
Jag har lyssnat på de historiska feelgoodromanerna om Ellen och hennes vänner i Ljungsala i fyra år. Ellens val – Den ljusnande framtid (Lovereads), är den tionde och sista boken och precis som den näst sista så är Helena Dahlgren tillbaka som författare. Bokserien är skapad av ett så kallat writers room och har haft tre olika författare. Helena Dahlgren och jag känner varandra.
Texten innehåller spoilers om du inte läst de föregående nio böckerna.
Ellen är förkrossad efter att ha blivit änka, men vännerna tar hand om henne. När hon inte bara förlorat sin make, utan också måste lämna sin lägenheten eftersom den tillhör universitetet, där maken jobbade, håller hon på att ge upp och flytta hem till sina föräldrar. Men vännerna griper in och ser till att hon får hyra huset på herrgårdens mark, där Ellens syster Isa bodde och hade ett hemskt äktenskap. Sedan börjar hon få lycka gällande den före makens död, inskickade romanen.
Det är inte bara Ellens liv som ska få ett lyckligt slut. Det är även Elisabet, som adopterat ett barn och vill gifta sig med sin Samuel. Det är Gabriella, vars dotter överlevde spanska sjukan, som vill ha kärlek och sex i livet. Hennes man är homosexuell och kanske skulle de passa bättre i Stockholm? Ingeborg är gravid och har flyttat in på herrgården med sin Anton. Den gamla herr Sporre ligger för döden. Vad innebär det för syskonen Anton och Elisabet?
Det är lika ljust och fint som i de tidigare böckerna, den nionde exkluderad. Det är lite av en uppsamlingskänsla i den och det är ju inte så konstigt. Helena Dahlgren är den som hittade på hela historien och nu när stafettpinnen kommit tillbaka till henne förstår jag att hon vill se till att alla historier får ett bra slut. Det är ju trots allt feelgood och hon hade ju haft ihjäl den till synes perfekte maken Carl i bok nummer nio (för att inte glömma Alva i bok nummer två!).
Jag tycker om att litteraturen får stå i centrum i den sista boken. Nu är det Ellens tur att glänsa efter att ha levt i sin makes skugga så länge. Deras äktenskap må ha varit fantastiskt för sin tid, men nu ska hon överleva som änka. Jag tycker också om att Ljungsala får vara hemma för Ellen. Alltför många feelgood går ut på att huvudpersonen ska hitta tillbaka till sina rötter. Man kan rota sig någon annanstans och det gjorde Ellen i den hör serien.
Tack Helena, Moa och Elvira för en mysig bokserie som inte drog ut på tiden, utan fick vara med mig från början tillslut utan att jag hann att tröttna!
