nov 07

Stadsbesök v 45 – New York

Manhattan december 2007 sett från Empire State Building.

Obama har vunnit valet i USA och enligt O tycker att vi ska göra ett statsbesök i New York. Jag är på!

Jag har läst och älskat Paul Austers New York-trilogi, men eftersom böcker från den här staden inte är helt ovanliga så får den här bloggposten handlar om feministisk kultur.

Min favoritfeminist Jessica Valenti är från Queens i New York. Hon har skrivit böcker som handlar om kvinnor i hela USA, så det kanske inte räknas.

Susan Faludis bok Den amerikanska mardrömmen handlar om den feministiska backlashen efter elfte september.

Livets aviga och räta av Kate Jacobs är en härlig chick lit i New York-miljö. Dessutom handlar den om stickning – bara en sådan sak. Jag älskade att huvudpersonerna verkligen gick gata upp och gata ner i olika stadsdelar så att jag kunde tänka: Där har jag också gått! Jag vill läsa fler sådana böcker och tips om det mottages tacksamt.

Candace Brushell har skrivit boken Sex and the City som utspelar sig  New York och som ligger till grund för Tv-serien. Om du tror att boken handlar om samma karaktärer som i TV-serien så blir du besviken. Jag blev det i alla fall. TV-serien är underbar, men jag har ändå en kluven inställning till den som jag har redogjort för här.

Filmen You’ve got mail tyckte jag om. Den är kanske inte den mest feministiska film jag har sett, utan tvärt om ganska traditionell. Men Meg Ryans rollfigur är en självständig kvinna som driver ett eget företag och är stolt över det hon gör. En liten förebild i alla klichéer i filmen. Och om inte annat kan man se den bara för alla New York-miljöer.

nov 06

Norden-utmaning: Färöarna, Grönland och Åland

Flaggor Färöarna, Grönland och Åland

Ingen Norden-utmaning kan vara komplett utan att ha tittat lite på provinserna som tillhör Danmark och Finland. Jag har läst en roman från Åland, en historisk bok från Grönland och en barnbok samt dikter från Färöarna.

Vilka böcker?

Färöarna:
Guðrið Helmsdal Nielsen: Dikter
Ebba Hentze: Antonia och morgonstjärnan

Grönland:
Mâliâraq Vebæk: Navaranaaq og andre

Åland:
Liselott Willén: Sten för sten

Sammanfattning läsupplevelse Färöarna, Grönland och Åland

Den grönländska boken handlade om de grönländska kvinnornas historia och var på danska. Den låg långt ner i stadsbibliotekets magasin och hade inte blivit utlånad på tio år. Jag tror att det kommer att dröja tio år tills någon får för sig att låna den igen och då är det förmodligen någon minst lika galen än jag.

De färöiska dikterna kom i en samlingsvolym mer fler färöiska poeter. Också denna bok fanns i magasin. Jag tyckte om Helmsdal Nielsens dikter. Den andra boken var en barnbok som fanns, ja den fanns också i magasin. Den handlade om en flicka som var ensamt barn på en ö. Fruktansvärt tråkig om jag ska vara ärlig.

Liselott Willén är uppvuxen på Åland och Sten för sten utspelar sig på Åland, så den fick räknas som åländsk. Annars bor Willén i Örebro och är verksam läkare där när hon inte skriver böcker. Jag tyckte mycket om boken och kommer definitivt läsa mer av Willén!

Vad har jag lärt mig om kvinnor på Färöarna, Grönland och Åland?

Jag har lärt mig om kvinnors villkor på Grönland, lite om hur det är att leva på Färöarna samt hur livet ser ut på Åland. Jag har inte läst tillräckligt mycket för att kunna dra några långtgående slutsatser, men det känns som att alla fyra verken på något sätt speglar sin provins.

Vad har jag läst tidigare?

Kort och gott: Inget.

Hur ska jag gå vidare?

Jag ska läsa mer av åländska författare i allmänhet och Willén i synnerhet. När det gäller de andra två andra provinserna skulle jag gärna läsa något mer, men det jag fick tag på kändes inte så modernt och jag är inte så sugen på att gräva fram fler bortglömda verk ur bibliotekens magasin. Men jag ska såklart hålla ögonen öppna för om det kommer ut något nytt från dessa danska områden.

Feminist från Färöarna

 Súsanna Helena Patursson

nov 06

Tematrio v 45 – Ätbart

Denna vecka vill Lyran att vi ska lista tre böcker med något ätbart i titeln. Jag tolkar det lite kreativt och tar även med drickbart. Här är min tematrio:

Stekta gröna tomater av Fannie Flagg: Denna underbara bok såg jag som film först och det är banne mig en av de bästa filmer jag har sett och kanske en av de bästa böcker jag har läst också. Två kvinnor finner varandra och skapar ett liv tillsamman långt borta från sorger och tunga bagage. Dessutom flyr den ena från en man som slår.

Vattenmelonen av Marian Keyes: En kul historia om en kvinna som tar sig ur sorgen att ha blivit övergiven av sin man på förlossningsbordet. Chick lit när det är som bäst.

A cup of tea av Katherine Mansfield: En fantastisk novell om hur en man utnyttjar son hustrus osäkerhet på hans kärlek för att får det han vill. Det hon ville vara att bjuda en fattig kvinna på middag och det han gjorde var att säga att han tyckte hon var så otroligt vacker. Mycket bra och kärnfull novell.

nov 05

Fet, ful och äcklig? Eller rent av sund och snygg?

Jag tänkte inte kommentera det, men nu gör jag det ändå. Katrin Zytomierska tycker att mulliga tjejer är det fulaste som finns. Ren och skär feministpropaganda. Föga förvånande tycker jag tvärt om. Modigt av SATS att välja en tjej som ser ut som folk gör mest. Jag tänker inte kommentera det hela mer med så mycket text. Istället bjuder jag er på bilder av mig. En glad 35-åring som i dagsläget borde träna mer, men som för inte så länge sedan var mycket vältränad. Dock ej smal. Vad säger ni, är jag tjock, äcklig och ful? Jag tycker inte det själv.

2007. Här har jag sprungit i mål i Stockholm halvmaraton. Sjukt vältränad, men inte smal. Dessutom stripigt hår och osminkad.

2008. Här tyckte jag själv att jag var vackrast i världen. Mindre vältränad, men nu sminkad.

2011. Då såg jag ut såhär och hade gått ner mycket i vikt, vilket jag förstås inte visste då.

2012. Semester i Litauen. Jag tränar inte så mycket på grund av höftproblem som är en följd av graviditeten, dessutom har jag nu gått upp det jag gick ned under graviditeten.  Jag har sedan under hösten dragit på mig alla möjliga sjukdomar som Hugo tagit med sig från dagis. Jag vill träna mer, men vet ni vad? Jag tycker jag är snygg ändå!

Nu ska jag njuta av lite äppelkaka och glass. Haha!

nov 04

Feministbrud på kulturjakt i Kiev

2001 var jag och en delegation från Liberala ungdomsförbundet i Kiev för att träffa ett liberalt ungdomsförbund där. Det var både stora och små kulturkrockar, men jag hade många givande samtal om feminism och jämställdhet med både killar och tjejer. Vi hade tur med vädret och fick se Kiev från sin vackraste sida. Vi kom dit i april när våren inte riktigt att kommit till Sverige, men väl till Ukraina. Kyrkor är ett viktigt inslag i gatubilden i gamla stan. Här till vänster ser ni Sankta Andreas kyrka.

Här ser ni Sofiakatedralen genom en träddunge taget i en backe. Jag tror i alla fall att det är den kyrkan. Helt säker är jag inte.

Vi fick komma till den här vackra platsen och se Kiev lite från ovan. Jag minns tyvärr inte vad det står klottrat. Men jag vet att Amanda tolkade det då och förhoppningsvis kan göra det igen?

UPPDATERAT

Amanda meddelar att det är ett nonsensklotter. Alternativt betyder det något som vi inte förstår innebörden av. Synd, för det hade varit kul om det hade stått något spännande!

Jag ville passa på att dricka moldaviskt vin eftersom jag hade läst om att det var ett av det landets viktigaste exportvaror. Tyvärr hörde det inte till vanligheterna att restauranger hade vin från sitt södra grannland. Här dricker jag ett glas georgiskt vitt vin och jag minns att jag tyckte att det var gott. Sista dagen lyckades en kille som var med på resan och pratade ryska fixa ett moldaviskt vin som jag kunde ta med hem. Det vinet minns jag att det smakade förfärligt (det avnjöts på en tentafest hemma hos en kursare som bodde med utsikt över hela Göteborg, så det gick ner ändå).

nov 04

Holt, Anne & Even; Flimmer; 2010

FlimmerAnne Holt att skrivit en kriminalroman i sjukhusmiljö tillsammans med sin bror Even, som är läkare. Tidigare har huvudkaraktärerna i Holt deckare varit poliser och politiker, men nu är det en läkare som står i centrum. Sara Zuckermann är en internationellt erkänd hjärtspecialist och ensamstående mor till sin döda brors dotter.

Allt handlar om ICD, en sorts hjärtstartarchip som opereras in i hjärtsjuka för att förlägna deras liv. Ett virus i dessa gör att två av Saras patienter avlider. Sara och hennes kollega Ola finner felet och gräver i det och det är betydligt mer invecklat än vad de kan ana. Ungefär så mycket kan jag berätta om handlingen utan att gå in på tekniska detaljer. För just detaljer är det gott om i den här boken. Det är nästan lite väl invecklat för någon som aldrig läst medicin om inte vet vad en ICD är.

Jag älskar Anne Holts deckare, men den här fastnade jag inte för. Dels beror dels på att den var medicinskt invecklad men också på att den behövdes sträckläsas för att jag skulle komma in i den och inte glömma alla termer. Jag hade ingen ro till det, utan läste massa andra böcker emellan. En sak jag brukar tycka med dåliga deckare är att jag inte bryr mig hur det ska gå för huvudpersonerna. Så var det inte här. Jag brydde mig verkligen om dem, däremot var jag inte jättespänd på upplösningen. Boken får lite feministiskt beröm för den smarta huvudpersonen Sara, för genustänk kring den högt uppsatta kvinna som fick sparken samt för den hårt arbetande trogna familjefadern Ola.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Piratförlaget

nov 03

Bokbloggsjerka v 44 – Halloween

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vad ska du ägna dig åt för bokliga aktiviteter under Halloween helgen?

Ja, det blir kanske inte så mycket av den varan. Min son är ganska intensiv och även om vi båda är hemma så tillåter han inte någon av oss att sitta och läsa. Nu sover han och då passar jag på att blogga lite och efter sju när han lagt sig brukar jag surfa, blogga och titta på TV. Eftersom det blir ett och annat glas vin på kvällen brukar jag vara för trött för att läsa. Jag har som mål att läsa ut Flimmer av Anne och Even Holt, men trots att det är en deckare och trots att Anne Holt är fantastisk så har jag inte riktigt fastnat för den. Läser mycket annat emellan och känner att jag inte vill eller orkar sträckläsa.

nov 02

Bjuda eller bli bjuden?

Handen på hjärtat nu alla tjejer som kallar sig feminister: Förväntar ni er att mannen betalar för er på krogen på en dejt?

Jag har diskuterat detta otaliga gånger med både tjejer och killar. Män som är allt annat än feminister tenderar att tycka att vi kvinnor vill både ha kakan och äta den. Dels vill vi ha rättigheter, vara självständiga och göra lika mycket karriär. Samtidigt förväntar vi oss att mannen alltid betalar, ger oss fina presenter och är den som tar initiativet. Dubbelmoral? Ja, kanske. Jag trodde dock inte att tjejer förväntade sig att bli bjudna, men en ovetenskaplig undersökning bland vänner och kollegor har gjort att jag har fått revidera den uppgiften något. Dessutom verkar killar tycka att ordningen är lika självklar.

Är jag ett totalt freak i sammanhanget?

  • Jag vill inte bli bjuden  på första dejten för jag vill inte att det ska finnas någon liten känsla långt inne i mitt inre att jag borde gå med på saker för att jag har fått en helkväll betald. Jag blir irriterad om detta inte respekteras, men jag skulle låta mig blir bjuden om mannen i fråga insisterade eftersom jag hatar när det blir konstig stämning. Dock skulle det nog inte bli så många fler dejter efter det.
  • Jag känner mig obekväm när jag får en drink framför mig från okänd man på krog (och som sedan glider fram och vill prata). Jag känner mig extra obekväm om det är en drink jag inte uppskattar.
  • Om jag inte är säker på mina känslor skulle jag bli skrämd av presenter eller blommor.
  • Jag tycker att det är trevligt att hålla upp dörrar, bjuda och köpa blommor.
  • Jag tycker att det är egalt vem som friar (men jag tycker om frieri som fenomen även om det naturligtvis inte är nödvändigt).

Jag har mest varit på dejter där vi bara dricker öl och då köper jag varannan omgång. En gång skulle jag på dejt med en kille och dricka öl och till honom sa jag på förhand att jag ville betala hälften och förklarade varför. Han tog till sig, förstod och respekterade. Efter det har jag inte varit på dejt. En sådan kille kan man fria till och det var just vad jag gjorde.

nov 01

Norden-utmaning: Sverige

Jag valde att ta med även Sverige i min utmaning, men här är fokuset lite annorlunda av naturliga skäl. Jag läste några klassiska författare och passade på att fördjupa mig lite extra i Selma Lagerlöf. Jag har läst två noveller, två pjäser, en biografi och en brevsamling (som jag sorterar under biografier).

Vilka böcker?

Karin Boye: Ella gör sig fri
Selma Lagerlöf: Spökhanden, En riktig författarhustru
Ann-Charlotte Leffler: Familjelycka
Frida Stéenhoff: Den smala vägen
Elin Wägner: Selma Lagerlöf I & II

Sammanfattning läsupplevelse Sverige

Jag är glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa Selma Lagerlöfs brev till Valborg Olander samt Elin Wägners biografi över Selma. Den sistnämnda fanns djupt ner i Stadsbibliotekets magasin och jag är glad över att jag utsatte bibliotekarien för det lilla extra arbetet. Det var för den biografin som Wägner tog plats i Svenska Akademien och med tanke på hur mycket jag gillar Wägner så var det på tiden att jag läste den. Jag läste också feministiska pjäser från förra sekelskiftet.

Vad har jag lärt mig?

Det fanns många kvinnor runt förra sekelskiftet som kämpade för fler rättigheter för kvinnor och flera av dem skrev om det i romaner och pjäser. De pjäser jag läst av Stéenhoff och Leffler hade en tydlig politisk underton, men trots kvaliteten på dramerna har de inte spelats i efterhand (förrän nu i vår tid). De ansågs för omoderna, tillskillnad från andra pjäser av exempelvis Strindberg som aldrig tycks ligga fel i tiden. Jag har även lärt mig mycket om Selma Lagerlöf och hon kommer så småningom ta plats som veckans feminist.

okt 31

Tematrio v 44 – Halloween

Såklart väljer Lyran ett Halloweentema denna vecka. Böcker med spöktema eller övernaturliga skrämmande saker, hm, det tåldes att tänka på! Jag älskar spöken, både som söta figurer och som fenomen. Jag tror inte på övernaturliga saker, men jag önskar att jag kunde tro lite på spöken, i alla fall lite då och då.

Klassiska spökhistorier av Charles Keeping: Denna samling av gamla spökhistorier var en favorit hos mig när jag var liten. Jag tror att jag tyckte att det var lite lagom läskigt. Oscar Wildes Spöket på Canterville var den bästa och Edgar Allan Poes Den svarta katten den läskigaste. Jag borde nog ta och läsa om den, för det var nog sisådär 20 år sedan nu. Den står dock fortfarande kvar i bokhyllan trots flera utrensningar.

Spökhanden av Selma Lagerlöf: Jag läste den novellen i somras och tyckte om den. De handlade om en kvinna instängd hos sina vårdnadshavare som såg syner, en spökhand, och blev deprimerad för att hon inte älskade den hon skulle gifta sig med. Novellen slutade lyckligt med att de fann varandra och byggde en ny relation på kärlek och verkliga känslor.

De glömda barnen av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist: En hemsk berättelse om barn som är oönskade och tillslut försvinner ner i ett hål där de får stanna till någon saknar dem tillräckligt mycket. De lär sig finna styrka av varandra och ta sig tillbaka till verkligheten.