Recension: Trabucco Zerán, Alia; Rent hus; 2022

I bokcirkeln läsa jorden runt reste vi senast till Chile via boken Rent hus av Alia Zerán Trabucco, som nyligen kommit ut på svenska (Wahlström och Widstrand). Boken har blivit hyllad och den är inte speciellt lång, så den blev en perfekt bokcirkelbok. Det var bara att den var svår att få tag på i Tyskland så vår kära vän Carina, kunde inte vara med.

Estela är i fyrtioårsåldern och har tjänat som hembiträde i en familj i sju år. Hon berättar för någon, kanske polisen, om flickan i familjen som hittats död. Vi vet inte om Estela är anklagad för något, vi får bara veta att flickan är död. Samtidigt berättar Estela hela sin historia om sitt liv som hembiträde i den fina familjen som tycker att de är så snälla mot henne. Hon blir negligerad, så negligerad att mannen i huset inte en bryr sig om att hon ser när han har sex med sin fru på vardagsrumsbordet, eller ens att hon får veta hans innersta hemligheter. Hon är inte någon för honom.

Flickan ska växa upp och en dag ta över Estela, så fungerar det. Flickan lär sig tidigt att förnedra Estela och hon vet att det är hon som bestämmer. När vi pratade om just detta i bokcirkeln så kände vi att flickan, som knappt träffar sina föräldrar alls, går igenom sin frigörelseprocess mot hembiträdet. Det är ju hon som alltid funnits där och fått vara den som uppfostrar henne.

För en gångs skull läste vi en bok som de flesta av oss var eniga om var bra. Det var fint att få ta del av i diskussionerna att hus i Mexiko fortfarande byggs med ett lite obetydligt rum där hembiträdet ska bo (en i cirkeln bor delvis i Mexiko City och kunde berätta om situationen där). Det är en värld så främmande för oss här i Sverige, men så självklar i Latinamerika. Det som jag tar med mig främst från boken är just denna klasskillnad som känns svår att få bort.