Vi måste kunna prata om mäns näthat mot kvinnor!

I dagarna efter Uppdrag Granskning har röster höjts för att det minsann inte bara är kvinnor som utsatts för hot och kränkningar. Det är självfallet sant. Pär Ström och Per Gudmundsson har nämnt i debatten och jag har ingen anledning att betvivla att de utsatts för hot.

Idag läser jag denna eminenta artikel av Lisa Magnusson och om den undersökning hon hänvisar till stämmer så finns det en undersökning som visar att majoriteten av de som näthatar är män och en ännu större majoritet av dem som får ta emot hatet är kvinnor. Lisa har en viktig slutpoäng om denna hos några män så hatade SCUM-manifestpjäsen. Varför var det inte den manliga regissören som fick hot, utan bara den kvinnliga skådespelaren?

Varför kan vi få inte få prata om att kvinnor utsätts för hot och trakasserier för att de är kvinnor som uttalar sig i offentligheten om feministiska frågor? När det talas om våld mot exempelvis homosexuella så hörs det sällan en kör för att minsann heterosexuella också utsätts för förföljelse. Det är enbart rasister som skriker att svenskar också blir utsatta för rasism. Men när det kommer till våld och hot mot kvinnor så är vissa män där och gråter och kräver att också hat mot män ska belysas. Måste vi alltid belysa allting samtidigt? Och är det ens jämförbart? Som Lisa skriver, får män höra att deras kukar ska stekas i smör?

5 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Hela resonemanget är bisarrt. Man försöker belysa ett problem som endast en idiot skulle få för sig att förneka – offentliga kvinnor blir utsatta för grova hot och kränkningar för att tystas ner endast för brottet att de är offentliga kvinnor – och vad blir svaret? Tänk på hur många gånger stackars Per Ström blivit kallad fjantig och ogenomtänkt av kultureliten, det är också hat! Tänk på oss stackars killar som inte våldtar eller näthatar, vi vill inte bli ihopbuntade med det patrasket.

    Och på kommentarsfälten är det vardag som vanligt. Tänk på den gången som Lisa Magnusson bortförklarade våldtäkt, då förtjänar hon ju lite att bli våldtagen! Radikalfeminismen styr Aftonbladet och kvällstidningsjättarna hatar mot stackars underdoggsen Avpixlat och SD hela tiden, får man inte försvara sig är det ju censur?

    Det måste finnas någon Straw Man-gen i folk som gör dem oförmögna att se ett problem som uttrycks. Ser inte kvinnohatskogen för alla feministträd, så att säga.

    1. En sak jag funderar över är varför de väljer att ta åt sig. Pratar man om våldtäktsmän så behöver ju en man som inte våldtar ta åt sig. Jag tycker det är så märkligt. Men som du skriver, i kommentarsfälten intet nytt.

    • Staffan Ovesson9 februari, 2013 kl. 11:13

    Jag tror att en bakomliggande orsak till att motreaktioner (eller vad vi ska kalla dem) uppkommer är att det finns en nästan oundviklig tendens att den som utsätts för kränkande behandling framstår som god och rättrådig, medan den som står för de motsatta uppfattningarna (oavsett om han/hon deltar i kränkningarna eller inte) framstår som dum och elak, och det smittar av sig på bilden av själva åsikterna. Åtminstone tror jag att det är något som meningsmotståndarna är rädda för.

    Jag talar ur viss erfarenhet, av något som i alla fall tangerar detta i vissa avseenden (men vi måste för all del inte prata om det just nu). I Liberala partiet blir vi då och då utsatta för kränkningar (hot, skadegörelse, våld) från diverse slödder på vänsterkanten. Och det är förstås dåligt, och jag önskar verkligen att vi slapp allt sånt. Men jag har också märkt att det 1) stärker vår sammanhållning 2) får våra meningsmotståndare (varav den stora majoriteten som tur är inte ägnar sig åt sådana dumheter) att framstå som dumma, 3) får oss att verka goda och idealistiska och 4) – förmodligen – får våra åsikter att verka intressanta och sofistikerade, för det måste ju ligga något i våra argument om våra motståndare känner sig tvungna att ta till kränkningar istället för att bemöta dem, eller hur?

    Det finns därför – är min analys – tillsammans med den självklara drivkraften att lyfta fram näthatet för att det ska minska eller upphöra och ge oss ett bättra debattklimat, en vilja (men jag vet inte hur stor den är) att lyfta fram det för att visa hur dumma och onda rasister, antifeminister och homofober är (oavsett om de deltar i kränkningar eller inte) och, som en spegel av detta, en motivation från rasister, antifeminister och homofober att förminska detta eller, som vi alltså sett exempel på, påtala att ”vi blir minsann kränkta vi också”. Som jag skrev i parentesen ovan vet jag inte hur motivationen bakom att prata om näthatet egentligen ser ut hos olika debattörer, men det väsentliga är att de som har liknande åsikter som näthatarna (i sakfrågorna alltså) misstänker att antirasister, feminister och gayaktivister skördar opinionspoäng på debatten.

    Jag vet inte om jag har någon lösning på problemet, men jag uppfattade din text så, att du efterlyste förklaringar. Vad man kan säga är väl att det är viktigt att vi i det här sammanhanget begränsar diskussionen till det som verkligen är hot och hat och inte bara allmänt korkade åsikter. Men det verkar de flesta göra också.

    1. Jag tror att det ligger mycket i dina analys. Det är ju få personer som förnekar att det finns andra grupper som utsätts för hot och kränkningar så är lite konfunderad över varför det när det kommer till kvinnor alltid ska ifrågasättas. Men det kanske är som du säger.

      Och din slutsats är mycket viktigt. Det är bra om vi kan hålla isär hot och grova kränkningar och allmänt fult språk. Alla idiotiska saker som folk skriver är inte näthat. Jag har fått en del rätt puckade kommentarer här på bloggen, men det är inte hot eller kränkningar och ska heller inte behandlas som det. Vi får inte urholka begreppet.

  2. Det finns ju en enkel förklaring till varför man inte ska tolerera generella budskap som ”mäns våld…” och liknande som en del älskar att trycka ut. Om man bara säger att de som INTE gör så inte behöver ta åt sig så slutar det med att ALLA är misstänkta, det blir en ”sanning” till slut. Då kan alla de som ”inte tog åt sig” sitta där och undra vad fan som hände… Och det påverkar redan idag bigtime kan jag säga! Påverkan har skett så att det till exempel förutsätts att jag som pappa är våldsam vid en vårdnadstvist, det sker automatiskt att man är misstänkliggjord innan man ens pratat med någon. Kul när man tar kontakt med familjerätten för att försöka få hjälp så att mamman åtminstone lär sig att följa enkla överenskommelser och man får ett papper om vart JAG ska vända mig för att lära mig att behärska mig, till ställen som arbetar med våldsamma män…. Direkt får man sånt… De lyssnar inte ens…Vilkas förtjänst är detta tror ni? Kan det vara de idioter som TRYCKER ut begreppet ”mäns våld…” kanske? Samma människor som även står för ”utbildning” av de som man kommer i kontakt med kanske?

    Och detta är inte ens en promille av det som DIREKT kan härledas till dessa människor och organisationer. Dvs enorma hinder som är skapade av dessa som drabbar helt vanliga människor! Jag kan mycket väl förstå att man inte ser eller vet om dessa problem om man inte själv varit drabbad men det får ENORMA konsekvenser när man inte ifrågasätter kvinnor alls utan bara förutsätter att de aldrig ljuger eller är skitstövlar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.