«

»

Jun 16

Recension: Barreno, Maria Isabel, Horta, Maria Teresa & Costa, Maria Velho da; Nya portugisiska brev; 1972

Novas Cartas Portuguesas - Nya portugisiska brevDå har jag läst den revolutionerande boken Nya portugisiska brev, av den portugisiska aktivistgruppen som kom att få namnet Três Marias (de tre Mariorna). Den bestod av Maria Isabel Barreno, Maria Teresa Horta & Maria Velho da Costa. På svenska har boken huvudtiteln De tre Mariornas bok och undertiteln Nya portugisiska brev, men eftersom den portugisiska titeln är Novas Cartas Portuguesas så använder jag den sistnämnda. Boken stämdes och först efter en utdragen rättegång kunde man konstatera att den varken av pornografisk eller omoralisk, utan ett konstnärligt verk.

Nya portugisiska brev bygger på de portugisiska brev om sägs ha skrivits av nunnan Mariana och som var mycket passionerade och längtansfulla. De var skrivna till en fransk soldat och ni kan läsa om dem här. De tre Mariornas brev är alla skrivna från eller till någon Maria, Mariana, Ana eller liknande och handlar om kvinnor situation i Portugal. Brevet om flickan som våldtagits av sin far och sedan fördrivits från hemmet för att hon drivit honom till det, är mycket gripande. Breven till kvinnan som rymt hemifrån, skrivna av hennes man, är så sorgliga så att jag fällde många tårar. Den kvinnan hamnar på sjukhus och sedan får mannen hem henne igen och väl hemma dör hon. Det är också många dikter om abort, skilsmässa och andra viktiga feministiska frågor. Mariorna vänder sig mot att männen styr över kvinnornas liv och gör dem livegna.

Det är inte bara en roman upp och ner, det är en samling texter med olika berättartekniker, olika genrer och det är ju olika författare med egna uttryck (jag kunde såklart inte skilja på vem som skrivit vad). Jag har kategoriserat boken som skönlitteratur eftersom Libris gör det.

I förordet, som är skrivet av översättaren Kristina Fernandes, kan vi läsa att det är lite synd att de skrev en kvinnokampsbok som var för svår att läsa för dem som behövde det mest. Jag tyckte att det var en mycket märklig åsikt då feministiska böcker inte nödvändigtvis måste vara lättillgängliga. Men efter att ha läst boken kan jag förstå lite. Det är inte helt lätt att läsa olika brev, med olika mottagare (fast alla har ungefär samma namn) varvat med dikter och andra korta texter. Det som skulle blivit en feministisk bibel blev ett feministiskt konstverk i litteraturform. Som konstyttring är det dock briljant och det enda jag inte kan begripa är varför jag inte har hört talas om den, varför den inte ha gått till historien som ett mästerverk och varför ingen av oss i juryn övervägde den som en del av den feministiska kanonen. Trots att den finns översatt på flera språk och trots att den var skandalomsusad och diskuterades i internationell press har den glömts bort. Jag tycker att det är väldigt synd.

Och omoralisk eller pornografisk? Jag lovar dig, du kommer inte att bli kåt av den här.

Läs mer:

Ole Svenning har träffat Maria Teresa Horta och konstaterar att de tog 30 år innan de fick rätt till abort.

2 kommentarer

1 ping

  1. sven erik hansson

    Jag kommer ihåg att den boken och de tre kvinnorna uppmärksammades i Sverige på 1970-talet.

    1. Hanna

      Vad roligt! Olle Svenning träffade ju Maria Teresa tex så det måste ju skrivits om det.

  1. Veckans feminister: Três Marias - Feministbiblioteket

    […] Nya portugisiska brev […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.