Hur håller man sig objektiv när man lär känna författare?

Jag och min vän Birgitta Ohlsson på Augustprisgalan 2019.

I den värld vi lever i nu med sociala medier och där privat och offentligt ibland flyter ihop då är det mycket lättare att lära känna offentliga personer. Det som var en utopi när vi var små, är i dag verklighet. Du kan dra iväg en kommentar på en favoritförfattares instagram och du får kanske svar. Ni följer varandra och vips har ni en internetrelation. Hur funkar det med att driva en bokblogg? Går det att hålla sig objektiv när man skriver om deras böcker?

Svaret är såklart nej. Läser jag en bok som verkligen är tokdålig så kan jag inte pinga in författaren i någon sociala medier-kanal och säga att detta var den värsta smörja jag läst. Men å andra sidan så har jag alltid känt att jag inte kan göra det med samtida svenska författare oavsett. Det finns ingen anledning för mig att vara elak. Det går bra att vara det mot gamla mossiga nobelpristagare, men absolut inte mot exempelvis svenska debutanter.

På en tidnings kultursida tar man in en gästrecensent när någon medarbetare skrivit en bok. Jag har funderat på att göra det, men det känns lite väl överarbetat. Jag skulle kunna låta bli att skriva om böckerna, men samtidigt vill jag tipsa om dem och lyfta fram mina vänner och bekanta och sprida deras böcker i mina kanaler. Min strategi har hittills varit att vara helt öppen med vilken relation till författaren jag har samt beroende på hur nära varandra vi står, vara mer deskriptiv i min text och mindre analytisk.

Författare som ingår i min bekantskapskrets, mer eller mindre nära är Birgitta Ohlsson (som snart kommer ut med en barnbok), Hanna Gerdes och Bonnie Bernström. Johanna Schreiber har jag precis lärt känna och pratar ofta med. Ni kan klicka på respektive namn för att få ett exempel på hur en sådan recension kan se ut.

Sedan har vi alla de där med mer flytande relation till. Vi kanske följt varandra i sociala medier en längre tid och utbytt vardagligheter eller politiska idéer någon gång då och då, eller så har vi nyss börjat följa varandra och diskuterar allt från litteratur till våra barn. Jag försöker aldrig mörka om jag ”känner” författaren.  Läser jag någon bok som verkligen inte faller mig i smaken, försöker jag att lyfta fram det som är bra med boken.

Jag skriver det här inlägget för att jag ska ha något att länka till när jag skriver om en bok skriven av någon jag har någon form av relation till. Det är väl också lite här som gränsen går mellan recensenter och bokbloggare. En bokbloggare skriver ofta om erfarenheter kring boken, var man köpte den, varför man läste den osv. Eftersom jag inte är en regelrätt recensent känner jag att jag i fortsättningen  kan skriva om alla böcker jag läser, även om jag blivit bekant med författaren i något sammanhang.

Skulle jag ta ett uppdrag för en tidskrift skulle jag resonera annorlunda, för det är en annan sak.