feb 09

Berömda och glömda idrottskvinnor: Eva Korpela

Eva Korpela

Var Magdalena Forsberg vår första riktigt stora stjärna i skidskytte? Nej, egentligen inte. Eva Korpela heter den svenska kvinnan som skördade stora framgångar i mitten av åttiotalet. Känner du inte till det? Du är förmodligen inte ensam.

Idag inleder skidskyttedamerna sin OS-turnering i Sotji och då passar jag på att uppmärksamma Eva Korpela. Magdalena Forsberg är vår absolut största stjärna vi har haft, men eftersom ni nog är många som redan känner till henne så får hon stå tillbaka till förmån för Korpela.

Eva Korpela vann den totala världscupen i skidskytte 85/86 och 86/87 och har ett VM-guld från 1986. Hon har även silver- och bronsmedaljer från VM 86, 87 och 88. Varför var hon inte ett stort OS-hopp 1988? Jo, av den enkla och sexistiska orsaken att kvinnor inte fick delta i sporten. Det var först 1992 i Albertville som kvinnor fick tillträde och då hade Eva Korpela lagt av med skidskytte.

feb 09

HBTQ for Putin: Barnböcker

RegnbågsflagganJa du Putin, jag tar det du tycker mest ila om från början, nämligen HBTQ-propaganda i barnböcker. Om du läser någon av dessa så kanske du förstår att det inte är så illa som du föreställer sig, eller så gör du det inte. Men alla ni andra som anser att homosexuella föräldrar är något helt naturligt som ni vill att era barn ska konfronteras med i barnböcker så får du här några riktigt bra tips.

Jag personligen gillar bäst när homosexualitet inte är huvudhandlingen i barnböcker, utan bara är som en självklar del i berättelsen. Jag vill att mitt barn ska förstå att det är helt normalt och inget konstigt man behöver fundera extra på. Dessa böcker stämmer helt klart överens med det:

Junior börjar förskolan av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist: Junior är en liten drake som ska börja förskolan. När hon berättar om sin familj så låter det såhär:

Hela min familj är jättelång
men ingen är farlig
Egentligen är min familj ganska vanlig.
Det är jag som är barn och så papporna,
ja båda två.
Vi bor i ett hus
som ligger alldeles nere vid ån.

Vem är var? av Stina Wirsén: I den här vem-boken få vi träffa alla djurens familjer. Det visar sig då att Kanin har två mammor. Bara så. Inget big deal.

Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlqvist: I Prinsessan Kristalla är visserligen huvudtemat att prinsessan inte vill gifta sig med en prins utan med sin lekkompis Vilda, men det är lika mycket en rättelse om fattiga och rika och att gifta sig med någon av folket.

Gabriela Stjärna och fienden av Anna Charlotta Gunnarson: Gabriela ser en fiende i klassens nya kille tycker lika mycket om att stå i rampljuset som hon. Hon kommer på att han ljuger när han säger att hans mamma kommer från Uruguay och heter Marta när hon i själva verket heter Karin och är ljushårig.

Har du fler tips på HBTQ i barnböcker, lämna dem i kommentarsfältet! Nästa gång ska jag ta upp ungdomsböcker.

Fler boktips till Putin: Sanna har tagit upp en Agatha Christie-deckare och Bokdivisionen har skrivit om två böcker med HBTQ-tema. Bak Bok Mat har också tipsat om litteratur.

feb 08

Avslutning novell-lördag: Georgien

Georgiens flaggaJag har läst Georgien berättar: Goris fästning och har recenserat fyra noveller, två skrivna av kvinnor och två av män. Två skildrade djupt tragiska levnadsöden, en var en politisk text mot Sovjetunionen och en var en humoristisk text med annorlunda form. Det var mycket miljöbeskrivningar och jag som läsare kände fattigdomen, kommunistsunket och den underbart vackra naturen i alla texter.

Bäst idag alla kategorier: Korrektur
Mest gripande: Marika
Roligast form: Korrektur

Jag är mycket glad över att jag tog tag i att läsa flera noveller ur den Georgiska novellsamlingen, för man vet ju aldrig när man dyker på en georgisk bok härnäst. Sedan är det alltid lika gripande att få historier om förtrycket i Sovjetunionen och denna gång från ett kaukasiskt håll.

feb 08

Recension: Bughadze, Lasha; Korrektur; 2011

Georgien berättar: Goris fästningJag har läst Georgien berättar: Goris fästning från Tranans förlag och jag recenserar de noveller där som jag tycker passar bäst in här på bloggen.

Lasha Bughadzes novell Korrektur är precis vad den heter. Det är två berättelser i en. Dels mannen som beskriver sitt äktenskap och hur det havererade och så exfruns anteckningar vid sidan av. Eller är det en redaktör som kommenterar? På slutet blev jag lite osäker på om det var den före detta hustrun som la sig i, men jag har bestämt mig för att jag ändå tror det.

Korrektur

Jag är förvånad att Anina Tepnadze, som skrivit förordet, inte nämnder Korrektur som en av de humoristiska novellerna. Jag skrattade högt flera gånger. Anledningen till att jag recenserar en novell av och om en man är just dessa fantastiska kommentarer i marginalen. Här får frun (för jag utgår från att det är hon) möjlighet att korrigera honom och förlöjliga honom när han kommer med tvivelaktiga påståenden för att försköna sig själv. Bughadze är lika gammal som jag, född 1977, och novellen vittnar om en mer modern syn på kärlek och äktenskap. Fantastisk roligt att läsa!

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 08

Recension: Kordzaia-Samadashvili, Ana; Nina; 2005

Georgien berättar: Goris fästningJag har läst Georgien berättar: Goris fästning från Tranans förlag och jag recenserar de noveller där som jag tycker passar bäst in här på bloggen.

I Ana Kordzaia-Smadashvilis novell Nina får vi möta en trasig kvinna som beskrivs av ett berättar-jag som vi så småningom förstår är en kvinna. Nina har alkoholproblem och verkar vara sexmissbrukare och hon är djupt olycklig samtidigt som hon är utåtagerande och social. Hela novellen avslutas med ett misslyckat självmord. Kvinnan som berättar historien känner Nina och umgås med henne, men är också ganska fördomsfull och elak.

Det var eftersom berättar-jaget pratade så illa om Ninas vikt och övrigt utseende som jag länge utgick ifrån att det var en man. Någonstans kändes det nästan hemskare att en medsyster sitter och säger sådana saker om en annan kvinna, som berättar-jaget gjorde i boken. Kanske var hon lika tragisk själv? Eller så var hon en kvinna av sin kontext och samtid. Mycket intressant novell, som födde många tankar.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 08

Recension: Kikacheishvli, Mika; Marika; 2004

Georgien berättar: Goris fästningJag har läst Georgien berättar: Goris fästning från Tranans förlag och jag recenserar de noveller där som jag tycker passar bäst in här på bloggen.

Mika Kikacheishvli är en man, men han har skrivit en mycket vacker novell om två systrar och därför vill jag lyfta fram den särskilt. Temat för novellen är förståndshandikapp och vad jag förstått så behandlades de funktionshindrade inte speciellt väl i forna Sovjetunionen. Marika är ett sladdbarn och hon blir omhändertagen av sin mamma. Hennes syster bor också hemma och det är för henne som Marika lever. En dag dör mamman och för att de ska klara sig så lär systern Marika att städa. Hon är då tjugofyra år, men har förstånd som ett barn. Den verkliga katastrofen är när systern blir svårt sjuk och vill ta sitt liv och den svåraste uppgiften blir hur Marika ska klara det.

Det är en oerhört sorglig berättelse om ett funktionshinder som inte räknas och respekteras av andra än den närmsta kretsen. Marika har fina människor omkring sig, men hon kan inte få hjälp av samhället. Hennes underbara syster gör att hon kan leva, även systern är borta. Det är vackert skrivet om kärlek och systerskap.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 08

Recension: Tavelidze, Irma; Goris fästning; 2010

Georgien berättar: Goris fästningJag har läst Georgien berättar: Goris fästning från Tranans förlag och jag recenserar de noveller där som jag tycker passar bäst in här på bloggen.

Goris fästning har en pojke i huvudrollen, men eftersom författaren Irma Tavelidze tydligen är mycket engagerad i kvinnor och kvinnors rättigheter så tar jag med novellen. Författaren är också emot sociala normer och det är just vad den här berättelsen handlar om. Pojken är duktig i skolan, men när han skriver en uppsats om sin dröm om att åka till Berlin så tar alla avstånd från honom, till och med hans älskade (kvinnliga) lärare.

Det är mycket kritik mot ett auktoritärt styre i allmänhet och det sovjetiska i synnerhet. Ett barns längtan bort får symbolisera människornas längtan till något annat, till en annan vardag. Hela novellen kändes full med symboler och titeln, Goris färstning, syftar på en fästning utanför staden dit ingen någonsin gick för att den var full av myter om att bara horor och kriminella gick dit. En tydlig symbol för det andra, världen utanför, med andra ord. Den var en mycket bra novell som jag gärna hade diskuterat mer fler. Någon som läst den?

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 08

Novell-lördag: Georgien

Georgiens flaggaJag har läst Georgien berättar: Goris fästning från Tranans förlag och i den finns många pärlor. Endast två av författarna var kvinnor, men jag läste också två som var skrivna av män som faktiskt platsar här.

Georgien har jag inte läst någonting från förut så därför var det extra spännande att sätta tänderna i novellsamlingen. Jag har (ännu) inte läst hela, men jag har läst fler än dem jag kommer att recensera. Alla noveller i samlingen är samtida och de flesta är skrivna av relativt unga författare.

Jag kommer att publicera fyra recensioner under dagen, med start om en timma. Häng med!

feb 08

Berömda och glömda idrottskvinnor: Antonina Ordina

Antonina Ordina

Idag drar längdskidåkningen igång för Charlotte Kalla och de andra damerna i OS i Sotji. Jag ska därför även idag berätta lite om en längdåkare, denna gång betydligt mer bortglömd än Stefania Belmondo, nämligen Antonina Ordina.

Hon hade vunnit guld i stafett för Sovjetunionen i VM 1987 och i början på nittiotalet väntade vi på att hon skulle bli svensk medborgare och skörda framgångar i den blågula dressen. Detta var samtidigt som vi önskade samma sak om Vladimir Smirnov. I VM i Thunder Bay 1995 vann Smirnov nästan allt – som kazakstansk medborgare trots att han bodde och verkade i Sverige. Vi jublade i brist på andra framgångar. Eller, hur var den nu? Jo, Antonina Ordina hade, till skillnad från sin forne landsman, valt att bli svensk medborgare och hon tog faktiskt brons på 20 km. Hon var även en del i det svenska stafettlag som också vann ett brons. Detta var de svenska framgångarna i Thunder Bay, eller i alla fall de som vi fick under svensk flagg.

Ordina fick inga fler framgångar efter 1995. Hon hade varit polis i Sovjetunionen i 10 år vid sidan om sin skidkarriär. Idag är hon svensk polis. Och ibland får hon uttala sig om dagens skidåkare.

feb 07

Berömda och glömda idrottkvinnor: Stefania Belmondo

Stefania Belmondo

Idag invigs OS i Sotji och jag är såklart mycket spänd på vem som kommer att få tända elden. Jag drar igång mitt berömda och glömda idrottskvinnor-projekt med en kvinna som fått tända elden och som även var en av mina stora idoler på nittiotalet.

Stefania Belmondo, längdskidåkare från Italien, tog brons på 15 km i VM i Lahtis, men slog igenom rejält i OS i Albertville 1992 när hon tog guld på 30 km. Efter det har det blivit många fler OS- och VM-medaljer. Hennes andra och sista OS-guld tog hon på 15 km i Salt Lake City 2002. Efter det avslutande hon sin karriär.

Det har florerat dopingrykten kring många italienska skidåkare som var bra på 90-talet, däribland Belmondos lagkamrat Manuela di Centa, men vad jag vet har Belmondos namn inte nämnts bland dem.

Stefania Belmondo var min stora idol och jag minns bäst hennes VM-guld på jaktstarten i Falun 1993. Såhär skrev jag på min blogg efter att jag sett henne tända den olympiska elden i Turin 2006:

Jag är fanatiskt sportintresserad. Tyvärr blev det aldrig någon stor idrottskvinna av mig. Jag satsade på simning i många år, med var för lat för att träna så hårt som krävdes för att vinna medaljer. Jag ville bli skidåkare också, men mest i fantasin eftersom vintrarna bara verkade bli grönare och grönare för varje år. Men drömmen om att bli som HON, den fanns där även om den inte var realistisk för fem öre. I fredags tände HON – Stefania Belmondo – den olympiska elden. Jag fann mig själv gråtandes i TV-soffan. Belmondo istället för Tomba la bomba. Det var stort.