Jag har ett långt liv som politiskt aktiv bakom mig. Kanske är det därför som böcker med politiskt innehåll tilltalat mig extra mycket. Jag älskar att läsa politiska självbiografier och romaner där huvudpersonerna är politiskt engagerade. När dessa böcker utspelar sig i andra länder än mitt närområde ger det mig oerhört mycket i form av historialektioner och en inblick i hur det är att vara oppositionell där kampen handlar om demokrati och inte sänkt skatt.
Idag har jag delat upp böckerna i biografier och romaner, eftersom det är två ganska olika sätt att läsa om politisk kamp. Inget är bättre eller sämre, men romaner är oftast mer spännande.
Romaner
Doris Lessning är visserligen från den vita styrande minoritetsbefolkningen i Rhodesia, men tycker ändå att jag borde nämna hennes romansvit Våldets barn om den oppositionella Martha. Hon lämnar man och barn för att ägna sig åt politisk kamp i Rhodesia under kolonialismen.
I Under lejonets blick av Maaza Mengiste får vi läsa om revolutionen i Etiopien där Haile Selassi störtades. Boken handlar om hur politiskt ställningstagande sätter familjeband på prov.
I Merle Collins bok Angel beskrivs en fattig flicka som får möjlighet att studera och på universitetet dras in i politiken på Grenada.
Utöver dessa böcker har jag läst Ho Chi Minhs dikter, skrivna från fängelset. Det kanske inte var riktigt samma känsla att läsa en oppositionell politikers dikter när jag vet vad som hände sen och vad han gjorde sen.
Biografier
Europa
Den turkiska oppositionella Aslı Erdoğan skriver i Inte ens tystnaden är längre vår egen om Turkiet och om hennes politiska kamp för demokrati och rättvisa.
Afrika
En av de första biografierna från Afrika jag läste var Kvinna i Egypten av den egyptiska diktatorn Anwar Sadats fru Jehan Sadat. Det var en feministisk bok om hur Jehan fått sin man att införa rättigheter för kvinnor. Det var lätt att glömma bort under läsningen att Egypten faktiskt var en diktatur under Sadat också, men trots det är boken inte vara ett förskönande av landet och makens styre.
Tunisian girl är en betydligt nyare bok och är en samling texter av bloggaren Lina Ben Mhenni, som blev en stark röst under den arabiska våren 2011. Författaren dog i januari 2020 efter en tids sjukdom endast 36 år gammal.
Tillsammans är vi starka är Leymah Gbowees självbiografi om livet och politiken i Liberia. Gbowee fick Nobels fredspris tillsammans med bland andra Ellen Johnson Sirleaf 2011 för deras kamp för kvinnors rättigheter i landet. Sirleaf var då Liberias president.
Den kanske mest spännande politiska biografi jag läst var In no uncertain terms av den sydafrikanska liberala politikern Helen Suzman. Hon var under många år den enda parlamentsledamoten för ett parti som var mot apartheidsystemet, men hon gav aldrig upp sin kamp utan utnyttjade sin position för att göra livet lättare för många politiska fångar. Boken är ganska detaljrik och därmed svår att läsa även om man känner till många politiska termer, så ha alltid Wikipedia i beredskap om du vill läsa boken. Det är väl värt det!
En annan sydafrikansk bok om apartheid är Ellen Kuzwayo, som beskriver sin politiska kamp från andra sidan. Långt bort från maktens korridorer för hon en kamp mot apartheid och för större frihet för svarta medborgare. Kvinna i Soweto är också den en mycket bra introduktion till apartheidssystems grymheter.
Asien
Även nobelpristagaren Shirin Ebadi har skrivit om sin politiska kamp i Mitt Iran. Hon var domare före revolutionen 1979 och har sedan dess bland annat ägnat sig åt att försvara oppositionella.
Latinamerika
Från Latinamerika har jag läst en par intressanta böcker om politisk kamp. I The country under my skin av Gioconda Belli berättar författaren om sin tid i Sandinisterna i Nicaragua.
Om facklig kamp i Honduras kan vi läsa i den fattiga demokratiaktivisten Eliva Alvarados bok Don’t be afraid gringo.
En nyare bok om att verka för demokrati på Kuba är Havana real av bloggaren Yoani Sánchez som kom ut 2011. Jag träffade senare henne i Sverige, vilket kändes oerhört stort!
Oceanien
Slutligen vill jag ta med en bok som visserligen är skriven av en amerikan, men han bor och är verksam på Marshallöarna och har skrivit en bok om sin fru, som är från landet. Giff Johnssons bok Don’t ever whisper handlar om Darlene Keju-Johnsons kamp mot provsprängningar i hennes hemland. Provsprängningar som förmodligen ledde till att Darlene dog alldeles för tidigt i cancer.
