Lucka 10: Doris Lessing

Kort fakta

Född 1919 i Persien (nuvarande Iran)
Debuterade som romanförfattare med Gräset sjunger 1950
Fick nobelpriset i litteratur 2007

Doris Lessings feministiska gärning

Idag är det Nobeldagen och vad passar då bättre än att dagens feminist är en nobelpristagare? Doris Lessing min favoritnobelpristagare och jag har läst och älskar flera av hennes böcker.

Lessning flyttade till Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) 1925. Det var då en brittisk koloni. Om livet i Rhodesia berättar hon om i flera av sina romaner. I den gedigna romansviten om Martha Quest (Martha på svenska) berättar hon om en kvinnas liv i kolonin och senare i England från före första världskriget till idag (ja, till och med in i framtiden).

Lessning har inte studerat vid något universitet utan är så kallad autodidakt. Hon flyttade tidigt hemifrån och bosatte sig i Sailsbury (nuvarande Harare) där hon arbetade som telefonist. Hon gifte sig med Frank Wisdom när hon bara var nitton år och fick två söner. Hon lämnade familjen 1943 för att engagera sig i en kommunistisk grupp. Därigenom träffade hon Gottfried Lessing som hon gifte sig med och fick en son. Äktenskapet sprack efter några år och 1949 flyttade hon med sin yngste som till England.

Hon har skrivit många böcker och täckt in flera olika genrer. Den sista boken i Martha-serien Staden med fyra portar slutar med en framtidsskildring och därmed snuddar hon vid Science Fiction-genren och i rymdeposet Shikasta kan man säga att hon tar steget fullt ut.

Efter hennes bok Den femte sanningen (1962), en bok som blivit känd som en feministisk bibel, figurerade hon i diskussionerna kring Nobelpriset. Det sägs att hon aldrig fick det för att hon även var SF-författare. 2007 fick hon det trots allt och till Svenska Dagbladet säger hon såhär efter hon fått reda på att hon var årets nobelpristagare 2007:

– Oj, jag har varit påtänkt i 30 år, det här kanske inte kommer som en jättestor överraskning. Det finns viktigare saker att bli upphetsad över nu. Jag har vunnit vartenda jävla europeiska litterära pris det går att vinna och nu detta, ja det är fantastiskt, säger hon med en humoristisk axelryckning. Jag ska snart fylla 88 år.

Doris Lessing och jag

Som jag skrev i inledningen är hon en författare som jag kom att älska efter att jag började läsa henne på hösten 2007. Efter det har jag läst flera böcker, men alla kanske inte platsar här i Feministbiblioteket (men det gör dem absolut inte mindre läsvärda!).

Böcker av Doris Lessing som jag läst och recenserat

Våldets barn-serien, Martha (1952), Bra gift (1954), En fläkt av stormen (1958), Instängd (1965), Staden med fyra portar (1969) 1952-69

Den femte sanningen 1962

Jag har läst alla nobelpristagare på 2000-talet

Imorgon är det Nobeldagen och vad passar väl då bättre att skryta om att man har läst alla nobelpristagare sedan 1990? Eftersom jag förra året främst bloggade på Feministbrud så publicerade jag där mina upplevelser om 2000-talets nobelpristagare förra året. Jag tänkte plussa på med ett decennium varje år och vad jag läst i år kommer jag att presentera imorgon. Här kommer en repris på de reflektioner jag gjort över 2000-talets nobelpristagare i litteratur:

2010 Mario Vargas Llosa, Peru: Jag gillade hans bok Bockfesten och jag kommer definitivt att läsa mer av honom. Den stygga flickans rackartyg står på att-läsa-listan. Jag tyckte inte att hans kvinnoporträtt var så platta i Bockfesten, som många varnat mig för.

2009 Herta Müller, Rumänien: Jag föll pladask för det poetiska språket i Hjärtdjur. Så underbart vackert och samtidigt så krypande läskigt om Rumänien under kommunisttiden. Jag hade helst inte velat träffa mig självhar stått på att-läsa-listan sedan jag läste denna bok förra året.

2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike: Jag läste Allt är vind, eftersom det var den bok som det rekommenderades att börja med. Jag gillade den, men jag fick inte mersmak. Kanske läser jag något mer av Le Clezio senare.

2007 Doris Lessing, Storbritannien: Jag började med Den femte sanningen och tyckte att det var underbart att läsa en feministisk bibel som dessutom var skriven av en nobelpristagare. Jag var fast och har sedan dess läst alla böcker om Martha Quest, Det femte barnet samt Gräset Sjunger. Fler böcker står i bokhyllan i väntan på att bli lästa!

2006 Orhan Pamuk, Turkiet: Jag började med Pamuks självbiografi Istanbul. Den var lite seg i början, men sedan lossnade det. Jag läste även Snö som började bra, men sedan blev seg. Jag har några fler böcker i bokhyllan, men jag är inte säker på att jag läser något mer.

2005 Harold Pinter, Storbritannien: Det är svårt med dramatiker eftersom jag tycker att det är lite jobbigt att läsa pjäser. Pinters politiska åsikter gjorde att jag drog på det i det längsta att läsa honom. Jag har läst pjäsen Födelsedagsfesten och den var okej.

2004 Elfriede Jelinek, Österrike: Jag var spänd på denna märkliga kvinna och läste Pianolärarinnan. Den boken var fantastisk bra i 200 sidor och sedan spårade den ur. Jag har därför inte kommit mig för att läsa något mer av henne.

2003 J. M. Coetzee, Sydafrika : Här läste jag Onåd och det var en bok jag tyckte var bra. Det var ingen bok som lämnade några djupare spår och därför har jag inte heller försökt hitta något mer av Coetzee.

2002 Imre Kertész, Ungern: Jag läste, som alla andra, Mannen utan öde och det var en fantastiskt bra bok om koncentrationsläger under andra världskriget. Jag gillade stilen i boken och jag fastnade för den, trots att ämnet kändes lite uttjatat vid tiden då jag läste den (2003, tror jag det var). Jag har dock inte läst något mer av Kertész.

2001 V.S. Naipaul, Storbritannien: Jag läste Vid flodens krök som utspelar sig i ett icke namngivet land i Afrika. Jag tyckte inte om boken. Jag kommer dock att ge Naipaul en chans till på temat en bok från varje land, eftersom han är från Trinidad/Tobago och har skrivit en bok om det landet.

2000 Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina): Novellsamlingen När jag köpte ett spinnspö åt farfar var fylld med vackra naturskildringar från Kina, men det var då det enda som var bra med denna bok. Boken var bara en transportsträcka fram till att jag skulle skriva detta blogginlägg!

Jag kan lägga till med lite sorg att jag fortfarande inte läst någon nobelpristagare före de fick priset. Men det kommer förhoppningsvis!

Läs här min feministiska analys av årtusendets nobelpristagare.

Lucka 9: Marilyn French

Kort fakta

Född 1929 i Brooklyn, New York, död 2009
Fick doktorsexamen från Harvard 1976 och forskade om James Joyce
Debuterade som romanförfattare med Kvinnorummet 1977
Omnämns i ABBA-låten The day before you came

Marilyn Frenchs feministiska gärning

Marilyn French är helt klart en av de främsta feministerna i USA på 70-talet. Betty Friedan kom nästan 15 år Kvinnorummet med Den feminina mystiken, så man kan säga att hon har förvaltat det feministiska arvet efter henne väl. Kvinnorummet handlar, precis som Den feminina mystiken, om hemmafrulivet. Det är en roman som visar hur kvinnor blir fångar i hemmet. Ju längre tid hon blir utan intellektuell stimulans, desto tråkigare tycker hennes man att hon är. Ju tråkigare hon är, desto mer håller han sig undan hemmet och tillslut är han otrogen. Enda sättet för kvinnan att bli lycklig är att fly. Ungefär så kan man tolka French syn på hemmafrun.

French är inte bara romanförfattare, utan även forskare. Hon har forskat om James Joyce och senare i livet gav hon ut ett kvinnohistoriskt verk, From Eve to dawn, i tre volymer. Det är ett gediget verk som tar upp kvinnan från de allra första civilisationerna fram till idag.

French var storrökare och diagnostiserades för matstrupsancer 1992. Om sin sjukdom har hon skrivit i boken A Season in Hell: A Memoir. Hon överlevde cancern men dog av hjärtsvikt i sin lägenhet på Manhattan den andra maj 2009.

Marilyn French och jag

Jag älskade Kvinnorummet och efter den läste jag flera av Frenchs böcker. Sin mors dotter är en annan imponerande bok om kvinnor i USA i tre generationer. Av French lärde jag mig mycket om den amerikanska kvinnohistorien. När hon dog skrev jag en artikel i Tidningen nu (som du kan läsa här). Hon ligger mig mycket varmt om hjärtat och hon är en av mina absolut största feminist-idoler!

Böcker av Marilyn French som jag läst och recenserat

Kvinnorummet 1977

Det blödande hjärtat 1980

Sin mors dotter 1987

Det eviga kriget mot kvinnan1992

En förälskad man och andra berättelser 1997

From Eve to dawn vol 1 2002

Lucka 8: Linda Skugge

Kort fakta

Född 1973 i Bromma, Stockholm
Blev krönikör i expressen 1993
Gav ut antologin Fittstim tillsammans med Belinda Ohlsson 1999
Slutade kalla sig feminist 2006

Linda Skugges feministiska gärning

Av alla feminister i Sverige på senare tid (efter åttiotalet) tror jag att Linda Skugge en av dem som gjort störst intryck hos de allra flesta. Idag kallar hon sig inte längre för feminist, men jag tycker ändå att hon är en viktig person att ta upp. Startskottet för den breda feminismen måste nog sägas vara antologin Fittstim som Skugge gav ut tillsammans med Belinda Ohlsson. Efter det kom det en våg av kända människor som kallade sig feminister och till och med Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson sa att han var feminist. Fittstim är en bok som idag kanske verkar aningen enkel, men som då var radikal och satte igång en stor och viktig debatt om kvinnor och könsroller och maktstrukturer. I förordet står det: ”För att vi vill visa att det finns tjejer som har högre mål än att bli framröstade till Fröken Sverige. Vi vill visa att vi finns och att vi bryr oss. Vi är coola, snygga, tuffa, smarta, roliga och framför allt så är vi feminister.”

Skugge växte upp i Sollentuna utanför Stockholm och om hennes tonårstid där kan man läsa i sin dagbok från åren 91-93 (Mest av allt ville jag hångla med någon), som hon gav ut 2004. Hon började skriva krönikor för Expressen 1993 och har sedan 1996 gett ut ett antal böcker. Hon har uppmärksammats för sina radikala åsikter, och då inte bara feministiskt radikala. En uppmärksammad text är den om Björn Ranelids bok Kvinnan är första könet. Hon har också kritiserat författarstipendier och argumenterat för att kvinnor ska göra planerat kejsarsnitt istället för att föda vaginalt.

Idag är Skugge vd för boksajten vulkan.se och driver kommunikationsbyrån Skugge & Co. Och som sagt, hon kallar sig inte längre feminist.

Linda Skugge och jag

Innan jag fick idén om ett virtuellt feministbibliotek, började jag bygga upp ett fysiskt. Detta var kring 01-02 någon gång. Jag började med att köpa gamla klassiker och jag läste, läste, läste. Fittstim var högt prioriterad och det var en av de första svenska feministiska klassikerna jag läste, efter Under det rosa täcket. Jag köpte fler böcker av Skugge och läste även hennes krönikor. Jag gillade henne skarpt och hon har blivit något av en idol för mig. Jag tycker att det är tråkigt att hon känner att hon inte vill kalla sig för feminist längre, men en del av det hon skriver angående det förstår jag. Man vill inte hamna i ett fack där andra bestämmer ens åsikter. Det är det jag också tycker är så skönt med Skugge är att hon står för sina åsikter och inte gör sig till för att passa in i en mall. Jag hoppas inte att hon tar illa upp när jag utser henne till dagens feminist i lucka 8, för hon har varit en av Sveriges mest tongivande feminister och med eller utan det epitetet är hon en kvinna att beundra se upp till!

Böcker av Linda Skugge som jag läst och recenserat

Fittstim 1999

Det här är inte en bok 2001

Akta er killar här kommer Gud och hon är jävligt förbannad 2003

Mest av allt ville jag hångla med någon 2004

The purity myth som film

Jessica Valenti har gjort en dokumentärfilm som bygger på boken The purity myth (betyder ungefär renhetsmyten eller oskuldsmyten). Det handlar om synen på kvinnans renhet och oskuldsfullhet och att hennes värde sitter i sexualiteten och hon hon håller på sig eller inte. Många konservativa politiker hävdar att kvinnans utsvävande sexualitet leder till massa hemskheter, såsom abort. Valenti vill uppmärksamma att renhetsmyten frodas och hon vill visa hur den sexuella dubbelmoralen slår hårt mot kvinnor.

Se trailern:
[vimeo 33173853 w=400 h=225]

The Purity Myth Trailer from Media Education Foundation on Vimeo.

Den verkar tyvärr inte finnas att få tag på i Sverige än.

Lucka 7: Ayaan Hirsi Ali


Ayaan Hirsi AliKort fakta

Född 1969 I Mogadishu, Somalia
Uppvuxen bland annat i Somalia, Etiopien, Kenya och Saudiarabien och flydde till Holland 1985
Medlem av det nederländska parlamentet 2003-2006 för högerliberala VVD
Bor sedan 2006 i USA

Ayaan Hirsi Alis feministiska gärning

Hirsi Ali har en brokig brakgrund som dotter till en oppositionspolitiker som var förföljd och har därför vuxit upp i många olika länder för att hennes far skulle hindras att fängslas av regimen. Trots detta valde familjen ändå att gifta bort 18-riga Ayaan som då flydde till Holland. Hennes far var mot könsstympning av flickor, men lilla Ayaan togs hand av sin mormor som fixade det.

Hirsi Ali började arbeta för muslimska kvinnors rättigheter i Holland och hennes engagemang ledde henne in i partipolitiken. Först till det socialdemokratiska partiet PvdA och senare till det högerliberala VVD. 2004 gjorde hon den kontroversiella filmen Underkastelse tillsammans med filmaren Theo van Gogh. Filmen är en kritik mot islam och van Gogh blev efter den mördad av en islamistisk extremist. Hirsi Ali fick ett dödshot på den döde mannens kropp. Efter det levde hon under ständigt livvaktsskydd och idag bor hon i USA.

När det kom fram att Hirsi Ali ljugit för att få uppehållsstillstånd, något som hon erkänner och berättar om i sin självbiografi, blev det ett känsligt ämne i hennes parti. VVD vill ha en mer restriktiv invandring och dåvarande invandringsministern och fd partikollegan Rita Verdonk hamnade i hetluften när hon fråntog Hirsi Ali hennes medborgarskap. Det blev en storm och Hirsi Ali fick sitt medborgarskap åter. I sin självbiografi berättar hon om hur hon var tvungen att ljuga för att få stanna. Om hon hade talat sanning hade hon straffats hårt för att ha rymt från sin blivande make. Hennes engagemang för utsatta muslimska kvinnor föddes efter att ha kommit som flykting till Holland. Hon ville hjälpa andra i samma situation som henne själv.

Efter hennes tid i parlamentet har hon gjort sig känd för att gå hårdare åt i sin kritik mot islam. Bland annat la hon sig i debatten om minaretförbud i Schweiz, där hon stödde ett förbud.

Ayaan Hirsi Ali och jag

För mig var Ayaan Hirsi Ali en förebild. Jag gillade att hon så konsekvent tog avstånd från religionen när den förtrycker kvinnor. Dock tycker jag att hon blivit mer extrem på senaste tiden och hennes stöd för minaretförbundet i Schweiz förstår jag inte alls. Folkpartiet har hyllat henne och gett henne partiets demokratipris 2005 ”för sitt modiga arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter”, men på senare tid har hyllningarna tystnat. Jag blev hänförd av hennes självbiografi, men idag vet jag inte om jag ser hennes som en förebild längre.

Böcker av Ayaan Hirsi Ali som jag läst och recenserat

Kräv er rätt! 2004

En fri röst 2006

Lucka 6: Mary Wollstonecraft

Kort fakta

Född 1759 strax utanför London, död i barnsäng 1797 i London
Mest känd för boken Tillförsvar för kvinnans rättigheter 1790
Mamma till Mary Shelley, författare till Frankenstein

Mary Wollstonecrafts feministiska gärning

Wollstonecraft var författare och hon skrev bland annat romaner och en historik över Franska revolutionen. Hon är idag känd som en feministisk filosof och i sin bok Till försvar för kvinnans rättigheter argumenterar hon för att kvinnor inte är underlägsna män av naturen, utan att de framstår så p g a deras brist på bildning. För Wollstonecraft betydde bildning och förnuft mycket och hon trodde starkt på att både män och kvinnor var rationella varelser och hon tyckte att alla skulle ha rätt att gå i skolan.

Privat levde hon ett radikalt liv med utomäktenskapliga förbindelser, där en till och med ledde till ett utomäktenskapligt barn, Fanny Imlay. Hon gifte sig senare med William Godwin och med honom fick hon dottern Mary Shelly, som idag är känd som författare till boken Frankenstein. Hon dog bara några veckor efter att Mary fötts. Fanny och Mary växte upp med William och han nya fru.

Wollstonecraft tog ställning för Franska revolutionen i boken Till försvar för männens rättigheter (som dock ej finns översatt till svenska) 1790. Hon reste till Frankrike och det var där hon träffade den amerikanska äventyraren Gilbert Imlay (Fannys far). Han lämnade henne och hon återvände till England. Hon försökte ta sitt liv tv gånger när ho förstod att det aldrig skulle bli de igen.

Hennes sista verk var Letters Written During a Short Residence in Sweden, Norway, and Denmark gavs ut 1796 och är en samling sociologiska reflektioner över Skandinavien mycket inriktat på jämställdhet och utbildning för kvinnor. Den innehåller också personliga berättelser som hennes förhållande till Imlay. Det finns senare verk som är postumt utgivna, bland anat Maria som anses var hennes mest radikala verk ur feministisk synvinkel. Det är en ofullbordad roman där hon tar upp det systematiska förtrycket av kvinnor

Mary Wollstonecraft och jag

Jag fick tipset att läsa henne av en av mina stora feministiska förebilder och numer även vän, Birgitta Ohlsson. Jag beställde boken och sedan hade jag den prydligt i bokhyllan och den fick senare flytta med mig oläst. Jag läste den 2005 och var då förvånad över hur lättläst och rolig den var.

Böcker av Mary Wollstonecraft som jag har läst och recenserat

Till försvar för kvinnans rättigheter 1792

Lucka 5: Valerie Solanas

Kort fakta

Född 1938 i Atlantic City, New Jersey och död 1988 i San Fransisco, Californien
Gav ut SCUM-manifestet 1967
Sköt Andy Warhol 1968

Valerie Solanas feministiska gärning

Det finns få feminister som delar upp feminister i två läger så hårt som Solanas gör. Antingen är man med henne och tycker att hon är fantastisk, eller så hatar man henne och anser bara att hon är galen. Efter det senaste bråket i Sverige kring TUR-teatern som sätter upp en pjäs om SCUM-manifestet (se recension i GP) har det faktiskt kommit upp en och annan nyanserad artikel om henne och hennes verk (se vidare Valerie Solanas och jag).

Solanas hävdar att hon blev sexuellt utnyttjad av sin far under sin barndom och det påverkade förmodligen hennes syn på män. Hon hatade män och ville leva i en värld med bara kvinnor, i alla fall som man få tro SCUM-manifestet. SCUM betyder Society for cutting up men och det finns ingen som helst tvekan om att hon inte har mycket till övers för det manliga könet.

Hon var forskare i psykologi och har arbetat ett år på University of Minnesota. Fram till 1966 finns inte mycket om hennes liv och man tror att hon levde ett kringdrivande liv och försörjde sig på tiggeri och prostitution. Sara Stridsberg har skrivit en litterär fantasi om hennes liv i boken Drömfakulteten.

Av det som finns att läsa om henne kan det inte råda några som helst tvivel för någon att Solanas är galen, och då inte sådär kreativ roligt galen som Erica Jong, utan galen på riktigt. Att skjuta en man, Andy Warhol, för att han inte ville sätta upp hans pjäs och sedan tappade bort manuskriptet, är knappast stabilt. Solanas slutade sitt liv på ett hotellrum i San Fransisco efter ett långt drogmissbruk, finansierat av prostitution.

Valerie Solanas och jag

Jag tillhör den lilla skara (verkar det som) som varken hyllar eller tar avstånd från hennes SCUM-manifest. Jag anser att den bör läsas i sitt sammanhang och för den som inte förstår sammanhanget finns boken Drömfakulteten att läsa. Efter den senaste tidens bråk kring TUR-teaterns uppsättning av pjäsen har två personer skrivit klokt om det hela, Jens Liljestrand och Lisa Magnusson.

Böcker av Valerie Solanas som jag läst och recenserat

SCUM-manifestet 1967

Böcker om Valerie Solanas som jag läst och recenserat

Stridsberg, Sara; Drömfakulteten; 2006

Feministbrud på kulturjakt i S:t Petersburg

Jag fortsätter dagen i Rysslands-anda. 2002 var jag för andra gången i S:t Petersburg med Liberala ungdomsförbundet. 2002 var det en konferens som ett Östersjöprojekt och liberaler från hela regionen var med. Först var vi en helg i Stockholm och sedan var vi fyra dagar i S:t Petersburg.

Här sitter jag i Jablokos partilokal. Jabloko är ett socialliberalt parti (enligt DN idag är står de för en europeisk socialdemokrati). De är mycket små och får förmodligen ingen representant i Duman efter dagens val. Vi träffade aktiva från partiet på vårt besök och de flesta var som vanligt män. Dock fick vi träffa några aktiva kvinnor också. Inte alltför sällan upptäcker man att kvinnorna är bättre på engelska. Kan bero på att kvinnor ofta måste kämpa lite hårdare för att nå lika långt som en man.

Den verkliga orsaken till att detta foto togs kan vi lämna därhän. Det tillhör det förflutna. Jag vill nu med bilden illustrera den kamp som föreningen Soldatmödrarna bedriver i Ryssland. Det är en stor och bred folkrörelse som jobbar för att humanisera armén. De vill bekämpa den pennalism som råder där och de vill göra en bättre miljö för sina söner i det militära. Idag är det många unga män som skicka i väg och göra lumpen på okänd ort som de inte hinner meddela sin familj. Några skickas till Tjetjenien där de kan försvinna utan att familjen vet var. Soldatmödrarna kan hjälpa familjer att få reda på vad som hänt deras söner och flera har juridisk kompetens och vet hur värnpliktssystemet fungerar. Jag tycker att det är ett behjärtansvärt arbete som är värt att uppmärksammas. Ryssland är ingen demokrati och allt arbete med att förbättra för medborgarna är otroligt viktigt.

Ny mer konservativ syn på kvinnan i Ryssland

Mina kloka partikollegor, Maria Nilsson på Liberala kvinnor och Alexandra Åhlén på Silc, har idag skrivit en intressant artikel i Sydsvenskan apropå dagens val till ryska Duman. De menar att det har vuxit fram en ny kvinnosyn i Ryssland efter kapitalismens intåg i landet, en kapitalism som kombinerats med en kontrollerad demokrati. Under Sovjetunionen jobbade man aktivt för att kvinnor skulle förvärvsarbeta och helt skulle staten ta hand om barnuppfostran. Idag är kvinnan sminkad och har skyhöga stilettklackar, samtidigt som hon förväntas ta hand om hem och barn.

Jag har läst Alexandra Kollontay som var Sovjetunionens ambassadör i Stockholm under 30- och 40-talen. Hon var feminist och ansåg att jämställdhet endast kunde uppnås med socialism. Hon var med i utkanten av den sk Fogelstagruppen där bland andra Elin Wägner och Kerstin Hesselgren ingick.Hon glorifierade kommunismen och dess roll som en del i total jämställdhet mellan män och kvinnor. Som Nilsson och Åhlén skriver, så ingick sällan kvinnor i de innersta kretsarna i den kommunistiska partitoppen (Kollontay var ett undantag och inte en regel). Med andra ord var det jämställdhet mest i propagandan och på pappret, men inte i verkligheten.

Idag är det, enligt artikelförfattarna, lättare för kvinnor att finna en ny plats i samhället och hitta nya försörjningsformer. Männen hamnar inte alltför sällan i alkoholmissbruk. I praktiken är det ofta kvinnorna som både försörjer familjen och tar hand om markservicen.

Samtidigt som vi kan se denna utveckling mot ett samhälle med mer traditionella könsroller börjar extremt konservativa politiker att uttrycka åsikter som i vilket västland som helst inte skulle vara rumsrena. Vladimir Zjirinovskij, ledare för det nationalistiska extrempartiet Liberaldemokraterna, ska ha sagt: ”vi kan inkludera fruar och älskarinnor på partilistorna men det är männen som kommer att göra jobbet åt dem”. Som sagt: inte rumsrent.

Läs mer om valet: DN, Expressen, SR

Följ Alexandra Åhlén på Twitter som rapporterar från valet.

Följ Alex Voronov på Twitter som rapporterar från valet.

Följ Amanda Lövkvist på Twitter som rapporterar från valet.