dec 16

Lucka 16: Pearl Buck

Kort fakta

Född i West Virginia 1892 död i Vermont 1973
Bodde fram till 1934 mestadels i Kina
Kinesiskt namn Sai Zhenzhu
Fick nobelpriset i litteratur 1938

Pearl Bucks feministiska gärning

Pearl Bucks föräldrar var missionärer i Kina och Buck bodde där större delen av sin uppväxt. Hon studerade vid universitetet i Vermont, men återkom till Kina 1914. Då var hon gift med John Lossing Buck och 1920 flyttade de båda till Nanjing och arbetade vid universitetet där.

1927 inträffade den sk Naijing-incidenten (läs mer om den på Wikipedia) då kommunisterna tog över staden från nationalisterna (detta ej att förknippa med massakern av Nanjing 1937 då japanerna intog staden). Flera västerlänningar blev dödade och Buck och hennes make fick gömma sig hos en fattig familj och på så sätt kom de undan. De lyckades ta sig till Shanghai och sedan till Japan där de bodde ett år. Efter det återkom de till Nanjing, men det var så pass osäkert att bo där så de lämnade Kina för gott 1934.

Många av Bucks böcker handlar om Kina och inte alltför sällan berättar hon om gripande kvinnoöden. I hennes mest kända verk Den goda jorden berättar hon om Wang Lung och hans liv från fattig man till rik godsherre. Även om huvudpersonen i boken är en man, så är det kvinnorna i birollerna som är de viktigaste för historien. Hon har skrivit en mängd romaner, noveller och fackböcker. Hon belönades med nobelpriset i litteratur 1938, främst för boken Den goda jorden. Utmärkelsen ska ha kritiserats då Buck ansågs för lättillgänglig (men något belägg för detta har jag inte hittat).

Pearl Buck och jag

Ni som är flitiga läsare av bloggen vet att jag har tänkt läsa alla nobelpristagare innan jag dör och det var så jag först kom i kontakt med Pearl Buck.  Mina föräldrar tog mig med till ett av de absolut bästa antikvariaten jag varit på (bättre än Myrorna i Hjorthagen!), nämligen Böckernas Hus i Tidan. De har en egen hylla för just nobelpristagare och där hittade jag Brevet från Peking. Den boken gillade jag, men anser inte at den är tillräckligt intressant ur kvinnosynpunkt för att platsa här. Jag blev intresserad av Buck när jag gjorde efterforskningar kring henne och införskaffade Den goda jorden. Den älskade jag och det kommer att bli mer av Buck i framtiden (men min att-läsa-lista är så lång att det nog dröjer ett tag till, men Modern står i bokhyllan). På Feministbiblioteket och Liberala kvinnors Nobelmingel förra året läste jag ett utdrag ur Den goda jorden.

Bok av Pearl Buck som jag läst och recenserat

Den goda jorden 1932

dec 15

Lucka 15: Sofi Oksanen

Sofi Oksanen Foto: Toni HärkönenKort fakta

Född 1977 i Jyväskylä, Finland
Debuterade som författare med Stalins kossor 2003
Fick Nordiska rådets litteraturpris för Utrensning 2010

Sofi Oksanens feministiska gärning

Idag är dagens feminist en ung (lika ung som jag!) författare från Finland. Hon är född och uppvuxen i Finland, men har en mamma som ursprungligen är från Estland och hon har tillbringat många somrar där.

Sofi Oksanens mamma växte upp i Sovjetunionen och träffade där hennes far som var på besök i landet. Mamman emigrerade till Finland på 70-talet och när Sofi var föddes 1977. Om det hon skriver i Stalins kossor stämmer överens med hennes liv fick hon tidigt veta att det var viktigt att inte säga att hon var halvestniska, eftersom alla kvinnor som kom från Sovjetunionen var ”rysshoror”.

Hon har lidigt av ätstörningar och det är ett tema i boken Stalins kossor. Hon beskriver där den halvestniska unga tjejens dilemma som fast mellan två världar, där hon inte kan prata om livet i Estland med vännerna i Finland. Detta jobbig liv leder till att hon har svårt med relationer och hon är bulimiker. Vi får i boken även följa hennes mors och mormors liv.

Stalins kossor följdes upp av Baby Jane, som handlar om panikångest. Två tjejer bor tillsammans i Helsingfors, men förhållandet är komplicerat då den ena lider av panikångest. Oksanen har själv sagt att det främsta temat i boken är psykisk ohälsa och inte homosexualitet (se intervju i DN 2010). Hon definierar sig själv som bisexuell, men är i övrigt mycket förtegen om sitt privatliv.

Hennes hittills största succé är Utrensning. För den tilldelades hon Nordiska rådets litteraturpris 2010. En ung flicka som rymt från sina hallickar möter en äldre kvinna som varit övertygad kommunist under sovjettiden. Året är 1992 och deras liv nystas upp för läsaren. Oksanen säger till DN 2010 att hon inspirerats av Slavenka Drakulics beskrivningar av det sexuella våldet i Jugoslavienkriget. Utrensning är även en pjäs som bland annat har spelats på Stadsteatern i Stockholm.

Oksanen skriver om kvinnor och för henne är det en självklarhet att kalla sig feminist.

Sofi Oksanen och jag

Jag fick tips om henne av min finska vän Mia. Vi har träffats genom politiken, men delar ett stort intresse för feminism, litteratur och Östeuropa (vi gjorde en resa till Balkan tillsammans 2004). Därför visste hon att jag skulle älska Sofi Oksanen och såklart gjorde jag det!

Böcker av Sofi Oksanen som jag läst och recenserat

Stalins kossor 2003

Baby Jane 2005

Utrensning 2008

Pjäs av Sofi Oksanen som jag sett och recenserat

Utrensning på Stockholms Stadsteater 2011

dec 14

Lucka 14: Susan Moller Okin

Född 1946 i Aukland, Nya Zeeland, död 2004 i USA
Bacholor från University of Aukland 1967
Master i filosofi från Oxford 1970
Doktorsgrad från Harvard 1975

Susan Moller Okins feministiska gärning

Idag har jag valt en feminist som är en av de klokaste och mest akademiskt meriterade som jag har läst. Susan Moller Okin är en liberal feminist och filosof och hon har studerat och undervisat vid flera stora universitet i världen och från 1990 fram till sin död var hon på Stanford University i Californien.

Moller Okin föddes och växte upp i Nya Zeeland och hon dog i USA endast 57 år gammal. Enligt hennes exmake låg det inget brott eller själmord bakom hennes mystiska död.

Hon har blivit mest känd för att ha kritiserat kända liberala filosofer för att inte ta upp ett könsperspektiv. Will Kymlicka är känd för sina tankar kring minoritetsfrågor och där har Moller Okin kritiserat honom för att han inte tar hänsyn till könsdiskriminerande traditoner i minoritetskulturer. Hon har även kritiserat John Rawls Theory of justice för att han bara pratar om jämlikhet mellan familjer och inte inom familjerna. Hon menar att om man inte kan se ojämlikheten inom familjen så kommer man inte heller att kunna se problemen i det offentliga livet.

Hennes debut bok heter Women in Western Political Thought och kom ut 1979. I boken Justice, gender and the family låter hon ett par kända filosofer gå igenom rättvisebegreppet och sedan kritiserar hon dem i en sluttext. Boken kom ut 1989 och för den fick hon American Political Science Association’s Victoria Schuck Prize för bästa politiska bok om kvinnor.

Tiden innan hon dog engagerade hon sig för kvinnor i tredje världen och hon stödde Global Found for Women.

Susan Moller Okin och jag

Såhär skrev jag i inledningen av min recension till Justice, gender and the family:  När jag pluggade Statsvetenskap A på Göteborgs universitet så fick vi läsa ett utdrag av denna bok. Jag var då i en period i livet då jag inte läste mer än nödvändigt, i alla fall inte kurslitteratur och i alla fall inte på andra språk än svenska. Därför satte kanske inte den text jag läste då så djupa spår, dock har jag alltid burit med mig det vi på föreläsningen diskuterade om boken och Moller Okins kritik mot filosofier om rättvisa. Jag redogjorde även för hennes idéer på en tenta. Det skulle alltså ta mig över tio år innan jag läste hela boken. Men nu har jag gjort det och jag är mycket glad för det.

Böcker av Susan Moller Okin som jag läst och recenserat

Justice, gender and the family 1989

Mångkulturalism – kvinnor i kläm? 1999

dec 14

Luciatraditioner måste ses över!

Igår var det min mans födelsedag och jag softade på dagen med min mammagrupp, därför kommer detta inlägg en dag sent.

De senaste åren har det uppkommit en diskussion kring Lucia om killar ockås kan få vara med om att tävla om den titeln. Senast i raden Är Loke Båthake i Lund som startat ett upprop på skolan för att killar också ska kunna få bli Lucia. Jenny Sonesson har skrivit en mycket bra artikel om detta på Newsmill igår. Jag tycker att det är konstigt att skolor håller fast vid traditioner som utesluter ett kön från något. På min högstadieskola fick inte killarna ens vara med i tåget som stjärngossar. Sådant är såklart helt vansinnigt.

Men en sak glöms bort i diskussionen och det är att flickor tvingas ställa upp i skönhetstävlingar. På min högstadieskola (Fredriksdalsskolan i Lidköping) kunde du inte komma undan det alls. I varje klass i årskurs nio röstade klassen fram sin Lucia-kandidat. Alla kandidater hängdes sedan upp i korridoren och klasslistorna fungerade som röstlängd. Den vackraste ska få det mest ärofyllda uppdraget.

Ungefär där brukar folk invända att det är en popularitetstävling och inte en skönhetstävling och även om jag kan invända mot det så spelar det ju ingen roll. Skulle det legitimera en omröstning? Såklart inte. Skönhet eller popularitet, inget av det ska man rösta fram på en skola!

Nu när man faktiskt diskuterar sjuka skönhetsideal, unga tjejers dåliga självförtroende och trånga könsroller så ska man inte uppmuntra allt detta med skönhetstävlingar i skolans regi. Det blir inte bättre av att släppa in killarna i denna karusell heller. Man kan göra som man gör på de flesta lågstadieskolor, och som man gjorde på min mellanstadieskola när jag blev Lucia – lotta.

UPPDATERAT

Ida Thulin skriver mycket bra om detta i Sundsvalls Tidning. Jag håller inte med henne om att det inre är så viktigt att man tar bort valet, men hon tar upp många andra saker som också är stora problem i skolan kring popularitet: allahjärtansdag-rosor, välja lag på jympan och välja partner till grupparbetet.

dec 13

Lucka 13: Familjen Taylor Mill

Kort fakta

Harriet Taylor Mill född 1807 död 1858
John Stuart Mill född 1806 död 1873
Helen Taylor född 1831 död 1907
Alla levde i England.

Familjen Taylor Mills feministiska gärning

Idag får dagens feminist bli dagens feminister. Jag ville ta med hela familjen eftersom i denna familj hade alla stor betydelse för varandra. Johan Stuart Mill och Harriet Taylor träffades och hade en utomäktenskaplig förbindelse medan Harriet var gift med John Taylor. De hade intellektuellt utbyte av varandra, men de hade även ett kärleksförhållande. När John Taylor dog, gifte sig Harriet och John Stuart två år efter. Harriet gifte sig med John Taylor när hon bara var arton år och hon fick tre barn med honom. Med sig in i äktenskapet med John Stuart hade hon dottern Helen.

John Stuart Mill var filosof och nationalekonom och räknas som den moderna liberalismens grundare. Bland många saker han tyckte borde ändras i samhället så var det att förtryckte mot kvinnorna borde upphöra. John Stuart Mills mest kända verk är Om friheten, som han sagt att hans hustru Harriet Taylor hade stor del i. De drev tillsammans frihetsfrågor om kvinnors rättigheter. John Stuart skrev boken Förstrycket av kvinnorna och den boken hjälpte hans styvdotter Helen honom att slutföra. Harriet har skrivit mycket om äktenskap och kvinnoförtryck både själv och tillsammans med John Stuart.

Harriet Taylor Mill dog 1848 och hennes dotter Helen växte då upp med John Stuart. Hon blev senare aktiv i den brittiska suffragettrörelsen som kämpade för kvinnlig rösträtt. Hon arbetade med sin styvfar och de arbetade tillsammans för kvinnors rättigheter, precis som John Stuart gjort med Harriet innan hon dog.

Familjen Taylor Mill och jag

Jag pluggade statsvetenskap på Göteborg universitet 1998 och då ingick Om friheten. Jag gick i samma veva med i LUF och där var den obligatoriskt läsning (fast jag tror att jag var tämligen ensam om att ha läst den). Som jag skrev tidigare fick jag tips av Birgitta Ohlsson att läsa Mary Wollstonecraft, mem också boken där alla tre nedanstående esssäerna finns med. Jag läste dem för bara något år sedan och ångrade då att jag inte läst dem tidigare.

Böcker av familjen Taylor Mill som jag läst och recenserat

Mill, John Stuart; Förtrycket av kvinnorna; 1869

Taylor Mill, Harriet; Kvinnornas befrielse och Om äktenskapet; 1851 och 1831

dec 12

Lucka 12: Fay Weldon

Kort fakta

Född 1931 i Alvechurch, England
Bodde i Nya Zeeland fram till 1946
Debuterade som författare med The Fat Woman’s Joke 1967

Fay Weldons feministiska gärning

Fay Weldon började tidigt fundera på livets orättvisor. Hon förstod på andra hur hon förväntades vara som kvinna och anpassade sig, men hon förstod aldrig varför. Weldon växte upp i staden Christchurch på Sydön i Nya Zeeland. Hennes föräldrar skilde sig när hon var sex, men det var något man inte pratade om på den tiden. Efter att mamman fick ett arv efter andra världskriget tog hon med sig familjen till England. Tonåriga Fay gillade det inte särskilt eftersom hon hade sett journalfilmer och visste hur sönderbombat Europa var och hon ville inte lämna sina vänner och sin fars nya familj i Nya Zeeland. Ett fattigt liv i London följde.

Hon hann med att leva som ensamstående mor och som mor med styvfar till sitt barn som hon inte tyckte om, innan hon slutligen hittade mannen i sitt liv (Weldon) som hon var gift med i 30 år. Flera gripande händelser i sitt liv har hon senare skildrat i pjäser och romaner, med skiftande framgång. Bland annat beskriver hon i sin självbiografi att hon träffat en kvinna som ville adoptera bort sitt barn hon bar på, men eftersom hon antytt att depression fanns i släkten ville ingen ta emot henne. Hon födde barnet och Weldon hjälpte henne med alla praktiska detaljer. När barnet var fött gick kvinnan till kyrkan och gav bort barnet. Denna händelse ska Weldon berättat om i en pjäs, som hon själv menar att ingen förstod sig på.

Efter flera år som copywriter blev hon författare och debuterade 1967 med The Fat Woman’s Joke. Hon är mest känd för boken En hondjävuls liv och lustar som kom ut 1983 (1984 på svenska). Den handlar om den försmådda hemmafrun som hämnas sin man och hans nya flickvän. Hon har skrivit otaliga böcker både före och efter den succén och hon har även skrivit TV-manus till serien Herrskap och tjänstefolk. Till manuset kunde hon hämta inspiration från sitt eget liv, då hennes mamma jobbade i ett rikt hem som sitt första jobb när de kom tillbaka till England. Familjen bodde då i tjänstebostaden som var ett ruggigt tillhåll i källaren till det fina huset.

Fay Weldon och jag

Jag upptäckte Weldon sent och jag läste först En hondjävuls liv och lustar efter Massolit förlags nylansering av boken i år. Jag blev då inte jättesugen på att läsa hennes självbiografi, men nu efter att ha gjort det har jag blivit desto mer sugen på att läsa mer av henne.

Böcker av Fay Weldon som jag läst och recenserat

En hondjävuls liv och lustar 1983

Auto da Fay 2002

dec 12

Weldon, Fay; Auto da Fay; 2002

Auto da FayFörfattaren Fay Weldons självbiografi kom ut redan 2002, men gavs ut på svenska först i år (Massolit förlag). Weldon är född Franklin Binkinshaw, eftersom hennes föräldrar förväntat sig en son, men hon fick snabbt tilläggsnamnet Fay.

Weldon är mest känd för sin bok En hondjävuls liv och lustar från 1983 som handlar om hemmafrun som tar hämnd på sin man som lämnat henne. Boken har också blivit TV-serie och film. Boken Auto da Fay handlar om hennes liv före hon blev författare. Hon föddes 1931 i England, men hennes föräldrar var bosatta i Nya Zeeland så hon kom dit under sitt första levnadsår. Hennes föräldrar skiljde sig när hon var sex och trots fattigdom hade hon en ganska lycklig barndom i Nya Zeeland. Hon kom till London 1946 och livet där var långtifrån glamouröst. Hon studerade, men fick ändå svårt att få jobb. Hon blev gravid och gifte sig med en man som accepterade att hon hade barn. När hon stuckit ifrån honom träffade hon en dag Ron Weldon som hon gifte sig med och höll ihop med tills de båda var över sextio.

Hon funderade mycket över könsroller och varför kvinnor inte fick försörja sin familj och varför kvinnor förväntades att vara vackra. Hon fick också lära sig den hårda vägen hur det var att vara en flicka ”som har hamnat i olycka” och levde med barn utan man. På baksidan av boken står det att vi får följa henne genom livet som feminist och antifeminist. Något tecken på att hon har blivit antifeminist gick inte att hitta i den här boken, vad jag kunde se. Jag som normalt inte gillar biografier sträckläste Auto da Fay och tyckte att det var otroligt spännande att följa en annorlunda familj från slutet av 1800-talet fram till sextiotalet via Fay Weldons vassa penna.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Guardian,  Expressen, GP, SvD

Andra bloggar: Bims blogg, Boktokig, enbokcirkelföralla, Marmeladkungen,

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Auto da Fay av Fay Weldon

dec 11

Feministbrud på kulturjakt i Peking

Jag har tidigare beskrivit två resmål på vår bröllopsresa, Hongkong och Hainan. Jag tänkte att det var dags för Peking, det första och sista resmålet på den resan.  När jag går igenom mina bilder igen så finns det en hel del intressant att skriva om där.

Jag på Himmelska fridens torg

Här står jag på Pekings mest kända plats (skulle jag gissa i alla fall) – Himmelska fridens torg. Bilden är tagen med Förbjudna staden i bakgrunden. En stor bild på Mao syns om man tittar noga. Fotografen har Maos mausoleum i ryggen. Det var tyvärr får lång kö dit och det var inte öppet många timmar varje dag så vi hoppade ett besök där. Det är så vansinnigt att man hedrar gamla diktatorer på det sättet. Lenin har ju också ett mausoleum i Moskva, till exempel.

Turister trängs hysteriskt i Den förbjudan staden

Vi besökte även Den förbjudna staden och här kan vi se kinesiska turister fota något extra spännande. Vi västerlänningar hade inte en chans att komma intill. Turister kommer från hela Kina för att se deras nationalskatter och vissa gör kanske bara en resa dit i hela sitt liv. Kanske är detta turister från någon närförort, men inte ens de kanske gör mer än en resa dit. Vi stötte på några turister i tunnelbanan som inte förstod hur de köpte biljetter. Vi gick före och tryckte vant på knapparna och fick våra biljetter. Ingen av oss kan ett ord kinesiska, men tunnelbanebiljettsystemen är universella och här ligger den stora skillnaden mellan stad och land och inte mellan länder eller kulturer.

Jag köper pärlor på pärlmarknaden i Peking

Till skillnad från länder i mellanöstern, så är butiksbiträden i Kina ofta kvinnor. Här står jag och prutar på pärlor av en kvinna på den så kallade Pärlmarknaden i Peking. Denna kvinna hade visitkort och önskade att jag skulle återkomma. Förmodligen fick jag ett bra pris på pärlorna eftersom hon faktiskt sa nej när jag försökte pruta mer. Alla känslor i prutning är ju ett spel för gallerierna, men när hon inte hindrade mig från att gå så tror jag att hon faktiskt inte ville gå lägre. Jag kom tillbaka och fick en rejäl påse stenpärlor för drygt 200 kr.

Jag agerar proffs-prutare på Sidenmarknaden

Här ser vi hur en prutning går till i praktiken. En miniräknare används för att det inte ska bli några missförstånd (i Kina betyder sistin 60 och sisti 16, för det mesta). Först ser jag chockad ut för det hutlöst dyra priset och sedan ger jag bestämt tillbaka miniräknaren med ett skambud på ungefär en tiondel av priset. Här ska jag köpa en sjal och jag tror hon började på 1000 yang (ca 1000 kr) och sedan snabbt ”special price for you” och vips är det 500. Jag tror jag betalade 80 i slutändan.

Sommarpalatset

Vi såg mycket kultur i Peking och bland annat var vi på Sommarpalatset utanför staden. 1888 blev detta sommarresidens för änkekejsarinnan Cixi, som var regent i praktiken i Kina i slutet av Qingdynastin.

Fågelboet

Som den sportnörd jag är ville jag se Fågelboet där inga svenskar tog några guld under Peking-OS året innan. Före OS fruktade jag ett nytt kinesiskt under, men även om de vann många guld, så var det inte med omänskliga resultat. På damsidan har både kinesiska simmare och friidrottare haft glansperioder som lämnat en bitter eftersmak. Världsrekordet på 10000 m som sattes 1993 står sig fortfarande ingen har någonsin varit i närheten av det. Doping och diktaturer, ja vi har hört den förut.

Utslaget lejon på Peking zoo

Slutligen: Ett land som inte tar hand om sina människor, tar inte heller hand om sina djur. Peking Zoo var verkligen vidrigt och jag grät hela vägen därifrån. För er som undrar vad i helskotta jag gjorde där så kan jag säga att vi ville se pandorna och hade av någon anledning fått för oss att det inte skulle vara såhär hemskt.  I Kina har man påhittade jobb för arbetslösa och på restauranger kan man ha en flock av servitriser vid bordet som gör allt för att ta upp din beställning. Detta är otroligt störande och om man vill hitta på meningsfulla jobb till folk så är det ett utmärkt sätt att anställa dem på Peking Zoo. Där kan se se till att folk inte kastar saker på djuren för att de tycker att de är tråkiga när de bara ligger utslagna i hettan.

dec 11

Lucka 11: Hanne-Vibeke Holst

Hanne-Vibeke HolstKort fakta

Född 1959 i Lökken, Danmark
FN:s goodwillambassadör för kvinnofrågor
Slog igenom med Thereses tillstånd i Danmark 1992 och i Sverige 2000

Hanne-Vibeke Holst feministiska gärning

Hanne -Vibeke Holst växte upp i Danmark på 60-talet i ett traditionellt danskt hem. Könsrollerna var fasta och hon började tidigt fundera över orättvisor i hemmet. Hon beskriver sin uppväxt och familjens umgänge i boken Min mosters migrän eller hur jag blev kvinna från 1999. Där kan man läsa om hur högtidsfirandena oftast ledde till att mostern fick migrän, något som var oerhört pinsamt i släkten. Senare i livet skulle Holst förstå att migränen berodde på att mostern hade så fruktansvärt mycket att stå i och var helt ensam med bestyren. Vad som däremot inte var pinsamt i släkten, utan tvärt om togs som självklart, var att en morbror vägrade äta annat än omelett.

Holst är journalist till yrket och hennes första litterära succé var trilogin om journalisten Therese Skårup. Har man läst hennes självbiografi först så kan man känna igen ett och annat i böckerna om Therese. De går ut på att en kvinna bör stå på egna ben och inte ta att hennes man alltid kommer i första hand.

Hennes andra stora succé var med trilogin om dansk politik i tre fristående delar. Till den första, Kronprinsessan, har hon hämtat inspiration från Mona Sahlin-affären. Del två, Kungamordet, handlar om hustrumisshandel och den sista, Drottningoffret, handlar om en kvinna och politiker som kämpar mot en dödlig sjukdom.

Hon har skrivit en pjäs om Anna Politkovskaja liv, Moskva 7 oktober, som har spelats på Stadsteatern i Stockholm.  Hon har också skrivit TV-manus till sina böcker i den politiska trologin (för svensk TV), men också till den danska TV-serien Polisen på Samsö.

Hanne-Vibeke Holst och jag

När jag läste Thereses tillstånd visste jag att jag hade hittat en favoritförfattare. Efter det har jag läst fler av hennes böcker och de flesta har jag gillat mycket. Dock var jag lite besviken på Drottningoffret, som avslutade den politiska trologin.

Böcker av Hanne-Vibeke Holst som jag läst och recenserat

Thereses tillstånd 1992

Det verkliga livet 1994

En lycklig kvinna 1994

Min mosters migrän eller hur jag blev kvinna 1999

Kronprinsessan 2002

Kvinnan med de vackra händerna och andra livshistorier 2004

Kungamordet 2005

Drottningoffret 2008

dec 10

Jag har läst alla nobelpristagare sedan 1990

Förra året hade jag läst alla nobelpristagare sedan 2000 och då tänkte jag att det skulle bli en tradition att läsa tio om året. Nu blir det förhoppningsvis inte tio om året, eftersom jag redan läst en hel del. Dock kunde jag här konstatera att jag hade många luckor på 90-talet. Jag åkte till Stockholms Stadsbibliotek och lånade böcker av dem jag hade kvar och eftersom det var två poeter och tre dramatiker så gick det väldans fort. Pjäser är i regel rätt så korta och lyrik går också fort att läsa om man bara ska läsa igenom det. Nu brukar jag läsa lyrik på annat sätt, mer bläddra och läsa en dikt här och där, men det är lite fusk i detta sammanhang så jag har läst ett verk av alla poeter.

Årets nobelpristagare Tomas Tranströmer, Sverige: Jag hade läst honom innan (första gången det händer!) men eftersom jag som sagt inte läser poeter från pärm till pärm har jag nu gjort det för att inget fusk ska förekomma. Jag läste 17 dikter från 1954 och För levande och döda från 1989. Jag gillade de senare dikterna bäst och Tranströmer är en poet som är lättillgänglig.

1999 Günter Grass, Tyskland: Jag har läst Blecktrumman om tyskarnas situation i Polen efter andra världskriget. Det var en bok jag gillade, men det har inte blivit något mer av Grass.

1998 José Saramago, Portugal: Jag läste Blindheten och även om det inte var en bok jag såg fram emot att läsa vidare i så tog jag den ändå till mig. Den handlar om et samhälle där alla blir blinda utom en och vilken anarki som kom att råda. En samhällskritik genom ett absurt scenario.

1997 Dario Fo, Italien: Jag läste pjäsen En målare kommer sällan ensam och jag vet inte om jag tyckte om denna fars. Det var lite fyrtiotalisthumor med det manliga mot det kvinnliga och en kvinna som gjort sin man till vaxdocka för att han inte skulle kunna resa iväg. Hö hö säger jag. Kanske finns det bättre pjäser, någon som vet?

1996 Wisława Szymborska, Polen: Som jag älskar hennes dikter! Jag läste Människor på en bro från 1986 och där fanns flera dikter som jag blev oerhört berörd av. Sedan bläddrade jag lite hit och dit i diktsamlingen jag lånat från biblioteket och fann en dikt som hette Hanna. Bara en sån sak! Jag kommer att önska mig hennes samlade dikter i julklapp.

1995 Seamus Heaney, Irland: Ännu en poet och hans diktsamling Grönt ljus lämnade inga djupa spår hos mig. Mycket naturskildringar från Irland. Inte min typ av dikter skulle jag kunna sammanfatta det som.

1994 Kenzaburo Oe, Japan: Jag läte hans bok Tid för fotboll redan 1995 och minns inte så mycket. Det jag minns är att jag inte gillade boken och att jag hade missuppfattat vad den skulle handla om. Och nej, jag trodde inte att det skulle handla om fotboll.

1993 Toni Morrison, USA: Jag fick Sula i julklapp det året och jag tyckte om den boken. Jag har recenserat den här i feministbiblioteket eftersom det är en kvinnohistorisk roman om svarta i USA. Det är konstigt att det inte har blivit något mer av Morrison. Det ska jag genast se till att ändra på!

1992 Derek Walcott, S:t Lucia: Jag läste pjäsen Sista karnevalen, som är den enda som har översatts till svenska och den har satts upp på Dramaten. Den är ändrad från originalet, men av författaren själv. Pjäsen utspelar sig på Trinidad och det postkoloniala är centralt. Jag tyckte om den.

1991 Nadine Gordimer, Sydafrika: Även hon en författare där det postkoloniala är i centrum. Jag läste Min sons historia och tyckte mycket om den.  Den handlar om kampen mot apartheid och samarbete mellan svarta och vita.

1990 Octavio Paz, Mexiko:  Det var många dramatiker på 90-talet och Octavio Paz var en av dem. Jag läste Rappaccinis dotter som sattes upp första gången 1956. Inte så kul att läsa, vet inte om det hade varit roligare att se den som föreställning.

Bara tre kvinnor, varav en som jag recenserat här i Feministbiblioteket. Tyvärr kommer det dröja flera år innan jag kommer att presentera en till kvinna som fått priset om jag ska fortsätta i takten tio per år.