Mattsson, Åsa & Roosmark, Caroline; Dagarna med Kerstin; 2011

Dagarna med KerstinJag gillar normalt sett inte biografier. De brukar vara långa och tråkiga och gå igenom hela uppväxten innan man kommer till det väsentliga. Därför blev jag så glad av boken om Kerstin Thorvall. Den är kort och bygger på intervjuer med författaren. Mattsson (text) och Roosmark (foton) känner Thorvall och det blir därför ett mycket personligt porträtt.

Kerstin Thorvall var en mycket speciell person. Hon led av ångest och åkte ut och in på kliniker och dog svårt senil på ett äldreboende våren 2011. I boken Jag minns alla mina älskare och hur dom brukade ta på mig går Thorvall igenom sina älskare och hon berättar även om dem i Dagarna med Kerstin. Hon skäms inte över sitt beteende eller  att hon haft en älskare som varit kompis med hennes söner. Hon kan inte ändra den hon var, men hon förstår att sönerna skäms. Boken handlar mycket om att hon kämpat för att få vara den hon är, trots att folk i hennes omgivning inte gillat det. Folk är allt från lärarna i sönernas skola till feministerna som inte gillade att hon gick i dräkt.

Dagarna med Kerstin är ett mycket vackert porträtt av en udda person. Vackert trots att Thorvalls nycker och ångest beskrivs ganska ingående. Intervjuerna som boken bygger på är gjorda mellan 2002 och 2004 och med en levande beskrivning av Mattssons relation med henne och vackra foton av Roosmark får vi en liten bild av vem Kerstin Thorvall kan ha varit.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, DN

Bokbloggarnas litteraturpris 2011

Nu är det dags att nominera till Bokbloggarnas litteraturpris igen. Förra årets nominerade jag och därmed ingår Feministbiblioteket i år i den jury som ska utse priset. Här kan ni se vilka jag nominerade då. Min favorit Sofi Oksanens Utrensning var en av de tio som sedan var med och slogs om priset. Den som kammade hem segern var Carin Gerahardssons Vyssan lull.

Jag funderar på vilka jag ska nominera i år. Jag har läst en hel del böcker som är utgivna i år. Joyce Carol Oates En fager mö och Karin Alfredssons Pojken i hiss 54 ligger bra till, men jag ska ta mig en ordentlig funderare innan jag bestämmer mig.

Läs om hur processen går till på Breakfast Book Clubs hemsida.

Andra bloggar som bloggat om detta: Bokhora, Bokbiten, Lyrans Noblesser

Rudberg, Denise; Två gånger är en vana; 2011

Två gånger är en vanaNär jag senast recenserade Denise Rudberg fick jag svar från henne själv att hon var feminist. Det gjorde att jag hade stora förhoppningar på att hennes nästa deckare skulle ha ett lika starkt feministiskt tema som den förra. Jag blev inte besviken.

I Två gånger är en vana utspelar sig handlingen, som brukligt i Rudbergs romaner, i överklassmiljö. Denna gång är det en man som misshandlas på ett företag där strikt konservativa normer råder. Ett motiv verkar vara att den misshandlade mannen vill gå mot strömmen och vara pappaledig, samt låta sina döttrar ta del i företaget. Åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff och hennes kollegor kopplas in på fallet. Samtidigt får vi följa en av delägarnas hustru, som blir brutalt slagen av sin man. Hon förbereder flykt från hemmet.

Det är kanske inte själva deckarhistorien som är det som driver storyn framåt, snarare de gripande människoödena. Rudberg ger en känga till de konservativa krafter som finns i överklassen och bara det gör henne värd att läsas. Jag tycker också om hennes huvudpersoner, speciellt Marianne Jidhoff, den 55-åriga änkan som får bära rollen som deckarhjältinna. Två gånger är en vana är en av de bästa svenska deckarna jag läst i år (och jag har läst många!).

Läs mer: Norstedts, Adlibris, Bokus, Bokhora, Dagens Bok

Intervju med Denise Rudberg i Hemmets Journal.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Två gånger är en vana av Denise Rudberg

Nya Neo ute nu!

I förra numret av Neo hade jag skrivit recensioner, vilket jag inte har i detta. Dock är det en mycket bra tidning så ni borde gå och köpa ett ex nu om ni inte prenumererar. Som kuriosa kan nämnas att i detta nummer figurerar min son, som även är Neos VD:s son, i en krönika.

Men gå också till Neo:s hemsida och beställ förra numret, där jag har bidragit med två feministiska recensioner!

Ms Blogs topp hundra feministiska böcker – de tio bästa!

Då är de tio bästa feministiska böckerna , enligt Ms Blogs läsare, äntligen presenterade. Några har jag läst, några har jag kvar. Klicka här för att läsa mer om böckerna.

10. Jessica Valenti – The Purity Myth: How America’s Obsession with Virginity is Hurting Young Women 2009
9. bell hooks – Feminist Theory: From Margin to Center 1985
8. bell hooks – Ain’t I a Woman: Black Women and Feminism 1999
7. Ariel Levy – Female Chauvinist Pigs: Women and the Rise of Raunch Culture 2005
6. Susan Faludi – Backlash: The Undeclared War Against American Women 1991
5. Barbara Ehrenreich – Nickel and Dimed 2001
4. Virginia Woolf – A Room of One’s Own 1929
3. Audre Lorde – Sister Outsider: Essays and Speeches 1984
2. Inga Muscio – Cunt: A Declaration of Independence 2002
1. bell hooks – Feminism is For Everybody: Passionate Politics 2000

Jag har läst Jessica Valenti (10), Susan Faludi (6), Virginia Woolf (4) och utdrad ur boken Ain’t I a Woman (8). A Room of One’s Own läste jag ut idag och recension av den kommer i nästa nummer av Liberal Debatt. Jag ser fram emot att läsa alla jag inte läst, men framförallt den som toppar listan. Snart läggs en beställning till en nätbokhandel nära mig.

Stenberg, Brigitta; Erotiska noveller; 2008

Erotiska novellerDet är alltid lika kul att få tag på erotiska noveller som är skrivna av feminister, men som ni kan se här i biblioteket händer det inte alltför ofta. Birgitta Stenberg erotiska noveller är bra, upphetsande och välskrivna. Jag gillade inte alla, men så är det ju med sexuella fantasier, alla har inte samma preferenser.

Det är mycket lek med det förbjudna i Erotiska noveller. En del berättelser är mer harmlösa och handlar om experiment med olika kön, medan andra historier handlar om sex under påverkan av droger, prostitution eller andra tabubelagda ämnen.

Jag kan rekommendera boken till alla som gillar att läsa erotiska texter!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Birgitta Stenberg

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Erotiska noveller av Birgitta Stenberg

Feministbrud på kulturjakt i Thailand

Februari 2007 var jag och Andreas på vår första långresa. Den började i Thailand, gick vidare till Vietnam och Kambodja och slutade åter i Thailand. När jag tittar tillbaka på de bilder vi tog då, var det inte mycket som kan berättas med feministiska glasögon. Jag gör ett försök med det material jag har:

Thailand tillhör inte världens mest jämställda länder, men inte ett av det värsta heller. Det ska föreställa vara en demokrati, men landet har stora politiska problem med gulskjortor vs rödditon. Gult är kungens färg det bär man om man vill hedra honom. Måndagar är den gula färgens dag, eller kungen dag om man så vill. I Bangkok såg vi förvånansvärt många bära gult den måndagen vi var där. Det känns inte helt modernt måste jag säga.

En rolig lite detalj från ett köpcenter i Bangkok: tjejtoan illustreras med en mycket kissnödig tjej!

Vi åkte till ön Ko Chang för att sola och bada och fira min 30-årsdag. På min födelsedag valde vi att ta en elefanttur. Vityckte att elefanten framför oss var så konstig och svaret var att hon var gravid.

Och slutligen valde vi att dricka goda och billiga drinkar på stranden. Denna drink fick mig dock att fundera på vilket klientel som brukar beställa den. Inte så kul. Kanske lite 40-talistkul. Hö hö hö.

Saadawi, Nawal El; Imamens fall; 1988

Imamens fallNawal El Saadawi är en person som ibland nämnts i samband med nobelpriset och i och med att Imamens fall har ett tydligt feministiskt budskap var jag såklart intresserad av att läsa den.

Imamens fall är en roman om kvinnoförtryck i ett muslimskt land. Huvudperson är en imamens utomäktenskapliga dotter. De olika kapitlen i boken skildrar olika delar av ett muslimskt samhälle och kvinnoförtrycket står alltid i centrum. Det är något poetiskt över boken och ibland känns set nästan drömlikt (eller snarare mardrömslikt). Kvinnor blir våldtagna, stenade och torterade, allt i Guds namn.  Men trots det tunga ämnet, var det lätt att sugas in i boken och man blir otroligt berörd. Jag fångades av språket och boken var relativt lättläst. Jag gillade verkligen stilen och kommer definitivt läsa mer av El Saadawi.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Macondo

Intervju med Nawal El Saadawi i SvD.

Ms Blogs topp hundra feministiska böcker del 4

Nu kommer det näst sista inlägget med Ms Blogs topplista över världens hundra bästa fackböcker. Nu kommer det lite fler böcker som jag inte bara har hört talas om, utan också läst.

30-21 (klicka på länken för att få utförligare beskrivning av böckerna)
30. Cristina Page – How the Pro-Choice Movement Saved America: Freedom, Politics, And the War on Sex
29. Daisy Hernandez – Colonize This!: Young Women of Color on Today’s Feminism
28. Mary Wollstonecraft – A Vindication of the Rights of Woman
27. Gloria Anzaldua – Borderlands/La Frontera: The New Mestiza
26. Gloria Steinem – Moving Beyond Words: Age, Rage, Sex, Power, Money, Muscles: Breaking the Boundries of Gender
25. Kate Millett – Sexual Politics
24. Maya Angelou – I Know Why the Caged Bird Sings
23. Gail Collins – When Everything Changed: The Amazing Journey of American Women from 1960 to the Present
22. Cherrie Moraga and Gloria Anzaldua – This Bridge Called My Back: Writings by Radical Women of Color
21. Jennifer Baumgardner and Amy Richards – Manifesta: Young Women, Feminism, and the Future

Jag har så kart läst Mary Wollstonecraft, läs min recension här. Annars är det bara böcker jag har framför mig att läsa. Gloria Steinem är någon som figurerat mycket på Ms Blogs lista och Moving beyond words (26) lägger jag till på min önskelista.

20-11 (klicka på länken för att få utförligare beskrivning av böckerna)
20. Betty Friedan – The Feminine Mystique
19. Naomi Wolf – The Beauty Myth: How Images of Beauty Are Used Against Women
18. Marjane Satrapi – Persepolis 1 & 2 – The Complete Persepolis
17.Eve Ensler –  The Vagina Monologues
16. Julia Serano – Whipping Girl: A Transsexual Woman on Sexism and the Scapegoating of Femininity
15.Yoani SánchezHavana Real
14. Boston Women’s Health Collective – Our Bodies, Ourselves
13. Jessica Valenti – Full Frontal Feminism: A Young Woman’s Guide to Why Feminism Matters
12. Simone de Beauvoir – The Second Sex
11. Jaclyn Friedman and Jessica Valenti – Yes Means Yes: Visions of Female Sexual Power and a World Without Rape

Nu börjar det brännas och på den här listan har jag läst: Betty Friedan (20), Naomi Wolf (19), Jessica Valenti (13) och Simone de Beauvoir (12). Valentis andra bok (11) står i min bokhylla och väntar på att bli läst. Boken om diktaturen på Kuba (15) vill jag också läsa!

Nu är det spännande! De sista tio publicerar jag så fort Ms Blog gör det!

Att påpeka missförhållanden är inte att föreslå kvotering

Kvotering. Det är det värsta ord en liberal vet. I alla fall om jag lyssnar till mina högerliberala bekanta. Så fort man antyder något som av bara den mest illvillige skulle kunna tolka som kvotering, så skriker man högt och ljudligt att det alltid är av ondo.

Jag gillar inte heller kvotering, men anser att det finns värre saker här i världen. Därmed inte sagt att man inte ska motarbeta det. Jag tror att det är lagförslag om kvotering i bolagsstyrelser som ligger till grund för detta bottenlösa hat. Jag tycker att ett sådant förslag är dumt, men kanske inte så dumt som den mest högljudda kvoteringshatarskara. Min åsikt är att man bör reglera så lite som möjligt och hälften kvinnor i bolagsstyrelser skulle inte vara den största feministiska segern. Med andra ord, mycket väsen för, i princip, ingenting. Alltså är jag emot.

Men med det sagt vill jag fortsätta med att säga att vi inte lever i ett helt jämställt land. Vi har mycket kvar att jobba med. Därför kan det vara på sin plats att påpeka att fler män än kvinnor är VD, fler män än kvinnor har varit statsministrar i Sverige och fler män än kvinnor får nobelpris. Ett sådant påpekande är inte ett förslag om kvotering.

Av Berit Ås fem härkartekniker är det en som används flitigt av antifeminister och det är det som kallas dubbel bestraffning, eller Damn if you do, damn if you don’t. Exempel: Jag påpekar på Twitter att inga kvinnor fått nobelpriset i år än (det var före igår). Jag får till svar att jag inte bara ska sitta och tycka att det är fel, utan vara konstruktiv och föreslå kvinnor om jag nu ansåg att kvinnor borde få priset. Jag gör så och vad händer? Jo, jag blir anklagad för att anse mig bättre än Svenska Akademien på att utse pristagare. Dessutom tror Camilla Lindberg, som skrivit artikeln jag länkade till, att jag vill kvotera nobelpriset. Det verkar som att hon inte kan läsa, eftersom jag skriver flera gånger att så inte är fallet. Med andra ord får man inte påpeka att det kanske finns vissa missförhållanden som gör att kvinnor inte får priset utan att anse sig bättre än Svenska Akademien och förespråka kvotering.

Det finns andra lösningar på problemet (om man nu, som jag, anser att det är ett problem). Bara att få upp ögonen på att man själv kanske föredrar ett visst kön till ett visst uppdrag eller pris, kan lösa en hel del. Genom att fundera på varför man bara har manliga chefer på ett företag, kanske man hittar lösningen. Att tänka utanför lådan kan göra att man hittar en kvinna till ett uppdrag, som man tidigare trott var en omöjlighet.

Att tänka att en kvinna borde få nobelpriset i år, kan vara ett sätt för Svenska Akademien att faktiskt hitta många kvinnor som borde få det. Kanske väljer man ändå att ge det till en man, för könet är ju trots allt inte det viktigaste, men man har med ett sådant tankesätt fått med fler kvinnor i matchen. Jag vet inte hur de tänker och jag är inte den som ska tala om för dem hur de utser pristagare, men att som litteraturbloggare föreslå sina favoritförfattarinnor, tycker jag är en högst rimlig sak att göra. Det är inte att föreslå att de ska ägna sig åt kvotering.