mar 08

Kvinnodemonstration 2021: Avrundning av dagen

Feminism

Då har vi demonstrerat klart och är värda att ligga i soffan och slappa med en god bok eller film. Jag har gått och blivit sjuk (inte misstänkt covid) så jag har sovit igenom nästan hela dagen. Under mina korta vakna stunder har jag läst vad mina bokbloggarvänner skrivit därute och här tänkte jag sammanfatta dagen.

Jag demonstrerade för alla kvinnors rätt till abort och sedan skrev jag lite om vad jag gör för feminismen i min vardag, dvs driver den här bloggen och så hade jag ett mer resonerande inlägg om hur vi talar om kvinnodagen med våra söner, som kanske aldrig sett på orättvisor i sin vardag än.

Enligt O skrev om när kvinnor ska räknas. Sedan hade hon ett par inlägg om boken Osynliga kvinnor samt tipsade om TV-serien Moxie.

Agnes bokblogg gav oss tre feministiska boktips.

Bokdivisionen skrev om modevärlden och bra böcker att läsa på temat.

Glad kvinnodag alla kära läsare och roligt att i följt med i demonstrationen om än på åskådarplats!

mar 08

Kvinnodemonstration 2021: Vad säger vi till våra pojkar?

Jag och mina barn

Jag och mina barn, för länge sedan. Mars 2017.

”Imorgon är det internationella kvinnodagen” sa jag till min nioåriga son. Han frågade direkt om det fanns en dag för killar också och jag kunde bekräfta det. Det är inte helt enkelt att förklara för en nioårig pojke att tjejer behöver en dag att demonstrera och egentligen inte killar. För honom är världen jämställd. Hans föräldrar tar likvärdigt ansvar hemma och han har samma rättigheter i familjen som sin lillasyster (eller egentligen fler för att han är äldre).

Jag började med att förklara ur ett globalt perspektiv varför den internationella kvinnodagen behövs. Det är lättare att prata om sådant som inte direkt berör honom. När det kommer till orättvisor i Sverige är det svårare, just för att han inte riktigt kan se orättvisorna. För honom är det normalt att vara i ett gäng med både pojkar och flickor. Han byter pokemonbilder med tjejer och spelar Minecraft med barn av båda könen.

Nu vet min son att det finns orättvisor i form av lägre lön för lika arbete och liknande politiska frågor, men han känner dem inte. För honom är det mer orättvist att vi inte uppmärksamma killar på samma sätt som tjejer. Därför tror jag att vi måste gå varligt fram med våra söner, för att de ska komma ut på rätt sida. Jag är väl egentligen inte så orolig för min son, eftersom han har noterat könsskillnaderna i leksaksaffärerna och börjat proteserna mot att lillasyster alltid får de rosa Muminmuggarna.

När jag blev pojkmamma tänkte jag hela tiden på att det kommer att bli svårare att uppfostra en ansvarstagande man än en kvinna som ”tar för sig”. Jag är övertygad om att vi är på rätt spår, men jag tror det finns en fara i att fokusera för mycket på tjejer när de är små. Vi vill ju att våra pojkar ska bli ödmjuka och inte ilskna incels som inte alls känner igen sig i att tjejer har det sämre.

Hugo har fått höra stora delar av det här inlägget och gett tummen upp.

mar 08

Kvinnodemonstration 2021: Vad jag gjort för feminismen

Feministbiblioteket på Kvinnohat

Jag gör ju inget för feminismen längre, tänker jag ibland. Jag är inte engagerad politiskt eller är med i någon organisation och jag jobbar definitivt inte som frivillig på något jourhus för utsatta kvinnor. Jag har istället vigt mitt liv åt att sprida läsglädje med inriktning på kvinnor och feminism. Ibland kan jag känna att det inte är så mycket, men så inser jag att en feministisk blogg faktiskt inte är småpotatis. Jag för mitt i det lilla.

Feministbiblioteket var från början tänkt att vara en bank med feministisk litteratur att botanisera bland och kanske lära sig något från. Nu har bloggen utvecklats och det i takt med att samhället förändras. Det går inte längre att säga att du ska läsa just den här enda feministiska bibeln om du vill veta mer om feminism. Jag satte ihop en feministisk litteraturkanon 2013, men idag är det mer en lista för den som vill lära sig om feminismens historia och om läsa fantastisk feministisk litteratur.

Det är inte längre så enkelt att det finns en lösning på ett problem. Feminismen 2021 är många frågor och många svar och alla feminister har inte samma svar. Vi strider om mycket och det är skillnad på vilken ideologi du har i botten. Ändå är det mycket som förenar oss och därför relevant att fortfarande prata om feminism som en rörelse.

Jag får ibland frågan vilken bok man ska läsa om man bara ska läsa en enda feministisk bok. Jag kan då inte, med hänvisning till litteraturkanonen, svara Edith Södergrans dikter eller Henrik Ibsens Ett dockhem. Jag kan inte heller svara Egalias döttrar eller Under det rosa täcket. De senare ligger nog nära till hands att svara för många feminister, men tänk efter ett varv. Egalias döttrar må varit fantastisk när den kom 1977, men det är 44 år sedan (boken är lika gammal som jag). En person som läser den första gången 2021 kanske inte ser ljuset, såsom du en gång gjorde. Att läsa den bör alla feminister göra, men kanske inte som enda bok i syfte att upptäcka och förstå feminismen.

Det jag har gjort med min feministiska blogg och med mitt feministiska utbildningssyfte är att läsa litteratur av kvinnor från hela världen. Jag läser såklart ny feministisk litteratur, men jag läser också berättelser från Samoa, Tanzania och Chile. Jag lär mig om kvinnor situation i diktaturer, demokratier, på öar och i innersta Afrika. Det ger mig en större förståelse för den globala feminismen.

Det är självklart inte så att man måste engagera sig för dem som har det svårast. Det går bra att klaga på ojämn könsfördelning i en styrelse samtidigt som kvinnor våldtas i Kongo. På twitter brukar det skojas om att feminister bör skicka in sin månadsrapportering med vad de gjort för kvinnor som har det svårt för att svara på frågan ”vad gör feministerna åt detta? va? va?). Skriver jag om saker som provocerar (tex hen när det var nytt) läser massor av antifeminister och förfasas över min enkelspårighet. Skriver jag om kvinnors utsatta situation i Islamiska staten, är det ingen av dem som läser och kommenterar och hejar på.

Vad vill jag har sagt med detta lite spretiga inlägg? Jag är stolt över att ha skapat en väl läst feministisk blogg och att jag kan sprida viss kunskap om kvinnor i olika länder samt om feminism genom mina recensioner. Bloggen har också genom åren varit en plattform för debatt, men det kanske har blivit lite mindre av den vara på senare år. Det finns ingen snabbväg till feministisk insikt, men genom att läsa mycket så så breddar vi alla vår kunskap om feminism och kvinnors situation i världen!

mar 08

Kvinnodemonstration 2021: I can’t believe I still have to protest this shit

via MEME

I can’t believe I still have to protest this shit, det känns som min demonstrationsskylt i år. En av mina politiska hjärtefrågor är alla kvinnors rätt till säkra aborter. Det har inte varit en fråga i Sverige på länge och jag tycker inte att vi ska överdriva och ge motståndarna för stor betydelse, så den här frågan gäller främst kvinnor i andra länder.

Demonstration för abort i Barcelona

Jag var i Barcelona 2014 när regeringen bestämt att inskränka aborträtten och det vållade enorma protester. De protesterna hjälpte, för regeringen drog sedan tillbaka förslaget. Jag grät när jag såg alla demonstranter, dels av att jag rördes över engagemanget, men också över att de tvingas demonstrera mot sån skit. Nedan ser ni en film från demonstrationen.

Abort är en orimligt stor fråga i stora delar av världen och det gör mig så arg att jag nästan skakar. De tär en svår fråga, det vill säga att det är en svår fråga om vilka gränser som är rimliga och vilka etiska ställningstaganden man behöver göra kring överlevnadschanser. Det är inte en svår fråga huruvida man ska kunna göra abort i första trimestern eller inte. Jag tycker att den svenska lagstiftningen är bra, även om det är en av de mest generösa i världen. Jag har svårt för länder såsom Storbritannien, där det är lagligt men där man måste prata om det med någon. Det är lite som ”du får göra detta, men du ska ha dålig samvete resen av livet för det”.

Det går framåt i värden, trots allt. Det kan vara svårt att se då USA, världens mäktigaste land, fortfarande har stater som vill göra abort olagligt och där frågan i allra högsta grad fortfarande ligger på bordet. I Argentina har man gått åt andra hållet och tillåtit abort. Irland gick också den vägen för ett par år sedan.

Det som provocerar mig mest för förbud mot abort, förutom att kvinnan inte har makt över sin egen kropp och ditt eget liv, är att förbud mot abort alltid hänger ihop med att kontrollera kvinnors sexualitet. Nämn det land som förbjudit abort, men gladeligen delar ut preventivmedel för att förhindra oönskade graviditeter? Nej, så ser det inte ut. Avhållsamhet mässas det om, fast många kvinnor inte ens haft en möjligt att välja det alternativet. Det är dock alltid kvinnan som får ta konsekvenserna, oavsett om hon var med på det eller inte.

Det finns ett sätt att se till att ingen kvinna blir gravid ofrivilligt. Det är att sterilisera alla män. Om män inte kan göra en kvinna med barn, blir inga barn gjorda. Det skulle ju funka att tvångssterilisera män för att sedan låta dem ta bort steriliseringen när det är dags att bilda familj. Låter det horribelt? Låter de som om det är en fruktansvärd inskränkning när det kommer till mäns rätt att bestämma över sina egna kroppar?

via GIPHY

mar 08

Kvinnodemonstration 2021: Nu kör vi!

2017 års kvinnodemonstration i Washington DC

Idag ska vi demonstrera! Vi får inte ge oss ut på gator och torg och tränga ihop oss i demonstrationsled (vilket är problematiskt rent demokratiskt, men det är en annan fråga), så demonstrationen blir helt elektronisk. Demonstrationen går till så att vi på våra bloggar skriver ett eller flera inlägg där vi fritt associerar kring demonstration på internationella kvinnodagen. Vill du hänga på i sociala medier, använd gärna #8marscoronademo.

Jag har inte demonstrerat på flera år, så för mig blir dagen lite unik på flera sätt. Jag kommer att skriva flera inlägg under dagen och det kommer ett nytt inlägg varannan timma fram till ikväll.

Vi som demonstrerar idag

Läs alla som är med och demonstrerar idag.

Feministbiblioteket

Enligt O

Agnes bokblogg

Bokdivisionen

mar 07

Berömda och glömda idrottskvinnor: Kristina Šmigun

Kristina Šmigun, numer Kristina Šmigun-Vähi, var den första riktigt stora estniska idrottskvinnan. Hon vann två guld i OS i Turin 2006, men karriären skulle kantas av dopingrykten. Efteråt har analyser visat att hon varit oskyldig, hennes urinprov visar inga tecken på otillåtna medel. Hon tog ytterligare ett OS -guld 2010 i Vancouver. Det har också blivit ett gäng VM-medaljer, varav ett guld, men de kom alla före 2006.

Šmigun var borta mellan 2007 och 2009 för att hon var gravid och födde barn. Hon lyckades sedan komma tillbaka och ta ett OS-guld efter det. Efter 2010 blev hon gravid igen och slutade med elitskidåkning. Hon kommer från en skidåkande familj och gifte sig med sin manager.

Efter karriären utbildade hon sig vid ekonomiska fakulteten i Tartu och sedan engagerade hon sig politiskt i det liberala Reformpartiet. Hon sitter sedan valet 2019 sitter hon i Estlands parlament och hennes hjärtefrågor är idrotts och hälsa, sett ur ett barnperspektiv. Hon lever i centrala Tallinn med man och sina två barn och hon skriver själv på sin hemsida att hon föredrar att ta sig fram till fots i staden.

mar 06

Recension: Khanjyan, Gurgen; Haykuhis dans; 2020

Armenien berättarNär jag recenserade den fantastiska armeniska novellen Morgonrodnad tipsade översättaren Louisa Hatamian mig om Haykuhis dans av Gurgen Khanjyan från samma bok, Armenien berättar. Denna recension är en del av min novell-lördag om Armenien som är utspridd på flera lördagar, istället som förr på en och samma dag. Gurgen Khanjyhan är en man, men välkänd i Armenien och han provocerar ofta med sina nakenscener.

Haykuhis dans är en novell om kvinnan och den kvinnliga sexualiteten. En fest, mycket sprit och en gäst. Haykuhi är en fri själ som inte låter sig kuvas, även om hon tvingas lägga band på sig. En man vill måla av henne, men hon dansar iväg, oförmögen att stå still. I en kyrka tar hon av sig kläderna och dansar naken i gryningen.

Haykuhis dans var en vacker novell om en kvinna i ett sammanhang där hon inte fullt ut fick lov att vara den hon är. Symboliken med kyrkan och hennes farfar var tydlig och det var extra intressant att en 70-årig man skrivit novellen.

mar 05

Recension: Cohn, Rachel & Levithan, David; Dash och Lily x 3; 2011-2020

Dash och LilyJag såg julserien Dash och Lily i helgen för att jag behövde något romantiskt, som jag behöver hela tiden. Dash och Lily är en ungdomsbok skriven av Rachel Cohn och David Levithan och den första boken i serien på tre, har filmatiserats av Netflix. Jag brukar läsa först och se sen, men nu gjorde jag alltså tvärt om. Jag började läsa bok ett i lördags och läste ut bok tre i måndags. Bok ett finns på svenska, medan de andra två inte är översatta från engelska.

Ni som är superkänsliga för spoliers får hoppa över att läsa om handlingen då de avslöjar lite hur bok ett slutar, men det är rätt uppenbart ändå, måste man nog säga. Dessutom är det ungdomsböcker för tonåringar så mina vuxna läsare kanske inte är överkänsliga för att få reda på om Dash och Lily kommer att få varandra eller inte.

Dash och Lilys utmaningsbok eller Dash & Lily’s book of dare: Det är jul i New York och Lily älskar julen och Dash hatar den.  Den första boken handlar om en skrivbok som Dash hittar i sin favoritbokaffär. Det är Lily som skrivit i den och gett Dash ett uppdrag. De ger varandra boken fram och tillbaka och utmanar varandra att göra saker. Det är inte förrän på slutet som de träffas. I skrivboken växer en vänskap och en ömsesidig förälskelse fram, men hur blir det när de äntligen får träffas?

The twelve days of Dash & Lily: Det är jul och Dash och Lily har varit tillsammans ett år. Det har inte enbart varit ett bra år och när julen är på väg vet de inte riktigt var de har varandra. Deras förhållande har inte direkt fördjupats. Lilys bror Langston, som egentligen inte är så förtjust i Dash, hör av sig till honom och ber honom hjälpa till för att Lily verkar inte se fram emot julen och DET är skrämmande. Samtidigt börjar Lily tvivla på Dash känslor för henne. Hon älskar honom, men han verkar bara gilla henne väldigt mycket.

Mind the gap, Dash & Lily: Det är jul och Dash och Lily har varit tillsammans i två år. Deras förhållande har försvårats av att Dash flyttat till Oxford och Lily är kvar i New York för att ta hand om sin hundpromenad-business. När Dash säger att han vill fira jul med sin farmor i London åker Lily dit för att överraska honom. Det blir inte helt som någon av dem har tänkt.

Dash och Lily är underbara karaktärer att älska. Båda så otroligt nördiga, fast på olika sätt. Dash har haft en flickvän, men älskade böcker mer. Lily har aldrig blivit kysst och blev i skolan kallad för konstigt, bland annat av skolans snyggaste kille. Den killen dyker upp i böckerna och visar sig vara en länk mellan de båda. Leken med skrivboken, som finns i första boken, är lite skruvad, men funkar i en romantisk tonårsbok. Det känns lite som att tonårs-Hanna hade älskat den boken och önskat sig sin egen Dash.

I bok numer två finns lite av skrivboks-lekarna kvar, men det blir mer skruvat än bra. Där är det Lilys begynnande depression som är det mest intressanta, och hur Dash tacklar den. I sista boken är det Dash som mår dåligt och där är uppdragen nere på ett minimum och vi får istället följa de numer på pappret unga vuxna Dash och Lily som försöker hitta sina vägar i livet. Det var en värdig uppgradering från den första boken.

Jag tyckte bäst om bok nummer ett och på andra plats kommer bok nummer tre. Nu har jag inte skrivit så mycket om julen, som är mycket viktigt i böckerna, för jag försökte att tänka bort det eftersom det är mars nu. Men plocka gärna fram böckerna till jul! Garanterat julstämning! Förutom kärlek är det också fina beskrivningar av familjeband och vänskapsrelationer. Det finns flera härliga karaktärer som är med i alla böckerna, såsom Lilys gammelfaster, Dash kompis Boomer och Lilys bror Langston. Sedan får du en stor portion New York!

mar 04

På internationella kvinnodagen ska vi demonstrera!

Feminism

På måndag är det internationella kvinnodagen och i år tänkte jag att vi skulle demonstrera tillsammans! Ja, vi får ju inte ses och trängas och allt sånt, men vi som har en plattform att demonstrera på kan hänga på i ett virtuellt demonstrationståg. Vad det är vet jag inte riktigt, utan det blir vad vi gör det till.

Alla som vill vara med, får vara med och det du ska göra är att göra ett eller flera inlägg på temat demonstrationståg på internationella kvinnodagen. Du får associera helt fritt och det kan vara allt från att berätta om ett demonstrationståg du gått i eller läst om till att beskriva någon feministisk fråga som du brinner särskilt för eller något du du gjort eller vill göra i feminismens namn. Inga tolkningar av ämnet är fel, för off eller konstiga, så länge det handlar om kvinnokamp i någon form.

Definitionen på feminism (eller en av dem) är att man inser att män har mer makt än kvinnor för att de är män och att man vill göra något åt det. Dvs att vi aldrig haft en kvinnlig statsminister i Sverige beror inte på brist på kompetens, utan på århundraden av diskriminering mot kvinnor och strukturer som lever kvar som för det svårare för kvinnor att ta sig fram i politiken.

Att göra något åt problemen med diskriminering mot kvinnor kan givetvis vara att jobba med våldtäktsoffer i krig via läkare utan gränser, men det kan också vara att stå upp för sig själv och andra i mindre sammanhang. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. I alla fall om du bor i en demokrati med rätt att yttra dig.

Vill du vara med och demonstrera på internationella kvinnodagen? Mejla mig på hanna@feministbiblioteket.se eller kommentera här eller i någon sociala medierkanal. Se bara till att du på respons av mig att du är med, så jag inte har missat dig. Använd gärna #8marscoronademo

2017 års kvinnodemonstration i Washington DC

mar 03

Berömda och glömda idrottskvinnor: Justyna Kowalczyk

Justyna Kowalczyk

Det var idel norskor, en och annan svenska, en och annan finska och så en polska, Justyna Kowalczyk. Hon blev avstängd för doping tidigt i karriären. Hon hade tagit ett läkemedel mot smärta som är godkänt på träning, men inte tävling. Tvåårsavstängningen hävdes efter tio månader och Kowalczyk gav sig den på att visa världen vad hon gick för. Och det skulle hon göra med besked!

Justyna Kowalczyk är född 1983 i Polen och hennes karriär var mycket händelserik. Hon har vunnit både OS-guld, VM-guld, Vasaloppet och Tour de Ski – för att bara nämna några saker. Den totala världscupen har hon också på sitt CV, tre år i rad dessutom. Hon var en av dem som verkligen dominerade skidscenen 2006-2014.

Många är idrottspersonligheterna som får frågor om politik och svarar så att man baxnar, tex Jelena Isinbajeva när hon försvarade Rysslands behandling av homosexuella. Justyna Kowalczyk har gjort tvärtom. Hon har varit starkt kritiskt mot Polens abortlagstiftning och sagt att den överger föräldrar och att Polen borde göra som alla andra länder istället.

Kowalczyk har vid sidan av skidkarriären studerat idrott och hälsa vid universitet i Krakow och har en doktorsexamen i ämnet.