Recension: Holmström, Johanna; Inlåst; 2003

Finland berättar rådjurens himmelInom ramen för min EU-läsning har jag läst flera noveller ur Tranans novellsamling Finland berättar: Rådjurens himmel. Jag recenserar dem som jag fann mest intressanta för Feministbiblioteket.

Johanna Holmström skriver på svenska och hennes novell Inlåst handlar om en kvinna och hennes relation till sina föräldrar och syster. Fadern är mer eller mindre en grönsak och modern kan inte ta hand om honom. Hon låser dörren med lås han inte får upp för att han inte ska kunna ta sig ut och göra sig illa. Mot slutet av novellen, när dottern föreslår ett hem för dem, väljer modern att istället lämna dörren upplåst.

Det var en intressant novell om familjerelationer och om livets slutskede. Att ta hand om sina föräldrar är nog besvärligt för många och Holmström beskriver väl våndan över att lösa en situation som de inblandade inte är ett dugg intresserade av att lösa.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Novell-lördag: Finland

Finlands flaggaSnart är det dags för EU-landet Finland i min EU-läsning, men jag tjuvstartar lite med en novell-lördag på temat Finland. I Tranans novellsamling  Finland berättar: Rådjurens himmel var det en majoritet kvinnor och jag kommer inte att recensera alla.

Finland är ett land som jag läst mycket ifrån, men det var flera nya kvinnor i novellsamlingen. Jag läste minst ett bekant ansikte också. Det var flera fantastiska feministiska berättelser och jag kommer att recensera dem jag fastnade för mest. En i timmen från klockan tio och ett avslutningsinlägg med sammanfattning kommer klockan fyra, Häng med!

#tbt: En familj på väg till Mallorca

Jag vet att det är fredag, men jag kunde inte låta bli att publicera en #tbt-bild. Det har varit en jobbig dag idag, men en bra sak är att vi förhoppningsvis bokar en resa till solen snart. Därför tänker jag nu på en resa till solen vi gjorde i juni.

En familj på väg till Mallis

Såhär glada är vi när vi ska åka till Mallorca för att sola och bada och fira morfar som fyller 70! Juni 2014.Mamma och Hugo badarBonusbild. Mor och son badar i poolen i vårt lilla hus i Alcudia. Juni 2014.

Recension: Murgia, Michaela; Själamakerskan; 2009

SjälamakerskanJag har inte läst så mycket italienskt som jag tycker att jag borde och fick tips från flera bloggare att läsa Michaela Murgias Själamakerskan.

Boken utspelar sig på Sardinien på 50-talet. En liten flicka blir bortadopterad till en äldre rik kvinna och trots att detta borde varit uppslitande för henne, tyr hon sig till den äldre kvinnan och ser henne som sin familj. När hon blir äldre får hon reda på vad kvinnan egentligen gör på nätterna när hon går hem till familjer där någon närstående är sjuk eller döende. Då flyr hon till fastlandet och kommer till en familj som hembiträde. En dag får hon ett besked som gör att hon åker raka vägen tillbaka till Sardinien.

Jag tyckte om boken på ett sätt, för den var välskriven och hade karaktärer som engagerade. Men det som störde mig lite var den aktiva dödshjälpen som visserligen ifrågasattes av huvudpersonen, men som det ändå kändes som att du som läsare skulle förstå var nödvändig att rättfärdiga. Det är en komplicerad fråga och kanske är det för att jag är politiker och har debatterat den här frågan så mycket som jag hakar upp mig på det. Det andra viktiga temat i boken, att man under osentimentala former väljer att adoptera bort sitt barn, var desto mer gripande.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Johansson, Nanna; Välkommen till din psykos; 2012

Välkommen till din psykosJag gillar Nanna Johansson, även om vi inte delar alla politiska åsikter. När jag var på Serieteket härom veckan lånade jag hennes Välkommen till din psykos.

Boken är ett hopkok av olika roliga bilder av alla de slag. En del är en serieruta, andra är en text i form av ett brev och andra är kommenterade tidningsurklipp och illustrerade foton. Mycket är hejdlöst roligt, men så kommer det någon lustighet emellanåt som jag tycker är plump och inte alls fattar poängen med.

När jag höll på att läsa boken kom diskussionen om Roy Andersson och om han är förlagan till Lena Anderssons karaktär Hugo Rask eller inte. Då skrev Nanna Johansson den här texten som jag inte kan se det roliga i. Det är samma sak på flera ställen i boken. Johansson ligger många gånger på gränsen till mobbing i sin humor och ibland blir det för mycket. Jag tyckte exempelvis inte att hennes brev till bästa kompisen som gift sig var roligt. Där beskriver hon hur ofantligt tråkigt hon haft på bröllopet för att hon fick en sådan dålig bordsplacering. Visst det kan vara roligt att driva med trista människor på ett bröllop, men Nannas text tyckte jag mest var taskig. Nu var detta kanske påhittat, men humor som bygger på att såra andra tycker inte jag är så rolig.

Sammanfattningsvis ger jag både ris och ros till Välkommen till din psykos och jag tror att Nanna Johansson görs bäst i små doser i taget.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Grazia Deledda var ingen feminist

Grazia DeleddaKort fakta

Född 1871 i Nuoro på Sardinien, död 1936 i Rom.
Debuterade som 15-åring med en novell.
Fick nobelpriset i litteratur 1926.

Vem var Grazia Deledda?

Efter som vi cirklar om nobelpristagarna så vill jag att alla ska presenteras ordentligt. Grazia Deledda var ingen feminist, alltså följer här en lite annorlunda presentation än de jag brukar göra under rubriken Veckans feminist.

Deledda fick nobelpriset 1926 med motiveringen för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem.

Teman i hennes böcker är ofta ganska vardagliga och det är traditionella könsroller som hon beskriver och vad jag förstår, även förespråkar.

Enligt Madelene som presenterade Deledda för oss i cirkeln är inte hon inte bara bortglömd i Sverige, utan även i hemlandet Italien.

Min erfarenhet av Grazia Deledda

Min läsning kan sammanfattar med ett ord: Sömnpiller. Jag vet inte om jag är så intresserad av att läsa mer av en författare från sekelskiftet som inte ifrågasatte kvinnans ställning i samhället.

Böcker av Grazia Deledda som jag läst och recenserat

Murgrönan 1908

Recension: Deledda, Grazia; Murgrönan; 1908

Grazia DeleddaDen andra boken i bokcirkeln Tretton nobelpristagare är Grazia Deleddas Murgrönan. Deledda är från Sardinien och fick nobelpriset i litteratur 1926. Jag är ledsen om jag berättar lite för mycket om boken och förstör för er som har den framför er, men jag hoppas inte att någon hade tänkt att läsa den.

Murgrönan handlar om Annesa som är fosterbarn i en familj. När boken börjar är hon vuxen och blir lite betuttad i sonen i familjen, Paulu. Den gamle fadern är sjuk och en plåga för resten av familjen och en dag kan den i övrigt så präktiga Annesa inte hålla sig längre, utan kväver honom med en kudde. Alla i familjen misstänks för dådet, utom Annesa, som gömmer sig tills det hela är över och alla har släppts. Och relationen med Paulu? Det var många turer hit och dit och hon blev sårad att han inte prioriterade henne, men jag tror att de fick varandra tillslut.

Jag kan faktiskt inte svära på att min summering ovan stämmer, för jag minns faktiskt inte helt. Det var nog den tråkigaste bok jag läst på länge, i alla fall den tråkigaste i kategorin bok att diskutera med andra. Det märktes att jag inte var ensam i cirkeln att tycka så, utan diskussionerna stod stil mest hela tiden för att folk inte riktigt visst var de skulle säga. Det var mycket katolsk moral och präktighet och det kändes verkligen att Deledda inte var något feministisk eller radikal författare. Nu ser jag fram emot att läsa något mer upplyftande och spännande!

Hjältar dör aldrig. Vila i frid, Klas Ingesson.

Klas Ingesson

Bilden ovan var mitt första möte med Klas Ingesson. Den satt i min brors samlaralbum inför fotbolls-VM i Italien 1990. Jag har sedan fått träffa honom i verkligheten, utanför en liten fotbollsplan i Stenungsund där de alla hade laddat upp inför VM. Jag fick hans autograf (den vet jag tyvärr inte var den finns i nuläget).

Sedan kom VM 94. Jag fick ett brev för några veckor sedan som jag skrivit till mig själv och förutom killar så handlade det brevet om fotboll. Det var mycket stort i mitt liv både när jag var 13 (90) och 17 (94), och är väl i viss mån så fortfarande. Jag träffade Klas igen 1994 på Ullevi när de fd IFK-Göteborgsspelarna även ville fira med göteborgarna.

Även om Klas Ingesson såklart inte visste om att han hade träffat mig, så betyder dessa möte mycket för mig just idag. Jag grät en skvätt morse när jag fick höra om hans död. Det kom inte oväntat, men var inte desto mindre sorgligt.

Jag säger som Sebastian Hallén:

Hjältar dör aldrig. Vila i frid, Klas Ingesson.

Tretton nobelpristagare: Grazia Deledda

Grazia DeleddaDet var oerhört svårt att få tag på Murgrönan av Grazia Deledda som var bok nummer två i bokcirkeln Tretton nobelpristagare. Det visade sig sedan vara oerhört svårt att ta sig igenom den och nästintill omöjligt att diskutera den. Det var inga långa intressanta diskussioner den här gången, utan de flesta kommentarer handlade om att den var seg, konstig eller helt enkelt inte utläst. Någonstans är det ju det här som är så fantastisk med den här utmaningen, för vi får ju läsa saker vi aldrig skulle läst annars.

Jag har skrapat fram tre saker vi diskuterade om boken:

* I jämförelse med Selma Lagerlöf så märks det att böckerna är skriva i olika länder. Kanske är det det katolska och det protestantiska som lyser igenom. Murgrönan präglas av många moraliska diskussioner.

* Allt och alla beskrivs som fula. Det är slitna hus och fula typer. Vi kunde bara hitta en som beskrevs som ”ung och glad till sinnes”.

* Boken har inga sidospår utan är bara en en lång story från början till slut. Detta var lite ovant för många av oss.

Nu följer en recension av Murgrönan och en presentation av Grazia Deledda, även om hon inte var feminist.

Nästa bok är den norska författaren Sigrid Undsets Jenny.

Recension: Nordh, Tove; Tänk på mig; 2014

Mix förlag Tänk på migär ett digitalt bokförlag och jag blev glad över att få erbjudandet att läsa två erotiska noveller. Den första jag läste var Tove Nordhs Tänk på mig.

Tänker på mig är en feministisk erotisk novell om en kvinna som finner lust och blir oerhört kåt av sin egen kropp. Det handlar inte om tankar på män (eller kvinnor), utan bara om hur fantastisk den egna kroppen är och hur mycket du som kvinna kan njuta av den. Det är feministiskt så att det förslår, men frågan är om det inte blev lite VÄL politiskt korrekt för att bli riktigt upphetsande. Men det där är ju alltid en fråga om smak.

Det är en välskriven novell och även om författaren kanske går över gränsen för vad som är för PK så är det inte långt över gränsen. Och det är coolt att skriva sexigt om onani! Jag blev sugen på att läsa någon mer novell av Tove Nordh.

Läs mer: Adlibris, Bokus