Recension: Skåhlberg, Anette & Dahlquist, Katarina; En boll begraven; 2013

En boll begravenAnette Skåhlberg och hennes illustratör Katarina Dalquist är oerhört produktiva. Förra året hann jag inte med att recensera några böcker jag fick av dem och det skäms jag lite över. En boll begraven är första delen i serien om de underjordiska och den fotbollsälskande Patrik.

I Patriks familj spelar alla fotboll, men systrarna är mycket mer framgångsrika än Patrik. Medan de spelar på elitnivå så platsar han inte i startuppställningen i sitt lilla pojklag. Han får sin chans den dagen han av en slump får kontakt med de underjordiska. För att räddas måste han vinna en fotbollsmatch mot dem.

Boken slutar med en cliffhanger och det finns fem böcker till i serien. Boken var tunn och med stor stil så att ett barn som nyss lärt sig läsa lite längre texter kan läsa den. Den handlar om en kille som gillar att spela fotboll, men det är tjejerna i familjen som är norm och de som är bra. Sådant gillar jag! Det är genusmedvetet utan att skriva någon på näsan. Gillar barnet sagor och övernaturliga väsen så är det här en bra bok att sätta i handen på sin 10-åring.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Nu startar bloggstafetten om Andnöd

AndnödIdag har tio bokbloggar stafett om boken Andnöd av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist. Häng gärna med du också och kommentera på respektive blogg.

10:00 Boktjuven
11:00 Prickiga Paula
12:00 Västmanländskan
13:00 Boktok
14:00 Sandras läslogg
15:00 Fantastiska berättelser
16:00 Bokform
17:00 Stories from the city
18:00 (inte så) anonyma biblioholister
19:00 Feministbiblioteket

Avslutning barnboksvecka: Dag 4

barnboksvecka

Idag har jag recenserat inte mindre än tio bilderböcker av svenska författare. Jag har många favoriter och tänkte här ge er mina bästa tips för dagen:

Gittan-böckerna av Pija Lindenbaum

När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum

Ingrid vill bada av Katerina Janouch och Mervi Lindman

När prinsessor tar semester av Per Gustavsson

Mamma Mu läser av Jujja Wieslander och Sven Nordquist

Imorgon går jag vidare med böcker som barn kan läsa själva. Jag startar med de mest lättlästa och går vidare med lite tjockare böcker. Dagen avslutas med mitt bidrag till bloggstafetten om Andnöd från Sagolikt förlag. Missa inte det!

Recension: Wieslander, Jujja & Nordquist, Sven; Mamma mu läser; 2011

Mamma Mu läserDet dröjde ganska länge innan Mamma Mu introducerades i vårt hem. Jujja Wielanders och Sven Nordqvists speciella ko har nu blivit en av barnets verkliga favoriter. Han pratar inte så mycket, men han säger ofta ”Hej Mamma Mu, är det du? Mu!”. Mamma Mu läser är en underbar berättelse om läslängtan.

Mamma Mu och Kråkan är två udda karaktärer och framförallt ett udda kompispar. Mamma Mu är lugn och mild, men tycker om äventyr, och Kråkan är rastlös och spattig och tycker att allt ska vara som det alltid har varit. Det är lätt att förstå att dessa två har blivit favoriter hos många barn. Sven Nordquists bilder är fantastiska. Bilden nedan är min favorit:

Mamma Mu och Kråkan

Visst borde det vara såhär härligt med böcker för alla människor? Jag älskar den här bilden och skulle vilja rama in den och sätta den på väggen i sonens rum.

Sofia Karlsson har recenserat Mamma Mu tidigare på bloggen och hon påpekar att Mamma Mu bryter normer, men att författaren aldrig påpekar att det är normbrytande. Det får liksom bara vara. Det gillar jag också. Mamma Mu går inte emot något eller är annorlunda, hon bara är och det är så självklart. I Mamma Mu läser sitter hon lugnt på biblioteket för dit är ju alla välkomna.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Fearon, Isak & Roberth; Prinsen & pojken; 2013

Prinsen och pojkenBoken Prinsen och pojken är skriven av det äkta paret Isak och Roberth Fearon och handlar om en prins som inte vill ha en flicka utan en pojke som hjärtevän. Boken är tecknad med magnainspirerade bilder. Det känns lite svårt att skriva en recension på den när Bokunge har vunnit pris för sin, men så ska man ju så klart inte tänka.

I makarna Fearons saga så är prinsen i staden bland molnen ensam och vill ha en hjärtevän. Han finner ingen bland flickorna, utan vill ha en pojke. Han skriver ett brev som han låter vinden sprida och en ensam pojke i skogen finner det och ger sig ut för att leta upp prinsen. När de möts inser de att den andre är den de letat efter i hela sitt liv och det kommer också att leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar.

Eftersom Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist redan gjort en bok på precis samma tema, Prinsessa Kristalla, så kan jag inte låta bli att fundera över varför den inte är lika haussad som Prinsen och pojken. Något säger mig att även i gayvärlden så är det männen som är norm och det återspeglas ofta i den här typen av kulturyttringar. I vilket fall som helt så är det en bra bok som bryter mot normen och jag läser den glatt för mitt barn så att han får lite andra perspektiv än de heteronormativa.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Lundborg, Annette & Tollerup-Grkovic, Mimmi; Malins mamma gifter sig med Lisa; 1999

JaMalins mamma gifter sig med Lisag fastnade för titeln, Malins mamma gifter sig med Lisa, och ville såklart läsa en bok om en annorlunda familjebildning. Boken är skriven av Annette Lundborg och tecknad av Mimmi Tollerup-Grkovic. I den boken står Malin i centrum och hon har en mamma och en pappa och en platsmamma och en plastpappa. När vi träffar Malin ska hennes mamma gifta sig med Lisa, och inte bara det, Lisa har en bebis i magen. Bebisens pappa är Malins pappas pojkvän.

Idag är det inte helt ovanligt att ett homosexuellt par skaffar barn med ett annat homosexuellt par och Malins mamma gifter sig med Lisa tar upp just en sådan familj. Det känns som att boken är skriven i frustration mot heteronormativiteten i barnböcker, vilket är fullt förståeligt. Titelns säger lite om var tyngdpunkten ligger. Boken är skriven 1999 och jag hoppas att om den hade varit skriven i dag så skulle den istället heta Malin ska få ett syskon. Med samma innehåll skulle boken verkligen understryka att familjen är helt normal och det viktigaste är att hon ska få ett syskon, inte vem mamma gifter sig med. 1999 förstår jag att författarna valde en titel som syftade på föräldrarnas relationer och inte det som förmodligen var viktigast för barnet..

Boken är bra och fungerar finns på små barn. Det är roliga och glada teckningar och familjen verkar hur mysig som helst. Hur kul är det inte att mamma och pappa umgås och har roligt tillsammans fast de är gifta med andra?

Recension: Gustavsson, Per; När prinsessor tar semester; 2008

När prinsessor tar semesterPer Gustavssons prinsessor är fantastiska, rosa eller inte. Jag tycker att det är lite småaktigt att kritisera hans böcker för färgen på omslaget, för det är ju faktiskt vad de rosa prinsessorna gör som är det viktigaste, inte vilken färg boken har.

När prinsessor tar semester är lika hejdlöst rolig som Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar. Prinsessorna åker iväg för att tälta och allt som inte borde hända händer, bensinen tar slut, det regnar och de har glömt tälten hemma. Ändå fixar de till allt och tämjer några hyenor och tar sig hem igen.

Jag är såld på Per Gustavssons prinsar och prinsessor. Han levererar annorlunda könsroller och han gör det både från flickornas och pojkarnas perspektiv. Att sedan böckerna är blå och rosa, det tycker jag bara gör det bättre. Den blå boken för pojkar innehåller en berättelse om en prins som måste ta en prinsessa till hjälp för att klara svåra saker. De rosa böckerna handlar om prinsessor som är tuffa, coola och hjälper prinsar och andra människor. Jag kan inte se något dålig i det.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Wirsén, Stina; Vems kompis?; 2010

Vems kompis?Stina Wirsén har gjort så många böcker om Nalle och hennes kompisar att det nästan är omöjligt att samla alla. Vems kompis? är från 2010 och behandlar svartsjuka i sandlådan.

En ny kompis dyker upp och Nalle blir mycket förtjust i hans blå fina päls. När Blå katten behandlar alla lika blir Nalle svartsjuk och förstör.

Jag tror att alla människor känner igen svartsjukan från barndomen. Den var stark, men den gick också över fort. Så är det även i den här berättelsen. Som alla andra Vem-böcker jag har läst så är Vems kompis? fantastisk. Dessutom levererar Stina Wirsén en bild som är en av mina absoluta favoriter inom barnlitteraturen.

Nalle och blå katten

Nalles ögon!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Lindenbaum, Pija; Kenta och barbisarna; 2007

Kenta och barbisarnaPija Lindebaum skriver barnböcker med genusperspektiv och i Kenta och barbisarna får vi träffa en pojke som inte bara vill spela fotboll, utan också leka med dockor.

Allt pekar på att Kenta inte bör leka med dockor: pappan vill att han spelar fotboll, kompisarna förväntar sig det och tjejerna som leker i dockvrån på dagis vill inte att han är med. Kenta lyckas dock övervinna alla hinder och till slut leker alla i dockvrån, även killkompisarna. På slutet spelar alla fotboll, även tjejerna.

Jag är lite tveksam till den här boken. Den har några år på nacken nu och mycket har faktiskt hänt sedan dess. l många förskolor döper man nu om dockvrån för att den ska locka flera barn och lek uppmuntras så att pojkar och flickor kan leka tillsammans. Därför vill inte jag läsa en bok för mitt barn där det antyds att resten av världen förväntar sig att han ska vara på ett visst sätt. Den tjänade förmodligen sitt syfte då, men nu har vi förhoppningsvis kommit lite längre.

Någon som håller med eller tycker ni att jag är helt ute och cyklar?

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Janouch, Katerina & Lindman, Mervi; Ingrid vill bada; 2007

Ingrid vill badaDe mest kända böckerna för små barn handlar om pojkar. Huvudsyftet med den här bloggen är att lyfta upp böcker av och om kvinnor. I fallet barnböcker så känns det uppdraget ännu viktigare. Ingrid vill bada är en vardaglig bok om ett barn som vill bada. Katerina Janouch och Mervi Lindman har valt en busig flicka som huvudperson i sin bok, som kan fungera som lite stöd för föräldrar vars barn inte tycker om att bada.

Tyvärr är busiga flickor inte en självklarhet inom barnlitteraturen och när jag såg Ingrid kan bada på biblioteket så lånade jag hem den. Tidigare samma dag hade jag sett flickmammor frustrerat be om tips på barnböcker som handlar om flickor. Jag kände inte till boken innan eller fått tips om den, utan jag bara fångades av den så enkla storyn och så flickan i huvudrollen.

Det enda som känns lite jobbigt efter att ha läst Ingrid vill bada är att jag reagerade och tänkte att jag måste skriva om den. Den borde ha varit en bok i mängden som jag plockat upp av en slump och som skulle fått vara bra bara i sin enkelhet. Nu blir den någonting mer. Det blir normbrytande och modernt, för att vi faktiskt inte har kommit längre.

Det finns fler böcker om Ingrid och de kommer jag definitivt att läsa för mitt barn!

Läs mer: Adlibris, Bokus