Häromdagen skrev Linda enligt O en bloggpost om bokrecensenter vs bloggare. Hon skriver om att det är ett problem att flera tidningar lägger ner sina kultursidor och därmed också litteraturkritiken. Hon skriver också att bloggare inte kan ersätta dem, utan snarare komplettera dem. Jag kan inte annat än att hålla med. Jag skriver bokrecensioner i Magasinet Neo och här på bloggen och det är inte samma arbetssätt och det är inte lika mycket att tänka på när man bara skriver för sin egen blogg (exempelvis är jag ju här inte beroende av ett exakt teckenantal). Men bloggare fyller en bra funktion i att ge vardagliga och personliga betraktelser av böcker samt sprida böcker från mindre förlag eller sådana som inte får plats på litteratursidorna i tidningarna.

Den diskussion som följde efter Lindas inlägg var bra på många sätt men några inlägg var häpnadsväckande. Bland annat så framförande synpunkten att man aldrig vet vilka ärenden en bloggare går. För att få komma med på glassiga mingel och få gratis bokpaket så måste man skriva positivt om böcker och då gör man det, enligt en person.

Det är inte konstigt att den bokbloggare skriver positivt om recensionsex. Oftast tackar vi inte ja till böcker vi inte tror att vi skulle gilla. Men att dels tro att vi inte är seriösa bloggare som vill värna om våra varumärken och dels tro att förlagen är så puckade att de bara vill ha nickdockor på sina event är så urbota dumt. Visst finns det bättre och sämre bokbloggar och vissa skriver kanske inte mer än baksidestexten och ett betyg, men den absoluta majoriteten skriver betydligt mer än så. Det var inte så att jag skapade den här bloggen i förrgår och dagen efter ringde de från bokmässan och undrade om jag ville vara bloggambassadör. Det går inte till så.

Så läste jag Sara Lövestam i Litteraturmagazinet. Hon säger om oss bokbloggare bland annat:

De citerar meningar och stycken som betytt något för dem, och det är olika meningar för varje person. De skriver att de grät eller skrattade. Texten som mina tankar, och bara mina, kretsat kring i månader, är ute och frotterar sig med andra människors erfarenheter, tankar och känslor. Det är det det går ut på.

Tack till läsarna. Det är ni som ger böckerna liv.

Tack Sara, för att du uppmärksammar oss och har förstått vårt syfte. Jag skriver för att sprida läsglädje och för att uppmärksamma människor på böcker som jag älskar. Jag vill också bredda folks läsning till att se utanför Norden, USA och Storbritannien och se att det även finns fantastisk litteratur från Lettland, Nigeria och Malaysia. Ibland får jag böcker. Har jag bett om det eller tackat ja så läser och och recenserar. Ibland köper jag böcker. Ibland går jag till bibblan. Ibland beställer jag fram böcker ur magasin på biblioteken. Ibland beställer jag på bokbörsen. Jag läser nästan 150 böcker per år och det är oerhört blandat mellan gammalt och nytt.

Jag hoppas och tror att de flesta som läser min och andras bokbloggar har vett att förstå när det är någon som brinner för det den skriver eller när det är mer oseriöst. Jag är ganska övertygad att oseriösa bloggar knappast får så mycket läsare. Och inte heller så mycket inbjudningar till glassiga mingel.

Min önskan är att fler inser att bokbloggarna fyller in viktig funktion när det kommer till litteraturkritik och inse att det finns många seriösa, kompetenta och mycket bra bokbloggare som skriver läsvärt om böcker.