Både min förra chef och en av mina läkare har rekommenderat Trude Marsteins Hem till mig (Bonniers). Jag har så mycket annat på att-läsa-listan, men två rekommendationer gjorde att jag tog tag i det och läste boken om den notoriskt otrogne läkaren.

Ove Haugli är lyckligt gift med Wenche och tillsammans har de två döttrar. När han träffar Lisbeth i en bar kan han inte motstå frestelsen att förföra henne. En affär inleds och det blir inte Oves sista. Med Marion flera år senare blir det mer komplicerat. Till skillnad från Listbeth så kräver hon att Ove lämnar sin fru. Ove har så svårt att bestämma sig, men när Wenche en dag upptäcker förhållandet tvingas Ove välja Marion. Henne bedrar han också, även om hon var hans största kärlek. Sedan bedrar han henne igen. Varje gång är det som om Ove inte kan hindra att det sker. Han behöver den andra kvinnan och kan inte leva utan henne. Han älskar alla sina kvinnor innerligt.

Det här låter kanske inte alls feministiskt, men jag tyckte att det var briljant. Jag tror nämligen att den kvinnliga författaren Trude Marstein slår huvudet på spiken. Notoriskt otrogna män har förmodligen mycket gemensamt med Ove Haugli. Boken är skriven i jagform och vi får möta den charmiga och passionerade Ove som aldrig kan hjälpa att han behöver kasta sig huvudlöst in i ett nytt förhållande. Han reflekterar inte att han sårar, varken den han bedrar eller den han är otrogen med. Han behöver dem. Han avslutar aldrig något förhållande, han väljer aldrig sida. Det är alltid kvinnorna som fattar besluten åt honom.

Jag skulle vilja ge den här boken till alla kvinnor som har ett förhållande med en gift man och som önskar att han ska lämna sin fru. Självklart är alla olika, men det ligger nog mycket i att den som finns i en hem och med ens barn lämnar man inte i första taget. Sex betyder mycket, men det handlar om att både ha kakan och äta den, aldrig att välja.

Jag vet inte om Martsein är feminist, men det känns definitivt som det när jag läser boken. Det finns mycket saker som inte sägs, eftersom det är Ove som pratar, men som kommer fram mellan raderna. Vi kommer att förstå att Ove inte är en person som engagerar sig så mycket i hushållssysslor och att han oreflekterat kan lämna över sonen till mamman med enbart smutskläder med sig. Trots det och hela hans otrohetsgrej är det svårt att inte tycka synd om honom när han förlorar det ena viktiga i hans liv efter det andra. Det är en bra bok om ett intressant ämne och jag gillar Marteins sätt att skriva och att det inte alltid är det som skrivs som är det viktiga, utan det som inte nämns.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, GP