I somras var jag på semester i Frankrike tillsammans med min man, min bror och min svåger, och av många saker som vi gjorde där var flera saker av kulturell natur och jag delar här med mig av det som var av feministiskt intresse.
Såklart var den feministiska höjdpunkten Simone de Beauvoirs grav på Montparnasse-kyrkogården i Paris. Det finns många gravar på samma kyrkogård där det ligger berömda personer, men alla kyrkogårdens få besökare dagen då vi var där, verkade ha samma mål som oss.
Resan började med en tredagars bilsemester i Normandie. På väg tillbaka till flygplatsen utanför Paris besökte vi staden Rouen. Här blev Jeanne d’Arc bränd på bål 1431. På den översta bilden syns den moderna kyrka som ligger vid platsen där Jeanne d’Arc brändes. Taket ska symbolisera flammor. Den nedre bilden visar blomsterrabatten och den lilla skylt som talar om att det var här det skedde.
Vi besökte det moderna konstmuseet Centre de Pompidou och det var ett fantastiskt museum. Jag älskar konst, och särskilt modern konstr. En utställning om kvinnor och kvinnors konstnärskap, elle@pompidou, pågick och jag fastnade särskilt för Guerilla Girls. Den fantastiska filmaffischen fanns tyvärr inte att köpa i museebutiken, men jag har beställt den på nätet. En bok om utställningen köpte jag och den får ni hålla utkik efter här!
Såklart besökte vi även Louvren. Att se Mona Lisa där är ingen konstupplevelse, man får snarare än känsla av att vara på presskonferens. Helt hysteriskt.
I andra rum på museet kan man nästan vara ensam med konsten. Här blir jag fotad vi en av mina favoriter på Louvren, Magdalena vid nattlampan, som är målad av George de la Tour. Jag vet egentligen inte vad jag älskar med denna tavla, men det är kanske den blandningen mellan melankoli och olycklig kärlek som jag tycker mig utläsa av bilden (Magdalena är Maria Magdalena och bilden har förmodligen en mer religiös tolkning än det jag som amatör och icke religiös, har sett när jag betraktat den).
Slutligen en bild som får symbolisera De älskande på Pont Neuf, min favoritfilm när jag pluggade i Göteborg. Vi såg den tillsammans vi i korridoren på Kjellmansgatan 7.
Baby Jane handlar om en ung kvinna som blir tagen med storm av Piki, Helsingfors coolaste flata . De blir ett par och båda lider av depressioner och de har inga jobb. De går ut och festar mycket och åker taxi hem och det måste finansieras på något sätt. För att försörja sig säljer de begagnade underkläder till finska män. Förhållandet börjar knaka i fogarna när berättarjaget börjar grubbla över varför Piki aldrig vill träffa henne nykter. Hon lämnar gayvärlden och flyttar in hos en man.
Denna deckare handlar om Maria och hennes man som flyttar in i ett hus där det tidigare bott ett par där mannen dödade sin fru i köket. När Maria förstår vad som skett blir hon som besatt av historien och börjar forska i den. Hon är arbetslös och vill tillbaka till medievärlden och börjar så sakteliga förstå att hon är ett gigantiskt scoop på spåren.
Karolina Lindén är liberal och feministisk politiker som i höst kandiderar både till riksdag (Halland) och kommunfullmäktige (Härryda kommun i Bohuslän) för folkparitet. Hon bor i Mölnlycke utanför Göteborg och har tidigare bott i Åsa i Halland. På hennes 
Margareta Skantze är dramatiker och regissör och uppmärksammades i samband med sitt drama Maria Magdalena som väckte en av 2000-talets hetaste debatter när den hade premiär i Finland år 2006. Vägen till Henne behandlar synen på kvinnan inom religionen genom historien. Den tar sin utgångspunkt i de forntida gudinnekulterna som satte den stora föderskan i centrum och rör sig senare genom historien fram till idag. Särskild vikt läggs vid gudinnorna Inanna, Isis och Artemis och senare Jungfru Maria och Maria. Magdalena.
När det kommer till feministisk erotik är det många feminister som föreslår Anaïs Nin. Dock verkar det som att det 
Oates är en person som ofta nämns i Nobelpris-sammanhang och jag har därför varit nyfiken på henne. Denna bok om en kvinnas historia, från en torftig barndom via ett katastrofalt äktenskap till ett liv som självständig ensamstående mor, tyckte jag passade utmärkt att recensera här.
I Carol Dyhouses bok vävs glamourens historia samman dem den feministiska. Författaren är professor i historia vid universiteten i Sussex, men trots att boken är ett akademiskt verk blir den varken tung eller tråkig.
Sofi Oksanens Utresning är en av de bästa böcker jag har läst. Det händer alltmer sällan nuförtiden att jag känner så, men denna bok är helt enkelt fantastisk. Jag hade mycket högt ställda förväntningar före jag läste boken eftersom hennes debutroman Stalins kossor var fantastisk. Dessutom står det på baksidan Utrensning är en ”litterär sensation”. Boken uppfyllde alla förväntningar.
