Feministbiblioteket

apr 04

Bokbörsen ♥

Av Hanna i Feministisk litteraturkanon

Jag är helt fascinerad av fenomenet Bokbörsen. Folk säljer sina gamla böcker för priser, inte sällan långt under vad det kostar att skicka dem med posten. Ibland är vinsten för säljaren bara några kronor. Idag fick jag Nina Bouraouis Förbjuden betraktelse hemskickad och säljaren hade slagit in boken i slikespapper, lagt en bit kartong runt och omrorgsfullt virat in den i ett ett tjockt brunt papper på vilket han skrivit min adress och klistrat på många frimärken. Det kallar jag kärlek till böcker!

Jag vill gärna att min feministiska litteraturkanon ska vara komplett även i min bokhylla och eftersom många av böckerna inte finns längre att få tag på är Bokbörsen ofta min enda möjlighet. Jag vill med detta ge ett kollektivt tack till alla eldsjälar som säljer sina böcker för en spottstyver och gör andra människor glada.

♥ ♥ ♥

apr 04

Veckans feminist: Elo Viiding

Av Hanna i Veckans feminist

Kort fakta

Född 1974 i Tallinn
Debuterade som poet under pseudonymen Elo Vee 1991
Utbildad skådespelare

Elo Viidings feministiska gärning

Elo Viiding är född in i dynasti av poeter. Hennes far och farfar var stora estniska lyriker och hon skulle gå i deras fotspår. Det var dock först efter faderns död som Viiding publicerade sina verk under sitt riktiga namn. Hennes debut 1991 gav hon ut under pseudonymen Elo Vee. På universitetet har hon läst både musik och teater och hon är utbildad skådespelare.

I hennes diktning är hon mycket ironisk och vissa menar att hon är mer manlig än kvinnlig i sitt sätt att skriva. Själv har hon en önskan att röra sig över könrollsgränserna. Hon har skrivit flera dikter om kvinnors rättigheter och om feminism, men hennes förhållande till feminismen är ändå komplicerad, som den är för många i Baltikum. Hon anses vara en feministisk författare i Estland, i alla fall om man får tro min estniska vän.

Samhällskritiken, inte bara sett ur ett könsperspektiv, är närvarande i Viidings dikter. Hon kritiserar politiskt förtryck, något som hon har erfarenhet av från sin uppväxt. Hon har också skrivit mycket om skolsystemet där elever är kontrollerade. Detta ämne har hon även berört i noveller.

Hon har översatts till en rad olika språk och översätter själv poesi till estniska.

Elo Viiding och jag

Jag mejlade min estniska vän Triin och frågade om berömda feminister i Estland och hon tipsade mig då om Elo Viiding. Jag hade tänkt låna hennes dikter på biblioteket efter att fått höra att hon finns på svenska, men så valde jag istället att läsa det som jag hittade online. Jag hittade information om henne på den här och den här sajten, samt på wikipedia.

Verk av Elo Viiding som jag läst och recenserat

Dikter 1991-2012

apr 03

Viiding, Elo; Dikter; 1990-2012

Av Hanna i Lyrik

I Estland är Elo Viiding (född 1974) ansedd som en feministisk poet och hon har beskrivit att hon är för kvinnors rättigheter, men har som så många andra i Baltikum, ett komplicerat förhållande till feminismen. I hennes dikt Mother’s day visar sig feminismen extra framträdande. Du kan läsa dikten i sin helhet här men sammanfattningsvis kan jag säga att den är skriven med en stor portion ironi och den skildrar ett samhälle där det ibland tas för givet att alla familjer i allmänhet och kvinnor i synnerhet är stöpta efter samma mall:

On Mothers’ Day every child should sing
and give its mother flowers and prime ministers think
that every mother wants to be honoured
and all prime ministers dream
that all women who aren’t mothers
will feel simply feel rotten
more rotten than ever before
so the government gives mothers
special advantages
and passes a law on parental salaries

(…)

the prime minister thinks
that every mother has a heart of gold
on a chain around her neck
that every mother has read child psychology
that every mother is well acquainted with gender release and with the child’s father
that every mother lives in a centrally-heated flat with hot and cold running water
that every mother is a Hansa Bank customer and dreams of obtaining a loan

(…)

Det är en lång dikt och läs hela, den är fantastisk!

I övrigt känns hennes dikter, de som finns översatta på nätet, som moderna och många handlar om Estland, vardagslivet och kvinnor. Enligt Anneli Mihkelev som har skrivit den här artikeln om Viiding så skriver hon inte typsikt kvinnligt och hon har själv en önskan att röra sig över könsrollsgränserna. Därför är hon inte en typisk kvinnoförfattare (vad det nu egentligen är).

Jag tyckte mycket om hennes dikter och jag vet att det finns en bok av henne på biblioteket översatt till svenska och kommer att låna den inom kort. Annars finns det en del att botanisera bland på nätet och det är jag glad för att jag har gjort.

Läs dikter översatta till svenska, engelska och tyska här.

apr 03

Feldman, Ellen; The boy who loved Anne Frank; 2005

Av Hanna i Skönlitteratur

The boy who loved Anne Frank Jag är inte helt övertygad om att den här boken platsar I Feministbiblioteket, men jag vill så gärna recensera den så jag motiverar det med att den handlar till stor del om en bok som är skriven av en flicka och som är mycket viktig för vår historia. Den är dock en bok som många motståndare till feminismen skulle gilla eftersom den tar upp problemet med att en flicka fått sätta den enda bilden av historien och en man kan inte ändra på det.

Det är själva kärnan i historien om Peter van Pels, Peter van Daan i Anne Franks dagbok. Vi får i Feldmans roman en bild av hur det skulle kunnat se ut om Peter hade överlevt förintelsen. Han hade en gång sagt till Anne (enligt dagboken) att om han skulle överleva kriget så skulle han skaffa sig en ny identitet. Boken handlar dels om hur det kan gå när det förflutna hinner ikapp en och dels hur Anne Franks dagbok fått symbolisera så mycket så att innehållet i dagboken inte kunnat ifrågasättas. Vi har senare fått veta att Otto Frank censurerat dagboken och vi vet också idag att Anne förmodligen skrev den för att eftervärden skulle få ta del av den eftersom hon fingerade namn och gick in och ändrade i historien i efterhand. Men när den kom ut på 50-talet var förmodligen den allmänna uppfattningen att ett barn inte kunde ljuga.

Peter van Pels lever i USA och har en fru och tre barn. Han har anpassat sig väl till sitt nya liv men hans förflutna är honom i hasorna. Boken Anne Franks dagbok kommer ut och sätts upp som pjäs på Broadway. Hans judiska fru går och ser den och här helt hänförd. Den spännande punkten blir hur länge han ska hålla ut innan han avslöjar för någon vem han är.

Det är en mycket tänkvärd bok och det viktigaste temat är att man inte kan komma ifrån sin egen historia. Det som fascinerade mig mest, och som gör att boken ändå platsar i mitt bibliotek, är att den ifrågasätter att det bara finns en sanning. Även om Anne Franks dagbok är ett viktigt dokument från andra världskriget så måste vi kunna ifrågasätta fakta i den. Den är ju också trots allt en ung flickas upplevelser, inte en sammanställd dokumentation av flera källor.

Läs mer: Adlibris, Bokus

apr 02

Fokus: Baltikum i min egen backspegel

Av Hanna i I backspegeln

Jag har inte glömt min Baltikumutmaning som inledde detta bokår! Jag är färdigläst och ska med detta inlägg fullfölja mitt löfte att skriva lite om länderna ur min egen synvinkel. Jag kommer att visa er fem bilder från varje land, två negativa och tre positiva. Mina fördomar säger mig att era fördomar säger er att det är rätt så sunkigt och kommunistiskt i dessa före detta sovjetstater. Jag vill med bilderna bekräfta era fördomar samt försöka överbevisa er om att det är tre fantastiska resmål. En dröm för både min man och mig är en bilsemester där vi reser igenom alla länderna och ser allt från Narva i Estland till Kuriska Näset i Litauen.

Estland

Det kan se ut såhär:

Mustamäe, förort till Tallinn. 1998.

Fulla vidriga svenskar (här Djurgårdssupportrar) på vackra Rådhusplatsen i Tallinn. 2008.

Men det kan också se ut såhär:

Tallinn sett från en mycket trevlig skybar strax utanför Gamla Stan. 2007.

Trevlig uteservering till enormt populära medeltidsrestaurangen Olde Hansa i Gamla Stan, Tallinn. 1999.

Vackra Tartu, tyvärr i ösregn. 1999.

Lettland

Det kan se ut såhär:

Hotel Turists, Riga. 1999.

Moskava Forstate, förort till Riga. 2009.

Men det kan också se ut såhär:

Underbar mat på Lido i Gamla stan, Riga. 2009.

Majori, Jurmala. 2009.

Vacker park strax utanför Gamla Stan, Riga. 2009.

Litauen

Det kan se ut såhär:

Busstationen i den i övrigt vackra kurorten Druskininkai. 2008.

Hamnen utanför Historiska Museet i Klaipeda. 2012.

Men det kan också se ut såhär:

Stora dynorna i Nida på Kuriska näset. 2012.

Tomas Manns sommarhus i Nida på Kuriska näset. 2012.

Den både kitschiga och ganska mysiga badorten Palanga. 2012.

Med reservation för att bilderna som är tagna för länge sedan kanske inte längre stämmer överens med verkligheten idag (men jag tror faktiskt det).

Estland, Fokus: Baltikum, Hannas historia, Lettland, Litauen, Resor
1 kommentar

apr 02

Världsutmaningen: Deltagare

Av Hanna i Utmaningar

Då var det hög tid att presentera deltagarna till världsutmaningen. Regler för att delta: Läs en bok från varje världsdel. Vad som är en bok från en viss världsdel avgör du själv. Gå på författaren eller innehållet eller något annat. Det är helt ok att vara mycket kreativ.

Jag har fått mycket respons på personer som vill vara med. Av dem som inte har en blogg kan nämnas Per, Demoindra och min mamma (har jag glömt någon?). Ni får jättegärna skriva i kommentarsfältet här på bloggen eller mejla mig eller på annat sätt berätta om vilka böcker ni har läst.

De bokbloggare som har anmält sig:

och dagarna går…

C.R.M. Nilsson (har redan har utsett böcker)

Bokdivisionen

Bokmoster (har redan har utsett böcker)

Mina bokval hittar du här

Ni som inte har utsett böcker eller som jag har missat får gärna meddela i kommentarsfältet (man måste såklart inte anmäla böcker i förväg!). Och det är absolut inte försent att anmäla sig. Utmaningen pågår till den 25/9 och du kan när som helst höra av dig om du vill hänga på.

apr 02

Kristallsjukan är en jäkla sjukdom

Av Hanna i Hälsa

Jag har drabbats av kristallsjukan. För en vecka sedan visste jag inte vad det var. Men nu vet jag, och det är ingen rolig vetskap.

Visst det är såklart en lättnad att det hela är helt ofarligt, men det är lik förbaskat bland det mest obehagliga jag har upplevt. Jag är yr i huvudet. Så yr att jag inte kan stå på benen. Så yr att jag mår illa. Så yr att jag spyr.

Igår var ingen bra dag. Idag är det bättre. Det finns hjälp att få och övningar man kan göra själv. I eftermiddag ska jag besöka en sjukgymnast och det är dem man ska kontakta om man får sjukdomen. Så det är egentligen inte så synd om mig, jag behövde bara gnälla av mig lite. Jag får för andra gången på en vecka ställa in en öl med en kompis jag inte träffat på länge och jag måste låta min man både hämta och lämna på dagis och kan inte själv lyfta upp mitt barn när han gråter. Men idag kan jag sitta upp och skriva det här samt äta, vilket var en omöjlighet igår. Så jag ser ljuset i tunneln.

Sådär, gnäll gnäll, nu ska jag återgå till att ligga i horisontalläge och beställa en taxi till senare som ska ta mig till sjukgymnasten.

apr 02

Oumassine, Damia; Kvinnor i arganträdets skugga; 1998

Av Hanna i Skönlitteratur

Boken gavs ut på svenska förra året på Tranans förslag, de som ger ut böcker från hela världen. Där finns många pärlor (inte bara baltiska noveller). Jag låter Kvinnor i arganträdets skugga få bli boken från Afrika i världsutmaning.

Vi får möta kvinnor i en by i södra Marocko som alla har det gemensamt att de är förtryckta och lever under villkor de inte önskar. Någon flyr från sin familj och en annan får hjälp att fly till Frankrike. På slutet möts alla på en religiös högtid och det som verkade bli en dystopi förvandlas till en jakt på kärleken och boken slutar ”lyckligt”.

Det är en relativt kort bok (ca 200 sidor) och större delen av boken tyckte jag om. Men när den mindre delen är slutet så blir helhetsintrycket inte så bra. Jag läste den här recensionen i på sr.se när jag var klar och tycker att orden ”Den går från samhällsskildring till chick lit” var otroligt träffande. Det är inget fel på chick lit med lyckligt slut och kvinna träffar man och blir kär, jag hade bara inte förväntat mig det i en bok om förtryckta kvinnor i Marocko.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Tranan

mar 30

Salmson, Karin & Brengesjö, Marcus; Dojo på skattjakt; 2010

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

Dojo är böcker för de allra minsta och huvudpersonen är en figur i rosa klänning med vita prickar. Hans vänner är både tjejer och killar och någon är mörkhyad. Inget av djuren/figurerna har stereotypa egenskaper.

När Dojo går på skattjakt får han hjälp att leta efter en skatt som han, om vi får tro slutet, har gömt själv. Vi får följa honom och vännerna på upptäcktsfärd och skatten de finner är en fantastisk trevlig picknickkorg.

Jag läser ofta Dojo för mitt barn och tycker att den passar bra för så små barn som han. De är pedagogiska och lagom långa.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Olika

mar 30

Skåhlberg, Anette & Dahlquist, Katarina; Vargar, vargar, vargar; 2012

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

Den här boken är tredje delen i Sagolikts varg-serie. Det som tidigare har hänt är att Sandras försvunna tvillingsyster har återfunnits och hon har levt i flera år med vargarna i skogen.

Sandras och Teas föräldrar berättar att de ska flytta. Det betyder att de måste skiljas från skogen där vargarna bor. Tea blir alldeles utom sig och går in i medvetslöshet som hon inte vaknar från förrän Sandra tar henne från sjukhuset med ut i skogen. Mamma och pappa och lillasyster Thuva kommer och bor med dem i skogen hos vargarna över sommaren.

Jag tycker inte om fantasy och jag tyckte inte heller om det som barn. Därför är det svårt att ge den här boken ett rättvist omdöme. Jag tycker att det var en fin skildring om barns kärlek till djur, men i övrig föll inte boken mig i smaken. Jag tyckte att det var ologiskt att föräldrarna skulle flytta om de visste att en av deras döttrar var till hälften varg, men utan det hade det inte blivit någon bra konflikt i handlingen.

Läs mer: Adlibris, Bokus