Feministbiblioteket

nov 12

Lägesrapport: Läser just nu

Av Hanna i Bokbetraktelser

Det är november och snart är året slut. Min lässtatistik säger att jag inte kommer att klara målet på 150 böcker, för jag ligger 10 böcker efter. Om jag inte börjar speedläsa ungdomsböcker och serier så kommer jag inte att klara det. Men det gör ju inget. Mål är inte till för att klaras varje år, utan lite kul krydda i läsandet. För mig. Andra känner säkert helt annorlunda. Tänkte idag ge er en liten läs-status hur det ser ut just nu.

På nattygsbordet ligger Hamnet av Maggie O’Farrell som är en fantastisk bok om en familj som förlorar ett barn och som utspelar sig på 1500-talet i Storbritannien. Jag vet inte varför den tagit lite längre tid för mig att läsa än för många andra, för jag tycker att den är fantastiskt bra.

Bredvid Hamnet ligger In the United States of Africa av Abdourahman A. Waberi. Det är en tvärtom-bok där de rika länderna i Afrika tar emot utsvultna européer och amerikaner.

I min Kindle har jag börjat läsa Here comes the sun av Nicole Y. Dennis-Benn. Jag har läst alldeles för lite för att egentligen ha en uppfattning än, men en bok om en lesbisk kvinna från Jamaica låter bra!

Min Storytel reader har jag tappat bort, men i telefonen lyssnar jag på Inte av denna världen av Yaa Gyasi som är en sorglig historia om tro, vetenskap och rotlöshet bland svarta invandrare i Alabama.

Slutligen har jag precis börjat läsa Doktor Proktor av Joe Nesbø för sonen. Han är försiktigt gillande och det är bra, för det finns fler böcker.

nov 11

Recension: Springora, Vanessa; Samtycket; 2020

Av Hanna i Bioagrafier och memoarer

När jag hörde talas om boken Samtycket av Vanessa Springora ville jag läsa den, även om jag samtidigt bävade för att göra det. Boken är en stor uppgörelse med en man som begått sexuella övergrepp mot henne som tonåring – medan vuxenvärlden såg på och litteraturvärlden hyllade honom. Boken är utgiven på svenska av Albert Bonniers förlag.

V är tretton år när hon träffar G. Han är en känd författare och hon hon är oerhört fascinerad av honom. Han överöser henne med beröm och kärlek och hon faller som en fura. De inleder en sexuell relation och snart är G V:s allt. Hennes mamma är mest avundsjuk på att han inte valde henne och ingen annan reagerar på att deras förhållande inte är sunt. När V hamnar på sjukhus och G besöker henen varje dag, reagerar inte personalen. Tillslut träffar V, som då är 15, 22-åriga Jurij, som ska bli den som stöttar henne ur förhållandet.

V är kär i G och därför känner hon skuld, men under stora delar av förhållandet känner hon att något är fel. Alla vuxna hon konfronterar med det, säger till henne att hon har fel, att hon ska känna tacksamhet. Ingen vill kännas vid att den stora berömda författaren utnyttjar minderåriga. Detta trots att han i sina böcker skriver att han gärna har flera elvaåriga pojkar i sina säng när han gästar Manilla.

Förutom Jurij så är det bara en kanadensisk författare som ställer sig upp och säger att det är skamligt, det G gör. Men hon blir bortskrattad och bortkollrad som alla andra som kommer i G:s väg. Precis som poliserna som ska undersöka om alla de anmälningarna mot G stämmer. De kommer fram till att de inte gör det, trots att V är där en gång när de kommer.

Samtycket är en skrämmande bok. Det är fruktansvärt att en vuxenvärld – inklusive ett barns egna föräldrar – väljer att blunda för de övergrepp som sker mitt framför ögonen på dem. Mamman skyller allt på att V var så mogen och var stor nog att fatta sina egna beslut. Jag vill tro att vi har en annan syn på barns relationer till vuxna idag än då. I alla fall i Sverige.

G var en författare som skrivit åtskilliga debattinlägg om barns rätt till sin sexualitet, tillsammans med storheter som Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Vanessa Springora säger att hon i boken vill visa att ett barns psykologi inte är det samma som en vuxens och därför kan samtycke inte gälla för barn. Det är just det här som är så viktigt i boken, att en fjortonåring inte ska kunna samtycka till en sexuell relation med en 50-åring. Det borde tvärtom fördömas av omvärlden.

nov 10

Månadens feminist: Kamala Harris

Av Hanna i Veckans feminist

Kort fakta

Född 20 oktober 1964 i Oakland i Kalifornien.
Senator för Kalifornien sedan 2017.
Sannolikt blivande vice president i USA från och med januari 2021.

Kamala Harris feministiska gärning

”While I may be the first woman in this office, I will not be the last—because every little girl watching tonight sees that this is a country of possibilities.”

Kamala Harris på Twitter 8/11 2020

Kamala Harris är född och uppvuxen i Kalifornien. Hennes föräldrar var båda studenter från andra länder som träffades i USA och stannade kvar. Harris pappa kommer från Jamaica och hennes mamma från Indien. Således är Kamala Harris både svart och asiatisk och kommer som vice president att vara den första på flera olika sätt.

Kamala Harris är utbildad jurist och har jobbat som distriktsåklagare i San Fransisco. Senare blev hon justitieminister för Kalifornien. 2017 blev hon senator för Kalifornien och den posten har hon fram till den 20 januari 2021 då hon ska tillträda som vice president för USA.

Som jurist i Kalifornien har hon motsatt sig dödstraffet då hon ansett det dyrt och att det skulle spara mycket pengar att ge folk livstids fängelse utan villkorlig frigivning. Under ett par uppmärksammade fall i Kalifirnen gav hon mördade livstidsstraff och inte dödstraff.

Sedan hon blev senator har hon röstat för aborträttigheter och organisationer som NARAL och Planned Parenthood ger henne 100% i en ranking. Pro-life-organisationer ger henne 0%. Harris har också varit engagerad i HBTQ-frågor och hon nämnde både homosexuella och transpersoner i sitt segertal som vice president.

Kamala Harris ställde själv upp till presidentvalet 2020, men drog sig ur i december 2019. Hon gick sedan ut med att hon stödde Joe Biden och senare valde han henne som sin parhäst i valet. När hon installeras blir hon den första kvinna någonsin att inneha den posten.

Kamala Harris och jag

Kamala Harris var min stora favorit i presidentracet och kände en enorm tomhet när kvinnorna föll bort en efter en. Jag insåg att jag fortfarande inte kommit över att Hillary Clinton inte blev vald 2016. Nu ska det bli oerhört intressant att se vad det betyder för amerikanska kvinnor att en av de högsta posterna som finns att få i landet innehas av en kvinna. Jag hoppas att vi bara sett början och vem vet, kanske är Kamala Harris den som efterträder Joe Biden som USA:s president. I vilket fall som helst har nu ytterligare ett glastak krossats.

nov 09

Recension: Lodalen, Mian; Lisa och Lilly; 2020

Av Hanna i Skönlitteratur

Mian Lodalen ska skriva en trilogi om homosexuellas situation i Sverige i historia. Lisa och Lilly är den första och den har getts ut på Romanus och Selling. Boken bygger på verkliga händelser och verkliga personer och Lodalen ska ha gjort gedigen research. Lisa och Lilly är en bok som är föremål för flera av de bokklubbar jag är med i och diskuteras i detta nu i Kollektivet som är en onlinecirkel i regi av Selma Stories. Jag lyssnade på boken på Storytel, inläst av författaren själv.

Lisa bor trångt med sin familj på söder i Stockholm och det är 1910. Hon är femton år och hjälper sin mamma i rika mäniskorns hem. En dag smiter hon ut för att gå på dans och där träffar hon Lilly. De blir blixtförälskade och när de äntligen ses igen har de svårt att hålla sig från varandra.

Som femtonårig flicka i Stockholm1910 hade man inte mycket frihet. Lisa har ständigt ett hot över sig att bli skickad till Småland för att jobba som piga. Skolan har hon slutat för längesedan. När hon smiter ut om nätterna träffar hon Lilly och andra vänner och pratar politik och hoppas på en ljusare framtid där sådana som Lisa och Lilly har en gemensam framtid. Men drömmen ska sluta i största tragedi. Lisa och Lilly hittades tillsammans i Hammarby sjö 1911.

Lisa och Lilly är en gripande bok om lesbiska ungdomars öde i en tid långt före vår egen. Tidsandan är väl beskriven av Mina Lodalen, som fångar den instängdhet som många flickor borde känt vid den här tiden. Klasserna är tydliga och hade du pengar var det lättare att vara fri. Lisa och Lillys framtid skulle förmodligen endast vara som piga hos rikare. Så många andra karriärvägar fanns inte och som pigor skulle de aldrig få vara tillsammans.

Boken är välresearchad och det märks, samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över de tankar och idéer som huvudpersonerna har. Är de tidstypiska eller är de påverkade av en 2020-talsmänniskas idéer. Detta är något jag ofta återkommer till när jag läser historiska romaner, skrivna i vår tid. Jag tycker dock att Lisa och Lilly känns genuin och jag känner under hela läsningen att jag befinner mig i Stockholm 1910. Det var med stor behållning jag läste om min hemstad som den sett ut och varit för 100 år sedan.

Homosexualitet genom historien är ett viktigt ämne och det är fantastiskt att boken är skriven om kvinnor. Kvinnor ses ofta som några som haft det lättare eftersom det är accepterat att väninnor lever tillsammans och inte alls manliga vänner på samma sätt. När man drar en sådan slutsats glömmer man kvinnors ofrihet och framförallt arbetarkvinnors ofrihet. Det perspektivet får plats i Mian Lodalens skildring av de två tonåringarna som tog sitt liv sommaren 1911.

nov 08

Hittat i hyllan: Bildhuggarens dotter av Tove Jansson

Av Hanna i Bokbetraktelser

Jag hade tänkt att dra igång utmaningen Hittat i min bokhylla och då läsa böcker som jag nu fått tillbaka efter lång tid. Det har gått lite si och så med den och jag har hittills bara läst en. Bildhuggarens dotter är Tove Janssons barndomsskildring och den vill jag verkligen, verkligen läsa. Jag köpte den på någon bokmässa för flera år sedan och sen har den förblivit oläst.

Tove Jansson skriver inte enbart för barn eller vuxna och efter vårens genomläsning av alla Muminböcker så förstod jag verkligen detta med gränslandet mellan att skriva för barn och för vuxna. muminböckerna är barnböcker, men samtidigt avancerade som för vuxna. Det är troligtvis inte en slump att många vuxna älskar böckerna, men att de är ganska svårsmälta för många barn.

I vår ska jag läsa fler böcker ur min bokhylla och då står Bildhuggarens dotter högt upp på att-läsa-listan.

nov 07

Månadens skaraborgare: Ingrid Björnberg

Av Hanna i Dagens dam

Jag byter blad till september i min kvinnokalender från Skaraborg. Månadens skaraborgare är Ingrid Björnberg från Essunga, som skötte om Hagasessorna. Skaraborgs kvinnokalender är gjord av Maria Persson, @dagensdam på Instagram (bild) och Nils Hjort, @idagihistorien på Instagram (text). Min text bygger på Nils Hjorts och Wikipedia.

Ingrid Björnberg föddes på en gård i Essunga i Skaraborg 1913. Efter skolan åkte hon 19 år gammal till Göteborg för att utbilda sig till barnskötare. Jobbet passade henne och hon drömde om att studera vidare på Socialpolitiska institutet i Stockholm. Så skulle det inte bli, men hon fick istället anställning hos en diplomatfamilj. Det ledde senare till att hon fick erbjudande om att sköta Hagasessorna på Haga slott.

Hos Hagasessorna kallades Ingrid Nenne och allteftersom kungafamiljen blev mer medial, blev Nenne välkänd hos svenska folket. Nenne var smeknamnet av prinsessan Desiree eftersom prinsessan tyckte att hon sa nä-nä till allt. Efter prinsessorna fick kronprinsparet en son 1946, Carl Gustaf. När kronprinsen Gustaf Adolf omkom i en flygolycka året efteråt, gav Ingrid upp sina planer på utbildning och stannade hos prinsessan Sibylla.

Ingrids roll i hovet förändrades när barnen växte upp och hon blev mer av en sällskapsdam åt Sibylla. Från 1976 blev hon åldfru på Stockholm slott och även på Rosersbergs och Tullgarns slott. När Carl Gustaf fick barn, fortsatte Ingrid att ta hand om dem. Victoria ska ha sagt att hon nästan såg henne som den farmor hon aldrig fick ha.

nov 06

Recension: Beltrán, Gabi & Seguí, Bartolomé; Återvändsgränder; 2016

Av Hanna i Serier

När jag första gången läste om Gabi Beltráns uppväxtskildring från Mallorca tänkte jag att jag måste läsa den. Återvändsgränder utspelar sig på Mallorca, långt från charterparadisen. Boken är utgiven på Galago. När jag planerade att åka till Mallorca 2014 fann jag ingen litteratur ifrån ön, mer än George Sands En vinter på Mallorca. Nu är Gabi Beltrán en man och boken är verkligen inte en given feministisk bok, men jag ska återkomma till varför jag tycker att den ändå platsar i ett feministisk bibliotek.

Gabi växer upp i Palmas ruffiga kvarter och hans vänners mammor är inte sällan prostituerade. Det är en fin vänskap mellan kompisarna, men de slåss, tar droger och stjäl. Gabi vill fjärma sig från det livet, känna sig fri och läsa böcker. Trots att han gör försök, återkommer han alltid till sina kvarter. Hemma är mamman våldsam och bär på ett tungt förflutet som går ut över barnen. Pappan är frånvarande och Gabi söker efter sin fars historia.

Varför tycker jag att den här brutala uppväxtskildringen i manliga miljöer platsar i Feministbiblioteket? Jag tyckte att Gabi Beltrán skildrade en värld av fattigdom där du både känner trygghet och otrygghet. Han berättar om sin tonårstid där han har en stark önskan att få vara den han är, men inte klarar det bland de kompisar han har. Han snor pengar och går till prostituerade, men drömmer om trygghet och en kärleksfull mamma. En mormor och en trettiårig svensk kvinna får ersätta den känslomässigt frånvarande mamman. Jag kände att det var en bok om fattigdom och misär, men också om en mansroll som verkligen inte passar alla män.

En lite spännande sak är att författaren Gabi Beltrán är själv serietecknare, men i den här boken är det Bartolomé Segui som står för illustrationerna. Segui är också uppvuxen på Mallorca. Jag undrade lite över varför Beltrán inte tecknat sin egen uppväxtskildring. Han kanske inte ville teckna sig själv?

Återvändsgränder var en mycket fin bok som manade till eftertanke. Nu har jag aldrig varit på charter till Mallorca och åkte dit först 2014, så jag har inga minnen av hur den delen såg ut på 80-talet. Ändå kan jag såklart känna kontrasterna med de partajande svenska turisterna och de fattiga spanska familjerna i Palmas slumkvarter. Jag ville läsa en bok från Mallorca av någon därifrån inför min resa då, men fann ingen, men kan konstatera att Återvändsgränder är den perfekta boken inför en sådan resa. Måste också säg att även om du inte ska åka dit eller har varit där, så är den fortfarande lika läsvärd.

nov 05

Karavan har fått en ny fin hemsida

Av Hanna i Nyheter

Senaste numret av Karavan.

Jag måste slå ett slag för den fantastiska tidskriften Karavan som jag prenumererar på sedan ett par (till och från i och med att jag glömmer att förnya prenumerationen). Jag har länge tänkt på att deras hemsida inte är så bra så det var oerhört glädjande när jag fick mejlet om deras nya sida. Nu hoppas jag att de fyller ut shopen med gamla nummer så att man kan lätt kan se vad de skrivit om förut.

Karavan är en tidskrift med texter om litteratur från hela världen. Det finns alltid rikligt med lyrik och noveller och utdrag från romaner från spännande författare. De kommer från andra länder än de vi kanske oftast läser ifrån. För en världsläsare som mig är det verkligen en gåva varje gång Karavan dimper ner i brevlådan.

Kika in på hemsidan och om du inte redan prenumererar så kan jag varmt rekommendera det!

nov 04

Recension: Furmark, Anneli; Gå med mig till hörnet; 2020

Av Hanna i Serier

Anneli Furmark är en serietecknare jag uppskattat förut. Jag ville därför läsa hennes nya album Gå med mig till hörnet. Furmark skriver om mogna kvinnor mitt i livet och det är, i alla fall för mig, lite ovanligt att läsa om det i serieform. Gå med mig till hörnet är utgiven på Galago.

Elise träffar Dagmar på ett kulturevenemang oh blir blixtförälskad. Hon är gift med Henrik och älskar honom. Hin har ingen som helst längtan bort till ett nytt och spännande liv. Dagmar är också gift och har hemmaboende barn. Hon vill inte lämna sin fru, fast hon också blir precis lika kär i Elise som Elise i henne. Efter den första stormande tiden kraschar tillslut Elises äktenskap. Hon ville hela tiden ha kakan och äta den, men tillslut blir hon helt ensam.

Gå med mig till hörnet är en lågmäld historia om att drabbas av förälskelse när man minst anar det. Elise och Dagmar har bra liv, men kan ändå inte låta bli att ses. Deras relation både försvåras och blir lättare av det fysiska avståndet. Att de inte kan ses så ofta gör säkert att de drar ut på förhållandet och låter bli att ta avgörande beslut. Avståndet gör också att det tar längre tid innan de inser hur förälskade de är.

Jag tyckte mycket om det här seriealbumet. Det behandlar kärlek och passion för personer som passerat ungdomen för länge sedan. Passionen må se likadan ut som för unga, men livet ser ofta helt annorlunda ut. Du hade trott att du funnit ro och att du inte önskade förändringar och det gör att du kanske inte omedelbart vågar eller vill följa ditt hjärta. Du kanske inte ens vet vad du innerst inne vill. Detta är mycket väl skildrat i Gå med mig till hörnet.

Jag älskade den tecknade Elise. Jag kände att jag kom henne nära och vet på ett ungefär hur hon ser ut i verkligheten. Minspel, uttryck och kroppsspråk är mycket träffsäkra och Annelie Furmarks medelålders kvinnor är tecknade kvinnor att älska!

nov 03

Det är visst ett val som ska avgöras i natt

Av Hanna i Blogg

För fyra år sedan var det val i USA och USA hade möjligheten att välja sin första kvinnliga president. Det möjligheten tillvaratogs inte av det amerikanska folket, som ni vet. I valet nu får vi nöja oss med att det kan bli en kvinnlig vicepresident. Eller så blir det fyra år till.

För fyra år sedan såg jag fram emot ett vaknatt: