Glad påsk!

Glad påsk, kära läsare!

Snart tar jag mitt pick och pack och styr hyrbilen till Lidköping och mina barndoms hemtrakter. I väskan finns det gott om feministisk litteratur, så nya recensioner kommer förhoppningsvis senare i helgen.

Men jag ska inte bara läsa, jag ska shoppa på Rörstrands outlet, gå till världens mysigaste BH-butik Strumpan och plocka ramslök på Munkängarna på Kinnekulle. Sedan ska jag också hälsa på mormor i Hjo.

Ha en underbart skön påskledighet (ni som är lediga)!

En bok från alla världens länder

En av mina favoritbokbloggar är Elins En bok från alla världens länder. Jag är så otroligt fascinerad av idén att jag har bestämt mig för att sno den. Dock kommer jag inte att blogga så utförligt om vad jag läser, då en bokblogg är mer än tillräckligt. Men eftersom jag är intresserad av at läsa om kvinnoöden i främmande länder så hade jag tänkt kombinera mina olika projekt.

Jag läste precis ut boken Kvinnor på ett tåg av Anita Nair (jag kommer att recensera den i Liberal Debatt senare, så det kommer inte här än på ett tag). Boken utspelar sig i Indien och är en samling berättelser om olika kvinnor och deras öden. Alla har de gemensamt att de drömde om ett annat liv, men fastnande i de givna roller som finns för kvinnor i Indien. Bokens huvudperson Akhila är undantaget, men hennes berättelse blir inte klar förrän boken är slut, så det får vi vänta på. Fantastiskt spännande och bra bok!

På Schenkers utlämningsställe i Sjöstaden där jag bor, ligger tre andra böcker på temat Kvinnor i andra länder,  och väntar på mig:

The screaming of the innocent av Unity Dow. Den har Elin läst och recenserat här och den lät så bra att jag beställde den på studs.

The country under my skin: A memoir of love and war av Gioconda Belli. En bok om en kvinna i Nicaragua som jag fick tips om på min facebook-fansida.

Wide Saragasso sea av Jean Rhys. Också en bok jag fick tips om på fan-sidan. Detta är en modifierad Jane Eyre-historia som utspelar sig i Karibien.

Högern och feminismen

Eva Coopers bok Myten om det andra könet har vållat stor debatt i bloggosfären, föga förvånande. Det är känsligt för många vänsterfeminister att det finns liberaler som ockås vill göra anspråk på feminismen. Efter min recension av Eva Coopers bok fick jag reaktioner på Facebook om att individualister är egoister.

Elin Grelsson har skrivit en svidande kritik mot boken och jag läste denna kritik innan jag läste boken och funderade en stund på hur dålig den egentligen kunde vara, men sedan tog jag på mig mina egna recensentglasögon och insåg att jag själv brukar såga böcker på liknande sätt när jag inte håller med. Jag kan hålla med Grelsson i kritiken mot punkterna på slutet, men i övrigt känns det inte som om kritiken står i proportion till den lilla skriftens innehåll. Jag tycker att man kan ge exempel och visa hur feminismen missbrukas och diskutera hur vi faktiskt ser varandra som bättre eller sämre feminister, även om antalet exempel är få. Om man tar extremexempelt från Coopers bok så finns de dem som anser att feminister inte kan raka sig eller bära stringtrosor, men det finns andra exempel på att man inte kan vara för kvinnors ekonomiska frigörelse och samtidigt feminist (vilket är väldigt vanligt). Som ”höger” (jag gillar inte det epitetet) och feminist får man ofta höra att man inte är en riktig feminist, i alla fall får jag det. Detta är en mycket intressant diskussion, som jag gärna hade sett att Cooper kunde utveckla mer, och som jag inte anser att man ska prata bort för att det inte är vetenskapligt belagt.

Anna Svensson har bloggat om boken och kommit med kritik mot Elin Grelsson. Hon tar också upp frågan om härskartekniker bland feminister, mot feminister.

Johanna Nylander slår här huvudet på spiken när hon säger att högern har misslyckats när det handlar om kritik mot statliga åtgärder mot kvinnofällor. Vi erbjuder helt enkelt inga alternativ. (Hon har även skrivit om Coopers bok här.)

Eva Cooper skriver på Newsmill om ”Timrofeminismen” där hon utvecklar sitt resonemang om att borgerligheten har köpt västerns resonemang och där hon kritiserar liberaler för att hamna i diskussioner där man är petnoga med utfallet (t ex Bonnie Bernströms utspel om riksbankens sedlar). Där kan jag hålla med henne helt och fullt, även om jag anser att utfallet är en viktig måttstock i många fall.

Vad tycker jag då att man ska göra? Ett förslag som jag brukar prata om handlar inte om lagstiftning eller tvång, utan är ett sätt för företag och andra organisationer att arbeta. Man kan ”kvotera i huvudet”, dvs man kan har satt upp som mål att vissa grupper eller poster ska ha en jämn könsfördelning. Om detta inte går bör man fundera på varför. Beror det på att man har en grabbig attityd som kvinnor inte vill vara en del av och därför inte söker sig till styrelsen/posten? Går arbetet inte att förena med familjeliv och att vara en närvarande förälder? Finns det en uppfattning om att man som kvinna ändå inte kan få posten/platsen och därför inte anmäler sitt intresse? Alla dessa saker kan man arbeta med och försöka få till en förändring som kommer att gynna både män och kvinnor. Dessutom kommer det att gör att fler kompetenta personer får chansen eftersom de inte sorteras bort direkt. Man kan såklart också komma fram till att det var en ren slump att det just i år var majoritet män som sökte och därför inte ser någon anledning till förändring, och då är inte heller en sned könsfördelning ett problem.

Fler som skrivit om högern och feminismen: Isobel Hadley-Kamptz, Another cyborgmanifesto

Cooper, Eva; Myten om det andra könet; 2011

Eva Cooper på Timbro har skrivit en skrift om borgerligheten och jämställdhet. Hon vill slå hål på myten om att kvinnor är mer vänster än män, vilket oftast tas som sanning i samhällsdebatten. Om man ser till statistiken så är det kanske så, men skillnaden är marginell och som alltid kan man vrida och vända på siffror och få fram olika resultat. Med andra ord är det inte så enkelt. Många kvinnor lockas av alliansens politik och flera kvinnor i offentlig sektor har bytt block till regeringens fördel från valet 2006 till 2010.

Allt bra så långt. Efter att ha gått igenom statistik och lite allmänna diskussioner om hur vänstern har kidnappat jämställdhetspolitiken och de borgerliga har så dåligt självförtroende att de bara tittar på, så kommer Cooper med fem förslag till en borgerlig jämställdhetsdebatt. Det är här jag slutar att tycka att boken är intressant. De fem punkterna säger bara att vi inte ska köpa vänsterns förslag som kvotering och jämn könsfördelning varken i näringslivstoppen eller bland barn i samhället. Jag håller med om kvoteringen (om det inte gäller föräldraförsäkringen), men jag vet inte om det är så nyskapande att bara köpa det faktum att man måste försaka sin familj för att nå framgång i ett företag eller att vissa yrken är totalt dominerade av det ena könet. Cooper tycker inte att vi ska se till strukturella problem, utan till varje individs egen vilja och val. Och det är här hon missar hela poängen. Jag vill återknyta till början av boken där Cooper skrev att man kan tycka att genuspedagogik är bra, utan att för den skull vilja göra det obligatoriskt och säga att man kan se strukturella problem utan att för den skull vilja kvotera eller tvinga små flickor att spela ishockey. Och det är DÄR den borgerliga feminismen har sin största utmaning.

Läs mer: Adlibris, helahälsningland.se, SvD, Timbro, Mynewsdesk

Feministbrud på kulturjakt i Budapest

Min man överraskade mig med en weekend i Budapest, en resa som vi velat göra ganska länge. Jag har varit i Budapest tre gånger förut; 1990, 1995 och 2002, men för min man var det första gången.  Det var verkligen världens bästa födelsedagspresent från världens bästa make, som snart också ska bli världens bästa pappa.

Ungerns parlament. Jag har som sagt varit i denna stad och detta land för 21 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Dock är inte allt av godo. Landet leds av en konservativ regering som blivit kritiserat för den sk medialag de införde för att begränsa mediernas möjlighet att skriva negativt om makthavarna. Nu är det på gång att man ska skriva in både Gud och fosters rätt till liv i grundlagen. Det känns som att Ungern är på väg åt fel håll.

Här står jag framför Budapest slott. Här bodde den österrikiska kejsarinnan, tillika drottningen av Ungern, när hon var i staden. Sissi, som hon kallades, har jag läst en ungdomsbok om som är recenserad här. Sissi var gift med Frans Josef.

Vi hittade en kul turistattraktion i gamla stan på Buda-sidan. Det var en labyrint som gick under jord och var fylld av gångar och roliga väggmålningar. Där hittade vi denna vinbrunn. Man avråddes å det kraftfullaste att dricka ur den, med tanke på alla rör det gått igenom. Jag kunde dock inte låta bli att ta ett kort där det skulle se ut som om jag gör det mest tabubelagda för en gravid kvinna – dricka alkohol. Att dricka alkohol som gravid är näst intill förenat med dödstraff (jag kanske därför bör tillägga att jag inte gör det, men jag ifrågasätter ändå de stränga reglerna kring alkohol och graviditet).




Jag är på Central Market på Pest-sidan, Budapests största marknad. Här köpte vi med oss allsköns delikatesser hem, men man kan även köpa saker här som inte går att äta. Jag passar på att gynna några äldre damers verksamhet och köpte två målade ägg att hänga i mitt påskris här hemma.










Detta har absolut ingenting med kvinnor eller feminism att göra, men jag kunde inte låta bli att ta med bilden. När jag var med min familj på bilsemester i Europa 1990, med Ungern som mål, tittade jag och min bror mycket på bilar. De ryska ladorna var vanligt förekommande i Ungern, men den östtyska Trabanten var ju den i särklass fulaste. När vi spottade en Trabant hojtade vi alltid till, vilket inte blev alltför sällan i Budapest. Idag är Trabant-spotting ingen meningsfull lek här, och därför blev jag otroligt road när jag fick se denna på en gata i gamla stan.

Slutligen en bild på mig och min mage. Nu mår jag bättre och ska förhoppningsvis uppdatera bloggen oftare!

Jag rensade min mejlbox…

Mitt gamla mejlsystem har lagt ner i dagarna och jag har tvingats gå igenom gammalt sparat skräp och annat roligt. Då hittade jag denna bild, mitt första valmaterial från 2002. Notera särskrivningen. Jag kallar mig inte radikalfeminist, men jag är dock en radikal feminist. Foto och layout: Johan Örneblad.

Jag stod som nummer 3 på riksdagslistan i Skaraborg för Folkpartiet och kammade hem 538 kryss. Kryssen i sig ledde inte till någonting, men platsen gav mig en ersättarplats i riksdagen mellan 2002 och 2006. En titel som aldrig blev mer än just en titel. Mina huvudfrågor var individualiserad föräldraförsäkring, fler genusdagis och mer stöd till våldsutsatta kvinnor.

Starkström, Sara; Game Girl; 2010

Game GirlBoken The Game, eller Spelet på svenska, av Neil Strauss, handlar om raggningens ädla konst. Strauss har inte gjort någon ansträngning att skriva en bok om hur man raggar jämställt och han hävdar med bestämdhet att han kan göra en kvinna med barn och sticka inom 10 månader, om han spelar sina kort rätt. Game Girl är något av motsats till Spelet, även om böckerna handlar om samma sak.

Sara Starkström tyckte att det var hög tid att skriva en bok om raggning för kvinnor. Game Girl är en bok som talar om för dig hur du lyckas ta hem spelet på krogen. Boken är uppdelad i fyra delar. Först ska du få bättre självförtroende, sedan ska du bli bättre på att vara social, efter det är du redo för raggning och allra sist lär du dig hur du dejtar. Boken är uppbyggd på övningar där du själv kan anteckna hur de olika övningarna funkade för dig. Övningarna är allt från att träna på att tycka om dig själv till mer eller mindre galna tips på hur du fångar någons uppmärksamhet. Vad sägs om att göra entré på en fest genom att hoppa in genom ett fönster eller varför inte våldgästa vänner och bekanta och låna deras badkar? Det låter kanske väl galet, men alla tips är inte lika tokiga. Dessutom ger de vansinniga idéerna en krydda till boken och får en att tänka utanför ramarna.

Hade jag varit singel hade jag varit överlycklig för ett ex Game Girl i min hand. Så kul, så feministisk och så bra! Starkström lär oss att vi måste gilla oss själva för att lyckas och att vi kanske inte ska gräva ner oss för mycket i dem som inte vill ha oss – det finns alltid fler!

Game Girl är inte bara en bok, utan även en blogg.

Läs mer: AftonbladetAdlibris, Dejting Sverige, Dagens bok

Borg, Annika; Bibeln på mitt sätt; 2009

Bibeln på mitt sättJag är inte troende och har inte varit medlem i kyrkan på flera år. (Däremot har jag ett förflutet som kyrkoaktiv i kyrkans ungdom och kören där jag växte upp, kanske inte många som tror om mig idag.) Jag blev intresserad av Annika Borgs bok för att jag ville få lite perspektiv på mina fördomar om kristendomen som inte allt för kvinnovänlig. Eftersom jag respekterar Borg för sin insats i diskussionerna kring Victoria och Daniels bröllop och Victorias vilja att bli överlämnad av sin far vid altaret, så var jag förväntansfull när jag började läsa boken.

Borg går igenom Bibeln och tar upp både bra och dåliga saker och hur man som kristen kan leva med det mindre trevliga bitarna. Hon visar också hur olika texter kan tolkas på olika vis och att det inte alltid behöver vara så kvinnofientligt. Bland annat så tror hon att Marias oskuld är en konstruerad myt för att det var viktigt för många män på den tiden att kvinnor var oskuld. Hon slår också ett slag för Höga visans erotiska verser och hon anser att Maria Magdalenas evangelium borde vara en del av Bibeln. Detta är ett axplock av vad hon går igenom i boken.

Som sagt så är jag inte troende och ska därför inte säga om hon har rätt eller fel, men ett roligt inlägg i debatten av en feministisk teolog, är det. Läsvärd helt klart, även om man inte är religiös.

Läs mer: Annika Borg, Annika Borg på Newsmill, Adlibris, DN

Gästrecension av Catrine Norrgård: Winterson, Jeanette; Skrivet på kroppen; 1993

Catrine NorrgårdCatrine Norrgård bor och verkar i Europa, för tillfället med Göteborg som bas. Hon är ordförande för HBT-liberaler och hon bloggar flitigt på Gucciflatan. När Catrine inte håller på med politik dansar hon gärna till schlager eller åker till Lettland.

 

 

Skrivet på kroppenSkrivet på kroppen är min favoritbok. Det är också mitt nobelpristips. Den passar i feministbiblioteket för det är svårt att hitta någon mer könsneutral bok. Vi får nämligen aldrig reda på om huvudpersonen är en man eller kvinna. Jag utgår från att det är en kvinna, men jag har testat den på heterosexuella vänner, som uppfattat huvudpersonen som man. Huvudpersonen är den man vill att ”hen” ska vara, helt enkelt.

Huvudpersonen möter och förälskar sig i den gifta kvinnan, Louise, och de inleder ett förhållande. Louise berättar för sin man om relationen och de ”får” fortsätta.  Tills den dagen det visar sig att Louise är allvarligt sjuk och den menlösa mannen är den som kan betala för specialistvården hon behöver. Är kärleken så stark att man ger upp den, för att den man älskar ska överleva? Har man något val? Boken är en meditation över kärlekens natur. Man får tillbakablickar i huvudpersonens tidigare kärleksrelationer. Men den innehåller faktiskt även en studie i anatomi. Förälskelsen innehåller också viljan att lära känna hela personen som man älskar.

Boken inleds med meningen ”varför är förlusten kärlekens mått?”.  Jag är kluven till svaret. Kanske den är det. Kanske tycker jag om boken för att den gör så ont. Smärtan gör att det känns äkta. Å andra sidan har jag läst Skrivet på kroppen varje gång jag varit förälskad. När man är förälskad vill man hitta orden som beskriver det. Det räcker inte med ”jag älskar dig” och ”jag saknar dig”. Boken inleds med en sågning av alla klyschor som omger kärleken. Alla de ord som inte räcker till. Jag tror att det är därför jag tycker om boken, för den använder andra ord. Boken fångar känslan av förälskelse. Den när man fascineras av varenda detalj, man vill beskriva och bevara varje intryck, varje ord, varje känsla. Besatt, är ett annat ord. Man blir så där fånig och letar efter den perfekta kärlekssången, som beskriver ens känslor. Den här boken gör det utan att bli klyschig. Den här boken är allt bortom det stereotypa. Språket är behagligt och poetiskt. Den har också en lågmäld humor.

Liberala klubben om surrogatmödrarskap

Jag vill tipsa om ett event som ordnas av Liberala Klubben. Jag fick denna inbjudan av min kära kollega och gästrecensent Sofia Karlsson:

En fråga som splittrar feminister är frågan om surrogatmödraskap. Vissa, som Kajsa Ekis Ekman pekar på farorna, att vi gör kvinnors kroppar till varor. Andra betonar vikten av en lagstiftning som tar hänsyn till de barn som trots förbudet i Sverige faktiskt föds med hjälp av värdmamma. På måndag 14 mars håller Liberala klubben seminarium i frågan.

Deltar gör Kajsa Ekis Ekman, debattör och författare till boken ”Varat och Varan” där hon kritiskt likställer surrogatmödraskap med sexhandel, Barbro Westerholm, riksdagsledarmot (fp) som vill se en utredning i frågan främst ur barnens perspektiv samt Fredrik Eng, ordförande i föreningen för surrogatmödraskap och själv förälder till ett barn som burits av en värdmamma.

Välkomna!

Tid: Måndag 14 mars kl 18:30
Plats: Pressklubben, Vasagatan 50 i Stockholm