Portugisisk vår 2018

Om en månad åker vi och storfamiljen på makens sida till Portugal. En sådan resa brukar generera i en läsutmaning från min sida, men eftersom jag gick igenom portugisisk litteratur i samband med EU-utmaningen (och jag då upptäckte att utbudet kvinnliga portugisiska författare var rätt så skralt), kände jag inte riktigt för det. Jag kommer istället att fokusera på det portugisiska språket.

Det kan ju kännas konstigt att jag skriver om Portugals kolonier, men även om det inte var särskilt trevligt så har det ju lett till fantastiska författare värden över som skriver på portugisiska. Månadens språk hos Ugglan och boken är portugisiska i april och det passar mig utmärkt. I det här inlägget tänkte jag skriva lite om vad jag har läst på portugisiska som originalspråk (jag läser alltså på svenska eller engelska) och vad jag tänkte läsa inom ramen för den här utmaningen.

Välkommen till portugisisk vår 2018!

Portugal

José Saramago fick nobelpriset i litteratur 1998 och hans bok Blindheten är en fantastisk roman. Utöver Saramago har jag inte läst så mycket från Portugal fler EU-utmaningen. Där läste jag bland annat den feministiska bibeln Nya portugisiska brev av tre Marior som kallades just det, Tres Marias. Jag läste även dikter av Sophia de Mello Breyner Andersen, som är en en stor poet i hemlandet.

Den här månaden tänkte jag läsa Walters dotter av Lídia Jorge.

Angola

När det kommer till Angola har jag läst och recenserat Ondjakis barnbok Ynari – flickan med de fem flätorna. Även om Ondjaki är en man tyckte jag att boken platsade fin här.

Jag har tänkt att läsa Salomes huvud av Ana Paula Tavares. Författaren är från Angola, men är idag verksam i Lissabon.

Brasilien

Jag har läst en hel del från Brasilien eftersom jag passade på när Brasilien var tema för Bokmässan. Jag söker mig inte direkt självmant till sydamerikansk litteratur på grund av den magiska realismen och att det ofta är ganska obegripligt för mig. Jag fick fördomarna lite krossade och läste bland annat den brasilianska En man som heter Ove, Salladsnätter av Vanessa Barbara. Jag läste också en bok som var just så obegriplig som jag fruktat, men som jag trots det älskade – Colombines kyss av Adriana Lisboa.

Jag tänkte inte läsa något nytt från Brasilien om jag inte dyker på något som jag blir riktigt sugen på.

Guinea-Bissau

Ett land jag har kvar att pricka av på jorden runt-listan. Amilcar Cabral verkar vara deras stora författare, men de böcker som finns på engelska verkar vara politiska skrifter. Jag tänkte därför läsa lite dikter som här och var finns översatta på nätet. När det inte finns så mycket med att tillgå så gör jag så.

Kap Verde

Germano Almeida verkar vara Kap Verdes stora författare. Han är översatt till svenska och jag har läst Herr Napumoceno da Silva Araújos testamente Salustio. Jag hittade en novell i en gammal Karavan av en kvinna från Kap Verde, Kreolskornas hämnd av Dina.

Det känns inte sannolikt att jag kommer att läsa något mer från Kap Verde, men vem vet?

Macao

Macao är ett ställe jag har besökt. Jag hittade en spännande kvinna, Deolinda da Conceição, som skrivit mycket om självständighet från Kina. Hon fanns med i en antologi som jag beställde från Abebooks. Jag återkommer!

Moçambique

Jag har läst noveller ur Moçambique berättar. Här på bloggen har jag recenserat två kvinnliga författare och deras noveller ur samlingen ovan, Paulina Chizianes Kärlekens ärr och Lilia Momplés Stress.

Jag vill läsa en av Moçambiques stora författare, Mia Couto. När jag hört mig för vad jag bör läsa av honom föll valet på Sjöjungfruns andra fot.