Jag som gravid, vilket var ett mirakel. Juli 2011.
Jag borde inte läsa Nyheter 24 för min egen hälsas skull, men nu hade någon länkat till en artikel som jag bara inte kunde låta bli att läsa. Debattören Nicole Rydén skriver idag att en graviditet inte är något jävla mirakel.
Det verkar som om Rydén är frustrerad över att unga kvinnor väljer att skaffa barn istället för att fixa en utbildning och/eller ett bra jobb, men istället öser hon ut sin ilska på unga mammor. För en graviditet är faktiskt ett mirakel. Det vet jag som genomgått massor av IVF-behandlingar utan att bli gravid (eller blivit gravid och fått missfall) samt har en liten pojke som blev till på det sättet för fyra och ett halvt år sedan.
Din graviditet är inget jävla mirakel.
Det är det mest naturliga som finns. Människan har alltid gjort barn och majoriteten av världens kvinnor föder barn hela dagarna. Det är sen gammalt.
Därför blir jag oerhört provocerad av den unga mamman (oftast från en småstad) som tjatar och överöser kärleken till sitt barn på sociala forum. Hon pratar om ”mirakel” och menar på att ”livet inte var värt att leva” och att hon ”inte visste vad kärlek var” innan hon fick det här fantastiska barnet.
Var ska jag börja? Varför skiva en krönika en enbart bygger på att du stör dig på bebisbilder på Facebook? Att människor uttrycker sig som den unga mamman i Rydéns flöde är såklart inget konstigt. Det är inte heller så att hon tycker att hon saknar människovärde om hon inte är mamma, något som Rydén kommer in på senare. Det är bara det att när man blir förälder så händer något. Då förändras ens världsbild och kärleken till barnet är något så stort att det inte innan gått att föreställa sig. Det betyder inte att livet är meningslöst för den som inte vill bli förälder, utan det betyder att den som är förälder kan känna att livet blir meningslöst om den skulle förlora sitt barn. En viktig skillnad.
I dag föder vi inte en hel skara ungar för att de ska kunna hjälpa till på gården och mata familjen. Utan i dag föder vi barn för att göra dem till starka och goda individer att bidra med bra skit till hela samhället. För att vi alla ska överleva på den här planeten. Därför är det bra om man förbereder sig lite mer. Främst, vad fan ska du lära ungarna om livet om du inte hade ett värdigt och ordnat liv innan?
Här kommer det stycket där jag förstår att Rydén tycker att man borde klippa sig och skaffa sig ett jobb istället för att skaffa en unge när man är 21 och det kan nog ganska många tänka. Men som med mycket annat så är det så jäkla lätt att döma. Istället för att utgå från att vi vet allt om den som outar sig och sitt barn i sociala medier så borde vi alla utgå från att vi inte vet ett skit .
Möjligen är Rydén förbannad på samhällets eller andra medmänniskors krav på kvinnor att bli mammor. Det kan jag förstå i så fall. Ett liv kan vara komplett även utan barn, om man vill ha det så. Ett människovärde ska inte definieras utifrån om man har barn eller inte, men förminska inte dem som valt att skaffa barn istället för att gå den väg i livet som du tycker är den bästa. Och döm inte utifrån vad som sägs på sociala medier. Jag kan inte säga det nog många gånger.
Fawziya Rashid är född 1954 i Bahrain och har varit verksam som journalist där. Hennes noveller In the recess of Memory och Questioning finns med i den amerikanska samlingsvolymen Arab women writers, Dalya Cohen-Mor (red).
När det kom till Polen i min EU-läsning var det inte helt lätt att finna böcker på svenska. Olga Tokarczuk finns och jag valde att läsa hennes novellsamling Spel på många små trummor. Jag ska vara ärlig och säga att valet av titel berodde på sidantalet (90) eftersom hennes andra böcker inte alls lät lockande på baksidestexten.
Michèle Gazier är född i Andorra och en av landets (nåja) internationellt kända författare. Hennes modersmål är franska och hon lever idag i Frankrike. Andorra finns med i en antologi som Europarådet har gett ut om gränser 
Hwee Hwee Tan är född i Singapore, men uppvuxen i andra länder. Idag bor hon i New York. Singapore mix är just vad titeln antyder, en mix mellan det kinesiska och det västerländska och boken utspelar sig till största del i Singapore.
Idag är den 17. mai och då säger vi Heia Norge till vårt kära grannland. Jag träffade en barndomskompis i helgen som skulle hem till Oslo för att fira nationaldagen och jag ska då inte vara sämre här på bloggen utan högtidlighåller dagen med att ge er fem norska boktips för vuxna och två för barn och unga.
