Recension av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar

Torka aldrig tårar utan handskar: DödenJag vill skriva om Jonas Gardells romansvit Torka aldrig tårar utan handskar även om den är allt annat än feministisk (mer om det längre ner). Böckerna är oerhört hyllade och Gardell spås få Augustpriset i år, vilket jag håller för högst sannolikt. Endast ett fåtal har vågat sig på att komma med kritik och på många bokbloggar läser jag att den lilla kritik många har, har förlåtits av att det är så fantastiska böcker i stort. Jag skrev lite om böckerna tidigare i somras och kommer här med den utlovade fortsättningen. Jag håller med om att böckerna innehåller fantastiska personporträtt och en fin berättelse om en tragisk del av vår historia. Men jag förlåter inte Jonas Gardell för allt. Böckerna är politiska pamfletter och han försöker inte ens maskera det. Jag som läsare blir omyndigförklarad i och med att budskapet måste hamras in, gång på gång. Nej, det kan jag inte förlåta honom för.

Jonas Gardell skriver en fantastisk historia om homosexuella män i Stockholm på åttiotalet. Många drabbades av hiv och aids och efter ett par år börjar vännerna att dö som flugor. Några klarar sig. Jag behöver inte understryka hur bra detta är gjort och hur fängslade böckerna var, för det har så många recensenter före mig redan skrivit om. Där håller jag med om vartenda ord.

Mitt problem med böckerna handlar om de dokumentära delarna som vävs in och mer eller mindre blir ett politisk manifest.  Vissa delar av detta manifest kan jag ställa upp på, men anklagelseakterna sträcker sig tyvärr bortanför de läkare som behandlade hiv-smittade illa trots att smittovägarna var kända sedan länge eller de som slängde döda homosexuella i plastsäckar trots att detta inte var nödvändigt. Nej, Gardell riktar sin ilska även mot dem som handlade enligt konstens alla regler när sjukdomen fortfarande var okänd. Hanne Kjöller har skrivit mycket bra om det. Hela titeln syftar exempelvis på en sådan försiktighetsåtgärd.

Sedan kommer vi till detta med att homosexuella män är absolut längst ner på samhällets skala. Kvinnor och flator kan slänga sig i väggen, för homosexuella män har haft det värst. Jag tänker inte ge mig in i den diskussionen för jag anser att det är svårt att mäta olika orättvisor mot varandra. Alla grupper hade det svårt, men på olika sätt, är väl det enklaste att konstatera. Men Gardell understryker gång på gång att den homosexuelle mannen är samhällets avskum och därmed får skylla sig själv om han blev smittad. Som om samhället öppnade sina armar för de hiv-smittade prostituerade kvinnorna.

Åsikterna jag beskrivit ovan ska hamras in. En tanke skulle ju kunna vara att hela berättelsen i sig är någon slags upprättelse mot de homosexuella män som drabbades av hiv, dog i aids och lades i svarta sopsäckar. Men författaren låter sig inte nöjas med att berätta en historia. Vi måste få budskapet upprepas så många gånger att du bara vill skrika: JAG FATTAR! Det bästa exemplet är när Seppo kommenterar att han har skavsår i armvecket av allt bärande av kistor. Två sidor har Gardell ägnat åt att skriva om det. Två sidor av upprepande så att inte ens den slarvigaste läsare ska missa att Seppos vänner dör i aids. Jag delar förstås författarens förfäran över att detta pågick under flera år, men som litteraturälskare måste jag säga att saker kan berättas på så många andra sätt och skapa en bättre känsla och beröra mer på djupet.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var fantastiska läsupplevelser som varvades med funderingar om det jag läser verkligen stämmer och så en ganska stor portion irritation över anklagelser och överdrifter.

Läs Kärleken: Adlibris, Bokus, Norstedts
Läs Sjukdomen: Adlibris, Bokus, Norstedts
Läs Döden: Adlibris, Bokus, Norstedts

4 kommentarer

3 pingar

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435
    • stig on 8 september, 2013 at 09:57
    • Svara

    Jag började läsa vidare på din blogg och insåg att en del tankar delar jag faktiskt med dig 🙂

    Dels bankandet. Dels den orättvisa kritiken gentemot vårdpersonalen. Och sen en till sak som Gardell upprepar till leda när han håller föreläsningar/gör reklam för denna romasvit: han tar alltid upp det faktum att dessa pojkar/unga män var så VACKRA! Man börjar nästan undra ifall det skulle ha varit mer ok om de ändå hade varit fula..

  2. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435
    • Ros-Mari on 19 oktober, 2014 at 10:03
    • Svara

    Av en tillfällighet kom del två i denna romansvit i min väg och jag som redan har sett filmatiseringen av dem tänkte ”Det kan ju alltid vara intressant att se hur urvalet gjorts till filmningen, hur Benjamin och Rasmus beskrivs i böckerna o s v.” Jag uppskattade filmberättelsen mycket men jag måste nog säga att jag mest förundrad och kanske besviken över denna bok. Jag tycker helt enkelt att Jonas Gardell är en medioker författare. Jo, personernas öde är ju drabbande och visst måste det ha varit en svår kamp att vara ung homosexuell på åttiotalet och sedan HIV på det. Men som sagt, något större författarskap är det inte. Personerna är för tvådimensionella för att bli riktigt engagerande. Och jag kan inte låta bli att tänkta att detta är skrivet av en person som väldigt gärna vill bli en författare men som inte riktigt når upp. Sedan må Gardell ha andra talanger och filmatiseringen blev ju lyckad.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Det var en sågning som heter duga! Jag håller med dig i mångt och mycket. Det som störde mig mest i böckerna var att det lös igenom att Gardell ville skriva historien och att det var hans historia som skulle vara sanningen.

      1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435
        • Ros-Mari on 19 oktober, 2014 at 06:43
        • Svara

        Kanske var jag en aning skarp i mitt omdöme, men jag tycker inte att Gardell håller någon högre litterär nivå. Kanhända skriver han bättre än somliga av våra bästsäljande deckarförfattare, kanske, men det finns en ton av offermentalitet, skuldbeläggande och krav på inneha den enda sanningen om denna tragiska tid. Och som sagt: personteckningen känns stundtals platt liksom deras inre tankevärld. För så illa kan det väl ändå inte vara att alla i bögkretsarna, inklusive deras föräldrar under denna tid enbart har utsträckning i längd och bredd men saknar djup?

  1. […] Fiktiviteter, Beroende av böcker, Lyrans Noblesser, Bokbabbel, Dark Places, och dagarna går, Feministbiblioteket, Enligt O, […]

  2. […] Boken är utgiven av Norstedts och finns bland annat på Bokus och Adlibris. Några andra om skrivit om den är SvD, Bokbrus och Feministbiblioteket. […]

  3. […] bort jag-personens subjektiva bedömningar. Det är någonting helt annat än Jonas Gardells Torka aldrig tårar, där vi får budskapet inhamrat så vi inte ska missa […]

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.