Jag hade inte läst Den gula tapeten när vi diskuterade den och den slutligen kom med i feministiska litteraturkanonen. Mia har skrivit om den på sin förra blogg och hon fullkomligt älskar den. Mina förväntningar var således skyhöga. Det är en novell och den är kort. Ni kan läsa den här i sin helhet.
Perkins Gilman sa 1913 att hon skrev novellen för att hon själv lidit av psykiska problem. I berättelsen får vi träffa en kvinna som har fått ett nervöst sammanbrott och vars man, som är läkare, menar att det är hennes skrivande som är den främsta orsaken till problemet. Hon ska stanna hemma för att bli bra. Hon blir så småningom galen av den fruktansvärda gula tapeten som finns i det rum hon tvingas vistas i. Till skillnad från dåtidens läkare (författaren hade själv fått en liknande ordination av en läkare) tror författaren och huvudpersonen i novellen att aktivitet och arbete skulle göra henne gott.
Jag blev verkligen inte besviken. Eftersom novellen är 15 A4 lång så läs den omedelbart! Den är en fruktansvärt bra berättelse och jag vill säga precis som Mia att det är en historia som känns i magen. Den kryper innanför skinnet på en och instängdheten tillsammans med huvudpersonens glättiga berättarform gör att obehaget tränger genom sidorna. Läs, läs, LÄS!
4 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Ja, mycket bra, lämnar ingen oberörd. Finns så mycket i den, man kan läsa på så många plan, det gillar jag! Tror det var en av mina nomineringar också?
Det var det säkert! Mia som satt med i juryn drev på hårt för att den skulle komma med.
Jag tror att jag har läst att det här var en av inspirationerna till Lars Jakobssons Kanalbyggarnas Barn. Oerhört bra bok den med.
Den boken måste jag definitivt kolla upp! Tack för tipset!
[…] Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman: Den här novellen från 1890 hade jag inte läst före vi utsåg kanonen och jag blev inte besviken när jag gjorde det. En kort och kärnfull novell om hur instängt livet kan vara i ett äktenskap och hur läkare och andra auktoriteter ser kvinnor som mindre vetande varelser och därför ställer fel diagnoser. […]