Knight, Christina; Mad women; 2013

Mad womenBoken är en Herstory of advertising, en historia om kvinnor inom reklambranschen. Christina Knight, själv inom branschen, har intervjuat kvinnor som arbetar och är framgångsrika inom reklam. Det är en otroligt manlig bransch och kvinnor arbetar traditionellt oftast bakom kulisserna med det som inte syns och inte belönas med fina priser. Olika förlag har gett ut boken och även om den är svensk så är den skriven på engelska.

Kvinnorna i Madwoman är alla framgångsrika och alla förtjänar alla en plats i himlen eftersom de hjälper andra kvinnor. Christina Knight har träffat sina idoler och personer som är mycket kända inom sin sfär och det är mycket inspirerande kvinnor som berättar om sina karriärer, hur de har fått ihop familj och arbetsliv och hur de har stöttat och hjälpt andra kvinnor.

Jag kan mycket lite om reklambranschen och för mig är personerna i boken inga kändisar, men det var ändå otroligt spännande att läsa sig något nytt om denna manliga miljö och kvinnorna i den. Jag blev också mycket inspirerad och glad över att det finns mycket framgångsrika kvinnor som vill dela med sig av sina erfarenheter.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Olika, Madwoman.nu

Att resa i Filippinerna – min historia

Nu har jag bara rest från Hongkong till Boracay tur och retur och ska inte påstå att jag har en helhetsbild av hur det är att resa i Filippinerna, men om du funderar på att resa dit och googlar efter tips så se detta inlägg som ett att ta i beaktande.

När du reser runt i Filippinerna är det ett flygbolag som är billigare och som har i särklass flest rutter, och det är Cebu Pacific Airlines. De har många resmål, men verkar trots det inte resa så mycket mellan öarna, utan de allra flesta resenärer tvingas byta i Manilla eller någon annan av de större städerna. Det går många flighter varje dag till de mest populära resmålen.

Vår resa startade i Honkong och vi kom i tid fram till Manilla. Två veckor före avresa hade jag fått ett mejl om en ”scedual change” och att de ”were sorry for the inconvenience it may have caused us”. Lite småsura var vi för att vi skulle komma fram fem istället för två till Boracay. Surare blev vi när vi såg plan efter plan lyfta till Caticlan, flygplatsen på fastlandet utanför Boracay. Varför fick vi inte åka med något av dem? Frågan skulle senare visa sig mer än befogad.

Vårt plan visade sig vara försenat. Och vi väntade. När planet kommit fick vi boarda och det blev plötsligt väldigt bråttom. På planet satte de inte på AC:n och vi väntade. Vi fick säkerhetsgenomgång och sedan väntade vi. Frustrerade över att svärfars födelsedag skulle försenas ytterligare var var stämningen tryckt i värmen. Sedan kom chocken. I Caticlan finns inga lampor på landningsbanan och nu blev det snart mörkt så vi kunde inte flyga. Vi fick gå av planet och att vi skulle fira svärfars födelsedag på ett hotell i Manilla kändes helt plötslig realistiskt. ”We’re sorry for the inconvenience it may cause you.”

Vi åkte flygplansbuss. Vi såg våra väskor lämna planet. Bussen stannade. Jag tyckte mig se våra väskor bäras ombord på planet igen. Bussen åkte igen och vi fick boarda samma plan. Nu skulle vi åka till Kalibo. Det ligger en och en halv timma från Caticlan. Vi lovas bli hämtade med minibuss och körda rätt. ”We’re sorry for the inconvenience it may cause you.

Planet lyfter och vi landar I tid. Jag har bondat med några svenska resenärer från Linköping och vi bestämmer oss för att följa efter dem. Hela familjen, barnvagn och massor av packning stuvas i en minibuss tillsammans med tre av linköpingsborna och två andra. Vi åkte och det var inte direkt motorväg. Far from it.

Stämningen i minibussen var dock näst intill på topp. Vi gjorde det bästa av situationen och Hugo somnade. Väl framme i Caticlan vid båtterminalen var det kaos. Det visade sig att vi behövde tre biljetter till båten som skulle köpas i olika luckor och i olika ordning, eller så var det bara de som jävlades med oss. Sedan fick vi gå på den minimala båten på en landgång som var 20 cm bred. Jag med barnet. Vilka bilder jag fick i huvudet i samband med det lämpar sig inte att prata om.

Framme på Boracay. Jag hade inte läst på. Boatstation 1, 2 och 3 visade sig bara vara namn på delar av ön och hade inget med båtens ankomstplats att göra. Vi var långt från hotellet. Enda färdmedlet att färdas med var tricycle, en sorts moppe med sidovagn. Vi stuvade in oss i tre stycken och vagnen spändes fast på taket.

Vi blev avsläppta mitt ute i ingenstans. Vår chaufför pekade på en lerig stig och sa ”hotel” och sedan ”beach”. Vi träffar svåger/bror och svägerska. Men inte svärfar. Svärfar som inte hade med sig pinkoden till telefonen. Efter att dragit vagn och väskor genom leran och hittat hotellet återfanns svärfar 70-åringen till vår stora lättnad och vi kunde fira hans födelsedag på stranden med champagne. Helt underbart tillslut!

Nu slutar tyvärr inte historien om Cebu Pacific Airlines här, för vi skulle ju hem också. På avresedagen läser jag mina mejl av en slump och möts av att planet är inställt. ”We’re sorry for the inconvenience it may cause you.”

Jag försöker ringa Manilla, men får inga vettiga svar. Vi beger oss till flygplatsen. På vår transfer sitter en brasiliansk familj och jag underrättar dem. Sedan kommer en historia från dem som liknar den jag just berättat. Vi skrattade och sa att vi också kom i tisdags. Vi kom i lördags, var deras svar.

Väl framme på flygplatsen ser vi att det är ett plan som är försenat. Det kommer vi med. Då går det upp för oss. De kan inte fylla sin flighter utan ställer in sisådär vartannat plan, försenar något och kör ett annat till Kalibo. Allt för att få fulla plan.

Aldrig mer Cebu Pacific var vår tanke och det blev ju inte bättre av att planet till Hongkong också var någon dryg timma försenad. Väl framme där pustade vi ut och hoppas aldrig mer återse det hemska flygbolaget.

Boracay: Jakten på det perfekta paradiset fortsätter

Det var precis så jag kände när jag fick se Boracay, ett av Filippinernas alla semesterparadis, att jakten på det perfekta paradiset inte var över. White Sand Beach på Boracay har i flera undersökningar blivit utsedd till världens vackraste strand. När jag i januari fick ett nummer av Allt om resor och de hade listat världens 25 vackraste stränder var Boracay inte med. Då trodde jag att det kunde vara en tillfällighet. Nu förstår jag att det inte var en slump. Mycket borde ha hänt, för det jag såg var långt ifrån en fantastiskt vacker strand.

Algblomning på Boracay

För det första var det störande algblomning. Övergödning i form av mänsklig avföring. Boracay tar förmodligen emot för många turister. För det andra var stranden så uppdelad att vi bara fick ligga på den del av stranden som hörde till vårt hotell.

White Sand BeachPå stranden låg hotellens solstolar ända nere vid vattenbrynet. Det fanns inte en chans att se hur stranden egentligen såg ut. Det var inte heller helt lätt att jaga en 1,5-åring som ville springa omkring. Så det som skulle konkurrera med att vara världens vackraste strand får vi förmoda var någonting som inte längre är. Det kom helt enkelt för mycket folk hit.

Andreas på en bar en liten bit från stranden

När badkläderna väl hade åkt av och man var redo för en drink i solnedgången så var det inget fel på Boracay. Kanske bara lite för många solstolar mellan sig och havet.

Jag och Boracays nattliv

Nattlivet var det inte heller något fel på. Hela stranden utnyttjades till fullo av restauranger och barer. Här står jag en bit ut i havet, vid lågvatten.

Som sagt, jagkten på det perfekta paradiset fortsätter. Här kommer en liten sammanfattning av Boracays för- och nackdelar, följt av de andra paradisen på jorden vi besökt:

White Sand Beach, Boracay, Filippinerna (2013)
+ Livligt och mycket folk på barer och restauranger
+ Stranden utnyttjas även på natten
+ Mycket att välja på i mat- och dryckesväg
– Algblomning
– Uppstyrd strand med en plätt för varje hotell
– Ingen strandvy

Cenang Beach, Langkawi, Malaysia (2010)
+ Få solstolar och därmed en helhetsvy över stranden
+ Kristallklart vatten
+ Möjlighet att bo i en trädtopp
– Kanske för få solstolar, man måste vara ute i god tid
– Brännmaneter i vattnet så det bränns då och då när man badar (mycket lite, men ändå kännbart)
– Endast en bar på stranden, resten är mörkt och dött efter mörkrets inbrott

Nirwana Gardens, Bintan, Indonesien (2010)
+ Lugnt
+ Finns något för alla; hotell, stugor på stranden, pool och hav
– Skräpigt och mycket olja från Malackasundet
– Inga människor

Yalong Bay, Hainan, Kina (2009)
+ Vacker strand med lagom många solstolar
+ Kristallklart vatten och rent
– Endast en strandbar, resten är öde sånär som på några råttor
– Inga människor efter kl 21
– Bara hotellrestauranger och -barer

White Sand Beach, Koh Chang, Thailand (2007)
+ Vacker strandvy med få saker som stör
+ Många stugor på stranden att bo i
+ Lagom långt mellan hotellen
+ Stranden lever upp på kvällen
– Skräpigt
– Barerna stänger lite tidigt

Naama Bay, Sharm el Sheik, Egypten (2004)
+ Underbar snorkling direkt på hotellstranden
+ Strandbarer på kvällen
– Uppstyrd strand med en plätt för varje hotell
– Absolut ingen helhetsbild av stranden what so ever
– Ingen god mat

Bokbloggsjerka v 12 – Böcker jag inte förstod mig på

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

Jag måste svara Stieg Larsson. Det är kanske inte riktigt svar på frågan för jag fastnade för böckerna, sträckläste dem och kunde inte lägga dem ifrån mig, men jag tyckte inte att de förtjänade den enorma hyllning de fick. Jag tycker att böckerna ha för stora brister för att de ska anses som fantastiska deckare. En bubblare på den här listan är Lars Kepler, inte lika hyllad, men lika mycket missar och logiska vurpor för att det ska vara bra deckare.

UPPDATERAT

Jag glömde 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann! Förstod den inte alls.

Jag kan inte låta bli: Kaosutmaningen

Jag har så mycket att läsa och så många utmaningar som är viktigare, men den här utmaningen som jag har hittas hos Annika, Lotten och CRM Nilsson kan jag inte låta bli. Jag låter startskottet bli 1 januari 2013, dvs jag kan retroaktivt pricka av punkter ifall jag läst boken i år. Jag lovar också mig själv att detta mer ska funka som en avprickningslista och inget jag nödvändigtvis måste sträva efter. Det finns ju så mycket annat som är viktigare. Hur som helst, klarar jag att läsa 35 böcker i år med följande kriterier:

  1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
  2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
  3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
  4. Läs en bok med två personer på omslaget.
  5. Läs en bok som publiceras 2007.
  6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen).
  7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi
  8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
  9. Läs en bok som har över 600 sidor.
  10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
  11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
  12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).
  13. Läs en bok med träd på omslaget.
  14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
  15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
  16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
  17. Läs en bok som publicerades under 2013.
  18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.
  19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.
  20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
  21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
  22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
  23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).
  24. Läs en dystopi.
  25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.
  26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.
  27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
  28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
  29. Läs en debutroman.
  30. Läs en fristående bok.
  31. Läs en bok utan människor på omslaget.
  32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
  33. Läs en bok som publicerades 2012.
  34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
  35. Läs en bok om änglar.

Perkins Gilman, Charlotte; Den gula tapeten; 1890

Den gula tapetenJag hade inte läst Den gula tapeten när vi diskuterade den och den slutligen kom med i feministiska litteraturkanonen. Mia har skrivit om den på sin förra blogg och hon fullkomligt älskar den. Mina förväntningar var således skyhöga. Det är en novell och den är kort. Ni kan läsa den här i sin helhet.

Perkins Gilman sa 1913 att hon skrev novellen för att hon själv lidit av psykiska problem. I berättelsen får vi träffa en kvinna som har fått ett nervöst sammanbrott och vars man, som är läkare, menar att det är hennes skrivande som är den främsta orsaken till problemet. Hon ska stanna hemma för att bli bra. Hon blir så småningom galen av den fruktansvärda gula tapeten som finns i det rum hon tvingas vistas i. Till skillnad från dåtidens läkare (författaren hade själv fått en liknande ordination av en läkare) tror författaren och huvudpersonen i novellen att aktivitet och arbete skulle göra henne gott.

Jag blev verkligen inte besviken. Eftersom novellen är 15 A4 lång så läs den omedelbart! Den är en fruktansvärt bra berättelse och jag vill säga precis som Mia att det är en historia som känns i magen. Den kryper innanför skinnet på en och instängdheten tillsammans med huvudpersonens glättiga berättarform gör att obehaget tränger genom sidorna. Läs, läs, LÄS!

Fagerholm, Monika; Underbara kvinnor vid vatten; 1994

Underbara kvinnor vid vattenJag har blivit utmanad av min vän Mia att läsa mer av Monika Fagerholm. Jag antog utmaningen och läste Underbara kvinnor vid vatten. Jag har tidigare läst Den amerikanska flickan och jag tyckte att den var bra, men jag var inte helt såld. Ungefär samma omdöme kommer jag att ge den här boken.

Vi får följa Bellas utveckling genom sonen Tomas ögon. Familjen med Bella, Tomas och Kajus hyr ett landställe i paradiset och en dag dyker familjen Ängel upp. Bella och Rosa blir vänner och de ligger på stranden i sina härliga baddräkter. Idyllen ska dock inte vara för evigt och vi förstår redan tidigt i boken att den kommer att sluta med att Bella lämnar allt.

Monika Fagerholm skriver fantastiskt och hon kan verkligen förmågan att få läsaren att känna känslor på djupet. Däremot tycker jag hon saknar förmågan att fängsla så att man inte klarar av att lägga boken ifrån sig. Jag kunde definitivt lägga den ifrån mig och till och med nästan glömma bort att jag inte hade läst ut den. Jag kommer att läsa en bok till av Monika Fagerholm eftersom hon smög sig in i den feministiska litteraturkanonen, så jag återkommer med vad jag tycker om Diva.

Fagerholm, Monika; Den amerikanska flickan; 2005

Den amerikanska flickanJag läste Den amerikanska flickan för flera år sedan och jag tyckte då att den var bra, men frågan är om jag minns något alls av handlingen. Jag har sagt att jag inte skulle kunna skriva en recension på den idag, men jag kommer ändå att göra ett försök.

Boken handlar om tonårsflickorna Sandra och Doris som kommer en gammal tragedi på spåren. Det är två vänner som dog 1969 på samma ställe som flickorna bor. De försöker rekonstruera händelsen och det kommer att resultera i ännu en tragedi. Boken handlar också om dessa flickors väg in i vuxenlivet och deras experimenterande med sexualiteten.

Jag vet att jag tyckte om boken, men att jag inte slukade den. Omdömet jag gav på min förra blogg efter att jag hade läst den: Jag hade ganska höga förväntningar, men jag tyckte att boken var väl konstig. På slutet förstod jag inte vad som var sanning och vad som var fantasi. Annars en bra bok med härligt språk och underbara personskildringar.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Notis i Expressen 22/3

Jag har under veckan blivit intervjuad i två olika tidningar (små, men ändå) och igår hade Karin Olsson, som satt med i juryn, skrivit en notis i Expressen på kultursidan. Jag är inte den som är blygsam så jag kommer att lägga upp alla pressklipp. Här från gårdagens Expressen:

Expressen Kultur 22/3 2013

Notisen är längst upp på höger sida.

Notis i Expressen Kultur 22/3 2013

Klicka på bilden för att läsa texten.

Här kan ni läsa notisen på nätet.

Och här.

Feministisk litteraturkanon: Hela listan!

Feministisk litteraturkanon

500-talet f Kr Dikter och fragment – Sapfo (Grekland)

1792 Till försvar för kvinnans rättigheter – Mary Wollestonecraft (Storbritannien)

1839 Det går an – Carl Jonas Love Almqvist (Sverige)

1847 Jane Eyre – Charlotte Brontë (Storbritannien)

1856 Hertha – Fredrika Bremer (Sverige)

1869 Förtrycket av kvinnorna – John Stuart Mill (Storbritannien)

1879 Ett dockhem – Henrik Ibsen (Norge)

1885 Pengar – Victoria Benedictsson (Sverige)

1890 Den gula tapeten – Charlotte Perkins Gilman (USA)

1910 Pennskaftet – Elin Wägner (Sverige)

1916-25 Samlade dikter – Edith Södergran (Finland)

1923 Arbetsbiens kärlek – Alexandra Kollontaj (Sovjetunionen)

1929 Ett eget rum – Virginia Woolf (Storbritannien)

1930 Av samma blod – Agnes von Krusenstjerna (Sverige)

1934 Kris – Karin Boye (Sverige)

1936 Mor gifter sig– Moa Martinson (Sverige)

1945 Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (Sverige)

1949 Det andra könet – Simone de Beauvoir (Frankrike)

1962 Den femte sanningen – Doris Lessing (Storbritannien/Rhodesia)

1963 Den feminina mystiken – Betty Friedan (USA)

1963 Glaskupan – Sylvia Plath (USA)

1969 Mörkrets vänstra hand – Ursula Le Guin (USA)

1970 Den kvinnliga eunucken – Germanine Greer (Storbritannien/Australien)

1973 Samlade dikter – Sonja Åkesson (Sverige)

1973 Fräls oss ifrån kärleken – Susanne Brøgger (Danmark)

1973 Rädd att flyga – Erica Jong (USA)

1974 Häxringarna – Kerstin Ekman (Sverige)

1975 Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen (Finland)

1975 Älskarinnorna – Elfride Jelinek (Österrike)

1976 Det mest förbjudna – Kerstin Thorvall (Sverige)

1976 Vinterbarn – Dea Trier Mørch (Danmark)

1976 De fem härskarteknikerna – Berit Ås (Norge)

1977 Egalias döttrar – Gerd Brantenberg (Norge)

1977 Kvinnorummet – Marilyn French (USA)

1978 Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen (Finland)

1982 Purpurfärgen – Alice Walker (USA)

1987 Bübins unge – Mare Kandre (Sverige)

1988 Imamens fall – Nawal el Saadawi (Egypten)

1991 Förbjuden betraktelse – Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)

1992 Vilda Svanar – Jung Chang (Kina)

1993 Det kallas kärlek – Carin Holmberg (Sverige)

1994 Den mörka kontinenten – Karin Johannisson (Sverige)

1995 Diva – Monika Fagerholm (Finland)

1996 Under det rosa täcket – Nina Björk (Sverige)

1999 Min mosters migrän – Hanne-Vibeke Holst (Danmark)

1999 Ställd – Susan Faludi (USA)

2003 Lila hibiskus – Chimamanda Ngozi Adiche (Nigeria)

2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg (Sverige)

2007 Bitterfittan – Maria Sveland (Sverige)

2008 Utrensning – Sofi Oksanen (Finland)