaturen och Wałesa var övertygad katolik och man och det var ingen uppoffring att återinföra abortförbudet som påven ville. Jag blev både hoppfull och vettskrämd på samma gång av den här boken som berörde mig mycket. Jag blev också arg, ledsen, glad och politiskt uppeppad. Jag kommer att återkomma till abort i Europa och allt som görs för begränsa den.

Läs mer: Adlibris, Bokus

sep 22

Bokbloggsjerka v 38 – Bok jag fått den här veckan

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Berätta om en bok (eller flera) som du har fått, lånat, köpt, etc. den här veckan.

En bok jag tror att jag fått men inte är helt säker på är Christer Nylanders Maktens offer. Jag frågade honom om jag kunde få ett recex och dagen efter hittade min rumskompis boken på sitt skrivbord. Vi kom fram till att den nog var menad till mig. Var den inte det så ber jag om ursäkt, Christer!

Hur som helst. Christer Nylander är riksdagsledamot för Folkpartiet och jag har tidigare varit hans politiska sekreterare. Jag vet att han är intresserad av deckargenren och det var därför inte helt förvånande att han en dag skulle debutera som deckarförfattare. Det är alltid lite skrämmande och läsa böcker av personer man känner eftersom risken finns att man inte tycker att det är bra. Jag kommer trots denna risk ge mig på och läsa boken nu i helgen. Deckare i politisk miljö låter som bra ingredienser så jag är inte så orolig. Jag gissar att jag som sitter i samma korridorer som honom kommer att känna igen mig en hel del och sådant är alltid kul.

Jag håller på med en tung bok om abort i Europa och när den är färdigläst så får det bli Nylanders deckare. Jag ska bara se till att få lite tid mellan all lek med min så energiska son (han sover nu).

sep 21

Skillnaden mellan män och kvinnor

Fördomar:

Kvinnor är lömska och bara kacklar. Kvinnor går bakom ryggen på varandra. Kvinnor har inte förmågan att lösa konflikter på ett öppet och ärligt sätt.

Män är raka och rensar luften och går vidare. De springer inte omkring och skvallrar, kacklar och pratar skit. De tar itu med bråk.

Verklighet:

Läs mer om ni orkar.

sep 20

Jag gör inte som dhen

Jag vill bara säga att jag nu tar officiellt ställning för hen. Nu är det slut med han/hon, vederbörande eller otympliga omskrivningar. Hen är ett ord och ett praktiskt sådant. Jag tycker inte att alla barn ska kallas hen eller att kön ska suddas ut, jag tycker bara att det är positivt när språket förenklas och förbättras. Hen gör skrivandet lättare.

Nog om det. Nu kan ni störa er bäst ni vill.