Det är ju inte alltid som det jag är mest stolt över som ni läser mest här på bloggen och det är inte alltid jag förstår vad som driver mest trafik. När jag gör en sammanfattning av 2021 kan jag konstatera att det är två inlägg som dominerar av det ni läste och det är två inlägg jag kan förstå att ni läst, men kanske önskade att ni hade tittat in för något annat.
Det ni läste
Jag kan förstå att det är spännande att läsa om Sara Wedlund, men jag har ingen aning om vad som hänt henne, mer än det ni redan har kunnat googla er till på annat håll. I juni avled hon tragiskt nog 45 år gammal och jag skrev om det då, vilket drog folk hit. Ni hittade också till min gamla sida berömda och glömda idrottskvinnor: Sara Wedlund.
Av alla recensioner jag skrivit så var det Delia Owen Där kräftorna sjunger från maj 2020 som ni läste mest.
På fjärde plats i maratonlistan kommer ytterligare en recension, Spökhanden av Selma Lagerlöf, ett inlägg från 2012. Här gissar jag att analyser i skolan kan ligga bakom populariteten.
Slutligen läste ni om Weissensee, troligtvis för att den äntligen visades på Sveriges television 2021.
Det jag önskat att ni läst
Jag gjorde två stora författarintervjuer 2021, en med feelgoodförfattaren Johanna Schreiber och en med Simona Mohamsson som skrivit om situationen i Hongkong.
Jag skrev om böcker på internationella mansdagen, som jag önskar att många män hade läst, i synnerhet män som klagar på att det inte finns en internationella mansdag. Nu ser jag ju inte i statistiken vem som varit inne och läst, men jag antar att det hade synts på enormt ökad trafik om en massa antifeminister varit inne och tagit del om mina boktips som alla ifrågasätter mansrollen.
Av de recensioner jag skrivit hade jag nog mest önskat mig uppmärksamhet på Den fina boken Katrina av Sally Salminen, eftersom det var en så oväntat fantastisk läsupplevelse för mig. Jag kan faktiskt redan nu utlova mer om Sally på bloggen framöver (vare sig ni vill eller inte).
Slutsats
Jag är så glad att ni läser och jag älskar att skriva. Såklart vill jag bli läst och det är ju mixen mellan en bloggpost om Sara Wedlund och fantastiska läsupplevelser som är lite av den här bloggens själ. Det är inte heller så att jag lever på antalet klick, så det som är mest populärt är inte alltid det jag kommer att fokusera mer på.
Det är roligt att gamla inlägg få nytt liv när det pratas om just den boken, eller den personen på TV eller när ni ska skriva om just den boken eller den författaren i skolan. Jag blir alltid liga road när jag ser att ni googlat och hittat min recension av Spökhanden. Men den som kommenterar mina recensioner och frågar om temat i boken eller ber mig göra en sammanfattning – jag är inte lärare men jag täcker inte heller göra era läxor!
Under OS skrev jag i vanlig ordning om sporthistoria och gamla idrottskvinnor på bloggen och då var det lite oväntat inlägget om Trine Hattestad som fick mest klick och genererade flest kommentarer i sociala medier. Där fick jag höra många fina minnen kring den härliga norskans karriär. Sånt lever jag lite för.
I år blir det recensioner, feminister och idrottskvinnor och såklart en massa annat. Hoppas att ni fortsätter att läsa!
