På begäran: Vad är en feministisk bok?

Jag har uppdaterat texten under introduktion för att göra det lite tydligare vad jag menar med feminsitisk litteratur och vilka böcker som platsar och varför. Jag hoppas att det nu blir lite tydligare:

Vad är en feministisk bok? För att en bok ska komma med i mitt bibliotek krävs det att jag har gjort en subjektiv bedömning att jag tycker att den platsar. Min definition är att boken ska vara feministisk, kvinnohistorisk eller på annat sätt vara viktig för kvinnor. Fortfarande är det öppet för tolkningar och för att göra det lite tydligare kan jag ge några exempel: Romaner som är kvinnohistoriska eller där huvudpersonen är feminist eller reflekterar över ojämställdhet platsar, medan det inte räcker att bara ha en kvinna i huvudrollen. Böcker där författaren är feminist har jag lättare att ta med, likaså då jag vet att författaren har för avsikt att skriva en genusmedveten roman. Biografier över kända och framgångsrika kvinnor platsar oftast, även om deras gärningar inte alltid är feministiska. Här görs dock en avvägning och jag motiverar alltid varför jag tar med dem som inte är helt självklara.

Under kategorin övrigt kommer böcker in som är av feministiskt intresse, men som ändå inte helt platsar. Jag kallar detta för att de får vara med på ett hörn, men inte får en plats i biblioteket. Det kan handla om böcker som andra rekommenderat, men som jag av någon anledning ändå inte tycker passar (oftast därför att författaren inte på något sätt skulle kunna anklagas för att vara feminist). Det kan också finnas andra skäl till varför jag vill att boken ska få vara med på ett hörn. Här finns kanske störst utrymme till debatt!

Wetterberg, Gunnar; Sveriges statsministrar under 100 år: Nils Edén; 2010

Nils EdénNils Edén (statsminister 1917-20) var ingen feminist, inte ens en stor kämpe för kvinnofrågor, men han var statsminister när allmän och lika rösträtt för kvinnor och män infördes. Därför recenserar jag boken här, men lägger in den under övrigt. Med andra ord får den inte en formell plats i Feministbiblioteket.

Sveriges statsministrar under 100 år, från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt, är en samling böcker jag varmt kan rekommendera. Ur feministisk synvinkel kan jag särskilt rekommendera alla statsministrarna från Staaff till Edén, för alla de böckerna innehåller stycken om hur den kvinnliga rösträtten hanterades. Staaff ville införa det, men gav sig. Arvid Lindman löste rösträttsfrågan även om han helt enkelt struntade i kvinnorna och därmed tystnade den frågan i några år. Det var tillslut liberalen Nils Edén, som tillsammans med socialdemokraterna i en vänsterregering, löste frågan till fullo och gav kvinnorna rösträtt. Vid det laget var kvinnorna inte längre en stridsfråga, även om högern var skeptiska, utan då var det den kommunala rösträtten och rösträtten till förstakammaren som var det kontroversiella.

Nej, Edén var ingen feminist, men det var roligt för en politikernörd som jag, att läsa om alla turer i rösträttfrågan. Alla böckerna i serien är runt 120 sidor långa, men trots det beskrivs många viktiga, historiska frågor, mycket ingående. Det är allmänbildande och som sagt, en smula nördigt.

Läs också: DN, SvD, Nättidningen svensk historia, RegeringenÄlskade dumburk, Lars Ericks blogg

UPPDATERAT

Jag har omvärderat och Sveriges statsministrar under 100 år: Nils Edén är nu en del av Feministbiblioteket.

En tacksam kvinna kommer inte långt

Jag vill rekommendera Jenny Sonessons artikel i dagens Aftonbladet om den nya tacksamhetstrenden. Jenny Sonesson är ordförande i Liberala Kvinnor i Stockholm, en styrelse där jag sitter som ledamot. Hon är en mycket klok och handlingskraftig feminist!

Artikeln handlar om Elizabeth Gilberts bok ”Eat, pray, love”, som även har filmatiserats med Julia Roberts i huvudrollen. Boken/filmen handlar om kvinnor som gör en inre resa för att få frid. Sonesson menar att den är den del i en massiv trend att man ska vara tacksam för saker i livet istället för att vara arg. I artikeln finns den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich med som exempel. Hon har granskat den positiva filosofin efter att hon själv fått bröstcancer och hon blev förbannad på alla dem som sa att cancer kunde tänkas bort.  Istället menar Sonesson att man borde drivas av kritiskt tänkande och vrede över orättvisor. Tacksamhet hjälper inte mot orättvisor och alla feminister har ett uppdrag att bekämpa tacksamhetstrenden. Jag kan inte annat än att hålla med.

Gästrecension av Sofia Karlsson: Wieslander, Jujja; Mamma Mu; 1997-2008

Sofia KarlssonSofia Karlsson är politisk sekreterare på folkpartiets riksdagskansli. I sitt förra liv dansade hon orientalisk dans och drack små men frekventa mängder öl. Numera sitter hon mest hemma och ugglar med man och unge.

 

 

Mamma Mu gungarMamma Mu bryter normer, det behöver man bara titta på titlarna för att konstatera: Mamma Mu gungar, Mamma Mu åker bobb, Mamma Mu bygger koja, Mamma Mu åker rutschkana och Mamma Mu klättrar i träd. Trots att hennes vän Kråkan gång på gång påtalar att hon är en ko och att kor minsann inte gör ditten och datten, konstaterar hon bara lugnt att ”Nu vill jag bygga en koja”.

Precis som i verkliga livet har normbrytandet ett pris. Rutschkanan går sönder av hennes tyngd och Mamma Mu blir helt förfärad över att hon förstört den för barnen. Men aldrig någonsin blir slutsatsen att det inte skulle ha varit värt det. Inte ens i Mamma Mu får ett sår, där önskan att ta sig till stranden leder till både blodvite och bula blir slutsatsen att det inte var värt det.

Jujja Wieslander blir heller aldrig så angelägen om att visa på könsmärkta normer, att hon riskerare att bekräfta och lyfta fram dem. Det kan jämföras med exempelvis Kenta och barbiesarna (av Pija Lindenbaum), där Kentas medvetenhet om att det är fel för en pojke att leka med dockor riskerar att smitta av sig på läsaren.

Mamma Mu nöjer sig med att vara en nyfiken, våghalsig och livsglad förebild. Sven Nordqvist tecknar henne kärleksfullt som den klumpiga fullvuxna kossa hon faktiskt är.

Bokbloggarnas litteraturpris

Nu är det klart vilka böcker som blivit nominerade av bokbloggarna till Bokbloggarnas litteraturpris.

De nominerade är:
Utrensning – Sofi Oksanen
Lilla stjärna – John Ajvide Lindqvist
Her Fearful Symmetry – Audrey Niffenegger
Easter Parade – Richard Yates
Kyrkogårdsboken – Neil Gaiman
Inlåst – Emma Donoghue
Vyssan Lull – Carin Gerhardsen
Darling River – Sara Stridsberg
Främlingen i huset – Sarah Waters
Samtal med djävulen – Inger Edelfeldt

Breakfastbookclub, som initierat priset, kan du rösta på den bok du gillar bäst. Jag har lagt min röst på Sofi Oksanens Utrensing, den enda av mina nominerade som kom med. Här kan du se vilka andra bloggare som deltagit i nomineringen.

Smygläsning av nya Liberal Debatt med Birgitta Ohlsson

Feministbiblioteket sammarbetar Liberal Debatt och man kan i varje nummer av den tidskriften läsa ett par feministiska recensioner. Därför skulle det vara roligt om mina kära läsare skulle vilja komma på detta arrangemang:

Smygläsning av nya Liberal Debatt med Birgitta Ohlsson

Tid den 17 november · 18:00 – 19:30
Plats Liberala tankesmedjan FORES, Bellmansgatan 10, Stockholm 

Vi fortsätter med våra smygläsningar. Missa inte chansen att läsa nya Liberala Debatt, dricka vin och lyssna på EU-minister Birgitta Ohlsson. OSA på Facebook eller till red@liberaldebatt.se senast den 15/11.

Läslista november

Imorgon är det en ny månad och det vanligtvis ruggiga vädret i november duger inte till så mycket annat än till läsning. Därför har jag samlat en del nya böcker och några gamla som jag tänkt läsa. Här är de av feministiskt intresse (för så klart ska jag även sätta tänderna i årets nobelpristagare Mario Vargas Llosa):

Förföra demonen av Erika Jong
Jag är mycket spänd på Jongs självbiografi.

Under Ytan av Margaret Atwood
Atwoods debutroman känns som en bok jag verkligen vill läsa.

Imamens fall av Nawal El Saadawi
En gåva från en vän. Alltid lika roligt att läsa andras favoriter.

Dikter 1957-1965 av Sonja Åkesson
Jag ska börja att läsa feminsitisk lyrik och varför inte börja med en jag redan läst om?

Berggren, Jonna; Isporten del 1- Väktaren & Stenarna; 2008

Boken är utgiven på Olika förlag, som är ett förlag som ger ut barnböcker som är testade ur ett jämställdhet- och mångfaldsperspektiv. Isporten är en serie på tre böcker och vänder sig till barn 6-12 år. I boken får vi träffa Johanna och Mads som både vet att de har speciella förmågor och som därigenom blir vänner. Tillsammans med klassmorfar Ingvar upptäcker de en värld där djur kan prata och som kommer att leda dem till Islandet.

 Jag tycker att det är svårt att recensera barnböcker när jag inte själv har barn. Dessutom är det knivigt att sätta ett omdöme på en bok i en genre jag inte är så förtjust i och inte heller så var när jag var yngre. Dock kan jag säga att det är intressanta karaktärer och en medryckande handling. Jag läste förstås boken med genusglasögon och jag får säga att det är spännande att se hur mycket man faktiskt reagerar på; busschauffören är en hon, de elaka barnen är både pojkar och flickor och flickorna är värst, den snällaste läraren är en han osv. Jag ser fram emot fler böcker från Olika förlag och såklart ska jag läsa även del två och tre i Isporten.

Bloggar: Kim M. Kimselius är här nu!
Media: Svd, SR

Larsson, Anita & Jalakas, Anne; Jämställdhet nästa!, 2008

Jämställdhet nästa!Jämställdhet nästa!, utgiven på SNS förlag, är en handbok för politiker och tjänstemän som arbetar med samhällspanering. Boken har undertiteln Samhällsplanering ur ett genusperspektiv och den handlar om hur man kan få ett mer jämställt samhälle genom att utjämna de fysiska ojämlikheterna i vardagen. Författarna, en som är docent i arkitektur (Larsson) och en som är journalist (Jalakas), menar att det råder ojämställdhet i hur samhället fysiskt är uppbyggt och att det därför behövs genustänk i samhällspaneringen. Det kan handla om mäns och kvinnors olika vanor att resa med bil eller kollektivtrafik, närhet till dagis och livsmedelsbutiker för att underlätta för två föräldrar som jobbar heltid eller trygghet att vistas i det offentliga rummet. För att komma till bukt med problemen måste man, enligt författarna, utgå från kvinnor och mäns erfarenheter snarare än behov. Om man utgår från behov blir det lätt att man fastnar i gamla könsrollsmönster och därför är dialog med medborgare är ett sätt att få bra input när man ska bygga ett samhälle. Exempel på kommuner som gjort det, och lyckats bra, finns med i boken.

Jobbar du med samhällsplanering är det viktigt att genusperspektivet är med från början och Jämställdhet nästa! är en bra bok att börja med om du vill veta mer. Boken ger inga tydliga svar om hur det perfekta samhället ska se ut, för sådana finns inte, men den ger en bra bild av vad problemet är och hur man kan arbeta för att göra något åt det.

Feministbrud på kulturjakt i Pompeji

För några veckor sedan var jag med min mans familj på resa i Italien, Sorrento med omnejd. Det blev mest natur- och matupplevelser, men en utflykt till Pompeji stod självklart på programmet. Det som var av feministiskt intresse av det vi fick se, var bara bordellen. Förhoppningsvis var det inte bara första, utan även sista gången jag besöker en sådan inrättning (om jag inte kommer tillbaka, vill säga). Jag letade i museeshoppen efter en bok om kvinnornas liv i Pompeji, men hittade bara en och den var på italienska. Eftersom mina språkkunskaper i italienska är begränsade och boken kostade 30 euro, hoppade jag det inköpet. Det blev istället en bok om kristna kvinnors liv i romarriket. Om någon har läst en bok om kvinnor i Pompeji, får ni gärna tipsa mig i kommentatorsfältet. Jag behärskar svenska, engelska och tyska.

Väggmålning på bordell i PompejiHär är en av väggmålningarna inne i bordellen. Enligt myten skulle männen ha pekat på målningarna för att beställa den typ av sex de ville ha. Det var något som vår guide också påstod. Enligt historiken Mary Beard är det en myt och inget historisk faktum. Hennes bok, Pompeji – livet i en romersk stad, kom ut på svenska i våras och kan verkligen rekommenderas för den som är intresserad. Beard slår hål på mer än denna myt.

Jag inne i ett av rummen i bordellen i PompejiHär sitter jag på en säng i ett av rummen. Detta rum låg på bottenvåningen. Det fanns även en övervåning som restaurerats, men dit fick inga turister komma.  Otroligt spännande att få gå in i så gamla hus och känna atmosfären. Jag är dock glad över att tiderna förändras och att bordeller inte är en självklar del av varje samhälle idag.