I Estland är Elo Viiding (född 1974) ansedd som en feministisk poet och hon har beskrivit att hon är för kvinnors rättigheter, men har som så många andra i Baltikum, ett komplicerat förhållande till feminismen. I hennes dikt Mother’s day visar sig feminismen extra framträdande. Du kan läsa dikten i sin helhet här men sammanfattningsvis kan jag säga att den är skriven med en stor portion ironi och den skildrar ett samhälle där det ibland tas för givet att alla familjer i allmänhet och kvinnor i synnerhet är stöpta efter samma mall:
On Mothers’ Day every child should sing
and give its mother flowers and prime ministers think
that every mother wants to be honoured
and all prime ministers dream
that all women who aren’t mothers
will feel simply feel rotten
more rotten than ever before
so the government gives mothers
special advantages
and passes a law on parental salaries(…)
the prime minister thinks
that every mother has a heart of gold
on a chain around her neck
that every mother has read child psychology
that every mother is well acquainted with gender release and with the child’s father
that every mother lives in a centrally-heated flat with hot and cold running water
that every mother is a Hansa Bank customer and dreams of obtaining a loan(…)
Det är en lång dikt och läs hela, den är fantastisk!
I övrigt känns hennes dikter, de som finns översatta på nätet, som moderna och många handlar om Estland, vardagslivet och kvinnor. Enligt Anneli Mihkelev som har skrivit den här artikeln om Viiding så skriver hon inte typsikt kvinnligt och hon har själv en önskan att röra sig över könsrollsgränserna. Därför är hon inte en typisk kvinnoförfattare (vad det nu egentligen är).
Jag tyckte mycket om hennes dikter och jag vet att det finns en bok av henne på biblioteket översatt till svenska och kommer att låna den inom kort. Annars finns det en del att botanisera bland på nätet och det är jag glad för att jag har gjort.
Jag är inte helt övertygad om att den här boken platsar I Feministbiblioteket, men jag vill så gärna recensera den så jag motiverar det med att den handlar till stor del om en bok som är skriven av en flicka och som är mycket viktig för vår historia. Den är dock en bok som många motståndare till feminismen skulle gilla eftersom den tar upp problemet med att en flicka fått sätta den enda bilden av historien och en man kan inte ändra på det.
Boken gavs ut på svenska förra året på Tranans förslag, de som ger ut böcker från hela världen. Där finns många pärlor (inte bara baltiska noveller). Jag låter Kvinnor i arganträdets skugga få bli boken från Afrika i 
