Myt nummer sex hör ihop med myten om kvotering, men skiljer sig något och det är därför jag vill redogöra för den separat. Även om man inte vill kvotera så möts man ofta av aversion när man föreslår att en kvinna borde får en post/ett pris/en position. ”Det spelar väl ingen roll vilket kön man har, det är väl vilken kompetens man har som är det viktiga”, säger man. Självklart är det så. Jag tror faktiskt ingen feminist tycker att en kvinna som är mindre kompentent bör får en post/ett pris/en position bara för att hon är kvinna. Inför man kvotering i exempelvis bolagsstyrelser så kan det bli så, men om man står inför ett val mellan två personer och den ena är betydligt mer kvalificerad än den andra och den personen är en man, så kommer nog de allra flesta välja honom.
Låt oss nu stanna upp en stund och fundera över vad kompetens är. Det låter på många att kompetens är något konkret, något som man kan spalta upp i en punktlista. Argumentet mot kvotering brukar vara att då får en mindre kompetent kvinna posten före en mer kompetent man. Som jag skrev ovan kan så bli fallet, men det låter lite som att det finns en kö av människor som står i kompetensordning och vid kvotering får en längre bak i kön gå före.
Kompetents är inte konkret. Det står ingen kö av folk med meritlistor i handen som går att jämföra. Kompetens är beroende av sammanhanget. En person kan ha otroligt bra meriter och skulle på pappret passa utmärkt för ett jobb. Om det är så att jobbet även innefattar kunskaper om en viss landsdel i Sverige för att man har kunder där, kan en person som kommer därifrån ”gå före” för att man helt enkelt bedömer att det är viktigare med bra kundkontakter än hur duktig man är på att utföra en viss uppgift.
Ibland är det inte lika tydligt. Man kan känna att man behöver någon som passar in i teamet eller någon som har en viss personlighet som passar uppdraget. Handlar det inte om ett jobb utan ett pris så är allt en subjektiv bedömning. Poster inom politiken handlar mycket om om utstrålning och fighting spirit. Då kommer vi in på saker som absolut inte går att spalta upp i en punktlista.
Det kan helt enkelt vara så att kön kan betraktas som en kompetens i sig. Genom att vara man har man fördelar för att människor uppfattar honom som mer kompetent än en kvinna. Som exempel finns det undersökningar som kommit fram till att både män och kvinnor hellre vill ha en manlig chef. Uppfattningen är alltså att män är bättre på att vara chef än kvinnor. Vi har alla fördomar och sådant spelar in när vi ska välja personer till olika saker.
Slutsats: Självklart ska kompetens alltid vara det viktigaste och kön ska aldrig gå före, men det skadar inte att fundera över varför du inte valt en kvinna. Kanske kommer du fram till att fördomar har stått i vägen. Ibland behöver man fundera lite extra över hur man tänker kring sina val och därför brukar jag prata om ”kvotering i huvudet”. Med det menar jag att man kan ha en strategi om varannan damernas och om det inte funkar så undersöker man varför. Med andra ord behöver det inte alltid vara varannan damernas, men ambitionen kan göra att färre kvinnor får avstå saker på grund av sitt kön.
British women’s cinema är en bok med essäer om kvinnor och film. Eftersom mycket fokus ofta är på Hollywood när man talar om film, så är detta sett ur ett brittiskt perspektiv. Filmerna som tas upp är både gamla och nya man diskuterar både film som är gjord av kvinnor och film som är gjord för en kvinnlig publik.
Katherine Mansfield är en nyzeeländska som varit bosatt i London och där varit vän med bland annat Virginia Woolf. Jag fick upp ögonen för henne efter att ha sett smarta citat av henne i 
