Jag fick tips av en vän att läsa Superdövis när jag berättade att min son har hörapparat (som han visserligen inte använder för tillfället). Det är en serieroman om Cece Bells egen barndom och min son älskar verkligen formatet serieroman. Av en slump sprang jag in i boken på biblioteket samma dag jag fick tipset, så jag lånade och vi läste tillsammans, Hugo och jag.

Cece blir kraftigt hörselskadad efter en sjukdom som barn. Hon hör dåligt, men framförallt förstår hon inte vad som sägs. Hon får lära sig att läsa på läppar och hennes lärare har en mikrofon som de pratar i så att hon får ljudet rakt i öronen. Detta är på sjuttiotalet och idag är hörselverktygen mycket bättre, något som jag och Hugo pratade mycket om under läsandes gång. Hugos hörapparat kan kopplas till i-paden och vid behov skulle läraren kunna använda en i-pad eller telefon som extra förstärkning (men så dåligt hör ha lyckligtvis inte). I boken tänker sig Cece att hon är en superhjälte med superhörsel när hon har sin hörapparat på sig. Hon blir Superdövis!

På 70-talet var hörapparaterna stora. Cece bär sin på bröstet och därför har hon nästan alltid hängslebyxor för att maskera. När hon var liten gick hon i en klass för döva, men sedan flyttar familjen och någon dövklass finns inte på den nya orten. Att vara med hörande, dvs att alltid själv svara speciell, är en stor utmaning. Ceces första bästa vän kör med henne så att det inte blir kul att leka. Den andra nära vännen pratar alltid övertydligt så att Cece inte står ut. Sedan träffar hon Martha som bara är rolig och som inte alls bryr sig om hörapparaten. Men en dag skadar sig Cece när de leker och Martha tar på sig det hela och klarar inte av att mer. Hur ska Cece få tillbaka sin bästa vän?

Superdövis är en fantastisk fin bok om att vara annorlunda och -faktiskt – vara supercool. Förutom att Cece är en bra förebild för andra barn med funktionshinder så är boken varm, spännande och rolig. Jag och Hugo skrattade gott åt att Cece kunde höra sin fröken kissa och kanske roligast av allt var hennes beskrivning av hur hon uppfattade hur andra människor pratade med henne. Stor humor och mycket värme, som sagt. Boken går alldeles utmärkt att läsa även för barn som aldrig kommit i kontakt med en hörapaparat.

Hugo och jag älskade den här boken. Imorgon ska vi till audionomen igen och diskutera hans hörsel och hörselhjälpmedel. Den här boken kan förhoppningsvis hjälpa honom om det är så att han behöver använda hörapparaten igen. Han har en variant som sitter på ett pannband och har av olika orsaker inte kunnat använda en klassisk som sitter inne i örat. Vi hoppas på nya förhållanden nu.*

Läs mer: Adlibris, Bokus

*) Hugos hörselskada beror på återkommande öroninflammationer och är förhoppningsvis och troligtvis inte bestående. Vid senaste kontrollen av sjukdomen såg det läkt och fint ut, men vatten bakom trumhinnan gör att hörseln fortfarande är påverkad. Mot det opereras normalt sett rör in, men det var det som orsakade alltihop så varken vi eller läkarna känner sig sugna på att testa det igen. Hugo har hört bra ganska länge och därför inte behövt använda hörapparaten, men vi tycker oss känna av en viss försämring igen. Som sagt så kommer vi snart att veta hur det ligger till.