nov 20

Nicholson, Joyce; What society does to girls; 1975 och 1980

What society does to girlsI min jakt på feminister från Oceanien stötte jag på Joyce Nicholson. Hon var aktiv i den feministiska rörelsen i Australien på 70-talet och skriver själv i What society does to girls att hon fick ett feministiskt uppvaknande när hon läste landsmaninnan Germanie Greers bok Den kvinnliga eunucken.

Boken är ganska kort, men har ett kärnfullt budskap. Den liknar andra böcker från samma tid. Den är skriven 1975, men reviderad 1980, så statistiken i boken är från 1980. Den som kan sina feministiska klassiker känner igen det; hemmafruar, svårt att göra karriär, hämmande könsroller och dubbelmoral (mycket av det män får göra får inte kvinnor göra).

Det som är det mest tragiska med den här boken är att Nicholson är australiensiska och har inte fått uppleva så stora förändringar på jämställdhetsområdet som har skett i exempelvis Norden och Storbritannien. I Australien är fortfarande hemmafruar vanligt och det är inte alls ovanligt att kvinnor som har hög utbildning slutar jobba när de gifter sig.

Läs hela boken här.

nov 19

Sex antifeministiska myter om feminister 2: Feminister tror inte på skillnader mellan könen

Självklart finns det skillnader! Och det är inte bara det vi har mellan benen. Men frågan är hur stora skillnaderna är och hur mycket vi bör generalisera utifrån det. De flesta feminister tror att skillnaderna mellan individer är större än skillnaderna mellan könen och därför kan vi se att det är ett problem att fler män än kvinnor sitter på maktpositioner för att ta ett exempel.

Det är så lätt att börja kategorisera in intressen i olika könsfack när man pratar om skillnader mellan män och kvinnor och det är det som de flesta likhetsfeminister sätter sig emot. Jag tycker att man ska ställa sig frågan om det verkligen kan ligga i våra gener att vara mer intresserade av bilar, eftersom det inte funnits bilar i mer än 100 år. Eller om det verkligen är biologiskt att kvinnor gillar rosa eftersom färger och könsmärkning har varierat genom åren.

Många vill också ha det till att kvinnor i och med att de föder barn har något slags heligt moderskap i sig. Självklart är en graviditet och förlossning med följande amning förenat med biologi och hormoner, men att klistra på alla nyblivna mammor att de vet precis hur de ska vara perfekta morsor är generalisera och skuldbelägga, för det är långt ifrån alla som känner så. Många pappor känner mer samhörighet med barnet när det kommit ut än vad mamman gör. Med andra ord: Det finns stora skillnader mellan individer. Att detta skulle innebära att kvinnor är mer vårdande eller gillar städning mer, finns det inga belägg för.

Sedan hävdas det ofta att den totala dominansen av män i olika toppar i samhället beror på att män och kvinnor i genomsnitt är ungefär lika intelligenta, men mäns skala har fler ute i kanterna, medan kvinnor är mer jämna. Med andra ord skulle män vara överrepresenterade bland de hyperintelligenta och bland de riktigt korkade. För det första kan man ifrågasätta om det verkligen är så att man måste vara hyperintelligent för att bli chef och om det verkligen är det som kännetecknar alla på maktpositioner. För det andra så är den forskningen som kommit fram till att män oftare är superintelligenta, kraftigt ifrågasatt. Se mitt inlägg här.

Med andra ord så finns det skillnader mellan män och kvinnor, men våra individuella skillnader är större. Därför ska vi sluta förklara över- och underrepresentation av kön inom olika yrken med könskodade intressen.

nov 19

Mendel-Hartvig, Åsa & Röstlund, Caroline; Tesslas pappa vill inte!, 2011

Tesslas pappa vill inte!Boken jag inte visste att jag längtade efter är här! Efter Tesslas mamma vill inte, kommer nu Tesslas pappa vill inte. När jag såg omslaget var min spontana reaktion att det är lite typsikt att mamman har bekväma kläder och leker i parken medan pappan är klädd i kostym och går till jobbet, men jag tycker inte att man ska bli petig, inte ens om boken ges ut på ett förlag som håller genusfanan högt.

Precis som mamman så är Tesslas pappa motvalls och Tessla måste truga och muta honom för att hans ska komma upp och iväg till jobbet. Pappa måste få ha hårspännen i håret och glitter på mössan för att komma iväg och Tessla får till och med kollegorna att dansa med honom för att han ska vilja jobba.

Efter att ha läst hela boken och skrattat högt, tycker jag att den är briljant. I den förra boken tyckte jag att det var bra att mamman fick vara busig. I den här boken är det sättet pappan är busig på som är det roliga. Tyvärr är det lite roligare när pappor bryter könsrollsmönster än när mammor gör det. Längre har vi inte kommit i jämställdhetskampen. Jag tänker inte säga att den ena boken är bättre än den andra för jag tycker att bäst är de i par!

Läs mer: Olika förlag, Adlibris, Bokus, Barnboksnätet

nov 18

Sex antifeministiska myter om feminister 1: Strukturer är påhitt

”Jag tror på strukturer när jag ser dem cykla längs Strandvägen”, ”Sluta skyll era egna misslyckanden på strukturer”, ”Ni skyller på män och kallar det för strukturer”. Fördomarna är många. När det kommer till feminism och jämställdhet kan man inte tala om strukturer. Det går i alla andra sammanhang, t ex marknadsstrukturer och klasstrukturer, men könsstrukturer finns inte. Eftersom alla har lika möjligheter på pappret så är allt klappat och klart, inget mer vi kan göra. All överrepresentation av något kön någonstans beror på vilja och egna preferenser.

Det är så märkligt att vissa tror att andras förväntningar på en inte påverkar ett dugg. Att vi alla skulle vara blanka från intryck när vi ska göra våra val. Eftersom de flesta skriver under på att kvinnor förtryckts genom historien så är det konstigt att man inte tror att tankar och idéer om hur kvinnor och män ska vara hänger med och påverkar oss även idag. Det är till exempel fortfarande helt socialt accepterat att klä sina små pojkar helt i blått och sina döttrar helt i rosa. Beroende på vad man har på sig blir man bemött på olika sätt. Det tror väl inte antifeministerna på, men de borde ta sig en funderare på hur ofta en liten pojke får höra att han är söt och hur ofta en liten flicka att hon är tuff. Att detta inte på något sätt skulle påverka oss och våra val det minsta är såklart en absurd tanke.

Det finns massa forskning som visar att skillnaderna mellan könen inte är så stora som antifeminister vill påskina. Om det inte sitter i generna, vad är det då som gör att kvinnor är överrepresenterade i låglönejobb och män på maktpositioner?

Det är att göra det väldigt lätt för sig när man säger att vi alla har samma möjligheter. På det sättet försvaras alla orättvisor och du slipper göra något åt det. Det är inte så att lösningen på problemet alltid är kvotering (jag kommer till det i en annan myt), men ett första steg måste vara att erkänna att det är ett problem.

Och du som inte ser att kvinnor och män behandlas olika i vårt samhälle: Ta dig en titt i mitt bibliotek! Här finns många bra tips om böcker som beskriver problemet. För att göra saken enklare så har jag satt ihop ett litet nybörjarpaket.

nov 18

Walter, Natasha; Living dolls; 2010

Living dolls2011 års jämställdhetspolitiska snackis är tveklöst Pär Ströms ”Sex feministiska myter” (Den nya välfärden 2011). När anhängarna ser Ström som en sanningssägare som visar att den genusindustriella kejsarinnan är naken, dömts han ut som en osaklig fjant av feministiska kritiker. Det leder visserligen till en del roliga ordväxlingar, men tyvärr brukar debatten kring jämställdhet inte nå så mycket längre innan den letar sig ner i gamla, välbekanta skyttegravar.

I Storbritannien finns det de som försöker komma lite längre. 1999 förklarade Natasha Walters, feministisk författare och journalist, i boken The New feminism att kampen för jämställdhet var vunnen. Men i Living dolls från förra året berättade hon plötsligt varför hon ändrat sig. Tidigare framsteg är hotade, dels av gammal hederlig sexism driven av sexindustri och skönhetsnormer, dels av en uppdaterad biologism, det vill säga försök att rättfärdiga olikheter mellan könen med biologiska argument.

När Walters granskar det vetenskapliga stöd som finns för föreställningen att de sociala skillnaderna mellan män och kvinnor kan härledas biologiskt blir resultatet förödande. En närmare titt på många av de undersökningar som brukar citeras flitigt i populärpressen (eller av Per Ström) visar att de brister i kvalitet. Den forskning som hittar biologiska skillnader är oftast utförd på ett mycket litet underlag eller är bara en undersökning i raden av många, där andra kommit fram till rakt motsatt resultat. Ett exempel är Simon Baron-Cohens experiment från 2000, där nyföddas intresse för att ett mänskligt ansikte respektive en mobil studerades. Eftersom pojkbebisarna tittade längre på mobilen och flickbebisarna på ansiktet har man dragit slutsatsen att män är mer intresserade av teknik och kvinnor av människor. Vad som inte brukar berättas är att detta är den enda studie som kommit till ett liknande resultat, trots att många andra genomförts.  Ett annat vanligt exempel (som i Sverige använts av Annika Dahlström) är att män är bättre på matte eftersom de har en större spatial förmåga än kvinnor. När Jonathan E Roberts och Martha Ann Bell vid Virgina University tittade närmare på det fann de flera alternativa orsaker till att kvinnors dåliga resultat. En är att de har mindre vana vid dataprogram. Genom att låta kvinnor får göra ett annat test före, som inte alls mäter samma sak men där man använder samma kommandon, har skillnaden i resultat mellan män och kvinnor på det riktiga testet utplånats. Walters menar att det inte finns någon forskning som kommit fram till att det finns biologiska skäl till att vi gör olika yrkesval, som inte kan ifrågasättas.

Med tanke på den feministiska debatt vi har i Sverige just nu skulle Walters bok kunna göra ett viktigt debattinlägg. Allt är lite lika i Storbritannien och Sverige, men tillräckligt mycket för att vi ska kunna lära av varandra.

Läs mer: Magasinet Neo, Jag skriver på Newsmill, Guardian (av Jessica Valenti), The telegraph, The independent, Adlibris, Bokus

nov 17

Vetenskapliga sanningar och feministiska myter

Det var just det som Pär ström skrev om i sin bok Sex feministiska myter. Och det är det som nationalekonomerna Anne Boschini, Mårten Palme och Mats Persson skriver om i näst senaste numret av Ekonomisk debatt. Jag har själv skrivit på Newsmill om att Ström har varit lite väl kaxig när han kallar sitt selektiva urval av forskningsresultat för sanning. Läs även här, här och här.

Det är fantastiskt kul att se hur tre personer från forskningsvärlden tvålar till den självgode Ström. För sanning är inget de vill sätta på det han kommit fram till. Tvärtom visar de att hans myter knappast är några myter. Artikeln i korthet:

1. Kön är en social konstruktion: Precis som jag skrev i min artikel så är många skillnader mellan könen, såsom spatial förmåga och genier/träskallar (män) vs mer jämnt intelligenta (kvinnor) starkt ifrågasatt av många forskare. Man kan alltså inte prata svart och vitt om myt och sanning här.
2. Kvinnor får lägre lön för samma jobb: Den forskning Ström hänvisar till är selektivt utläst. Det finns lönediskriminering, även om den minskar.
3. Kvinnor har svårare att göra karriär: Här hänvisar han till intervjuer med företagsledare som inte tror att det finns några hinder för kvinnor. De forskare han hänvisar till i punkten ovan tror däremot att det finns hinder. Nu är inte de tillförlitliga källor helt plötsligt.
4. Män slår kvinnor: Visst, män blir slagna mest, men män slår också i särklass mest. Ström har inte heller tagit hänsyn till fysisk överlägsenhet när han kommit fram till sin ”sanning”
5. Kvinnor dubbelarbetar: Läser man statistiken i stort ser man att de siffror Ström har tagit fram stämmer, kvinnor jobbar lite mindre sammantaget än män. Om man däremot tittar på de mest intressanta grupperna, dvs kvinnor och män med barn, så ser man att kvinnor jobbar sammantaget mer.
6. Kvinnor får sämre sjukvård: Det finns fortfarande tveksamheter kring om man har nått rätt balans i forskningen kring läkemedel på män och kvinnor (tidigare forskade man bara på män). Det är alltså ytterst tveksamt om detta verkligen är en myt.

Läs artikeln!

nov 16

Vänsterns monopol på feminismen

Nej, vänstern har inte monopol på feminismen. Det går att förena liberalism med feminism. Tyvärr möter man ofta på motstånd för denna insikt, både från höger och vänster. Från höger kan ni läsa alla kommentarer från antifeminister på den här bloggen (de som inte var så oförskämda att de plockades bort). Förutom dem som anser att feminism är lika med manshat, finns det dem som ser feminismen som kollektiviserande och lägger skulden för allt ont på män som grupp. Detta grundar sig såklart i okunnighet och är inte samma sak som kritiken från vänster.

Många vänstersympatisörer vill ha monopol på feminismen. Det är inte alltför sällan man hör att klasskampen och könskampen hänger ihop och att kapitalismen måste krossas för att vi ska kunna få jämställdhet. Jag tycker att detta är att blanda ihop saker. Vi kan ha både ett vänstersamhälle och ett högersamhälle med jämställdhet, men eftersom jag är liberal förespråkar jag det senare. Jag vill dock hellre ha ett vänstersamhälle med jämställdhet än ett utan.

Feministen och frilansjournalisten Lisa Magnusson har vänsterbakgrund, men har nu varit med och författat en Timbro-rapport om RUT-avdraget. Eftersom Magnusson dels gillar RUT-avdraget och dels har jobbat för Timbro, finns det tydligen folk som kan med att vräka ur sig vad som helst. Idag skriver Magnusson om detta på Newsmill. Hon har blivit kallad för hora för att hon sänker sig under sin värdighet. Läs även Magnussons debattartikel i Aftonbladet angående rapporten.

Det är lite typiskt. Från vänster verkar det finnas ett standardpaket med åsikter som man måste ha för att vara en god feminist. Nu menar jag inte att alla vars åsikter ligger till vänster om regeringen tycker så, men det är en tillräckligt stor grupp för att jag ska våga mig på en generalisering. Jag har recenserat böcker av vänstersympatisörer som gärna blandar ihop saker som inte har med jämställdhet att göra bara för att det är i övrigt bra åsikter, vilket är något som jag ser som olika sidor av samma mynt. Läs mina recensioner av Äga Rum, Ta betalt! och Att skriva feministiskt.

Är det inte bäst att vi jobbar tillsammans med det vi håller med varandra om, såsom krossandet av könsroller och strukturer? Så kan vi jobba på var sitt håll med saker där vi inte är överens, såsom RUT, förbud av sexualisering av det offentliga rummet och valfrihet i offentlig sektor? Vi måste inte kasta i ansiktet på varandra att vi inte är goda feminister bara för att vi inte delar ALLA varandras åsikter. Och sluta upp med att kalla folk för hora, oavsett vad det tycker eller gör!

nov 15

När ja borde vara nej…

För några veckor sedan recenserade jag Happy happy och bidrog en smula till debatten kring den (som jag tycker är kraftigt överdriven från båda håll). Nu har jag fastnat för en fel av boken. Jag  uppmärksammade Mian Lodalens kapitel särskilt i min recension:

Mian Lodalen skriver i sin text att hon tror att alldeles för många par stannar kvar för länge i relationen. Efter att ha gjort liknande iakttagelser som Lodalen (par som moltiger i varandras sällskap) samt läst på nätforumet Familjeliv är jag beredd att säga att folk kanske binder sig för fort. Man skaffar barn med fel person och sedan är man fast. Många kanske borde ta ansvar före de sätter barn till världen helt enkelt.

Nu kan jag läsa i Aftonbladet att en amerikansk terapeut, Jennifer Gauvain, kommit fram till samma sak. Här har hon skrivit om det på Huffington Post. Varför gifter sig då kvinnor med män de egentligen inte vill ha (för Gauvians studie innehåller bara kvinnor)? Dessa skäl var vanligast:

  1. Hon har lagt ner lång tid av sitt liv på förhållandet.
  2. Hon är rädd att bli ensam.
  3. Han förändrades efter de gifte sig.
  4. Det är för sent att dra sig ur bröllopsplanerna.
  5. Han är en snäll kille och hon vill inte såra honom.

Nu är detta en amerikansk studie, men jag tror att vi skulle hitta samma fenomen här i Sverige. Speciellt folk som gifter sig av anledning ett och två. I vissa kretsar är det sent att skaffa barn när man är 25 och då är det onekligen mer bråttom. Kanske vet kvinnorna på Familjeliv, med de hemska äkta männen, att det var fel redan från början. Det är inte helt otroligt att det är så.

Jag skriver upp How (Not) To Marry The Wrong Guy på min önskelista: Adlibris, Bokus

nov 15

Fielding; Helen; Bridget Jones dagbok; 1996

Bridget Jones dagbokJag har funderat länge på om Bridget Jones dagbok verkligen platsar i Feministbiblioteket. Det är inte helt självklart, men jag tyckte tillslut att fördelarna övervägde.

Bridget Jones har visserligen osund ångest för vikt och alkohol- och matintag, men det är å andra sidan också något som problematiseras. Tyvärr speglar det en värld som många kvinnor befinner sig i. Hon är en hjältinna som kanske inte är den smartaste, men hon lyckas komma från den odrägliga chefen, skaffa sig ett bättre jobb samt snärja den smarta och omtänksamma mannen. Dessutom kan hon inte laga mat och är den slarviga typen.

Jag tycker att det är befriande att hjältinnan inte måste vara supersmart, men ändå kan lyckas med det hon vill. Bridget Jones är definitivt en förebild som inte tar skit och som vågar utmana sig själv. Gång på gång gör hon bort sig, men går hela tiden ur det stärkt. Till exempel håller hon ett tal på en bokrelease och hon är en av få utklädda på ”fnask och präst”-partyt.

Boken kom ut 1996 i Storbritannien och 1998 i Sverige (jag läste den 1998) och runt den här tiden läste jag liknande böcker om tokroliga huvudpersoner som var lite småkorkade och halvt misslyckade.  Alla de böckerna hade gemensamt att huvudpersonerna och författarna var män. Nick Hornbys High Fidelity och Fever Pitch och Erlend Loes Naiv Super är några exempel.  Jag tror att det var därför Bridget Jones dagbok kom att påverka mig så mycket. En vän till mig gillade den inte eftersom Bridget Jones var så korkad, men jag älskade henne precis som jag älskat männen i Hornbys och Loes böcker. Nej, jag älskade henne mer.

Läs mer: Adlibris (engelska), Bokus

nov 14

Nyhet: FAQ

Nu finns frågor och svar om Feministbiblioteket. Har du någon undran om bloggen, vilka böcker som platsar här eller varför jag kallar mig feministbrud så får du svar där.

Jag har också kommit fram till en kort definition av Feministbiblioteket:

Feministbiblioteket är en samling recensioner av feministiska och kvinnohistoriska böcker. Här finns även böcker som är viktiga för kvinnor och kvinnors självkänsla. Alla böcker som recenserats har det gemensamt att de är viktiga för arbetet att skapa en mer jämställd värld, utan könsroller och där fler kvinnor har makt. Det är även en blogg som belyser samhället ur ett feministiskt perspektiv.

Läs mer under FAQ.