Det är inte lätt att hitta litteratur från Australien som uppfyller Feministbibliotekets kriterier. Jag har letat, men inte funnit mycket och då har jag ändå en feministisk svensk vän som bor och arbetar där som jag har frågat. Jag skulle kunna konstatera att Australien är ganska långt från att vara världens mest jämställda västland. Rabbit-proof fence (som är översatt men där titeln av någon outgrundlig anledning inte är det) tyckte jag ändå skulle kunna passa. Den bygger på en sann historia om barn med en aboriginsk mamma och en vit pappa. De tvångsomhändertogs för att anpassa sig till ett liv som vita.
Det var 1930-tal och den australiensiska regeringen såg att det fanns aboriginska kvinnor som födde halvvita barn. Dessa barn skulle inte behöva växa upp i naturen som ociviliserade människor, utan de ansågs ha större intelligens och tvångsomhändertogs därför. Molly är Doris Pilkingtons mor och hon var 14 år när hon fördes bort tillsammans med en syster och en kusin. De vantrivdes som de flesta andra, men Molly bestämde sig för att fly. Med fara för sina egna liv vandrade de i nästan två månader innan de återfann sina nära och kära. Kaninstängslet, som boken titel syftar på, var ett stängsel som gick tvärs igenom hela Australien i syfte att hålla kaniner borta. Flickorna visste att bara de hittade det, så skulle de hitta hem.
Boken uppfyllde inte riktigt mina förväntningar. Den är kort, men nästan halva boken handlade om andra saker än om de tillfångatagna flickorna. På 180 sidor får vi även en lång bakgrundsinformation om aboriginernas historia. Det var synd eftersom berättelsen om flickornas flykt är stark och förtjänar en egen bok. Jag läste slött igenom halva boken, för att i de två sista kapitlen vara helt hänförd. Den är läsvärd, men kanske ska man istället se filmen? Den kanske handlar mer om tillfångatagandet och flykten.
Rosenlarv förlag har gett ut några av Anne Charlottes texter i en samlingsvolym i urval av Claudia Lindén. Vi får en introduktion till alla texter och där kan vi läsa att Leffler var oerhört radikal i sina åsikter och att många av de ämnen hon skrev om var hon tämligen ensam om att ta upp. Ett exempel på det är alkoholism hos kvinnor som man knappast talade om på den tiden.
Äntligen! Det vad det jag kände när jag hade läst ut boken. Äntligen slipper jag den här. Erotik för kvinnor eller kvinnlig porr i alla ära, men detta var faktiskt rena smörjan.
Lena Nyman är en skådespelare de flesta av oss minns. Alltid glad och alltid rolig, men kanske mest älskad för rollen som Lovis i Ronja Rövardotter – det är min Lena Nyman. Nu, två är efter hennes död, har Annika Perssons gett ut en biografi över henne. Hon lämnade efter sig sjutton papperskassar med anteckningar från sitt liv.
