Jag lever i ett flyttkaos till synes utan ände

Vi bor på hotell

Jag befinner mig på ett hotellrum i Hammarby Sjöstad. Det var inte såhär det skulle bli, men det var såhär det blev. Vi sålde vår lägenhet och hittade inget hus. Om en dryg vecka flyttar vi in i ett andrahandsboende medan större delen av vårt hem magasineras. Det kommer att bli bra, men det är inte optimalt nu. Kommer jag får återse mina sommarskor och bikinis innan sommaren? Jag hittade inte dem i all röra. Men sånt är ju egentligen världsligt.

I veckan förlorade vi budgivningen på ett hus vi verkligen ville ha. Vi hade eventuellt kunna lägga mer, men det var rätt beslut att ge upp det. Det som skulle vara en energiboost för kommande packning, hotellvistelse och andrahandsboende blev istället ytterligare en jobbig grej. Att veta vart vi ska ta vägen hade gjort allt lättare att bära. Men det som man inte tänker på innan är att ens hem monteras ner framför ens ögon och finns tillslut inte mer. Kvar är ett skal. Sitter hellre på ett fint hotellrum än i flyttkartongshelvetet i det som en gång var mitt hem.

I Stockholm där bostadsmarknaden är hysterisk var det rätt beslut att sälja först. Jag var först emot just av den anledningen att jag inte ville hamna i situationen som vi är i nu. Men allt går och barnen kommer inte att fara illa av det. Stora behöver inte heller byta skola den här terminen. Dessutom ligger hotellet nära skolan så stora har hoppat högt av glädje för att han ska få gå själv till skolan. Det blir dock  inte imorgon då han är sjuk.

Sedan måste det tilläggas att vi har hamnat i den här situationen för att vi är kräsna och inte för att det nödvändigtvis är jättesynd om oss. Det finns många hus vi ratat längs vägen som vi hade kunnat köpa och bott i vid det här laget.

Nu ska vi njuta av tio dagar på hotell. Vi bor i en studio med två rum och pentry så vi kommer att äta frukost på rummet och kunna göra ganska mycket som man gör hemma. Men till helgen blir det hotellfrukost! Det ser både vi vuxna och barnen fram emot enormt mycket.

Recension: Paige, Helena S; Hon går in på en bar och Hon går på bröllop; 2013

Hon går in på en bar och Hon går på bröllopHelena S Paige är en pseudonym för tre sydafrikanska författare; Paige Nick, Helen Moffett och Sarah Lotz. Hon går in på en bar och Hon går på bröllop är två interaktiva erotiska berättelser. Helen Moffett var en av de författarna som svarade mig på Twitter angående Sydafrikansk litteratur och jag letade efter böckerna på Amazon. Jag blev något förvånad när jag insåg att böckerna var översatta till svenska och fanns på Storytel (baren och bröllopet).

Du får följa en kvinna som är du själv och i ena boken går hon på en bar och kompisen dyker inte upp och i den andra ska hon på bröllop. Du väljer sedan själv vad personen ska göra. Ska hon dricka shots med en läcker DJ? Ska hon stanna på barnen och ragga på bartendern? Ska hon åka ensam till bröllopet eller tillsammans med en hon träffat en gång? Så går det vidare genom historien. De flesta vägar leder till hett sex med en läcker man. Men det är du som bestämmer om det ska vara en trygg, farlig, ung eller äldre person.

Det var lite roliga böcker med bra beskrivet sex. Jag gillar mycket att jag själv fick bestämma vilken kille hon borde satsa på, men det var mer i baren som jag hade det valet. På bröllopet blev det mest som det blev och där läste jag även lite olika varianter. Ibland slutar allt med samma resultat tillslut.

Det enda som jag verkligen inte fattade var tekniken. Jag läste via Storytel, men det gick inte att klicka sig vidare. Jag var själv tvungen att leta upp rätt kapitel och kunde då se vilka val jag skulle haft om jag valt annorlunda. Det förstörde illusionen om en berättelse som jag styrde.

Det fiffiga med dessa böcker är ju att du kan ta fram dem igen, när du är på annat humör, och läsa dem med nya val. Jag kommer kanske att återvända till dem. De var trevliga böcker, även om de var något enkla. Det var bra språk och det var fokus på en kvinna som väljer själv. Dessutom behövdes absolut ingen skämskudde!

Läs mer: Adlibris (baren), Adlibris (bröllopet), Bokus (baren), Bokus (bröllopet), Omnible (baren), Omnible (bröllopet).

#jagbokhandlar – köp en bok i en bokhandel du också!

#jagbokhandlar

#jagbokhandlar

Jag och ett gäng andra bookstagrammers/författare/bokälskare står just nu bakom initiativet #jagbokhandlar. Det finns boktjänster som Storytel, Nextory och Bookbeat. Det finns e-böcker. Det finns stora nätbokhandlare. Men vill vi att den fysiska bokhandeln ska finnas kvar, måste vi också handla i våra bokhandlar. Detta gäller inte minst lokalt för att bevara livfulla centrum.

Min tur på stan inför det här uppdraget blev något komiskt i sammanhanget. Jag bestämde mig för att gå till Pocketshop på Plattan för att det var närmast och skulle funka smidigt med min hemfärd från jobbet. Den affären fanns inte kvar. Ok, tänkte jag och styrde kosan mot Akademibokhandeln vid femte Hötorgsskrapan. Inte heller den bokhandeln fanns kvar. Jag hamnade slutligen på Akademibokhandeln på Kungsgatan. Där handlade jag två böcker åt min barn, Spökdiscot och Sluta med napp. Två av tre bokhandlar i centrum som jag känner till, var alltså redan nedlagda.

Jag utanför lokal bokhandel i London 2014.

Jag utanför lokal bokhandel i London. December 2014.

När jag var i London 2015 tog Camilla på Mind the book med oss på en tur genom hennes del av London, en del ganska långt från Oxford Street. Vid den tiden jobbade jag på Företagarna , vilka har som en av sina hjärtefrågor att handla lokalt, Jag blev glad när jag såg ett klistermärke på dörren till den lokala bokhandeln med texten I love buy local. Det gjorde jag också och det inkluderade ett signerat ex av Alan Bennetts The lady in the van.

I love buy local

Tänk på detta du också! När Hedengrens i Stockholm hotar med nedläggning – handla där! När du tänker att den där bokhandeln på torget i din hemstad är så trevlig – handla där! Och när du är på semester och behöver något att läsa – välj en lokal bokhandel!

#jagbokhandlar är ett initiativ på Instagram från @annabagstam, @bokmorsa, @ett_eget_rum, @feministbiblioteket, @joschreiber, @litteraturlivet, @tjejerna_pa_hojden och @tobiassoderlund_forfattare för att vi vill stötta den fysiska bokhandeln. Köp en bok i din fysiska bokhandel imorgon när lönen kommer och dela ett foto av den under #jagbokhandlar

Sydafrika 2020: Läslista

sydafrikas flagga

Jag efterlyste för några veckor sedan tips på Sydafrikansk litteratur. Förutom tips via Facebook från andra bokälskare, spred sig min vädjan direkt till sydafrikanska författare via ambassaden i Pretoria. Såklart helt fantastiskt roligt och överväldigande! Jag har haft direkt dialog med blanda andra Helen Muffett och Lebohang Masango. Detta i ett läge där jag inte haft vett att bli starstrucked.

Jag har försökt göra en läslista av alla tips jag fått och eftersom detta fick alldeles för stora proportioner så kommer jag såklart inte att kunna läsa allt. Vissa av böckerna finns att få tag på i svenska affärer, e-bokstjänster och bibliotek. Andra finns på Amazon. Endast en av nedanstående böcker kommer jag att behöva beställa som fysisk bok från Amazon (jag använder Kindle-appen och läser e-böcker från Amazon).

Skönlitteratur – samtida

A Fractured Land av Melissa A Volker

Hon går in på en bar och Hon går på bröllop av Helen S Paige (Paige Nick, Helen Moffett och Sarah Lotz)

Flickor som skimrar av Lauren Beukes

The Blessed Girl av Angela Makholwa

The Monster’s Daughter av Michelle Pretorius

The Son of the House av Cheluchi Onyemelukwe-Onuobia

The Woman Next Door av Yewande Omotoso

Agaat av Marlene Van Niekerk

Skönlitteratur – äldre

När regnmolnen hopas av Bessie Head

Begging to be black av Antjie Krog

Poesi

Waterfall of Moss and Sun av Ingrid Jonker och Simone Jonker

Fackböcker

Are you two sisters? av Hester van der Walt

In no uncertain terms av Helen Suzman

Barnbok

Mpumi’s Magic Beads av Lebohang Masango

Några manliga författare

På lösan sand av Alan Paton

En torr vit årstid av André Brink

Joburg Blues av Nthikeng Mohlele

Recension: Maunsbach, Maria; Bara ha roligt; 2018

Bara ha roligtJag fick se att Linda på Enligt O hade listat Maria Maunsbach i sin boktolva och blev nyfiken. Jag tyckte att hon verkade vara en författare för mig också och valde att läsa Bara ha roligt (Brombergs). Den fanns på Storytel den var inläst av författaren själv.

Lydia är singel och vill mest ha roligt. Men så träffar hon den lite udda fågeln Johannes. Han är ganska bestämd i vad han vill göra och så har han barn. Ett barn som han prompt vill att Lydia ska träffa, även om de inte dejtat mer än någon vecka. Lydia vägrar. Johannes är för det mesta ganska på och det gör att Lydia börjar längta efter tvåsamhet. Frågan är bara om det är Johannes hon vill ha, eller bara någon.

Bara ha roligt är en annorlunda relationsroman där det inte är helt självklart hur det ska sluta. Lydia och Johannes har klart stora brister i kommunikationen med varandra och de verkar inte alls dela värderingar eller ens hur idéer om hur man uppför sig mot varandra. Maria Maunsbach har verkligen ett sinne för detaljer som gör att hela berättelsen känns verklig. Lydias våndor över allt från tafatt sex till brödrostar på golvet sätts i relation till en man som alltid tycks göra det som faller honom in, utan att fundera det minsta.

Det är oerhört intressant att följa Lydias väg genom relationen med Johannes och hur hon tillslut börjar mörka saker för sina vänner. Jag tyckte om Bara ha roligt, för att den var så rak och ärlig. Det var precis som det kan vara. Den där killen kanske inte är en oslipad diamant, utan just precis som han är. Sedan var det en extra krydda att få lyssna på en författarinläsning, dessutom på rätt dialekt!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Semesterutmaningen 2020: Malta

Valletta

Valletta, Maltas huvudstad.

Jag vet att jag ställer en omöjlig fråga, men har ni tips på litteratur från Malta? När jag gjorde min EU-utmaning hittade jag en kvinnlig maltesisk poet som översatt sina egna dikter till engelska på nätet, Maria Grech Ganado. Sedan dess har jag funnit en bok av henne samt en annan kvinna, Simone Inguanez. Det finns flera lyrikböcker i samma serie med fler författare från Malta. Men jag vill inte bara läsa poeter.

Finns det verkligen inget annat än översatt lyrik från Malta? Jag vill gärna läsa skönlitteratur från och även om Malta. Såklart gjorde jag en rejäl research innan jag publicerade detta inlägg och har nedan samlat ihop lite av det jag funnit. Men alla författare fastnar inte på Wikipedia och googling är bara ett första steg, så vet du mer vad jag borde läsa. Både manliga och kvinnliga författare och även författare som inte är från Malta, men skriver om Malta är välkommet.

Eftersom Malta inte är något enormt stort litteraturland kommer jag inte att sätta upp något antalmål med den här utmaningen. Att jag läst något från Malta till vår resa i maj är fullt tillräckligt.

Skönlitteratur

Of Cloves and Bitter Almonds av Lou Drofenik

Lyrik

Memory rape av Maria Grech Ganado

Others, Across av Clare Azzopardi

Recension: al-Harthi, Jokha; Celestial bodies; 2010

Celestial BodiesJokha al-Harthi kom med på min lista över världsförfattare att läsa. Hon kommer från Oman och Oman var ett land jag inte prickat för på min jorden runt-lista. Celestial bodies blev dessutom belönad med det internationella booker-priset 2019 och då ökade ju viljan att läsa den. Den har ett klart feministiskt tema, så det kändes lite som alla rätt på förhand.

Celestial bodies handlar om kvinnor i tre generationer i Oman. Några är gifta, någon väntar på den rätta och någon gifter sig med en som är fel. Vi får följa flera av kvinnorna, samt en make. Det verkar vara förhållandevis liberala förhållanden. De får skilja sig från de våldsamma männen och får lov att tacka nej till giftermål. Ändå är det såklart mycket kvinnoförtryck och tvingande in i sociala normer. Mest gripande var historien om Kawala som tillåts vänta på sin kusin som bor i Kanada. Han väntar dock inte alls på henne, men gifter sig med henne för att hans mor ställt det som krav för att han ska få ut arvet. Han väljer dock att fortsätta att leva i Kanada med sin flickvän.

Jag vet inte om det var boken, mig eller min Kindle-app det var fel på för den här boken fastnade inte riktigt. Kapitlen var korta, det blev rörigt och jag förstod aldrig vem som var släkt med vem. Det fanns ett släktträd i början, men sådan försvinner ju lite när man läser e-böcker. Dessutom var min Kindle-app inställd på evigt scrollande och jag föredrar verkligen att bläddra (och nu vet jag hur man ställer in det). Halva tankeverksamheten under läsningen bestod i att fundera hur och när jag skulle scrolla.

Det var en spännande bok på många vis och jag önskar att jag haft mer koncentration på själva boken och innehållet när jag läste den. Det vore roligt att diskutera med någon annan som läst den om det är så bra som priser och annat säger.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Läsmål – stressande eller peppande?

Reading challange

Det är sedan ett par veckor ett nytt år. För mig betyder det nya läsutmaningar och dem har jag presenterat här under januari. Jag har ett läsmål också och det är, som föregående år, 150 böcker. Förra året blev det 144, men åren dessförinnan så klarade jag målet. Varför egentligen räkna böcker?

När jag började bokblogga räknade jag inte böcker. Sedan ville jag se hur många det blev och skrev upp dem. När jag upptäckte Goodreads och dess räknare föll jag för att alltid ha ett läsmål på gång. Det är klart att jag ibland kan bli osunt stressad av att ligga 10 böcker efter mitt läsmål, men 2019 blev året med misslyckade utmaningar och det gick bra det med.

För det mesta blir jag bara peppad av olika mål. Vet jag att jag måste hålla ett visst lästempo för att klara målet väljer jag ofta bort telefonen och spel till förmån för läsandet. En sak som hände nyligen kan symbolisera det. En kollega såg mig på tunnelbanan och tänkte att hon skulle messa mig att hon var där. Så konstaterade hon när vi sågs på perrongen ”du var så amish att du tog fram en bok, så jag kunde ju inte chatta med dig!”. Ja, så amish är jag 🙂

2020 kommer att bli ett händelserikt år, kanske inte enbart positivt. Vi ska flytta. Först om en vecka till ett hotell. Sedan till ett tillfälligt boende i kvarteret. Slutligen till ett hus. Men ett hus äger vi tyvärr inte än. Nu ska jag inte älta detta mer, men ni förstår att läget inte är sådant man önskar. Allt detta kommer såklart att påverka läsningen. Det återstår att se hur.

Förutom det kvantitativa läsmålet, försöker jag att få en geografisk bredd och gärna läsa både gammalt och nytt. Har ni några mål mer er läsning, eller läser ni bara på?

Recension: Holt, Anne; En grav för två; 2018

En grav för tvåAnne Holt har börjat en ny serie med den fölre detta advoktaen och elithanbollsspelare Selma Falck. Den första boken heter på svenska En grav för två och den kom på Piratförlaget hösten 2019. Det har kommit en bok till i serien på Norska. Jag lyssnade på boken på Storytel.

Selma Falck är i riktigt dåligt skick och får ett erbjudande hon inte kan tacka nej till. En man hon är skyldig flera miljoner är beredd att efterskänka henne skulden om hon lyckas lösa fallet med hans dotter, Norges bästa skidåkare, som åkt fast för doping. Fallet kompliceras när Selmas gudson, också han en av Norges bästa skidåkare, dör och har doping i kroppen. Selma tycker att fallet Hege Chin Morell, som hon är satt att lösa, verkar vara helt omöjligt, men små små ledtrådar för henne framåt. Det hela verkar vara mycker komplicerat än vad det först verkade. Hör de båda dopingfallen verkligen ihop?

En grav för två är en deckare om det norskaste av allt norsk – skidåkning. Anne Holt räds inte för att skapa en miljö med mycket skumraskaffärer inom det norska skidförbundet. Skidsporten står i centrum, så också den norska folksjälen. Sedan slänger hon in ytterligare en dimension – Hege är adopterad från Kina. Är hon inte tillräckligt norsk? Det är således en deckare som belyser viktiga frågor.

Jag är mycket förtjust i Anne Holt och hennes sätt att skapa intresse för karaktärer. Selma Falck var en trevlig ny bekantskap som jag hoppas kan fylla tomrummet efter Hanne Wilhelmsen. Som deckarhistoria var En grav för två spännande, även om en del i upplösningen var av den art som jag inte riktigt gillar med deckare (kan ju inte avslöja vad) så överraskade den mig på flera punkter och det är något jag verkligen gillar när deckare gör (säger sig självt kanske, men ändå ovanligt).

Jag ser fram emot fler böcker med Selma Falck!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Johannas Deckarhörna

Recension: Sehlstedt, Kicki; Oskuld; 2019

OskuldNär jag nattar min treåring behöver jag något att lyssna på medan hon tar tid på sig att somna. Deckare är då idealiskt. Kicki Sehlstedt har jag läst förut så jag såg fram emot Oskuld efter alla julböcker jag lyssnade på före jul. Boken är relativt nyutkommen på Piratförlaget. Tidigare har jag läst Sweet Lolita. Liksom den tidigare boken lyssnade jag på den här på Storytel.

Oskuld har kriminalprofessorn Kajjan Berglund och journalisten Aida Svantesson i centrum. Just nu bor Aida hos Kajjan eftersom hon lämnat sin pojkvän och har ett litet barn. Båda blir indragna i ett fall med försvunna tonårstjejen och influencern Linn. Kajjan tvingas samarbeta med sin exman och Aida försöker få tillbaka sin status på tidningen hon jobbade på innan hon blev mammaledig. Samtidigt får vi följa en person som radikaliseras i sin egen lilla värld framför datorn.

Boken handlar, som indirekt framgår av titeln, om incelrörelsen. Det är ett viktigt tema och det kändes aktuellt. Vi får också följa med i unga influencers liv och det märkt att Sehlstedt är påläst och kunnig om unga kvinnor på nätet och vilka faror som lurar. Hon skriver också gripande om våld i nära relationer och utnyttjande.

Det som kändes lite konstigt var att jag som läsare skrevs lite på näsan och det verkade som om jag inte förväntades ha hört talas om incels. Författaren går i fällan ett par gånger och håller föredrag som lite stör läsningen. Jag har en vän på Goodreads som skrev att Kicki Sehlstedt har tagit över stafettpinnen efter Katarina Wennstam när det gäller att skriva deckare om viktiga kvinnofrågor. Jag håller med och hon gör det mycket bra. Men ibland blir det lite väl onyanserat. Lite som att influencervärlden är ond, vilket den ju inte behöver vara.

I det stora hela gillar jag Oskuld och kommer absolut läsa fler böcker om Aida och Kajjan. Det är intressanta personer som man känner för och i den här boken får vi lite bakgrundshistoria om Kajjan som är spännande att läsa om. Jag tycker också mycket om att det är en deckare där lösningen står i fokus och inte antalet mördade personer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible