1. Jag tar bort kommentarer som är direkt stötande.
2. Jag tar bort kommentarer som är opassande för det inlägg där kommentaren skrivs. Exempel från verkligheten är att någon som skriver om att jag är manshatare på ett inlägg där människor skjuts ihjäl i Norge, blir censurerad.
3. Jag tar bort kommentarer som jag finner obehagliga på känsliga inlägg där jag skrivit om mig själv och mitt liv.
4. Jag bemöter inte rent hån.
5. Jag bemöter inte kommentarer på ”fel” inlägg. En recension är en recension. Där diskuteras boken, inte något annat som jag råkar stå för. På alla inlägg med etiketten ”blogg” får man dock kommentera vad man vill.
6. Slutligen en uppmaning om att försöka undvika Lagers lag (en utveckling av Godwins law): Alla (anti)feministiska debatter på nätet kommer förr eller senare att handla om Valerie Solanas.
aug 21
Regler för kommentarer på Feministbiblioteket
aug 21
It’s my blogg and I cry if I want to
Jag läste ett inlägg på Underbara Claras blogg häromdagen om förminskande av kvinnor på deras bloggar. Jag kan inte annat än att känna igen mig lite. Nu är Feministbiblioteket inte en lika stor och populär blogg som Underbara Clara, men när man provocerar så får man en hel del kommentarer, så även jag.
Jag får dock aldrig kommentarer som påpekar att folk bara håller med mig, men däremot blir många oliktyckare provocerade av att jag inte alltid vill debattera med dem. Självklart är det märkligt om man har en blogg, länkar till Genusnytt och skriver att Pär Ström har fel och sedan vägrar att bemöta kommentarerna. Vem som helst kan se att det inte sker inte på denna blogg. Men även om jag vill skapa debatt och bemöter de flesta kommentarer som kommer in, existerar inte Feministbiblioteket för att antifeminister ska kunna håna och förlöjliga mig och feminismen. Om du tex först skriver en kommentar ”Åh, vad du är rolig och ironisk” på ett helt seriöst inlägg och sedan kommer med konstruktiv kritik, kan du inte förvänta dig att bli bemött med samma respekt som den som skippar hånet. Att sedan inte orka bemöta samma tugg om och om igen är inte censur, det är en fråga om tid. Jag är en person och jag jobbar ensam med den här bloggen. Sedan är det faktiskt väldigt trevligt att få kommentarer som hejar på och skriver att de gillar det man gör. Det tycker jag och det tycker självklart Underbara Clara också, så om du skulle få för sig att på någon blogg håna dem som skriver uppskattande i kommentarsfältet – gör det inte.
Jag har kommit fram till några principer angående kommentarer på Feministbiblioteket och de skriver jag i ett spearat inlägg så att det lätt ska gå att länka till.
aug 20
Alfredsson, Karin; Den sjätte gudinnan; 2010
Jag har verkligen fastnat för Karin Alfredsson trots att den första boken jag läste av henne inte var så (den tredje boken i serien, Klockan 21:37).
I Den sjätte gudinnan är handlingen förlagd till Indien och deckar-temat är något nedtonat, även om det finns ett fall som ska få en lösning. Boken kretsar som vanligt kring den svenska läkaren Ellen Elg, men också kring ett antal indiska kvinnor med olika bakgrund. Det är de fattiga och övergivna, de utbildade, de slagna och våldtagna, alla med ett gemensamt mål om att skapa sig en bättre tillvaro. Ellen Elg är på FN-uppdrag, men trasslar som vanligt in sig i andra saker och hjälper behövande kvinnor. I den här boken är det dock inte Ellens uppdrag som står i centrum, utan de andra kvinnoödena och hur de vävs samman.
Boken är spännande, även om det inte är en traditionell deckargåta. Man känner djupt för kvinnorna i boken och vill veta hur det ska gå för dem. Den sjätte gudinnan är inte den bästa av Alfredssons böcker, men den är helt klart läsvärd!
Läs mer: Karin Alfredsson, Damm förlag, Adlibris, Bokus
Bokbloggar: En full bokhylla är rikedom, Bokbrus, Elisabeth Linnéa
aug 19
Dumheter om hälsa och viktnedgång
Ordningsfrun tipsade om följande krönika i SvD: ”Kilona rasar när du slutar tänka på dem.” Jag undrar om Anna Laestadius Larsson någonsin har behövt fundera på hur hon ska gå ner 15-20 kg för att hon måste, inte för att se bättre ut. Hon blir förvånad när hennes man säger till henne att hon är smal och att det beror på att ”du simtränar, spelar fotboll, golfar och joggar – det är inte konstigt att du gör av med alla kalorier”. Slutsats: Tänk inte så går du ner i vikt. Det är så dumt.
Jag har beskrivit min egen kamp mot överviktskilona här och jag lovar, när jag var som mest vältränad så var det inte så att jag av en händelse råkade träna fem gånger i veckan. Varje enskilt träningspass var ett aktivt val. Det bli lättare när man har ett mål (Göteborgsvarvet för min del då) och har bestämt sig. Det kan kännas som ett självklart val i livet när man är mitt uppe i det, men alla träningspass är inte en njutning. Och varje avstådd glass eller godispåse är också ett aktivt val. Varje lunchlåda likaså. Varje avstådd efterträtt eller bakfyllepizza också. För att inte tala om alla vardagliga vanor. Aldrig mer cornflakes och sylt på filen, ingen mer honung på mackan eller i frukostteet, bara vatten till maten osv.
Det är möjligt att Anna Laestadius Larsson är så sund att hon alltid föredrar vatten framför vin till maten och aldrig skulle få för sig att äta något sött till frukost, men jag tror att vi är många om gärna skulle välja något onyttigare om det inte skulle vara just onyttigt. Och det är möjligt att Anna Laestadius Larsson tycker att det alltid är roligare att spela fotboll eller simma än att lägga sig i soffan med en bra film och en stor skål popcorn, men jag tror att många skulle tycka att de senare alternativet i alla fall nästan jämt var att föredra framför det första.
Som sagt, det är så dumt att man bara vill skrika. Det är nästan lika dumt som när man som barnlös får höra att man ska slappna aaaaav, så kommer barnen som ett brev på posten. Snacka om att skuldbelägga.
aug 18
Vickan är på smällen
Detta kommer varken att bli ett särskilt feministiskt eller politiskt inlägg, men väl ett känslomässigt. Jag är sedan några år tillbaka republikan, men har aldrig varit särskilt engagerad i frågan. Det är ett principiellt ställningstagande. Därför känner jag inte att jag måste göra en massa republikanska poänger i och med gårdagens stora nyhet om kronprinsessans graviditet.
Det jag kände inför nyheten var glädje och enbart glädje för Victoria och Daniels skull. Inga andra i Sverige kan ha sådan enorm press på sig att skaffa barn. Victoria är lika gammal som jag, 34, vilket inte är direkt purungt i sammanhanget och jag om någon vet att barn görs inte bara genom att gå in i sängkammaren och kramas lite extra (som Rune Andreasson beskrev det i Bamse i min barndom).
Att vilja ha barn kan bli väldigt pressande och stressande om man måste försöka länge. För varje negativt graviditetstest blir stressen lite värre. Jag vet inte om jag ens vill föreställa mig hur det skulle vara att ha hela svenska folkets förväntningar på mina axlar ovanpå den egna stressen. Det har räckt gott och väl för oss med den egna drömmen och välvillig önskan från nära och kära.
Så grattis Victoria och Daniel. Jag hoppas att det barn ni väntar aldrig blir kung eller drottning, men jag är glad för er skull att ni får bilda familj.
Från idag: Aftonbladet, Expressen, DN, SvD
aug 17
Weldon, Fay; En hondjävuls liv och lustar; 1983
Massolit förlag har i år givit ut denna feministiska klassiker på nytt. Förordet är skrivet av Unni Drougge och hon menar att boken fortfarande är rolig, men att den inte riktigt håller som feministisk idag 32 år senare. Jag håller med henne.
Ruth är den stora, fula, hemmafrun som blir lämnad för en yngre, snyggare och mer framgångsrik kvinna. Istället för att deppa ihop, bestämmer hon sig för att hämnas. Hon hämnas inte bara sin man, utan även (och kanske främst) den andra kvinnan. Hon börjar med att bränna ner sitt och mannens hus, dumpar sedan sina barn hos paret och söker upp den andra kvinnans mor och ser till att dottern får henne på halsen. Det går sedan vidare till allt grövre hämndaktioner och även om man kan småskratta åt det när man läser, så är det oerhört tragiskt.
Jag håller med Drougge om att det inte är särskilt feministiskt att hämnas den nya kvinnan, hon har ju faktiskt inget att göra med sveket. I En hondjävuls liv och lustar är mannen den riktiga skitstöveln, som även sviker den nya kvinnan när han tröttnar. Dock kan man känna sympati emellanåt för den försmådda kvinnan som lever ut det som många andra bara tänker. Sammanfattningsvis kan jag säga att det var roligt att läsa boken, men som den feministiska klassiker det är måste jag ändå säga att den inte håller idag och jag skulle inte placera den i en feministisk kanon.
Läs mer: Massolit förlag, Adlibris, Bokus
Andra bokbloggar: Bokbrus, Enbokcirkelföralla, Pocketpinglorna, Boknea
aug 16
KD vill göra föräldraförsäkringen mer flexibel
KD:s Emma Henriksson redogör för kristdemokraternas syn på föräldraförsäkringen i SvD idag. Hon skrämmer upp folk med att åtta-månaders kommer att lämnas på dagis. Vad exakt tyder på detta i vårt samhälle idag? Och så vill hon ha mer flexibilitet för barnfamiljer. Jag undrar i mitt stilla sinne hur något så flexibel kan bli mer flexibelt.
Du får ta ut hur många dagar i veckan du vill, dvs du kan dra ut på din föräldraledighet så länge du har råd. Intressant här är att många hävdar att de inte har råd att mannen är hemma, alltmedan de själva snålar in på sina dagar. Låt mannen ta ut sina sju dagar i veckan så blir det inte lika dyrt!
Snålar man en hel del kan man vara hemma i ett och ett halvt år och få över till extra semester som man kan utnyttja i åtta års tid. Är detta oflexibelt? Är det så fruktansvärt att man vill göra ett sådant system mindre flexibelt? Ska vi ha ett system som det vi har idag så tycker jag vi ska vara ärliga och säga att vi vill ge möjlighet till föräldrar att ha extra semester i åtta år. Vi bör också säga att föräldrar som har råd ska kunna vara hemma med sina barn mycket längre än andra.
Annie Lööf vill inte heller ”kvotera”. Hon anser dock att ekonomiska incitament är bra när man vill förändra sker i samhället. Är inte individualiserad föräldraförsäkring ett ekonomiskt incitament att nå jämställdhet?
Vi har nu ett system som gynnar ojämställdhet och gör att kvinnor kan vara borta från arbetsmarknaden med stöd från staten i flera år. I kombination med vårdnadsbidraget så subventioneras hemmafruar. Vill vi tillbaka till 50-talet? Om inte, vad ska vi göra åt det?
aug 16
Alfredsson, Karin; 80° från Varmvattnet; 2006
80° från Varmvattnet är Karin Alfredssons första bok i serien om läkaren Ellen Elg. Jag har tidigare läst Klockan 21:37 och var inte jätteimponerad. Jag är glad att jag gav Alfredsson en andra chans för 80° från Varmvattnet var riktigt, riktigt bra (och bättre ska hon bli, jag återkommer med recension på hennes andra bok Kvinnorna på 10:e våningen).
Ellen Elg jobbar med ett projekt i Zambia där hon informerar om preventivmedel och aborter. Det är inte med helt lagliga medel och hon råkar snabbt ut för problem. Hon träffar en amerikansk man som tidigare bott i Zambia som hon blir bekant med. Samtidigt får vi läsa om en ung kvinna i USA som blivit gravid efter att hennes far förgripit sig på henne. Hon är extremt gudfruktig och abort är inte ett alternativ. Hon kommer i kontakt med militanta antiabortaktivister och föder sitt barn på ett hem. Alla historier vävs samman och ingen känns överflödig eller konstig.
Boken är spännande, informativ och har ett tydligt kvinnoperspektiv. Tanken med Alfredssons serie om Ellen Elg är att ge en bild av kvinnor i olika delar av världen. Det är ett mycket ambitiöst projekt som jag verkligen vill uppmuntra. Har ni inte satt tänderna i er första Ellen Elg-deckare så är det hög tid. Må så vara att Klockan 21:37 inte var bra, men denna var det verkligen!
Läs mer: Adlibris, Bokus, Ordfront,
Andra bokbloggar: Bokföring enligt Monika, Fiktiviteter, En stund på jorden, Bokstunder, Theresans, Dagens bok
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om 80 grader från Varmvattnet av Karin Alfredsson
aug 14
Karlsson, Tove; Att föda som en man; 2008
Att föda som en man betyder att föda som en människa. Detta ska ses i förhållande till idag då vi föder som kvinnor. Det finns något mytiskt över kvinnor, graviditet och förlossningar, anser Tove Karlsson. Vi kvinnor bli inmatade med floskler om sakens naturlighet och helst skulle allt ske utan smärtlindring. Det finns mer smärtlindring att få, för så ser det ut i andra länder.
Boken tar upp många myter kring barnafödande. Två exempel är amning som är något man måste för att det är bäst för barnet och kejsarsnitt som ses som suspekt om man frivilligt väljer bort att föda naturligt. Tove Karlsson menar att det finns forskning som visar att amning inte alls är så fantastiskt bra som man säger och att kejsarsnitt inte är så farligt. Det finns forskning som visar båda sidor av saken (precis som jag tog upp i min artikel om biologism). Slutsatsen är att vi människor inte är skyldiga att göra något som våra kroppar är lämpade för. Dock förändras detta när vi kvinnor blir gravida. Tove Karlsson menar att även efter en graviditet så bör vi behandlas med respekt och vi måste själva få bestämma hur vi vill ha vår egen förlossning. Vi är alla olika och vill ha det på olika sätt och ska behandlas efter det också.
Jag tyckte att boken var otroligt intressant och det var bra att läsa den lite vid sidan av när jag höll på att läsa förlossningsböckerna vi fått från vår barnmorska (skrivna av Gudrun Abascal, chefsbarnmorska på BB Stockholm). Den ger lite andra perspektiv som är bra att ha med sig när alla andra vet bäst om vad du ska göra under din graviditet, vid förlossningen och med ditt nyfödda barn.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Nomad förlag, Intervju med Tove Karlsson i SvD från 2009, Artikel av Tove Karlsson i Expressen 2008, Artikel av Tove Karlsson i Kvällsposten 2008
