dec 17

Lucka 17: Lakshmi

Krans 17Hon giftes bort på 30-talet när hon bara var fjorton år med en rik man i ett annat land. Men när Rani Manickas Lakshmi, från släktromanen Rismodern, kom till Malaysia som tonåring och hustru gjorde hon det bästa av situationen för att få ett så bra liv som möjligt. Detta trots att maken inte alls var rik utan tvärt om var en riktig odugling. När hon märkte hur mycket hennes make faktiskt höll av henne utnyttjade hon det för att få ett finare hem och bättre Rismodernvillkor hemma. En dag skulle hon till och med tänka att hon kanske trots allt älskade sin make.

Lakshmi får gå igenom krig och elände och tyvärr kommer det faktum att hon blev bortgift inte vara det värsta hon råkar ut för i livet. Hon är en kämpe i det tysta i en annan tid och en annan kultur än vår. Hennes uppoffringar och insatser får vardagspussel att låta som ett skämt.

 

dec 16

Recension: Keyes, Marian; Sista chansen; 1999

Sista chansenMarian Keyes är en chick lit-författare som jag läste mycket när jag var yngre. Jag älskade hennes böcker till en början och sedan blev de till behaglig avkoppling. Jag recenserar idag hennes bok Sista chansen, som kanske är den mest feministiska. Eftersom jag vill lägga till fler irländska böcker i Feministbiblioteket så skriver jag om den här inom ramen för EU-läsningen.

Sista chansen handlar om tre vänner där en är rädd för kärleken, en vågar inte lämna ett dåligt förhållande och en får cancer. Det är en bok om kärlek och att hitta den rätta, men det är samtidigt lite mer substans i den här boken än många andra i chick lit-genren. Den är fylld av överraskningar. En viktig del av boken är  att vi får följa en mycket osympatiskt kille och hans liv. Hur det är kopplat till de tre huvudpersonerna får vi veta först mot slutet och det blir ett känslosamt möte för en av dem.

Sista chansen är en feelgood-roman fullt ut och de som inte gillar chick lit kommer inte att gilla den här, men jag tyckte ändå att den hade ett lite större djup än många andra i samma stil. Nu var det några år sedan jag läste den, men jag minns många delar av den fortfarande. Jag ska inte överdriva dess betydelse, men vill du ha något lättsmält som är ganska så bra, så kan du läsa Sista chansen.

dec 16

Lucka 16: Dagny Taggart

Krans 16Ok, om jag nu inte retade upp någon genom att välja en våldtäktskvinna som feministisk förebild så kanske det tar hus i h-e på annat håll idag när den feministiska förebilden är en nyliberal skapelse.

Ayn Rand var inte feminist, men hennes bok Och världen Och världen skälvdeskälvde kan läsas som en feministisk roman. Den är från 1957 och huvudpersonen, Dagny Taggart, är en självständig, smart kvinna som har ett enormt sinne för affärer. När en mindre duktig bror fått gå före henne visar hon alla vad hon går för när hon får chansen att leda familjeföretaget.

Dagens feministiska förebild är alltså en handlingskraftig, smart och duktig företagsledare.

dec 15

Recension: Paju, Imbi; Systrar kring Östersjön; 2011

Systrar kring Östersjön2014 har Rysslands president Vladimir Putin lagt under sig Krim med argumenten att knyta samman det ryska folket. 1940 användes samma argument när Sovjetunionen ockuperade Baltikum.

Imbi Paju är en estnisk författare och dokumentärfilmare och hon har skrivit en bok, Systrar kring Östersjön (Atlantis 2014), om tiden kring ockupationen av Estland 1940 utifrån de kvinnor som var medlemmar i ”Naiskodukaitse”, den kvinnliga delen av hemvärnet.

På båda sidor Finska viken var många kvinnor engagerade i Naiskodukaitse och dess finska motsvarighet, Lotta Svärd-rörelsen. Efter Vinterkriget kom finländska kvinnor över viken och vilade ut hos sina estniska kolleger. Dessvärre lagom till det sovjetiska maktövertagandet, så finländskorna fick skynda sig tillbaka till Finland. Deras estniska systrar deporterades till Sibirien där många av dem skulle dö.

Paju har träffat och pratat med flera hemvärnsaktiva i både Finland och Estland.

Många har varit med om fruktansvärda saker, som de efteråt inte kunnat prata med någon om. Visserligen slapp de finländska kvinnorna Sibirien, men 1944 förbjöds Lotta Svärd-rörelsen som en del i fredsavtalet med Sovjetunionen och stämplades som fascistisk. Men de kvinnor som engagerade sig hade sällan gjort det av politiska skäl utan av patriotiska.

Kvinnorna dömdes även ut som sexuellt lössläppta, vilket förstärktes i skönlitteraturen, exempelvis i Väinö Linnas bok Okänd soldat där de skildrade lottorna utmålades som horor.

Ett syfte med Pajus bok är att visa hur nära Estland och Finland stod varandra före andra världskriget och vad stormakterna, i synnerhet Sovjetunionen, gjorde mot det estniska folket.

Med tanke på att till och med en svensk utrikesminister så sent som i slutet av åttiotalet hävdade att Baltikum inte var ockuperat, känns det oerhört angeläget att den estniska 1900-talshistorien berättas igen och ur olika synvinklar.

Kopplingen till dagens politik gör boken mycket starkt och aktuell. Mot slutet av boken skriver Paju om Paul Goble, forskaren som kommit fram till att de hundra viktigaste dagarna i de baltiska staternas historia är dagarna från självständighetsförklaringen 1991 till Sovjetunionens upplösning samma år. På den tiden hann de återgå till de gamla konstitutionerna och återupprätta sina diplomatiska förbindelser. De blev inte medlemmar av OSS och klumpades inte av västvärlden ihop med resterna av Sovjet. Detta banade sedan vägen för ett EU-medlemskap, något som de andra före detta Sovjetrepublikerna inte är i närheten av.

Estland är precis som Finland ett av våra grannländer som vi har mycket gemensamt med. Men Estland är samtidigt ett land som har en helt annan närtidshistoria än vad vi har, en historia som fortfarande finns bakom järnridå. Det är dags att vi lär oss mer av den. Systrar från Östersjön hjälper oss en bit på traven.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Magasinet Neo

dec 15

Lucka 15: Fröken Livrädd och Fröken Märkvärdig

Krans 15Fröken livrädd och kärlekenJoanna Rubin Drangers seriekaraktärer Fröken Livrädd och Fröken Märkvärdig är två helt underbara kvinnoporträtt. Fröken Livrädd är i ett dåligt förhållande och funderar över allt trassel som finns. Fröken Märkvärdig är mitt i karriären och har världens sämsta självförtroende. I början av böckerna är båda rädda och undrande över hur fel allting går, men slutligen hittar de en väg ut och tar sig ur det Fröken märkvärdig och karriärendåliga förhållandet respektive lyckas hitta en bra väg i arbetslivet.

Vi har nog alla en Livrädd eller Märkvärdig inom oss och det är bra om vi kan dra i handbromsen innan det går för långt. Nu låter visserligen båda fröknarna det gå lite för långt, men de får fungera både som feministiska förebilder och lite som varnande exempel.

dec 14

Recension: Gessen, Masha; Ord kan krossa betong; 2014

Ord kan krossa betong - Berättelsen om- Pussy RiotI våras kom boken Ord kan krossa betong ut på svenska på Brombergs förlag. Masha Gessen, journalist med hemvist både i USA och Ryssland, har skrivit om de tre kvinnorna i den ryska feministiska punkgruppen Pussy Riot, som greps under en Putinkritisk aktion i Frälsarkatedralen i Moskva. Två av dem fick tvååriga fängelsestraff, den tredje villkorligt.

Bokens efterskrift är från december 2013. Strax efter att det skrevs fick de två kvinnorna i fängelset amnesti, men då hade boken redan gått i tryck.

Masha Gessen skriver att hon blivit något av en expert på att skriva om personer som hon av en eller anledning inte kan intervjua på ett tillfredsställande sätt. Av kvinnorna Nadja, Maria och Kat hade hon bara full tillgång till Kat, som fick villkorligt straff. De andra två fick hon upplysningar av genom att intervjua de anhöriga som träffat dem, utsmugglade lappar samt brev som skrivits på ett sätt så att de gick igenom censuren. Gessen lyckas ge liv i personerna trots att materialet är knappt. Det känns som att hon är ödmjuk inför sin uppgift och hon har inga svårigheter med att medge när hon inte klarar av att ge en rättvis bild.

Boken berättar egentligen två historier – en om personerna i Pussy Riot och en om det ryska rättsväsendet. I den första delen fick jag en känsla av att läsa om Baader-Meinhofligan på 70-talet. Det är hemliga möten, planering av aktioner och farliga mötesplatser. Men det är inte en terrororganisation. Pussy Riot kämpar för fred och demokrati i sitt hemland och de dödar inte eller tar till farliga medel. De åkte fast efter aktionen i Frälsarkatedralen. Kanske hade de klarat sig undan fängelsestraff om det inte varit för att domstolen valde att fokusera på den religiösa skymfen istället för den politiska kritiken. Att vanhelga religionen ger hårdare straff, och de som följde rättegången via statstelevisionen kom aldrig att förstå att det varit en politisk aktion, varför stödet till Pussy Riot var tämligen lågt bland befolkningen.

Den andra delen handlar om rättegången och tiden i fängelserna. Detta är bokens starkaste del. Man anar att det är detta som drivit Masha Gessen att skriva boken. Hon är själv homosexuell och har all anledning att avsky den förföljelse som homosexuella utsätts för under Putin. Medlemmarna i Pussy Riot utsattes för tortyr i form av långa förhandlingspass och bara några timmars sömn varje natt. Nadja och Maria kan båda vittna om fruktansvärda förhållanden i fängelset.

Ord kan krossa betong är välskriven, ger ett fint porträtt av aktivisterna i Pussy Riot och har en kritik av det ryska rättssystemet med betydande politisk sprängkraft. Men jag kan inte låta bli att tycka att den kom ut ett halvår för tidigt. Att de fängslade skulle släppas i mars 2014 visste författaren om. Ändå valde hon att ge ut boken i januari 2014. Hennes brevväxling med Nadja under fängelsetiden och samtalen med Nadjas man och Marias ex skulle inte vara förgäves, även om hon fått möjlighet att tala med dem personligen också. Boken slutar strax innan världen fick veta att de blivit benådade, vilket ger en känsla av ofullständighet. Vad hände sedan? Fanns det saker som de vill ska komma fram som de inte kunde uttrycka till anhöriga och i brev? Med svar även på dessa frågor hade boken blivit bättre.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Magasinet Neo, Aftonbladet, DN, GP

dec 14

Lucka 14: Peggy Dickinson

Krans 14När jag läste Hemlängtan av Michelle Magorian när jag var tolv år, tyckte jag att huvudpersonen Rustys mamma Peggy Dickinson var värsta ragatan. När jag läste om boken som 37-åring såg jag en feministisk förebild som under andra världskriget såg till att få ett yrke och blev bra på det. När hennes man sedan kom tillbaka från kriget kunde hon så småningom bryta sig loss för att hon hade något att falla Hemlängtantillbaka på. Äktenskapet var långt ifrån kul och den som vant sig vid friheten vill gärna inte leva med en auktoritär man. Och Peggy behövde inte det heller.

Den lite kalla bilmekanikern som inte riktigt visste hur hon skulle hantera sin dotter som haft ett fantastiskt liv som evakuerad i USA, var en mer komplex person än jag tyckte när jag var tolv. För hennes mål att göra det bästa för sina barn och tillslut lämna sin man blir dagens feministiska förebild.

dec 13

Bredvidläsning: Röd kärlek av Maxim Leo

Röd kärlekHistoriska media har i år gett ut boken Röd kärlek av den tyska journalisten Maxim Leo. Boken är hans berättelse om hans nära och deras liv i DDR. Eftersom det är tysk höst här på bloggen ville jag självklart läsa den, även om det inte direkt klassas som feministisk eller kvinnohistorisk bok.

Maxims mamma var en rättrogen DDR-medborgare och hans pappa hade en mer skeptisk inställning. Båda var födda i väst, men hamnade i Öst av olika själ. Båda hade också gemensamt att de hade fäder som var övertygade kommunister. Gerard är Maxims morfar. Han bodde i Frankrike när andra världskriget bröt ut. Han var kommunist och engagerade sig i motståndsrörelsen. Han stod på vinnarsidan när kriget var över. Werner, Maxims farfar, var nazist och slogs i kriget. När han kom hem fick han jobb i den sovjetiska sektorn i Berlin. Av praktiska skäl flyttade familjen dit (han fick betalt i annan valuta som inte gick att betala med i de andra sektorerna). Sedan vände han och blev övertygad kommunist.

Fadern Wolf stod vid taggtrådsstängslet 1961 och funderade på att fly över. Han visste redan då att det var bättre på andra sidan. För hans mammas skull stannade han. Maxims mamma Anne var sin fars dotter och övertygad om att staten för det mesta hade rätt. Som journalist kom hon att tvivla flera gånger, men hon var ända till 1989 säker på att det fanns en tredje väg att gå, en kompromiss mellan kapitalism och socialism.

Själv är Maxim bara intresserad av att flytta till Väst. Han var varken politiskt djärv eller någon med kontakter, han bara visste att livet var bättre på andra sidan muren.

Det var en fantastisk bok som visade hur slumpen kunde avgöra vem som hamnade var. Det var också en bok om idéer och illusioner som krossas. När författaren läst sina föräldrars och mor- och far-föräldrars Stasiakter slås han också av hur ens egen bild av hur man är kan vara så olik hur andra uppfattar en. Pappan tyckte exempelvis att han var otroligt kritisk mot staten, medan Stasi ansåg att han var kritisk men lojal. Han frågar sig om fadern verkligen inte hade varit kapabel till att samarbeta med Stasi om bara tillfället varit det rätta. Och slutligen så får vi veta mer om vem som anpassar sig bäst till det nya livet i det återförenade Tyskland.

Det blev en lång reflektion över en mycket intressant skildring av några personer som bodde och verkade i DDR. Boken rekommenderas varmt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 13

Lucka 13: Cristina, Rosa och Ana

Krans 13På Lucia vill jag alltid har ett luciatema, men jag har bestämt att denna kalender ska handla om kvinnor, så pojkar som är lucior får därför inte plats. Någon annan Luciabok hittade jag inte, men så kom jag att tänka på den spanska feministen Lucia Etxebarría och hennes bok Kärlek, nyfikenhet och prozac och tvivel. Inget Lucia-tema, men väl en Kärlek nyfikenhet prozac och tvivelLucia-författare.

Systrarna Cristina, Rosa och Ana är tre kvinnor med stora bagage och som har fått tre helt olika sätt att förhålla sig till livet. Cristina dämpar ångesten med sex och droger, Rosa gör karriär och Ana går all in för hemmafrulivet. Alla är olyckliga. Det är när de förstår att tillsammans är de starka som de alla kan göra något åt sin olycka och förändra sina liv. Då blir de alla feministiska hjältar.

dec 12

Lucka 12: Ronja Rövardotter

Krans 12Det var många som inte gillade Pippi som feministisk förebild, men jag hoppas verkligen att ingen har något att invända mot Ronja Rövardotter. Ensambarnet Ronja vill inte bli rövare och hon tvekar inte att säga det till sin auktoritäre far. När Ronja Rövardotterhan sedan kidnappar ärkefienden Borkas son för att få honom att flytta ut ur Mattisborgen blir Rojna tokig och förklarar att han inte längre är hennes far.

Ronja är en otroligt stark flicka som har hög moral och inte tvekar att sätta sig upp mot någon om hen handlar fel. Hon förlåter inte sin far förrän han personligen ber om ursäkt.