Feministbiblioteket

jan 01

Baltikum-utmaning

Av Hanna i Bokbetraktelser

Jag rivstartar året med min nya Baltikum-utmaning. Tre böcker ska läsas (men det lär bli fler om jag hittar fler böcker) en från varje land. Jag är förvånad över den brist på översatta baltiska kvinnliga författare och jag har varit tvungen att ta till experthjälp för att hitta litteratur. Experthjälp är i det här fallet en mycket god vän som är estniska (och bor i Estland). Det första du stöter på av översatt litteratur handlar om deporteringarna till Sibirien. Recension av en sådan bok kommer imorgon och som ni kan se så håller jag på att läsa en annan. Jag kommer förmodligen att lära mig massor om baltiska kvinnor i Sibirien när det här är över.

Har du tips om vad jag ska läsa som inte handlar om Sibirien? När jag vill ha en paus i deporteringarna så ska jag läsa estniska poeten Elo Viidings dikter översatta till tyska, låna Ode till en skjuten räv av estniskan Helga Nõu om bland annat Estoniakatastrofen och litauiskan Jurga Ivanauskaites Häxan och regnet samt googla efter mer översatt baltisk litteratur. Jag tänkte också läsa Käbi Laretei och Maarja Talgre som är av estniskt ursprung, men inte helt räknas eftersom de skriver på svenska.

Jag vill ha massor av tips!

jan 01

Ruka, Inta; People I know; 2012

Av Hanna i Kultur

People I know Jag fick denna underbara fotobok i julklapp av min man. Inta Ruka är född 1958 i Lettland och där är hon sedan slutet på 70-talet verksam som fotograf. Hon slog igenom internationellt 1999 när hon representerade Lettland vid konstbiennalen i Venedig. Boken People I know är utgiven på Max Ströms förlag och innehåller tre av hennes projekt; My Country People, People I happened to meet och Amalias Street 5a.

Ruka är porträttfotograf och fotar människor i deras vardag. Det är bilder från människors hem och ute i naturen. Det är inte bara en bok om kvinnor, vilket först fick mig att tveka lite om den verkligen platsar här, men efter att ha läst den/tittat i den har jag kommit fram till att den gör det. Det är många kvinnor och flickor på bilderna i boken och de berättar en historia om människors vardag, långt från maktens korridorer. Till några bilder får vi även en liten text. Min favorithistoria är den om kvinnan som blev kär i en man som tyckte om att plocka svamp (det gjorde inte hon). Hon följde med honom och hon fick honom. Idag plockar han svamp ensam.

Jag fullkomligt älskar den här boken och jag är så glad att den för alltid kommer att finnas i min bokhylla. Det är intressant att det är en samlingsbok och att man kan jämföra standarden på kläder och inredning över tid. På bilderna från landet från 80-talet ser man att det var enorm skillnad på hur de levde under Sovjetunionen och hur vi levde i fria väst. På 2000-talet i Amalias Street 5a (Amalijas iela, en gata i Rigas långt ifrån glassigaste kvarter) är skillnaderna mindre, även om det fortfarande är stor skillnad på människor som inte har det jättegott ställt i Sverige respektive i Lettland. Bilderna är otroligt vackra och det finns inget frossande i elände eller glorifierande av en svunnen tid. Allt bara är. Och det är fantastiskt.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Svd, Dagens bok

jan 01

Tematrio v 1 – Nyårslöften

Av Hanna i Bokbetraktelser

Jag inleder det nya året med en tematrio. Lyran vill veta tre bokrelaterade nyårslöften. Här är mina:

1. Läsa mer från hela världen. Jag ska fortsätta att leta efter böcker från länder jag inte läst något från förut. Jag vill vidga mina vyer ännu mer och läsa om kvinnor från alla världens hörn.

2. Läsa på tyska. Om en dryg vecka åker jag på snabbvisit till Berlin. Då ska jag se till att besöka en bokhandel och köpa med mig tysk kvinnolitteratur hem. Gärna någon feministisk bok också om jag hittar.

3. Sätta igång med projektet en feministisk litteraturkanon. Jag sa det för massor av år sedan att jag borde sätta ihop en sådan. Nu ska det bli av, även om formerna för det inte är helt bestämt än. Jag lär återkomma!

jan 01

Mitt feministiska bok- och kulturår 2012

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Såhär på nyårdagen tänkte jag göra en sammanfattning av mitt kulturår 2012. Eller kanske mitt år kort och gott. Livet som småbarnsmamma har gjort att jag läser mindre och går på färre museum, men det är långt bättre än vad jag någonsin kunde drömma om innan jag fick Hugo i mitt liv. Och livet med honom är ju så klart också fantastiskt mycket bättre än innan. Hur som helst, här kommer året 2012 med Feministbrud:

Januari

Jag var mammaledig och vi försökte oss på en första resa med Hugo. Det blev Lanzarote och inte helt som vi har tänkt oss eftersom Hugo krävde både omsorg och skugga. Dessutom var det kallt på kvällarna och vin på balkongen efter mörkrets inbrott var inte att tänka på. Men på plussidan kom att maten var fantastiskt god. Och badade gjorde vi lite ändå. Och även läste en del.

Februari

Jag fyllde 35.

Mars

Jag började jobba igen. Det var roligt. Jag började halvtid på mitt nygamla jobb som webbredaktör på Folkpartiet och halvtid på ett nytt jobb som förbundssekreterare för Liberala Kvinnor.

April

April var månaden då vår son blev rörlig och inte lät bokhyllan vara ifred. Nu har vi otaliga sönderrivna böcker att laga.

Maj

Underbara maj i Hammarby Sjöstad.

Liberala Kvinnor var med och ordnade ett seminarium om tvångsäktenskap med föreningen Glöm inte Fadime och Pela. Den världsberömda författaren Nawal El Sadaawi var en av talarna!

Juni

Veckan före midsommar var jag mammaledig på nytt, men bara för en vecka. Jag passade på att utmana mig själv med att läsa en massa böcker från de nordiska länderna. Det gav mig otroligt mycket och jag höll på med projektet intensivt hela sommaren. Det blev flera besök på stadsbiblioteket.

Vi firade som vanligt midsommar på underbara Landsort.

Juli

Vi åkte hela familjen till Litauen och upplevde en stor bladning av trött arkitektur, kitsch och underbar natur och kultur. Här ovan är jag och Hugo vid nobelpristagaren Thomas Manns sommarhus i Nida på Kuriska näset. Vackrare plats för ett sommarhus är är nog svårt att finna.

Augusti

Vi var i Lidköping länge och såg på OS och hade det skönt. Hugo var inte lika förtjust i sport-tittandet utan slog sönder TV:n. Vi hann med ett besök på Läckö Slott. Där var det en utställning av Lennart Nilsson med foton från provrörsbefruktningar. Det kändes viktigt.

Jag fann att jag var citerad på baksidan av Karin Alfredssons Pojken i hiss 54. Stort!

September

Hugo fyllde ett och började på dagis.

Oktober

Liberala Kvinnor hade landsmöte i Västerås som jag ordnade och vi hade tre ordförandekandidater; Anna Mårtensson, Anna Steele och Fatima Svanå. Anna Steele, hon med micken på bilden, valdes.

November

I November avslutade jag min Norden-utmaning som var årets mest ambitiösa projekt. Jag läste minst fem böcker från varje nordiskt land, uppdaterade med minst en ny feminist från varje land samt läste minst en bok från Grönland, Färöarna och Åland. Jag är så nöjd med att jag rodde projektet i land och jag har lärt mig så otroligt mycket om kvinnor, feminism och kvinnolitteratur i Norden.

December

Jag rodde iland ytterligare en ambitiös julkalender, detta år om feministiska resmål. Jag lyckades även vinna en bloggtävling genom Fiktiviteters julkalender.

Jag deltog i Sydsvenskans deckarjury och citerades i tidningen angående ettan på min lista och tvåa på den totala: Den skrattande polisen av Sjöwall/Wahlöö.

Jag fick massa spännande böcker i julklapp!

Gott nytt år kära läsare! Detta året kommer att bli ett minst lika intensivt bok- och kulturår som det förra. I alla fall på Feministbiblioteket. Det är ett nyårslöfte!

dec 31

And the winner is…

Av Hanna i Bokbetraktelser

Kerstin Ekmans Händelser vid vatten!

Min nummer två blev Sydsvenskans expertjurys nummer ett. Det är otroligt roligt!

Sydsvenskan skriver:

Vi ställde frågan ”Vilken är tidernas bästa svenska deckare?” till åttio av Sveriges mest kvalificerade deckarläsare.

Tack för att jag fick vara med och räknas till en av Sveriges 80 mest kvalificerade deckarläsare!

dec 31

Utmaningar till 2013

Av Hanna i Utmaningar

Ja, då var det dags att göra nya utmaningar till mig själv. 2012 har jag lärt känna massa roliga bloggare här ute i bloggosfären och det finns massor av utmaningar som flera är med på. Det tänker jag också vara och återkommer med fler efter hand. Jag tänkte dock utmana mig själv också och är det någon som vill hänga på något så är ni mer än välkomna!

Hyllvärmare (tidigare kallade gamla surdegar). Jag sänker ambitionsnivån ett steg och säger tre hyllvärmare under 2013.

Världen. En bok från varje världsdel. Endast ”nya” länder räknas, dvs länder jag inte läst så många böcker från tidigare. Världsdelar är de geografiska och inte kulturella (Mexiko går under Nordamerika, Ryssland kan både vara Europa och Asien).

Baltikum. I år är det fokus på Baltikum och jag ska läsa minst en bok från varje baltiskt land. De ska fylla kriterierna för att platsa här. Jag ska dessutom söka med ljus och lykta efter lämpliga balter som veckans feminist. (Om Pocketlover kör sin tre på tre-utmaning nästa år också så kommer min Baltikum-utmaning passa bra där.)

UPPDATERING

Nobelpristagare. Såklart ska jag inte glömma min årliga nobelpristagarutmaning. Alla pristagare sedan 1970 ska läsas och det som blir kvar när jag räknat bort dem jag redan läst är en romanförfattare och fyra lyriker + 2013 års pristagare.

dec 30

2012 års utmaningar och hur det gick

Av Hanna i Utmaningar

Jag gav mig själv ett antal utmaningar för ett år sedan:

Läsa minst fem nya feministiska höjdare.
Läsa böcker av och om kvinnor från fem ”nya” länder.
Läsa minst fem av mina gamla surdegar.
Läsa alla nobelpristagare sedan 1980.

Sedan tillkom en utmaning som sedan växte och blev större:

Läsa minst fem böcker från varje nordiskt land varav minst en på originalspråk samt en från varje autonomt område; Grönland, Färöarna och Åland.

Såhär gick det:

1. Jag läste fyra nya feministiska höjdare jag inte läst förut:

bell hooks Feminism is for everybody
Frida Stéenhoff Tre texter
Ellen Key Texter i urval ur Könspolitiska nyckeltexter
Märta Tikkanen Århundradets kärlekssaga

Jag hade tänkt att läsa Gloria Steinem, men det blev aldrig så.

2. Jag läste fem av fem (egentligen fler än fem, detta visade sig vara en baggis):

Tsisti Dangarembga Nervous conditions (Zimbabwe)
Marie Ndiaye Tre starka kvinnor (Frankrike och Senegal)
Lina Ben Mhenni Tunisian girl (Tunisien)
Chimamanda Ngozi Adichie En halv gul sol (Nigeria)
Leymah Gbowee Tillsammans är vi starka (Liberia)

3. Jag skäms för att erkänna att det bara blev två surdegar lästa:

Laurel Thatcher Ulrich Well-behaved women seldom make history
Jocelyn Friedman & Jessica Valenti (red) Yes means yes!

4. Nästan klar. Jag har fortfarande kvar en tredjedel i Mo Yans Det röda fältet.

Och så bonusen: Jag klarade det med bravur. Se alla mina inlägg om Norden-utmaning här.

dec 30

Idag kan ni finna citat från mig i Sydsvenskan!

Av Hanna i Pressklipp

Jag skrev tidigare i år om att jag fått äran att nominera de enligt mig tre bästa svenska deckare. Dessa nominerade jag:

1. Den skrattande polisen av Sjöwall/Wahlöö
2. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
3. En annan tid ett annat liv av Leif GW Persson

Såhär såg Sydsvenskans lista ut (jag gissar att nummer ett avslöjas imorgon):

20. ”Som man ropar” av Stieg Trenter, 1944.

19. ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” av Håkan Nesser, 1998.

18. ”Brandbilen som försvann” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1967.

17. ”Luftslottet som sprängdes” av Stieg Larsson, 2007.

16. ”Kejsarens gamla kläder” av Frank Heller, 1918.

15. ”Dödsklockan” av Kerstin Ekman, 1963.

14. ”Solstorm” av Åsa Larsson, 2003.

13. ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld”, Leif GW Persson, 2002.

12. ”Mannen på balkongen” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1967.

11. ”Det slutna rummet” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1972.

10. ”Grisfesten” av Leif GW Persson, 1978.

9. ”Mördare utan ansikte” av Henning Mankell, 1991.

8. ”Tre sekunder” av Anders Roslund & Börge Hellström, 2009.

7. ”Den döende detektiven” av Leif GW Persson, 2010.

6. ”Män som hatar kvinnor” av Stieg Larsson, 2005.

5. ”Höstvind och djupa vatten” av H-K Rönblom, 1955.

4. ”Den vedervärdige mannen från Säffle” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1971.

3. ”Roseanna” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1965.

2. ”Den skrattande polisen” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1968.

Läs hela artikeln här. Eftersom den boken jag rankade Den skrattande polisen högst och den kom tvåa fick jag uttala mig i tidningen. Jag säger bland annat att boken är verklighetstrogen och bra i sin enkelhet, utan stora konspirationer som går långt tillbaks i tiden. Det är roligt att se att det är att fler tycker som jag. Lite förvånad är jag att mina andra två böcker inte alls kom med på lista, men en av dem kan ju faktiskt vara nummer ett. Fortsättning följer med andra ord.

Här är en skärmdump från artikeln:

dec 28

Jag har vunnit en bokbloggtävling!

Av Hanna i Nyheter

Sedan den första december har jag deltagit i bokbloggen Fiktiviteters julkalender. Jag hade tänkt att blogga om mitt deltagande där, men det blev aldrig av. Jag hade så fullt sjå med min egen kalender. Hur som helst så var den kalendern även en tävling där utlottning av ett bokpaket utlovades om man svarade på tio eller fler inlägg. Det var inte priset som lockade eftersom jag är en person som aldrig vinner några tävlingar, utan jag såg det mer som en chans om att få lära känna fler bokbloggare.

Döm om min förvåning när det annonseras ut att jag har vunnit! Tack Fiktiviteter/Helena för det! Och tack Fru Fortuna!

Här är frågorna jag svarade på och mina svar:

1. Vilken är din favoritbok av din favoritförfattare? Om du måste välja alltså…

Svar: Mycket svår fråga, men jag svarar Balkan Express och Slavenka Drakulic.

3. Vad läser du för annat än den litterära kvalitetens skull?

Svar: Harry Potter och chick lit för mig. Och så lite Mari Jungstedt och andra nordiska deckare.

4. Vilken litterär form har du svårt för och har den överraskat dig positivt någon gång?

Svar: Jag har svårt för Fantasy, men har läst Harry Potter och älskat det!

6. Hur får du tag i dina böcker? Köper? Lånar? Tigger? Stjäl?

Svar: Jag köper. Tyvärr alldeles för mycket. Har på sistone börjat låna en del obskyra böcker, men det mesta köper jag.

7. Vilken är din relation till konst?

Svar: Jag älskar konst! Men det ska vara viss specifik sådan. Det som är semimodernt skulle man kanske kunna säga. Helst expressionism och popkonst. Jag kan bli knäpp på riktigt moderna installationer och så annars är besöker moderna museer något jag gärna gör. Renässansen är något min man har fastnat för och som jag brukar definiera som tjocka barn och äcklig mat. Inget för mig med andra ord 🙂

8. Hur många bokhyllor äger du?

Svar: Sex som står framme och tre i källaren. De åkte ner för att få plats med barnet. Hoppas kunna flytta snart så de kan komma fram igen!

9. Vilken författare dominerar din bokhylla?

(Fiktiviteter skriver att hennes domineras bland andra av Maria Lang.)

Svar: Jag önskar du vore min granne så jag kunde låna alla Mara Lang 🙂

Min bokhylla är även min mans och där finns mycket Steven King, PC Jersild och Sven DeBlanc. Av de böcker som är gemensamma finns flera Vilhelm Moberg, Per-Anders Fogelström och Kerstin Ekman. Bland mina egna är det Hanne-Vibeke Holst, Marlilyn French Slavenka Drakulic och Doris Lessing som finns många av. Anne Holts deckare har jag bestämt mig för att skänks, men de ligger fortfarande kvar i källaren, likaså Marian Keyes.

11. Minns ni något av barndomens läsning?

Svar: Jag minns att jag älskade alla böcker av Michelle Magorian och jag minns att jag tyckte väldigt illa om Hugo och Josefin av Maria Gripe. Skulle jag lägga ner mycket mer tanketid skulle jag säkert komma på mer, för jag brukar ha gott minne. Just det, Ole Lund Kirkegaard var också en favorit.

13. Vilken är din favoritkatt?

Svar: Jag är inte så förtjust i katter (slå mig inte! 🙂 ), men jag tyckte mycket om T S Eliots De galna katternas bok.

14. Var sitter du helst och läser?

Svar: Jag ligger helst i min säng. Kan gå och lägga mig supertidigt för att få ligga där länge och läsa. Dagtid läser jag nästan varsomhelst.

15. Vilken författare och vilka böcker kommer du tillbaka till?

Svar: Jag kommer tillbaka till Slavenka Drakulic och Lise Nörgaards böcker. Den första för att hon skriver helt fantastiskt gripande skildringar av livet i Östeuropa och på Balkan och den andra för att hon är så otroligt rolig (och dessutom feminist!).

17. Vilken är din favorittitel?

Svar: Jag såg att någon nämnt Torka aldrig tårar utan handlar som är en briljant titel, men min absoluta favorit är Krönika om ett förebådat dödsfall av Gabriel Macias Marquez. Fantastisk titel på en fantastisk bok! Dessutom är första meningen något av det bästa jag läst.

Jag kommer såklart att berätta vad det är för innehåll i bokpaketet jag vunnit. Spännande!

dec 28

Liten Hanna och de gråtande tomtarna

Av Hanna i I backspegeln

Nu är jag hemma och firar jul i mitt barndomshem. Tyvärr med både sjuk make och sjuk son. En sak fick mig att reflektera lite över barn och hur barn tänker och det var ett gammalt julpynt som mamma hängt upp i mitt gamla tonårsrum – samma rum som vi nu sover i. Självklart är det så att man ska lyssna på barn och fundera på om deras ord och handlingar kan bottna i något annat om det finns anledning att misstänka det, men å andra sidan kan uppenbart hemska saker, faktiskt inte bottna i något trauma alls. Ett sådant fall ska jag nu berätta om.

När jag var sex år gav jag bort ett julpynt som jag gjort på lekis, till mina föräldrar i julklapp. Det var en bonad med tre tomtar gjorda av träknappar och filttyg. Det speciella var att tomtarna grät. Mina föräldrar blev chockade, vilket de naturligtvis inte visade för mig, och undrade om jag var ledsen över något. Detta har jag fått veta i vuxen ålder. Jag minns de gråtande tomtarna och jag minns precis varför de gråter.

Jag var inte särskilt duktig på att måla och rita när jag var barn och när det kom till att måla ansikten på tomtar var jag sämre än sämst. På tomteansiktena på min julbonad ville jag verkligen anstränga mig. Jag ville att tomtarna skulle vara fina med ögonfransar. När jag målat fransar på ögonens ovansida kom jag på att man faktiskt har fransar även på undersidan. När jag målat till fler fransar runt om hela ögonen såg tomtarna helt plötsligt så ledsna ut. Jag blev först besviken, men sedan tänkte jag att ibland är man ju faktiskt ledsen och varför skulle dessa tomtar inte kunna vara det? Vissa tomtar är glada och andra ledsna. Inga konstigheter. För att förstärka deras känslor målade jag dit tårar. Inga konstigheter. Inget bakomliggande trauma, bara tomtar som faktiskt känner känslor vi alla känner ibland.

Det här var inte psykologiskt inlägg om barns agerande, utan en reflektion om att ibland är saker inte så konstiga som de kan verka.